Ahlmark om Sudan

Per Ahlmark är som vanligt rakt på sak och har också som vanligt en mycket bra poäng. Den här gången skriver han om folkmordet i Sudan och den svenska regeringens nästan-folkmords-linje.

Sudan förkastar FN-resolution

Sudans regering var tydligen inte så själaglad över FNs resolution mot landet. De förkastar den nu och påstår att den är inkorrekt. Nu står iallafall de demokratiska länderna på samma sida och tom Frankrike verkar vara redo att ta till hårdhandskarna. De laddar upp med trupper i sin militärbas i Chad, precis som jag för några veckor sedan efterlyste att de skulle göra.

Om inget har förbättrats om 30 dagar så hoppas jag att västvärlden fortsätter den tuffare linje, som de tvingats backa från bla pga diktaturen Kina.

Det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig och det ska också bli intressant att se vad fredsaktivisterna säger om det blir dags för militärt våld.

Jävla bönder

Hela natten har det förhandlats i Geneve trots att tidsgränsen egentligen har gått ut. Det är WTO som försöker få den så kallade Doha-rundan på fötter igen efter avbrottet i Cancun. Det verkar som om de är överens om det mesta förutom just skydd av jordbruket. Tidigare har det varit EU som varit den värsta boven vad gäller jordbruket, men de har tydligen gett efter en del och då har istället Japan och Schweiz klivit fram och bjuder på hårt motstånd.

Skulle förhandlingar gå i hamn innebär det drygt 4000 miljarder kr extra till världsbudgeten tom 2015, varav merparten kommer hamna i de fattigaste länderna.

Jag har svårt att förstå den otroliga kärleken till de egna bönderna. Varför är de världens viktigaste yrkesgrupp? Dessutom gynnas de inte av skyddet. EU-bönder har lägre ersättningar i förhållande till omvärlden, och samtidigt får vi konsumenter dyrare och sämre proukter och allt detta betalar vi hundratals miljarder för.

Mitt svar om frikorten

Det har under 1½ vecka nu pågått en debatt i Norrköping om politikernas frikort. Detta kort är till för att granska verksamheter med används som ett VIP-kort för att komma in på fotbollsmatcher och Gyllene Tider-konserter.

I veckan blev jag anklagad för att öka politikerföraktet genom min kritik mot frikorten. Idag svarar jag.

Bush kommer ut

En av karaktärerna i serien Simpsons ska tydligen komma ut under den kommande säsongen. Idag avslöjades det att det är Patty, Marges syster som är lesbisk. Jag tror inte det stämmer. Jag tror det är George W. Bush.

Han kampanjande nämligen idag i Simpsons hemstad Springfield och ryktet går nu att han senare idag kommer berätta att han är homosexuell. När hans försök till ändring av konstitutionen, så att gay-giftermål skulle förbjudas i hela landet, misslyckades beslutade han sig för att berätta sanningen.

Inte ens hot om sanktioner

Efter påtryckningar från bla Kina och Ryssland så har man ändrat i resolutionen mot Sudans regering. Förut hotades regeringen med sanktioner om den inte fick stop på dödandet inom 30 dagar, nu står det bara åtgärder istället. USA har hårdast drivit på för en tuffare resolution innehållandes ord som misstänkt folkmord, men har fått backa för att få igenom den.

Sudans regering är själaglada över resolutionen och det borde väl räcka för att inse att den är värdelös.

President John Kerry?

Inatt har John Kerry så hållit sitt hett efterlängtade tal och frågan är om vi såg USAs nästa president ståendes där i Boston Fleet Center. Jag är rätt tveksam. Under de tre första dagarna av konventet har jag imponerats av demokraternas smarta strategi och duktiga talare. Det har varit tydligt att de kommer vara minst lika tuffa mot terrorister som Bush har varit, men att de kommer försöka ena landet och den fria världen. Stryka och visdom är inga motsatser sa Bill Clinton.

