Churchill vs. Atlee igen?

Dick Morris drar parallellen mellan 1945 års val i Storbritannien och det nuvarande valet i USA. (Hittade länken hos erixon.com) 1945 så förlorade(!) Churchill mot Atlee, trots att större krigshjälte och ledare är svårt att hitta. Atlees trick var att inte utmana Churchill på krigsområdet, utan istället skjuta in sig på att Atlee var betydligt bättre i fredstid. Churchill var någon man lutade sig mot i krig, men det var över nu och nu behövdes andra egenskaper.

Jag var inne på samma spår igår, även om jag inte drog parallellen till Storbritannien. Nu när tiderna håller på att bli bättre, så kanske det är en annan sorts president det amerikanska folket vill ha. Som jag tolkade CBS undersökning, så uppfattar befolkningen Bush som lite fyrkantig typ, men som står för vad han säger och driver sin linje. Det blir inte alltid rätt, men bättre det än ett velande.

Som Dick Morris skriver så ska alltså Kerry inte skjuta in sig på terroristerna (ha ha..) eller Irak, utan på ekonomin, sociala frågor osv. Det verkar vara precis det han gör också. Kritiken mot Bushs hanterande av terrorister eller Irak är ganska svag.

Som Dick Erixon skriver är det valstrategi i den högre skolan.

Tacka vet ja demokratier

Här om dagen bestämde USAs Högsta domstol att Guantanamofångarna har rätt till rättslig prövning. Något som regeringen självklart måste följa.

I Israel så har deras Högsta domstol beslutat att muren som byggs för att hålla ute palestinska terrorister, inte kan byggas precis som den planerat. Den nuvarande planerade sträckningen skulle göra för mycket skada för människorna i närheten så den måste flyttas, även om det betyder större risk för terroristattentat. Något som regeringen självklart måste följa.

Det är liksom det som är det fina med demokratier, med ett fungerande rättssystem. Det går inte att göra hur som helst och då måste alla anpassa sig till det. Det låter kanske som en självklar, och onödig kommentar, men Israel och USA är de två mest kritiserade länderna i världen. Varför är inte kritiken minst lika stor mot alla diktaturer?

Nationaldemokraterna bättre än Sundsvall Hockey

Idag har hockeytränaren i Sundsvall Hockey, Sune Bergman, erkännt att det är han som har misshandlat sin sambo. Samtidigt erkänner Tor Paulsson (NDs toppkandidat till Europaparlamentet och portalfigur i deras kampanj mot kvinnomisshandel) att det är han som misshandlat sin sambo på en fest.

Det som är intressant är att Sundsvall Hockey låter Bergman fortsätta sitt jobb som tränare, medan Nationaldemokraterna utesluter Paulsson. Eller som man uttrycker det, förutsätter att han säger upp sitt medlemskap självmant.

En kommentar från Svenska Hockeyförbundets ordförande, Christer Englund, på frågan vad han tycker om klubbens beslut att låta Bergman fortsätta, säger det mesta:

"Det är föreningens sak. En av idrottens styrkor är att vi kan ta hand om och hjälpa folk när någonting går snett."

Hjälpa folk? Är det idrottens styrka att de kan hjälpa svin som misshandlar andra? Hade han tyckt att Sundsvall Hockey skulle ställa upp o hjälpa Sune om det hade varit Christer Englund han hade spöat upp?

Kvinnomisshandlare ska sitta i fängelse, precis som andra brottslingar. Är det någon idrotten ska hjälpa så är det sambon.

Kerry vs Bush

CBS presenterar idag sin månatliga undersökning av opinionen inför presidentvalet i november.

Som Dick Erixon påpekar så förvränger naturligtvis svenska medier den. Undersökningen visar att Bush har hämtat in Kerrys försprång, men SVD, DN och DI pekar på att hans approval rating är den lägsta någonsin, vilket inte ens stämmer om vi ska vara korrekta. Den var en procentenhet lägre förra månaden, men är väldigt låg. Men trots det, så hämtar alltså Bush in försprånget och ligger endast en procentenhet efter Kerry.

Undersökningen är väldigt intressant. Jag har tidigare menat att Irak-kriget och ekonomin är två avgörande frågor (krävs iofs inget snille för att tänka ut det). 23 procent tycker kriget är viktigaste fråga, tätt följt av ekonomin och jobb med 20 procent. Hälso och sjukvård kommer på tredje plats men blir viktigare jämfört med förra månaden, samtidigt som kriget och ekonomin blir mindre viktigt.
Troligen därför att överlämnadet av makten ger positiva signaler från Irak och ekonomin går som tåget. Befolkningen riktar sig då istället på inhemska frågor.
Vem det här gynnar är svårt att säga. Att hälsofrågor kommer upp borde gynna Kerry men att kriget i Irak och ekonomin går bra, gör att Bush borde plocka poäng i de två viktigaste frågorna.

Det avgörande är troligen Bushs job approval rating, som är mycket låg, 42 procent. Dock ökar omdömet hur Bush hanterar andra viktiga områden, kriget, ekonomin osv. En positiv trend alltså.

Samtidigt känner ca 40 procent inte till något om Kerry. Bland de som gör det så är fler negativa än positiva. Här finns en negativ trend från förra månaden. Om Kerry under tiden fram till valet lyckas framstå positivt så blir det en viktig faktor.

Undersökningen visar också att av de tillfrågade så har 74 procent redan bestämt sig. Troligen är det också de som inte bestämt sig som känner till minst om Kerry.

I övrigt tycker jag mig kunna utläsa att väljarna ser Bush lite grann som fyrkantig. Han har svårare att lyssna på andra åsikter än Kerry, men han är samtidigt mycket mer benägen att hålla fast vid den åsikten, jämfört med Kerry (som av Bushkampanjen framställts som en flip-flopper). De tror också att Bush, i högre grad än Kerry, säger vad han tycker.
Man kanske kan sammanfatta det som så att Bush är lite fyrkantig men man vet vad man får. Säger han en sak så menar han det. Det borde vara en viktig faktor för osäkra väljare. Å andra sidan är det kanske en sån president man vill ha i osäkra tider och om tiderna uppfattas bli mer säkra, så kanske man vågar pröva något nytt.

Bilden av ett splittrat USA är nog starkare nu än för fyra år sedan. Bush lovade att ena landet och det kan man väl inte påstå att han lyckats med. Kerry borde alltså gå till val på samma sak som Bush.

Framgång för Guantanamofångarna

USAs Högsta domstol har beslutat att fångarna på Guantanmobasen har rätt till rättslig prövning. De hålls där som så kallade stridande kombattanter. Nu har de alltså rätt att få prövat i domstol om de ska betraktas som stridande kombattanter, eller inte.

Det här är ett steg i rätt riktning. En demokrati ska inte fängsla personer utan någon som helst möjlighet till juridisk prövning. Säkerligen är de flesta av dessa personer avskum och troligen har världen blivit lite bättre utan dem. Men trots det, så kan inte demokratier göra på det här sättet.

Skönt att se att rättstaten trots allt fungerar, även om det tar tid. Det är USAs Högsta domstol som tvingar Vita huset. På samma sätt kommer de som är skyldiga till tortyren åka dit för det. Makthavare i demokratier sysslar ibland med massa skit, men kommer någon på dem så åker de dit, oavsett position.

Social turism

Hittils har jag inte sett speciellt många sociala turister i Sverige. Hade för mig att dom skulle välla in över gränserna första maj. Konstigt. Det kanske beror på att folk i andra länder inte är lika vana utnyttja systemet på samma sätt som vi gör här i Sverige.

I Irak ser vi tom motsatsen till social turism. Läkare, jurister och andra akademiker återvänder till landet och jobbar för betydligt mindre löner än vad de gjorde i tex Jemen och Jordanien. Precis som människorna i Östeuropa vill de vara med och bygga upp sitt land, inte bara dra dit det för tillfället finns lite bidrag att få.

När tystnar vänstern?

Ja, troligen aldrig även om man ibland får en dum tanke om att de ska lära av sina misstag.