Innan talet så tyckte jag John Kerry verkade ganska bra, men efter det vet jag inte riktigt. Och det kan inte vara ett bra betyg. Han försökte få med allting i talet, skulle beröra varenda fråga som fanns. Kriget mot terrorism, kriget i Irak, ett enat USA, en enad värld, miljö, olja, stamcellsforskning, sin egen bakgrund, skattesänkningar, skattehöjningar, budgetunderskott, arbetslöshet, protektionism med mera.
Det gjorde att talet blev ganska hackigt och osammanhängande. De flesta ser dock inte hela talet, utan snuttar ur det och då kanske det är bra att ha berört många ämnen så tv-bolagen har något att visa när en fråga diskuteras under hösten.

John Kerry är inte känd som någon lysande talare, och det var han inte ikväll heller. Han verkade lite stressad (tro på fan det) och var inte så bra på att bygga upp stämningen till de punkter där han skulle säga något klatschigt.

Jag har väldigt svårt att bedöma hur mycket det här kommer hjälpa eller stjälpa, men någon katastrof var det inte.

Andrew Sullivan har som vanligt en klockren analys:

"They have found the right stance in general, but they may not have found the right general for the stance. Bush, in other words, may remain the luckiest man alive."

Falsk trygghet

Dick Erixon har idag snappat upp något mycket viktigt. Något som man borde bygga en borgerlig valkampanj runt och något som mycket kraftfullt borde föras fram på olika sätt i debatten.

"Den i Malexander avrättade polisen Robert Karlströms mamma gav de mest träffsäkra, mest autentiska uttrycken för verkligheten i dagens Sverige när hon i natt skrev två meningar på en lapp:

”Hån emot oss. Falsk trygghet.”
 
Bättre än så kan inte det socialdemokratiska samhället i vår tid sammanfattas! FALSK TRYGGHET.
 
Valet 2006 borde ha ett huvudtema: den falska tryggheten i sjukvården, den falska tryggheten i omsorgen, den falska tryggheten i skolorna, den falska tryggheten som låg tillväxt innebär, den falska trygghet som dåligt företagsklimat innebär för jobbben, den falska tryggheten på gator och torg..."

Kerry skriver själv

John Kerry har skrivit större delen av sitt tal helt själv. Han började helt på egen hand och har sedan bollat det fram och tillbaka med olika rådgivare, men har hela tiden själv haft kontrollen. Det blir alltså tydligt hur skicklig Kerry är på sånt här. Det finns några intressanta artiklar om det här i NY Times och USA Today.

Så kan jag inte låta bli att reflektera över den enorma press som John Kerry borde känna. Det är utan tvekan hans viktigaste tal någonsin. Det är utan tvekan det viktigaste talet i hela valkampanjen. Bill Clinton låg sist när det begavs sig för honom 1992, men efter talet hade han tagit 20 procentenheter på Bush och Perot och ledde istället. John Kerrys tal kan make or break hela kampanjen.

Hoppas han inte tänker på det sekunder innan kliver upp på podiet.

Juryn är på plats

Inatt var det dags för den fd skadeståndsadvokaten John Edwards att hålla sitt tal som vicepresidentskandidat. Ett tal med ett klart och tydligt budskap; USA och världen måste enas och en mycket tydlig markering var demokraterna står i kriget mot terrorismen. Al Qaida och liknande organisationer kommer att förstöras, sa Edwards.

Det här är genomgående i hela konventet. En tuffhet som visar att Kerry inte kommer tveka att ta till våld för att stoppa terrorister, men att landet och världen måste enas. De allierade måste komma tillbaka till USAs sida, för de kan inte vinna den här striden själva.

På slutet blev det mer retoriskt och Edwards kom igång ganska bra. Flera gånger sa han att "Hope is on the way". Det var inte mycket direkt kritik mot Bush och Edwards fortsätter det som gav honom framgång i primärvalen, positivism och optimism.

Det känns nästan som han tonade ner sig lite för att inte riskera att överglänsa John Kerry som talar inatt. På slutet såg man vilken bra talare han är. Pressen på John Kerry måste vara enorm just nu.