Visst kommunism fungerade inte i Sovjetunionen, inte i Kina heller, inte någonstans i världen faktiskt. Den inte bara funkade, den dödade över 100 miljoner människor. Men jag kallar mig kommunist iallafall, för det var ju inte meningen att det skulle bli så. Vi provar igen, vetja! Hej och hå.

Ja, hur som helst. Nu protesteras det hej vilt mot Bush i Turkiet. Något man för övrigt också kan göra i Baghdad numera, inte så långt därifrån. Jag undrar vad dessa personer tror om terroristerna som nu skär huvet av folk så fort de kommer åt. Som jag förstår det så tror dom att dessa personer bara vill att USA ska dra från Irak. Tror de då att de kommer sluta så fort USA drar, och istället bli fredsälskande demokrater? Nu lämnas ju makten över till Irak, och snart har vi en demokratisk regering, kommer de att sluta då? USA kommer ju visserligen finnas kvar med soldater, så de kanske fortsätter tills dess att även dessa åker hem. Vad tror de egentligen? Är det inte fullständigt uppenbart att dessa terrorister inte kommer gilla någon regering, om de själva inte sitter i den och styr utan att behöva bry sig om demokratiska val. Tydligen inte.

Det ska bli intressant att se hur kritiken ser ut om ett år.

Det sjukskrivna Sverige

I veckans nummer av folkpartiets tidning NU (artikeln finns ej på nätet) så skriver Åsa Vilbäck (ja, hon som var med i Robinson) om sjukskrivningar.
Hon jobbar som läkare och beskriver sin vardag på en vårdcentral. Hon beskriver bland annat ett samtal med en patient:

"Det var bara det att jag inte tänkte på det sist det hände. Att jag kan vara sjukskriven alltså. Så jag skulle vilja bli det den här gången. Flera av mina väninnor är sjukskrivna. Jag är inte en sån här som utnyttjar systemet, jag har i princip aldrig tidigare varit sjukskriven, men jag tänkte att den här gången så kunde jag också bli det."

Precis som Vilbäck sen skriver så tror inte jag heller att den här kvinnan är någon snyltare. Hon är en normal svensk som hänger med i utvecklingen.

"Varför ska inte hon vara sjuksriven när 'livet blir lite för mycket', eftersom majoriteten av hennes vänner är det."

Vilbäck slår här huvet på spiken. Idag är vi inte sjukskrivna enbart för verkliga sjukdomar, utan för det mesta som är jobbigt på något sätt. En närstående dör, skiljsmässa, ensamstående med tre barn, tjafs på jobbet och så vidare. Och det blir ju inte heller bättre av att gå hemma och slå dank. Inte kommer du över en närståendes död bara genom att gå hemma och grubbla, tvärtom. Dessutom tappar du på sikt självförtroende och framåtanda.

Dessutom finns det något inbyggt i systemet som tilltalar den lathet som finns inom många av oss. Vi människor anstränger oss inte gärna i onödan om det går att klara sig på ett enklare sätt. Vilket är en ganska sund inställning, som kan få fruktansvärda konsekvenser. Vilbäck igen:

"Den ensamstående mamman som lever på socialbidrag - varför ska hon kliva upp kl fem, ta ungarna till dagis, betala tunnelbanan till Hallunda, städa lokaler i åtta timmar, handla mat på vägen hem, hämta barnen på dagis, värma korven i micron, äta, natta barnen, tvätta, städa och gå och lägga sig. Och detta utan att få mer pengar i plånboken. Snarare tvärtom, eftersom utgifterna ökar och bidragen minskar."

Så vågar Åsa Vilbäck ställa den mycket obekväma men helt nödvändiga frågan:

"Vill alla verkligen jobba, med de jobb de kan få, om inkomstskillnaden mellan att jobba och inte jobba är noll kronor?" Eller tom minus!

Klart är också att sossarna inte vill ändra på det här systemet. Varför skulle de när en majoritet av deras röster finns där. Dessutom däljer det en hel del arbetslöshet. Cyniskt var ordet, sa Bull.

Irak styrs av irakier

Det var tänkt att makten skulle lämnas över till den tillfälliga irakiska regeringen först på onsdag, men det har redan skett. En smart fint för hindra att det blir ett blodbad på onsdag.

Ett drygt år efter invasionen har vi alltså en irakisk regering som styr. Inom ytterligare ett halvår så kommer vi dessutom ha en demokratiskt tillsatt regering. Jag har svårt att fatta det.

Samtidigt fortsätter kidnappningarna av utlänningar i Irak. Tre turkar, en pakistanier och en amerikan är de senaste offren. Terroristerna (de är inte motståndsmän som svenska medier älskar att kalla dem) ställer ungefär liknande krav på länderna hela tiden. Dra tillbaka trupperna, sluta delta i återuppbyggnaden, åk hem och så vidare.

Det är just nu väldigt inne att kidnappa och hugga av huvet. Ingen regering har dock fallit för trycket att göra som terroristerna säger. Varför fortsätter de då, eller varför började de överhuvudtaget? Kan de ha fått blodad tand när den nya spanska regeringen gjorde precis som de ville, efter tågbombningarna i Madrid? Säkert inte hela förklaringen, men en möjlig inspirationskälla.

Det går inte att vara snäll och tillmötesgående mot terrorister. Då vinner dom.

Sänk skatterna, säger folket

Visserligen en gammal nyhet, men jag hittade den först nu. TEMO har undersökt svenska folkets åsikter om skatter.

TEMO frågar vad de tycker om det nuvarande skattetrycket på 63 procent (inräknat inkomsskatt, moms, arbetsgivaravgifter och punktskatter). Hela 74 procent tycker det är för högt eller mycket för högt. Ändå röstar 35-40 procent av dessa på socialdemokraterna. Hur går det ihop?

Jo, helt enkelt därför att folk inte vet hur mycket skatt de betalar. Det som blir synligt är kommunal- och landstingsskatt på ca 30 procent. Några betalar statlig inkomstskatt också. Därför tror folk att skatten ligger på ca 36 procent. Ungefär i nivå med USA alltså. Klart att de inte tycker den skatten är så värst hög.

Det handlar alltså inte om att få folk att tycka att skatten ska sänkas. Det handlar om att få dem att förstå hur mycket de egentligen betalar.

Positivt från Irak

Så här direkt efter Sveriges förlust i fotbolls-EM kan det vara på plats med lite positiva nyheter.

Den nya regeringen i Irak har nämligen mycket starkt stöd från befolkningen.

68 procent har förtroende för de nya ledarna (till skillnad från 25 procent från det tidigare styrande rådet).

73 procent godkänner premiärminister Ayad Allawi.

84 procent godkänner presidenten Ghazi Yawar.

80 procent tror att den nya regeringen kommer förbättra situationen i Irak, sju procent tror den kommer bli värre.

Samtidigt är det irakiska folket missnöjt med hur den USA-ledda koalitionen hanterat situationen i Irak.

Skönt hur som helst med starkt stöd för den nya regeringen. Det bådar mycket gott inför det krävande arbete som kommer krävas fram till de fria valen, som kommer genomföras senast 31 januari 2005. Dessa val bör för övrigt flyttas fram säger Allawi. Redan i november kan irakierna få testa demokrati.

Problem med uppdateringen

Jag har haft problem att uppdatera sidan, men nu verkar det fungera igen så räkna med fler poster framöver.

Glad midsommar!

Neutralitetspolitiken

Jag har precis tittat på förra veckans Korseld, där diplomaten Sverker Åström utfrågats av LUFs ordförande Fredrik Malm och SSU:aren Isabelle Sannestedt.

Han försvarar naturligtvis den svenska neutralitetspolitiken, eftersom han själv hade mycket stort inflytande över den. Meningen med den var att Sovjetunionen inte skulle anfalla oss samtidigt som de anföll USA och Västeuropa, bara för att de trodde att vi ändå skulle gå med på deras sida. Om vi kunde övertyga dom att vi bara skulle sitta där och titta åt ett annat håll, så kanske vi kunde slippa dras in i kriget. Kan en politik bli fegare? Knappast inte.