Och ännu mer om frikorten

Det har tagit hus i helvete i Norrköping efter min kritik mot frikorten. Nu går Kultur- och fritids ordförande ut och kritiserar mig och påstår att jag ökar politikerföraktet. Så det är inte den som står för det beteendet som skapar politikerförakt, utan den som är så elak att den skvallrar? Ok.

Skriver ett svar i tidningen så kommenterar inte så mycket mer här, inte just nu iallafall.

Bra Reinfeldt

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt debatterade idag med justieminister Thomas Bodström i P1s Studio ett, med anledning av nattens rymning från Hall. Reinfeldt krävde Bodströms avgång och argumenterade snyggt för sin sak. Han visade en tydlighet och tuffhet som ofta saknas hos oppositionen. Bodström blev klart trängd och ganska mästrande, hänvisade till utredningar och vad som redan hade gjorts.

Om oppositionen alltid kunde vara så här tuff och tydlig i sin kritik av regeringen så skulle ett regeringsskifte ligga betydligt närmare.

USAs första svarta president?

Ja, helt främmande känns det inte när man hör Barack Obama tala på demokraternas konvent. Han är inte i samma retoriskt höga klass som Bill Clinton, utan använder lite mer grundläggande retorik som när han gick in på att landet måste enas och inte fortsätta delas.

"Jag säger till dom [som försöker dela landet]; det finns inte ett liberalt Amerika, och ett konservativt Amerika - det finns ett United States of America. Det finns inte ett svart Amerika, ett vit Amerika, ett latinskt Amerika, ett asiatiskt Amerika - det finns ett United States of America."
 
Så fortsätter han i den stilen och det funkar mycket bra på publiken. Inte samma retoriska finter i världsklass som Bill Clinton sysslar med, men det funkar precis lika bra i ett sådant här sammanhang.

Förutom att ena landet så fortsatte Obama den tuffa linjen mot terrorismen. Demokraterna försöker visa att det är beredda att gå ut i krig, men inte att de kommer göra det lika lättvindigt som Bush. Det kommer vara tuffa i kriget mot terroristerna, men samtidigt ena landet och världen. Styrka och visdom är inte två motsatser, sa Bill Clinton tex.

I övrigt pratade Obama en del om människors möjligheter, om deras hopp och drömmar. Att staten inte ska styra deras liv och fixa allting åt dem, men hjälpa dem lite på traven, när de har det svårt.Obamas tal var det mest positiva hittills. Väldigt lite direkt kritik mot Bush. Snyggt.

Mycket passion från Obama genom hela talet och jag tror budskapet går hem. Demokraterna har lagt upp en mycket smart strategi, kan de få ut den till väljarna får republikanerna mycket tufft.

Mer om frikorten

I dagens NT kommer det en uppmaning från moderat håll att använda frikorten mer. Tyvärr brister logiken ganska rejält. Så här skriver Åke Bjerselius bland annat:

"Skattebetalarnas utgift för Idrottsparken är cirka 10 miljoner kronor per år. Nyttjandegraden är 35 dagar, av årets 365. Resten av tiden står Idrottsparken öde. Ett resursslöseri av oanade mått. Att nu politiker och tjänstemän använder sitt kort och sitter av en fantastisk konsert på denna centralt belägna arena kan ses som en investering i flera framtida evenemang av samma kaliber. Då kommer kommunens resurser att nyttjas på ett rationellt sätt där besöksnäringen kommer i fokus."
 
Att det är ett resursslöseri håller jag med om, och det är väldigt bra att Idrottsparken används till annat än fotboll. Men hur kan det bli en framtidsinvestering att politikerna sitter av en sån här konsert, som Åke skriver. Hur kommer det leda till att kommunens resurser utnyttjas på ett rationellt sätt? Jag tror inte man behöver sitta och titta på Gyllene Tider för att inse att det är bra med evenemang som lockar över 20000 människor. Meningen är att man med kortet ska kunna observera hur arrangemanget fungerar. Så varför redovisar istället inte Åke vilka personer han pratade med och vilka olika saker han granskade. Att bara glida in på området och sätta sig på vip-läktaren och kolla på Per Gessle är knappast någon framtidsinvestering.

Det är just det här som är problemet, som ingen verkar fatta. Att politikerna använder kortet för att roa sig, och inget annat. Rätt använt är kortet bra.

Kommentarer till talen

Jag har lagt upp kommentarer till Jimmy Carters och Hillary Clintons konventstal. Ni hittar dem (kommentarerna, inte Jimmy o Hillary) på specialsidan.

Mothugg i NT

Idag ger sig en av journalisterna på mig efter min kritik mot de politiker som använder sitt frikort för att glassa runt på fotbollsmatcher och andra häftiga evenemang, som Gyllene Tider. Jag tänkte nu ta och såga honom och hans märkliga resonemang. Läs först min artikl om ni inte gjort det, så ni hänger med.

"Han måste vara svag i anden som inte tål hetluften, Mathias Sundin (fp)."
 
Måste jag? Är det inte precis hetluften jag helt frivilligt ger mig in i genom att kritisera det system alla andra håller käften om? Tur att någon granskar det, när journalisterna inte gör det..
 
"I lördagens NT gick han till attack mot kommunstyrelsens ordförande Mathias Ottoson (s) för att denne med frikort besöker Idrottsparken när IFK Norrköping spelar fotboll. Sundin (fp) tror att IFK Norrköping kan få otillbörliga fördelar genom att politikerna träffar fotbollsstyrelsen, sponsorer och möjligen journalister i det spartanska "VIP-rummet". Där bjuds, om jag minns rätt, en kopp avslaget kaffe och en torr bulle."
 
Att det bjuds kaffe och torr bulle där visste jag inte, det är sånt man bara vet om man själv utnyttjar vip-rummet.

Sen dillar journalisten om att det är populärt att kritisera politiker för deras extravaganser. Ibland med rätta, ibland inte. Så återkommer han till mig.
 
"Fp-politikern Sundins upprördhet över kollegorna i Norrköping visar missunnsamhet och småskurenhet. Kommunstyrelsens ordförande är i praktiken alltid i tjänst, även när han är på IFK:s matcher. Därför vore det bara en meningslös symbolhandling att han betalade hundralappen i inträde."
 
Nej, det är ingen missunnsamhet. Jag är inte avundsjuk. Jag kunde ha valt att också glida in gratis och äta torra bullar i vip-rummet. Och nej, det är ingen meningslös symbolhandling att kommunens ordförande, precis som alla andra, betalar för sin underhållning och andra tjänster han vill ha utförda. Eller går gränsen vid hundra kronor? Borde han inte också kunna låta kommunens parkarbetare klippa gräsmattan åt honom, han jobbar ju så hårt för kommunen och är ständigt i tjänst, eller är det att gå för långt? Varför ska han betala hyra för, kommunen äger tusentals lägenheter, eller är det att gå för långt? Var går gränsen, vid hundra spänn? Tvåhundra? Femhundra? Gränsen går vid noll kr, herr journalist.
 
"Det är istället alldeles utmärkt att han besöker de mest publikdragande begivenheterna i staden. Om han därmed skulle få en mer positiv inställning till IFK än annars - ja, så bra att den ledande kommunalpolitikern i så fall har den inställningen till klubben som gjort Norrköping mer känt än något annat, trots de senaste årens kräftgång."
 
Visst är det bra att besöker dom, och nej det gör inget om han är positivt inställd till IFK Norrköping. Men det jag ifrågasätter är om all annan verksamhet får samma intresse och uppskattning som IFK. De som inte kan bjuda på vip-läktare, fotboll och konserter. Är inte risken stor att de hamnar i skymundan?
 
"Mattias Ottosons integritet och handlingskraft prövas på andra arenor än på Idrottsparken. Men Mathias Sundin (fp) tror att en person som arbetar jämnt för Norrköpings bästa blir otillbörligt påverkad för att han möter med- och motparter öga mot öga. Det är tvärtom så att ledande politiker i Norrköping och annorstädes ännu mer borde konfronteras med andra makthavare än de närmaste partikamraterna, oppositionsledarna och tjänstemännen."
 