Jag vill inte att Sverige ska behöva kriga, men vilken rätt har vi att överlåta åt andra att stå upp för demokratin. Varför ska inte vi behöva försvara demokratin? Varför ska vi låta andra försvara demokratin åt oss? Vad skulle hända om fler länder tänkte så? Om Västeuropa hade tagit avstånd från USA, för att slippa bli anfallna av Sovjetunionen, vad hade hänt då?

Jag tycker det blir tydligt vilken äckligt feg politik vi har fört. Skämmes ta mig fan, för att citera en känd Robinson-deltagare.

Strukturalismen

Dick Erixon skriver i sin blog om strukturalismen. Att sämhället är uppbyggt i strukturer, tex att män förtrycker kvinnor, att det finns en strukturell rasism i näringslivet osv. Erixon menar att dessa strukturer inte finns. Jag är inte lika säker men det finns klara poänger i hans och Thomas Gürs resonemang.

Gür visar på att det inte alltid varit så att invandrare har haft lägre sysselsättningsgrad och lägre inkomst än infödda svenskar. Den negativa trenden för invandrade började under 1950-talet och har fortsatt fram tills idag. På den tiden var Sverige ett betydligt mer slutet samhälle så strukturell rasism borde isåfall ha varit vanligare. Det stora problemet idag, menar Gür, är de höga kostnaderna att anställa unga och oprövad arbetskraft. Kollektivavtalen gör att du som arbetsgivare hellre anställer en svensk med arbetslivserfarenhet. En ung person, eller en invandrare, är inte prövad i det svenska arbetslivet, men ändå lika dyr.

Det låter som en rimlig förklaring till en del av invandrarnas problem på arbetsmarknaden. Jag håller också med Erixon om att det inte hjälper till att resonera i strukturer. Det sätter fokus på kollektivet, och inte på varje enskild individ. Det är strukturen i samhället som gör att män har högre lön än kvinnor, jag som enskild man har inget ansvar. Jag kan inte göra något om inte hela strukturen ändras först. Sätt istället fokus på individens ansvar.

En sak som dock komplicerar bilden är en undersökning från SNS. Den visar att inte bara första generationens invandrare är dåligt integrerade i arbetslivet, utan också andra generationens.
De har jämfört personer som adopterades som barn från andra länder, med ett icke-svenskt utseende, men andra jämförbara svenska personer. Dessa personer har samma sorts uppväxt, svenska namn, samma sorts utbildning och samma sorts erfarenheter. Det enda som skiljer dem åt är utseendet. Resultatet visar att de adopterade personerna har sämre sysselsättningsgrad på arbetsmarknaden än de svenska infödda personerna.

Någon sorts rasism finns det alltså i arbetslivet. Jag vet inte om den ska kallas strukturell, det hjälper förmodligen inte. Men att det inte enbart beror på fel i den socialdemokratiska ekonomiska politiken är klart. Om man på övriga områden fick upp sysselsättningsgraden hos invandrare, så skulle de komma in lättare i samhället och slippa leva på bidrag. Det skulle förmodligen minska rasismen i samhället överlag, och göra det lättare även för dessa adopterade personer. Men rasism finns också på andra sätt och de måste bekämpas på olika sätt. Då är det inte bra att kunna skylla på kollektivet.

Jippi, vi förlorade bara lite!

Så ungefär verkar reaktionen vara från borgerligt håll, med tanke på resultatet i parlamentsvalet. Det finns något mycket frustrerande över de borgerliga partierna. Det finns ingen tillräckligt stark vilja att verkligen ta regeringsmakten. Viljan att det egna partiet ska gå bra är så långt mycket större. Det kan vara förståeligt när man ligger runt 4-5 procent och dansar, men inte när siffrorna är högre än så. Moderaterna och folkpartiet borde leda vägen nu.

En gemensam grund måste arbetas fram. En sådan grund kunde ha funnits i EP-valet också. Inte bara i riksdagsvalen. Två saker måste göras:

1) Kom överens om en gemensam grundsyn och marknadsför den. Några ekonomiska tunga frågor och en gemensam inriktning på den, framförallt, ekonomiska politiken. Tala tydligt om för väljarna att detta är vår grund, sen kan du som väljare också välja inriktning på regeringen, genom att rösta på något av de borgerliga partierna. Socialdemokratiska partiet är lika spretigt som borgerligheten, men där kan du inte välja inriktning. Det kan du hos borgerligheten.

2) Kom överens om en gemensam grundläggande kritik av socialdemokraterna, som hamras in av samtliga borgerliga partierna. På det kommer egna profilfrågor. En förslag till grundläggande sossekritik är deras velande. Jag tror att sossarna vinner många osäkra röster på att de folk tycker att de kan regera landet. Ok, de har inte så värst fräscha idéer, men vi vet vad vi får. Ungefär så.
Genom att tex peka på Göran Perssons otroliga velande hit och dit, kan en känsla av att sossarna faktiskt inte är så värst bra och stabila växa fram. Om det framförs av samtliga borgerliga partier kommer det ta skruv hos folk.

Jag avslutar med ett citat från SvDs ledarsida, om just eftervalsanalysen:

De ledande företrädare som kan tänka sig att på valnatten fira framgångar för det egna partiet trots att det inte blivit maktskifte, bör snarast övergå till annan verksamhet.

Rekord av Kerry

John Kerry har gett sig ut på en två veckors turné där han ska presentera sin ekonomiska politik. Han började med att hänvisa till Bill Clintons år vid makten då över 20 miljoner jobb skapades. Under George Bushs snart fyra år har två miljoner jobb försvunnnit. För tre månader sen var det dock tre miljoner jobb. En miljon nya jobb på tre månader alltså.

Vad det gäller att samla in pengar till sig själv gör Kerry ett mycket bra jobb. Om inte Bush hade haft ett rejält försprång så hade det nog varit jämt skägg. Kerrys kampanj samlade in 100 miljoner dollar under mars, april och maj. De är nu uppe i sammanlagt 140 miljoner dollar.

Bush har slutat med så kallade fund raisers för sig själv och får numera in pengar via sin site mestadels. Han är uppe i totalt 216 insamlade miljoner.

I augusti får kandidaterna 75 miljoner vardera av staten och får därmed inte samla in mer pengar. Det innebär ytterligare sex veckor för Kerry. Borde kunna bli en 30 miljoner till. Det ger 170 insamlade miljoner plus 75 miljoner från staten, 245 miljoner dollar. Bush borde hamna runt 300 miljoner dollar.

Inte kul att vara livvakt åt Persson

Det sista jobb jag skulle vilja ha är livvakt åt Göran Persson. Varför? Läs det här som står i dagens Expressen:

Statsministern har svårt att gå själv. Nyligen tvingades livvakterna bära honom in på Harpsund.

Stackare.

Östling tar bladet från munnen

Leif Östling, VD på Scania, fick mycket kritik förra veckan när han sa att ersättningsnivåer för arbetslösa borde halveras. Nu dundrar han på igen. Äntligen någon som skiter i att vara politiskt korrekt. Här är några godbitar:

Om invandring (som ska vara fri): "Ju fler som kommer hit, desto bättre.[...]"Scania hade aldrig varit det företag det är i dag utan den arbetskraft med invandrarbakgrund som vi har varit beroende av ända sedan 1950-talet.[...]"På Scania har vi inte någon känsla av att folk kommer hit bara för att leva på socialbidrag. Göran Persson är en extrem opportunist. Han flörtar dels med LO, dels med rasistiska krafter inom partiet när han säger så där."

Om ersättningsnivåer: "Jag minns när vi införde karensdagen 1993 här på Scania - då blev Scanias anställda 40 procent friskare på två månader."

Om kvotering: "En osedvanligt dum idé."

On Junilistan: "Jag tycker att deras initiativ känns fräscht, även om jag inte sympatiserar med deras åsikter. De visar att det behövs alternativ till de etablerade partierna som mest sitter och drömmer om den gamla goda tiden."

Leif Östling behövs i svensk debatt.

Granskning av Junilistan

Sent ska syndarn vakna. Nu granskar medierna Junilistan utan och innan. Det är så dags nu. Igår var det hemma-hos-reportage hos en av finansiärerna, miljardären Mats Qviberg.

Idag finns det en artikel om Nils Lundgrens fastighetsaffärer och en om Lars Wohlins dito. Där står också att Wohlin fick 31 miljoner när han slutade som VD på Statshypotek. I ytterligare en artikel småtjafsar Wohlin och Lundgren lite grann. Wohlin tycker bla att Lundgren tar mycket plats. Lundgren kommer med ett smått häpnadsväckande uttalande:

Vi är förhållandevis olika. Inte bara politiskt och ideologiskt.

Det är just det som är själva grejen med Junilistan. De har inte samma politiska eller ideologiska övertygelse. Hur blir det då i parlamentet egentligen? Väljarna har inte en aning om hur de kommer rösta. De vill ha ett mindre byråkratiskt EU. Jaha? Vad exakt betyder det? Var går gränsen för vad EU ska bestämma och för vad staterna ska bestämma? Tycker Lundgren och Wohlin lika där? Hade partierna och medierna tagit dem på allvar kunde de pekat på dessa frågetecken. Kanske hade Junilistan till och med ett bra svar.

Sen kan man ju fråga sig hur många sossar som hade röstat på Junilistan om de vetat lite mer om partiets bakgrund. Miljardärer som backar upp dem, själva är de miljonärer och fd direktörer. Inte direkt den populäraste delen av svenska befolkningen just nu.

Personval

En annan lösning på ett ökat valdeltagande skulle kunna vara renodlat personval. Alltså att kandidaterna inte behöver nå upp till en gräns på fem procent av rösterna, utan att enbart antalet kryss räknas.

Trots denna spärr på fem procent ser det ut som att personvalet kommer spela partierna lite spratt i år, vilket är både bra och roligt.

Hos socialdemokraterna är det två personer som ser ut att kryssa sig in. Åsa Westlund (sjua på listan) och Anna Hedh (31 på listan). Den sistnämnda är EU-motståndare och placerades på baksidan av valsedeln. Det hjälpte föga. Jag ger inte mycket för henne politiskt men det är underbart att maktsossarna får en knäpp på näsan.
Framgångarna för de här två innebär att Göran Färm från Norrköping åker ur parlamentet. Också ganska kul.

I folkpartiet är det Maria Carlshamre (trea på listan) som kommer kryssa sig förbi nuvarande parlamentarikern Olle Schmidt. Jag har inget emot Olle, men kryssade Maria, så jag är nöjd. Vi kommer få en mycket bra duo i Bryssel i form av Cecila och Maria.

Hos moderaterna så lär MUF-ordföranden Christofer Fjellner bita på naglarna. Lisbeth Grönfeldt Bergman har just nu drygt fyra procent av kryssen. Kommer hon upp i fem så går hon förbi Fjellner som har färre kryss.

Kampen i kd mellan Anders Wijkman och Lennart Sacredeus blir inte mycket till kamp. Wijkman har klart fler kryss.

Sossarna vill fortsätta ha spärrar i personvalet, så att de ska kunna ha hyfsad kontroll på vilka som kommer in i riksdagen, kommunen osv. Denna spärr spelar dem ett litet spratt i detta val. Tidigare nämnda Göran Färm kommer åka ur parlamentet. Men hade bara kryssen räknats så hade han fått sitta kvar. Färm står fyra på sossarnas lista, de har fem mandat och två kryssar sig förbi. Men han har samtidigt fjärde mest kryss och skulle i ett renodlat personval alltså suttit kvar. Dags att börja förespråka riktiga personval Göran?

Skrota EP-valet?

Ta väljarna och Junilistan på allvar var det ja. I Svenska Dagbladet uttalar sig några politiker om det låga valdeltagande och vad som bör göras åt det.

Lars Ohly föreslår att riksdagen ska utse ledamöterna istället. Han får medhåll av sossen och nej-generalen Sören Wibe. Lars Leijonborg säger att det finns en nedre gräns för när det är vettigt att genomföra valen.

Jaha, de har uppenbarligen inte fattat ett dyft. De är livrädda för partier som Junilistan och deras lösning är att det ska bestämmas i riksdagen. Alltså är det bara de etablerde riksdagspartierna som ska finnas i Bryssel. Inga andra uppstickare. Här ska ingen komma o glida in på en räkmacka.

Jag tror att folket känner att deras åsikter inte tas på allvar. Om vi förde en bättre debatt om EU, och folket hade större påverkan på projektet, så borde valdeltagandet på sikt gå upp. Självklart finns det också andra lösningar man kan tänka sig. Europaparlamentet bör ha mera makt. Varför inte en folkvald ordförande/president? Ska folket utse kommissionör också kanske? Jag vet inte, men några ytterligare förändringar behövs.

Dummast kan vi iallafall konstatera att Nalin Pekgul är. Hon tycker att valet ska flyttas till september. Det är vi ju vana vid här i Sverige. Att det inte är i september beror på likriktningen i Bryssel, säger hon.
Så otroligt socialdemokratiskt jävla korkat, rent ut sagt. Visst är inte juni en perfekt månad, men att hela EU ska anpassa sig efter vad vi har för traditioner i Sverige, visar på hur sossar ser på saker och ting. Sverige är bäst i världen och vårat valdatum är det naturligtvis också. Tänk om bara de dumma grekerna och spanjorerna kunde fatta det.

Medierna föraktar Junilistan

Igår skrev jag att partierna måste ta uppstickare som Junilistan, och inte minst Sverigedemokraterna, på allvar och ta debatten mot dem. Samma sak gäller naturligtvis också massmedia. Så här skriver medieprofessor Stig Hadenius:

Junilistan slapp ingående och självständig journalistisk granskning inför EU-valet. Självgoda medier föraktade i stället uppstickaren i valet.

Hela det så kallade etablissemanget får börja ta folks åsikter på allvar. Vi såg det i euroomröstningen och vi ser det nu igen. Nils Lundgren har en poäng när han säger att svenska folket har börjat bli olydigt.

EP-valet

Det blev ju en minst sagt överraskande afton, med Junilistan som får tre mandat. Jag tippade visserligen att de skulle gå fram, men det finns ju gränser för fantasin. Det är bara att gratulera till en mycket lyckad genomförd valkampanj. Det är också dags för de etablerade partierna att vakna till och ta folkets åsikter på allvar. Ignoreras de länge så kan det få farliga konsekvenser. Junilistan är en bra väckarklocka, som inte är ett dugg farlig, som till exempel Sverigedemokraterna. De gör ett mycket bra val och hamnar på nästan en procent av rösterna.

Junilistan hade inte haft samma framgång om partierna tagit debatten mot dem. Partiet sponsras av direktörer och miljardärer, ändå så tar de nästan en fjärdedel av rösterna från sossarna. Ettan och trean på listan är socialdemokrater, ändå tar de en dryg femtedel av rösterna från moderaterna.

En debatt runt Junilistan hade också pekat på problemet med en tvärpolitisk lista. Nu kommer två sossar och en allmänborgerlig parlamentariker in. På listan fanns också liberaler, moderater och vänsterpartister. Hur ska vi veta hur dessa kommer rösta i parlamentet?

Men dock är det uppenbart att Junilistan fyller ett tomrum i svensk politik. Jag hoppas de tar sitt uppdrag i Bryssel på allvar, och jag hoppas de bidrar till en bättre EU-debatt här i Sverige. Kanske kan Junilistan få oss att lämna Ja och Nej, och istället koncentrera oss på hur EU ska se ut.

Som sagt gäller det att inte vänta till det är försent med att ta debatten. Sverigedemokraterna tredubblar sina siffror jämfört med -99. Det är dags att ta debatten mot dem och andra nationalister. Det är dags att ta den nu!

Fler vicepresidenter

Spekulationerna om vem som ska bli John Kerrys running mate fortsätter. Republikanen John McCain verkar inte längre särskilt trolig, men jag tror Kerry kommer jobba stenhårt för att få honom ändå. Det räcker att ta en titt på lite opinionsundersökningar för att förstå varför. Instituten har testat olika kandidatspar tillsammans mot Bush och hans vicepresident Dick Cheney.