Ja, jag tror att han blir påverkad av att träffa dessa personer. Det handlar inte om att han inte ska träffa andra makthavare alls, men han ska träffa dem på andra ställen än vip-rummen. Även om han klarar att hålla isär de två, så leder det till misstankar. Och jag tror inte heller att det går att hålla isär det helt. Blir du kompis med någon så kliar du gärna dennes rygg (ta det inte så bokstavligt), det har vi sett alltför många exempel på.
 
"Med den osäkerhet om integritet som Sundin uppvisar, andras och uppenbarligen också sin egen, är det rimligt att han personligen låter bli att använda sitt frikort på IFK:s matcher. Men då platsar han inte heller i den kultur- och fritidsnämnd han av oklara skäl blivit placerad i av folkpartiet. När han nu ändå sitter där och rimligen växer till sig bör han, när han känner sig säkrare på sin egen integritet, istället bli en flitig gratisbesökare på alla kultur- och idrottsevenemang i Norrköping. Mattias Ottoson och andra politiker är åtminstone intresserade, turligt nog för Norrköping."
 
Jag vet inte vilken värld han lever i, men den verkar vara lite rosaskrimrande och fluffig. Nej, jag tror inte att alla de politiker som springer gratis på matcherna har sådan integritet som krävs för att stå emot det. Det är faktiskt helt omöjligt. På något sätt sugs du in i systemet och blir en del av det. Det är svårt att förklara men jag har på den här korta tiden känt att det är svårt att inte bli en del av det även om man kämpar emot. Inte så att man blir korrumperad och fifflar bakom väljarnas ryggar, men omedvetet tar men hellre beslut som gynnar dem man gillar och är beroende av. Det är fullt naturligt.
Journalisten tycker att jag ska växa till mig. Jag ger honom samma uppmaning. Att inte inse att man är ett del av ett system är omoget. Den här journalisten verkar vara det i allra högsta grad.
 
Åter till en av hans första meningar:
 
"Sundin (fp) tror att IFK Norrköping kan få otillbörliga fördelar genom att politikerna träffar fotbollsstyrelsen, sponsorer och möjligen journalister i det spartanska "VIP-rummet"
 
...möjligen journalister... skriver han. Att Ottosson och han träffats där låter verkar inte helt orimligt. Nu skriver han ett långt försvarstal till förmån för Ottosson. Om man då vet att dessa umgås i ett VIP-rum, kan inte det då leda till att man lätt kan misstänka att de kommit på vänskaplig fot, och det är därför journalisten försvarar Ottosson? Jo, sådana misstankar uppkommer lätt när olika sorters makthavare minglar i VIP-rum. Det är just det som är problemet, herr journalist! Men bullarna var ju torra, och kaffet blaskigt, så då är det lugnt.

Var är de sociala turisterna?

Rubriken från DN talar sitt tydliga språk:

Inga nya EU-medborgare söker a-kassa
 
Inte en enda medborgare från något av de tio nya länderna har sökt a-kassa sedan deras inträdade i EU.

In your face, Göran Persson, Lars Leijonborg mfl!

Clinton for president!

Orkade inte sitta uppe i natt och lyssna på alla floskler, men alla de viktiga talen finns hos C-SPAN. Började med att lyssna på Clinton och när han säger det, så blir tom flosklerna bra. Det var ett sanslöst bra tal, och det ska bli mycket intressant att jämföra det med Kerrys tal på torsdag. Tycker helt klart ni ska kolla på det, men ska iallafall kommentera några höjdpunkter.

För någon vecka sedan sa Bush att vi måste ge folket verktyg för att kunna lyckas. Många reagerade (bla jag) och sa att det kunde lika gärna Clinton ha sagt, och sa också under sin tid i Vita huset. I talet inatt sa också Clinton precis det. Helt säkert med flit för att visa på att Bush använder demokratisk retorik. Det gillar säkert inte kärnväljarna som Bush försöker elda igång, bla med att försöka förbjuda gay-giftermål.