Kerry-McCain 53% - Bush-Cheney 39%
Kerry-Edwards 47% - Bush-Cheney 44%
Kerry-Gephardt 45% - Bush-Cheney 47%
Kerry-Clark 43% - Bush-Cheney 47%

Förutom McCain är alltså senator John Edwards den som går bäst tillsammans med Kerry. Edwards var det största hotet mot Kerry i primärvalen och en fördel i att han är från södern, där republikanerna är starkast.

Vem det blir är mycket svårt att tippa. Det beror nog mycket på hur John Kerry tänker, och det har jag ingen större koll på måste jag erkänna. Edwards har länge varit en av favoriterna till platsen, och han borde ha en bra chans. För att vinna måste Kerry för det första ta de osäkra väljarna och några republikaner. Edwards kan vinna över några sådana i södern och väga upp bilden av Kerry som en östkustliberal.
Det som borde tala emot Edwards är hans bakgrund som skadeståndsadvokat. Ett inte alltför högt respekterat yrke i USA. Något som Bush och hans kampanj säkerligen kommer lyfta fram.

Vad blir valresultatet?

Fotbolls-EM sparkade igång igår och jag har tippat lite resultat med några polare. Det är rätt skoj så jag tänkte göra det med dagens valresultat också. Så här blir det tror jag:

(c) - 5,8%
(fp) - 8,9%
(jl) - 6,9%
(kd) - 4,5%
(m) - 24,8%
(mp) - 6,3%
(s) - 30,9%
(v) - 11,9%

Jag tror alltså att Junilistan gör ett mycket bra val. Dock räcker det bara till ett mandat. Junilistan har haft en fullkomligt perfekt avslutning. När folk väl började fundera lite på vad de skulle rösta, så gjorde de ett ryck i opinionen och har dominerat medierna de senaste dagarna. De framstår (bla tackvare SVT) som hårt kämpande gräsrötter som har hela etablissemanget mot sig. Att det är rika direkörer som står bakom partiet har de effektivt lyckats hålla borta från rampljuset. Att flera borgerliga väljare tänker skicka en sosse (Nils Lundgren) till Bryssel - för att bekämpa byråkrati! - är en prestation utöver det vanliga.

Nu finns tydligen planer på ett parti till riksdagsvalet också. Vi har egentligen tillräckligt med partier i Sverige, men samtidigt så behövs det lite konkurrens som sporrar till nytänkande.

Ingen McCain för Kerry?

De flesta stora amerikanska medier har idag nyheten om att senator John McCain inte kommer bli John Kerrys så kallade running mate, vice president-kandidat alltså.

Många ser Kerry-McCain som ett dreamteam med mycket god chans mot Bush-Cheney. Just nu går det mesta Bushs väg (Irak, ekonomin), så Kerry behöver ett riktigt vass team för att han en chans i november.
Som det ser ut nu kan det bli ett problem istället. Media har fokuserat så hårt på McCain att alla andra personer kommer se ut som ett andrahandsval.

Även om det verkar vara fördel Kerry i opinionsundersökningarna just nu, så tycker jag det börjar luta mer och mer åt Bush i det långa loppet.

Slutdebatten

Det var väl ingen höjdare direkt. Visst diskuterades en del frågor som är relevanta men SVT la också in övergångsreglerna. Vad har det med Europaparlamentet att göra? Nada.

Inger Segelström var kass men sossarna är skickliga på att driva sina frågor. Tror få som följt debatten, iallfall lite grann, har missat att sossarna tycker det är ett höger-vänster-val. I övrigt har de absolut inget konkret att komma med. Trots det ser det ut som de går fram riktigt många procentenheter. Vi borgerliga har en del att lära oss.

Cecila Malmströms avslutning var visserligen bra, om det gällde ja eller nej. Kunde någon efter den veta vad fp vill driva för politik? Vi tycker EU är bra, men sen då?

Under valrörelsen borde vi ha lyft fram att vi är dom som får saker och ting gjorda i parlamentet. Vi är positiva till EU, vilket gör det lättare att påverka. Vi har tydliga handlingsplaner, när de andra bara pratar floskler (Europas FBI, avskaffandet av CAP är två exempel). De flesta vallöftena från -99 är uppfyllda. Marit Paulsen har fått igenom fler motioner än samtliga svenska moderater i parlamentet, tillsammans. Vi sitter i den liberala gruppen som har en vågmästarroll. Och så vidare.
Detta borde vi lyft fram och stenhårt arbetat in i folks medvetande. Jag skulle iallafall vilja rösta på någon som verkligen gör något i parlamentet.

Så angående Junilistans vara eller icke vara i slutdebatten. Jag tycker helt klart att de borde fått varit med. De har stadigt legat runt en 3 procent i undersökningarna ett tag och är ett seriöst alternativ, då ska de ha en ärlig chans. Det är inte lätt för ett nytt parti att slå sig in i den svenska politiken.
Å andra sidan så kan det vara ett bra sätt att begränsa de omedelbara framgångarna för populistpartier. Men är det demokrati? Vad har etablissemanget för rätt att stoppa dom? Ingen, tycker jag.

Kultur och fritid

Jag har blivit ledamot i Norrköpings kommuns Kultur- och fritidsnämnd och var i veckan på mitt första presidiemöte. Vi ska nu åka runt och bestöka en del av verksamheten, först ut är Konstmuséet imorgon.

Jag har roat mig med att läsa igenom vilka organisationer och föreningar som får bidrag. Det är otroligt många. Kommunen har sina fingar med i spelet nästan överallt (vilket i sig är ett problem). Min spontana funderingar är hur den verksamheten skulle fungera utan bidrag. Hur stor betydelse har kommunens pengar egentligen. Naturligtvis är det olika från fall till fall, men det känns inte helt otroligt att dessa bidrag faktiskt begränsar kreativiteten och entreprenörandan hos många. Se till exempel fallet med rymdresorna.

Den mest intressanta frågan är: Hur ställer man om detta gigantiska system utan att samtidigt förstöra massvis med arbete som lagts ner ute i föreningarna. Många av dem gör ett bra och mycket viktigt jobb.

Jag lär få återkomma i ärendet.

Äntligen lite konkurrens i matbranschen

Konsumentverket presenterade idag en rapport om matpriserna i Sverige. Det visar sig att de ligger rejält över EU-snittet. Dock finns det positiva signaler genom hårdare konkurrens genom tyska Lidl och danska Netto.

Själv försöker jag handla på Lidl numera, det är rejält billigare än svenska kedjor. Som alltid när något nytt kommer till byn (Sverige) så blir folk misstänksamma som bara den och börjar sprida rykten. Personalen får inte prata med de som handlar där, är ett sådant. Lidl-husen är fula och förstör den fina statsbilden (i Finspång!), stod det i en insändare. Lidl är bara ute efter att tjäna pengar, slog en annan fast. Till skillnad från ICA, Coop och de andra som gör det helt ideelt för konsumentens bästa.
Någon miljöpartist var också upprörd över att en del av personalen som hade provanställts i början, kanske inte fick fortsätta sina jobb när prövotiden gått ut! Tänk vad hemskt. Dumma, elaka Lidl anställer inte personer som inte gör sitt jobb tillräckligt bra.

Jag kan förstå att en del personer väljer bort Lidl pga bristande miljöhänsyn och väljer att handla andra, dyrare varor i andra affärer. Det är just det som är kapitalism. Du ska kunna välja det som du själv vill. Är det billiga priser som är viktigast handlar du i den billiga butiken. Är det miljöhänsyn handlar du i en annan.
Tack vare Lidl har vi i Sverige nu lite större valmöjlighet

Stort steg för Irak - och Bush

Irak har idag tagit ett stort steg närmare demokrati, och president Bush ett stort steg närmare omval.

FNs säkerhetsråd antog idag resolution 1546, vilket innebär att den USA-ledda ockupationen plötsligt blir en FN-insats med stöd av stora delar av världen.

Den irakiska regeringen bestämmer i Irak men USA-trupperna kommer finnas kvar till längst 31 januari 2006. Vad trupperna ska göra kommer dock bestämmas i samråd med regeringen. Fria val kommer hållas senast under 2005. Jag skriver det igen i fetstil, och lägger till ett utropstecken. Fria val kommer hållas senast under 2005!

Jag har i dagarna läst och lyssnat på en del tal av Ronald Reagan. Han fick mycket kritik under 80-talet när han kritiserade Sovjet. Det skapade onödig spänning i världen att utmana diktaturen på det sättet. Samma saker som idag sägs om att utmana diktaturerna i Mellanöstern. Om 10 år kommer vi ha facit i hand och det kommer visa sig att kritikerna hade fel igen. (Jag är inte ensam om dessa tankar, se bla erixon.com)

Ett av mina huvudargument för att välja John Kerry till ny president i höst, var att han kan ena världen. Till stor del har Bush faktiskt lyckats med det nu. Vi får se hur det fortsätter. Det vore ändå ganska spännande med fyra ytterligare Bush-år, även om jag fortfarande håller lite på Kerry.

Vad ska staten göra egentligen?

Många av de saker staten pysslar med, och finansierar, tar vi som självklara att just bara staten kan klara av. Här i Sverige är dessa områden extremt många, men även i andra länder finns samma tänkande. När någon för ett tag sedan pratade om att rymdresor och rymdforskning var slöseri med skattepengar så tänkte jag att, det måste väl staten ändå göra. Hur skulle det annars bli något av?

Den 21 juni kommer världens första helt privatfinansierade rymdfärd äga rum. Det är stiftelsen X Prize som utlovat en prissumma på 10 miljoner dollar, till den som först genomför en privatfinansierad rymdresa.

Nu ser en grupp, vid namn Scaled, ut att vinna den tävlingen i och med uppskjutningen den 21 juni.

Denna tävling har öppnat en helt ny dimension i rymdresande. Det har sporrat massvis med entrepenörer att bygga billiga farkoster och se till att flygningen inte kostar miljarder dollar.
Otroligt häftigt vad entrepenöranda kan göra och det visar att staten inte alls är självklar i speciellt mycket.

Nu väntar jag bara på Ryan airs nästa flyglinje: Skavsta - Stillhetens hav. Men lika billigt som "globalt flyg" blir det väl inte. Det är ju ganska långt till månen och mackorna på Ryan airs flyg är inte billiga...

10-90 ekonomi

Pontus Braunerhjelm är forskningsledare på SNS och professor i nationalekonomi på Linköpings universitet. Han har kommit ut med en studie som visar att sedan 1994 så är 90 procent av de nya jobb som skapats varit låglönejobb (mindre än 250 000 kr om året). I USA är motsvarade siffra cirka 50 procent.

Jag har inte läst studien, och är inte ekonom, så jag ska inte uttala mig för tvärsäkert, men detta borde vara ett problem både på kort och lång sikt. På kort sikt, mindre pengar att konsumera och därmed mindre skatteintäkter (vilket naturligtvis är dåligt på lång sikt också). Och på lång sikt så borde det finns stor risk att den här typen av jobb konkurreras ut av andra länder med lägre lönekostnader.

Sverige ska inte konkurrera med låga löner utan en högutbildad befolkning. Det kommer ge oss de nya jobb som växer fram. Det verkar inte vara speciellt smart att slåss med Kina och Vietnam om jobben.

Röddagskonto

Idag skriver jag och liberala ungdomsförbundets förbundsordförande Fredrik Malm i Folkbladet, om ett så kallat röddagskonto.

Det innebär att alla röda dagar, som första maj, nyårsdagen, annandag pingst osv, tas bort och istället får människor placera ut dessa dagar hur de vill. Vill man tex ha en extra semestervecka, eller fira en annan religiös högtid än påsken så är det fritt fram. Det är sjukt att staten ska bestämma när vi ska vara lediga och vilka högtider vi ska hedra.

Dagen D och demokratins nya utmaningar

Per T Ohlsson, chefredaktör för Sydsvenska Dagbladet, är en av mina favoritskribenter. Ofta mycket bra och ofta mycket tänkeväckande.

Igår skrev han om invasionen i Normandie och om de två stora slag demokratin hittills har vunnit. Först över nazismen under andra världskriget och sedan över kommunismen i det kalla kriget (där nyss bortgångne Ronald Reagan spelade en avgörande roll).

Det är en from förhoppning, men kanske fungerar dagens ceremonier i Normandie som en påminnelse om de värden som fortfarande står på spel. För efter bolsjevism och nazism har demokratin ställts inför en ny, totalitär utmaning: religiös fascism med terror och folkmord på programmet.

Just nu är det bara USA som tar detta hot på allvar. Från erixon.com:

På samma sätt som Europa var skådeplatsen för det kalla kriget är Mellanöstern nu skådeplatsen för kriget mot terrorismen, sa Bush i natt. Europa kommer inte att lyssna. Vi kommer att hata Amerika allt mer.[...]
Men var så säker. När (mer än om) ett större terrordåd än 11 september sker i EU, kommer de högfärdiga européerna åter att springa till USA och kräva hjälp. Om jag i ett sådant ögonblick vore i amerikanarnas ställe hade jag sagt: dra åt helvete.

Och som Per T Ohlsson konstaterar:

Sverige har, som vanligt, intagit högsta beredskap med hela sin arsenal av förmaningar och goda råd.

60 år sedan Dagen-D

Idag är det 60 år sedan invasionen i Normandie. Den invasion som befriade Västeuropa från nazism och kommunism.

För några år sedan besökte jag Normandie och tittade på de olika landstigningsplatserna. Den klart starkaste upplevelsen var besöket på krigskyrkogården ovanför Omaha beach. Den strand där amerikanska trupper mötte hårt motstånd och det länge såg ut som man aldrig skulle komma från stranden.

Krigskyrkogården består av tusen och åter tusen av vita kors i rader så långt man kan se. Att stå mitt ibland dessa kors och var man än vänder sig så bara fortsätter de i all oändlighet, det är en mäktig upplevelse som jag aldrig kommer glömma. Plötsligt blev det verkligt hur många som satte livet till, även om korsen här bara utgjorde en liten, liten del av alla som dog.
Det blev också verkligt vilken utmaning världen stod inför och man vågar inte tänka på vad som hade hänt om det inte gått som det gjorde. Respekten för de människor som kämpade i detta krig och för de ledare som vågade ta de stora besluten är enorm.
Jag hoppas att kriget mot terrorismen aldrig behöver gå så här långt. Men då måste vi nog sätta hårt mot hårt redan nu. Mot Hitler testade man att vara undfallande, det funkade, med facit i hand, inget vidare.

För mig blir det en sån här dag tydligt vilket otroligt projekt EU är. Det finns många brister, det har vi allt hört i den här valrörelsen, men grundtanken är det bästa någon kommit på. Den är värd att fortsätta kämpa för.

Mer extremvänster - och lite höger

DN avslöjar idag att förutom Herman Scmmid (v) så har Yvonne Ruwaida (mp), Ulf Nilsson (fp) och Anki Elken (c) varit i kontakt med terrororganisationen Mujahedin. Nilsson och Elken tar avstånd från organisationen, men det är illa nog ändå.

Självklart vägrar Yvonne Ruwaida göra samma sak:

"Det är inte min uppgift att betygsätta organisationer."

Det kan du ge dig f-n på att det är Yvonne! En riksdagsledamot har ett stort ansvar att ta reda på vilka personer och organisationer de beblandar sig med. Deras position ger alla som de har samröre med någon sorts legitimitet.

Ruwaida klagar istället på EUs och USAs listor över terrororganisationer. Hon säger att det sätter rättssäkerheten ur spel och att:

Det måste vara handlingar, inte personer eller organisationer, som terrorstämplas.

Så organisationer eller personer som utför terrorhandlingar ska inte kallas terrorister, är det så hon menar?

Till saken hör att det inte råder några större tvivel om vad Mujahedin pysslar med. De är väldigt aktiva i Irak genom att utföra hundratals bombdåd och slåss mot amerikanska trupper i Falluja. Kolla bland annat här, här, här och här. Bland länkarna finns en amerikanska marinkårssoldat men också en person som beskyller de amerikanska trupperna för slakt av kvinnor och barn. De har alltså helt olika syn på kriget men är överens om en sak, att Mujahedin finns i Falluja och slåss.

Till sist så måste Lars Ohly hedras lite grann. Vänstern brukar ha väldigt svårt att hantera sådana här saker rätt, men nu tar faktiskt Ohly avstånd från organisationen och säger att Schmid har gjort fel. Bra Ohly!

Påkörd bakifrån

Det är tydligen lika viktigt med whiplash-skydd som med bilbälte, sa de nyss på Rapport. Kvinnor råkar oftare ut för whiplashskador, säger de också. Varför då, undrade reportern:

"De blir oftare påkörda bakifrån".

Jojo.

Äntligen lite konkurrens i filmbranschen

Daniel Collert, Jonas Åkerlund och Johan Renck (aka Stakka Bo) håller på att starta en filmfond som ska konkurrera med statliga Svenska Filminstitutet. De ska tänka mer på den kommersiella delen, säger de.

Här ser vi problemet med statlig kulturpolitik. Det är omöjligt att som ny filmskapare få pengar från SF, men när du väl är känd kan du få pengar till vilken skit som helst, som nästan ingen går och ser. Staten bestämmer vad som är finkultur och du betalar kalaset. Vore det inte bättre om du fick behålla dom pengarna och själv välja vad du ska lägga dem på?

No more Moore

Johan Norberg visar att välargumenterade åsikter faktiskt har stor inverkan. I sin blog visar han idag på att efter hans artiklar om Michael Moores lögner (här och här), så har det blivit fritt fram, även för vänstermänniskor, att kritisera honom.

Att idéer och välargumenterade åsikter styr världen (iallfall den demokratiska), blir vid sådana här tillfällen tydligt. Norberg har ju tidigare med sin bok Till världskapitalismens försvar, tystat stora delar av anti-globaliseringsrörelsen.

Bush i Europa

När George W. Bush anlände till Rom idag möttes han av tusentals demonstranter.

Att demonstrera är ju som bekant en demokratisk rättighet. Frågan är varför dessa människor aldrig demonstrerade mot Saddam Hussein. Är en person som dödat över två miljoner människor inte värd att demonsterar mot?

För övrigt går det idag att demonstrera i Bagdad om man känner för det. Vem såg till att det blev så? Inte var det demonstranterna i Rom iallafall.

Bush eller Kerry

Som jag utlovade igår så ska jag försöka ge ett svar på vem jag vill ska vinna presidentvalet i USA.

Det spelar mig faktiskt ingen större roll, men jag lutar ändå litegrann åt John Kerry. Det jag har emot George Bush är huvudsakligen hans sätt att sköta ekonomin, hans brist på liberalism och hans utrikespolitik.

USA har återigen ett stort budgetunderskott och jag tror inte det är ett bra sätt att sköta ekonomin. Visst leder skattesänkningar till ökad tillväxt men runt 500 miljarder dollar i underskott är för mycket.

Med brist på liberalism menar jag hans motstånd mot att homosexuella ska få gifta sig. Han går till och med så långt som att lägga sig i vad staterna ska tycka i frågan, och skriva in det i konstitutionen. Han verkar ju inte heller vara nån större beskyddare av fri abort.

Så hans utrikespolitik. I grunden tycker jag den är rätt, men klumpigt genomförd. Efter 11-september var världen totalt enad runt USA, nu är den minst sagt splittrad. Det var mycket it's my way, or the highway och med oss eller mot oss. Det retade upp många länder som kände sig överkörda och reagerade barnsligt med ett obstinat motstånd. Det spelar ingen roll om man har rätt i sak, om ingen lyssnar på vad man säger.
Det går att dividera länge om det här, men för att hålla det kort så tycker jag att i kriget mot terrorism för USA en tuff linje som är bra, men det skulle ha större effektiv om alla demokratiska krafter stod på samma sida. Därmed inte sagt att det bara är Bushs fel. (Frankrike *host* *host*)

Varför John Kerry då? Jag tror han skulle kunna bli en enande kraft, framförallt i världen (och med John McCain som vicepresident också i USA). Andra länder kan lägga ilskan mot Bush bakom sig och sluta upp runt den nya presidenten. Han har pratat om att skriva på Kyotoavtalet, krigsförbrytardomstolen och så vidare. I övrigt kommer det inte bli någon större skillnad i faktisk politik (vilket är bra), men den kan troligen få större uppslutning från resten av världen. Med Kerry kanske vi ser en till stora delar enad demokratisk värld, som för en tuff politik mot terrorism.

Jag tror också han kommer föra en sundare ekonomisk politik. Mindre underskott helt enkelt. Det stora frågetecknet gäller frihandel. Han har under valrörelsen använt en retorik om att rädda amerikanska jobb, mao tullar mot konkurrens. Men jag tror att det just är retorik. Hans konkurrent i primärvalen, John Edwards, hade detta som sitt huvudnummer och det funkade bra så Kerry gjorde det också. Men han har en gång i tiden röstat för frihandelsavtalet NAFTA och på senare tid tonat ner retoriken på detta område.

Samtidigt skulle det vara intressant att se Bush i fyra år till. Hur kommer situationen i Irak vara om fyra år? Var står vi någonstans i kriget mot terrorism? Har hans stora skattesänkningar gett effekt? Är världen enad eller splittrad? Är Bush då kanske en av de genom tiderna stora presidenterna? Det skulle vara intressant att veta, så det gör inte så mycket om Bush vinner heller.

Extremvänster

Ja, det var det där med var de extrema organisationerna hör hemma, höger eller vänster. Nu visar det sig återigen hur svårt människor på vänsterkanten har att förstå det här med demokrati.

EU-parlamentarikern Herman Schmid (v) stödjer öppet terrororganisationen Mujahedin. Han säger att det är en demokratisk organisation, men både EU och USA har terrorstämplat den och de har vid flera tillfällen dödat civila.

Att slåss mot den iranska regimen låter vällovligt, men frågan är vilken regim de själva skulle förespråka. Magnus Norell på Totalförsvarets forskningsinstitut beskriver deras ideologi så här:

"Mujahedins ursprungliga ideologi är en blandning av shiaislam och marxism."

Extremvänster var det ja.

Ringholm hellre i Finspång än Bryssel

Vår kära finansminister har varit i Finspång och plågat eleverna på Bergska skolan.

Han säger att han hellre är i Finspång än i Bryssel på möte med sina finansministerkollegor.

Jag skulle också gärna se att han stannade i Finspång och slutade skämma ut Sverige i Bryssel. Kanske finns det någon 10-miljonersgård han kan köpa där?

Extremhöger?

Tydligen har Nationalsocialistisk front i Norrköping, varit ute och klistrat klistermärken på sossarnas valaffischer inatt. Det kan också vara de som har krossat en ruta på folkpartiets nya lokal under natten.
Jag har, precis som de flesta andra inklusive massmedia, svängt mig med orden vänster- och högerextremister och gjorde det idag också när jag pratade om vad som hade hänt, när en person frågade: Vadå höger?

Det är en väldigt bra fråga. Varför kallas dessa typer för extremhöger? Vad är det som är höger i deras ideologi? Det heter ju trots allt nationalsocialism och växte fram i Tyskland. Ett väldigt socialistisk land på den tiden. (Lästips: Vägen till träldom av FA Hayek)

Spontant kommer jag inte på några sådana grupper som håller till på högerkanten. Vad är det isåfall som gör dem till höger och inte vänster, om de nu måste in på en sådan skala. Kan det vara så att, så länge dessa grupper passar in på en höger-vänster-skala, så finns de till vänster? Det skulle då inte förvåna mig. Ska undersöka saken.

Presidentvalet 2004

Om jag har räknat rätt (vilket jag oftast inte gör) så är det idag fem månader kvar till presidentvalet i USA. Jag har följt det i amerikansk massmedia hyfsat noga sedan senare delen av hösten. Någon gång under den kommande hösten kommer jag åka över till USA för att studera valrörelsen på närmare håll (tack Karl Staaff).

Jag har samlat några länkar till de medier som jag huvudsakligen följer valet genom. De finns i menyn till höger. Svenska mediers rapportering ger jag inte mycket för. Den går ungefär i stilen, att om Kerry leder i en opinionsundersökning så rapporteras det, om Bush leder så rapporteras det inte.

Hur går det då? Vem vinner av George W. Bush och John F. Kerry? Jag har svårt att se hur Kerry ska lyckas ta hem det här. Bush leder trots allt i en hel del undersökningar trots den massiva kritik som riktas just nu mot Vita huset pga Irak.

Här är några saker som talar för och emot respektive kandidat:

för Bush

Karl Rove heter hjärnan bakom Bushs kampanj år 2000 och det är han fortfarande. Bushs kampanj har imponerat stort på mig. Ett par veckor efter att Kerry var klar som demokraternas kandidat så hade de präntat in en bild av Kerry i amerikanernas medvetande. Den går ungefär ut på att Kerry är en "flip-flopping liberal, who likes to raise taxes".

Pengar har Bush varit duktig på att samla in, över 200 miljoner dollar hittills. Kerry har visserligen varit mycket framgångsrik under våren och slagit nya rekord, men Bush har ett försprång som inte kan tas igen. Pengar är viktigt för att kunna sprida rätt bild av sig själv, och av motståndaren.

Kriget mot terrorismen verkar ju inte gå så bra om man får tro svenska medier. Men Bush starkaste kort är att folk tror att han är betydligt bättre på att klara av kriget mot terrorismen, än Kerry. Situationen i Irak tror folk att de är ungefär lika bra på att klara av. Kerry har naturligtvis läst dessa undersökningar också och är precis nu ute på en 11 dagar lång turné, där han fokuserar just på dessa frågor.

mot Bush

Irak kan bli Bushs fall. Om värsta tänkbara skulle hända efter att makten lämnats över till en irakisk regering i juni, och något sorts inbördeskrig bryter ut och tusentals amerikanska soldater dör - så är Bush körd. Den utvecklingen är inte ett dugg trolig. Snarare kan det bli tvärtom att det långsamt lugnar ner sig i Irak, FN kommer med på tåget och allt positivt som faktiskt sker i Irak lyfts fram.

"It's the economy stupid", sa man till Clinton. Dessa frågor avgör ofta amerikanska presidentval. I USA ser det lite osäkert ut just nu. Under Bushs tid vid makten har tre miljoner jobb förlorats, och det har Kerry inte varit sen att påpeka. Kommer det inte en större återhämtning kan ni vara säkra på att Kerry kommer nämna det igen...och igen, och igen. Men det kan vara just den återhämtningen vi faktiskt ser nu. Jobbsiffrorna är mycket positiva och likaså tillväxten. Nackdel kan bli till fördel.

för Kerry

Vietnam-kriget innebar John Kerrys intåg på den politiska banan. Han kom hem som en väldekorerad krigshjälte med bl.a. tre Purple Heart, och blev snabbt en av de starkaste kritikerna mot kriget. Kerry försöker nu forma bilden av sig själv och då lyfts detta fram mer än något annat. När det sen visat sig att Bush satt och hukade i Texas i Air National Guard har detta blivit ett ännu starkare kort. Republikanerna har svårt att framställa honom som opatriotisk eller en demokratisk mjukis.

Ena ett delat land, eller en delad värld. Bilden av det splittrade USA är överdriven i svensk media, men den stämmer till viss del. Många amerikaner är oroade över Bush stenhårda linje och önskar att han gick lite lugnare fram mot sina allierade. Nu ska ingen tro att Kerry kommer sköta Irak-kriget eller kriget mot terrorism speciellt annorlunda. Men möjligen kan han komma att framstå som en enande kraft som kan styra USA på rätt väg i en besvärlig tid.

John McCain sitter i senaten för republikanerna och är god vän med John Kerry. Han slogs om presidentskapet med Bush vid förra valet och har stort förtroende bland amerikanska folket. Han är känd som en mycket rättfram person. Även McCain är Vietnamveteran. Han satt fem år i vietnamesiskt fängläger och utsattes ständigt för tortyr, men vek sig aldrig. John McCain är av många tippad att bli Kerrys vicepresidentkandidat, men har vid upprepade tillfällen sagt att han inte är intresserad. Trots det vägrar ryktena dö. McCain skulle locka många republikanska väljare och stark bidra till bilden av presidenten som kommer ena det splittrade landet. De undersökningar som hittils gjorts visar att Kerry/McCain leder ganska stort över Bush/Cheney.

mot Kerry

Överklassliberal från östkusten har Kerry kallats ett antal gånger. Just den sortens demokrater är många republikaner allergiska mot. Kerry är naturligtvis medveten om det och har som tidigare nämnts kraftigt lyft fram sin krigshjältebakgrund istället.

Flip-flops kallas en sorts badtofflor, men i det här fallet menas något annat. Som nämnts ovan har Bushkampanjen varit mycket skickliga att måla ut Kerry som en person som inte kan bestämma sig och ofta röstar helt olika, med bara några års mellanrum. Inte direkt den starka president många letar efter.

Ekonomin och Irak-kriget är två avgörande faktorer, som också nämnts ovan. Går ekonomin bättre och situationen i Irak lugnar ner sig så kommer det bli väldigt svårt för Kerry att hitta några bra angreppsvinklar på Bush.

Min bevakning av presidentvalet kommer alltså fortsätta. Imorrn ska jag försöka resonerna mig fram till vem jag vill ska vinna.

Det finns dock en sak kvar. Kerrys starkaste kort - hans längd. När Boston Globes washingtonkorre, Tom Oliphant, var i Stockholm avslöjade han att den längste kandidaten alltid vinner. Det är Kerry det.

Atombombsterrorism

Demokraternas presidentkandidat John Kerry tog igår upp en viktig aspekt av terrorism som jag hittills inte hört mycket om - atombombsterrorism.

Kerry presenterade en plan för hur framförallt kärnvapen i gamla Sovjetunionen skulle tas om hand, hur utvecklingen av nya vapen i Nordkorea och Iran ska stoppas och hur man ska sätta p för utvecklingen av plutonium och andra saker som behövs i tillverkningen.

Kampanjtaktiskt tror jag det är en bra fråga att lyfta fram. Skräcken för kärnvapen finns kvar i allra högsta grad och många har säkert sätt hur terrorister spränger en atombomb i Los Angeles, i tv-serien 24.

Att köra in flygplan i skyskrapor och spränga tåg är illa nog, men ännu har vi inte sett den värsta sortens terrorism. Kärnvapen och olika lättspridda sjukdomar är det verkliga hotet.

Powell hoppar igen

Inte Colin Powell, men däremot Mike Powell är i hoppartagen igen. En 40-årig, fd. friidrottstjärna gör plötsligen comeback och är lika bra som förr. Han har inte tävlat på länge och därmed klarat sig undan alla dopingtester.

OS första dopingskandal?

Gulligull med regeringen

Jesper Strömbäck har i boken Den medialiserade demokratin granskat massmedias roll i valrörelsen 2002. Han kommer fram till att journalisterna sitter tryggt i maktens knä.

Endast en procent av bevakningen kan klassas som granskning av regeringsmakten. Expressens ledare sammanfattar bra:

Ett av hundra inslag. De andra nittionio är allmänt gulligullande.

Jag har länge stört mig på den bristande granskningen av regeringen. Det ständiga budgettrixandet från Ringholm blir inga feta rubriker direkt. Men det hjälper knappast att bara gnälla på journalisterna. Borgerligheten måste bli mycket bättre på att lyfta fram dessa frågor. Hårdgranska regeringens vallöften och slå ner stenhårt så länge de inte uppfyller dem.