Clinton gjorde en extremt snygg grej när han kritiserade Bush för att inte åkt till Vietnam. Han sa att Bush, Cheney och han själv alla skippade Vietnam, men Kerry, som också var priviligerad och lätt kunde kommit undan, åkte helt frivilligt. Genom att inkludera sig själv så blir det inget gnäll mot Bush av det han säger, istället framstår Kerry i otroligt bra dager. Ruskigt smart.

Skattelättnaderna för de rikaste är ganska uttjatade, men han angrep dem ur en ny vinkel. Dels satte han sig själv i den grupp som fick dem, topp 1% rikaste, och tyckte det var lite lustigt att republikanerna som var så elaka mot honom när han var president, var så snälla mot honom när han slutat. Sen insåg han att det var ni (pekar på publiken) som betalade räkningen. Det riktigt smarta var att påpeka hur dessa skattesänkningar hade gjort så att vi inte kunde skydda oss ordentligt mot terrorister och massförstörelsevapen. En kostnad på en miljard dollar för att söka igenom containers efter massförstörelsevapen hade Clinton infört, men som Bush tog bort för att ha råd att sänka skatterna. Slår precis mot republikanernas starkaste område, kriget mot terrorism.

Som Andrew Sullivan säger: Om inte konstitutionen hindrade det så skulle den här mannen fortfarande vara president.

Som svensk är det lite kul (eller snarare väldigt tragiskt) att jämföra Clintons tal med dom i Almedalen, av tex de borgerligas statsministerkandidat Fredrik Reinfeldt.

Lyd! Annars...

...blir det (kanske) sanktioner! Ungefär så mycket tar EU i mot Sudans regering, när de säger till dem att omedelbart få stopp på dödandet. Inget tydligt hot om våld så långt ögat når, eller så förstår inte jag de diplomatiska undertonerna. Vi får hoppas Sudans regering gör det isåfall. För det vet ju att Europa inte drar sig för gå in med full kraft för att stoppa folkmord!

Visst är det bra att EU gör någonting nu iallafall, men varför först nu? Det har varit känt ganska länge nu vad som pågår i Darfur. Den här varningen borde ha kommit för några månader sedan, som en omedelbar reaktion på rapporterna om vad som pågick i landet. Nu borde Sudans regering ha fått ett ultimatun på någon vecka, att se till att få stopp på dödandet, annars stoppar vi det med de medel som krävs.

När man läser i tidningarna om att vad EUs 25 länder enats om så inser man vilken tyngd bakom orden de skulle kunna ha. Tänk ett riktigt bra samarbete mellan världens etablerade demokratier EU, Japan, Australien, Nya Zealand, USA och Kanada. Så fort en sån här konflikt poppar upp agerar de omedelbart och om inget förbättas så ingriper de med militär makt.
Då skulle det förmodligen räcka med den här sortens vaga hot som EU uttalar nu.

Nåja, tillbaka till verkligheten.

Det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig. Kommer EU faktiskt göra något om situationen i Darfur inte förbättras? Kommer det bli USA och Storbritannien som får bära den stora bördan igen, eller kommer de solidariskt att dela på den? Jag har mina aningar klara, men låt oss hoppas på det bästa.

SPECIALSIDA: Demokraternas konvent

Idag börjar demokraternas konvent i Boston, där John Kerry officiellt ska utses till presidentkandidat för partiet. Jag har satt upp en specialsida, www.mathiassundin.se/dncconvention.html där ni hittar ett gäng länkar för att kunna följa konventet.

Jag kommer posta en del på den sidan också men de större, viktigare sakerna postar jag även här.

På med hårdhandskarna

Nu jäklar får regeringen i Sudan passa sig för nu är Laila Freivalds på krigsstigen, eller ja ... hon tycker FN ska införa sanktioner iallafall och vi ska ge lite mer bidrag till Afrikanska unionen. Till skillnad mot USAs kongress vill hon inte hålla med om att det pågår ett folkmord, bara nästan. Skulle hon erkänna det så måste Sverige göra något, och sånt vill vi inte riskera.

Bloggare på konventet

Som jag har nämnt någon gång tidigare så kommer är en del bloggare ackrediterade som journalister på demokratiernas respektive republikanernas konvent. Någon smart typ har nu satt upp en samlingssida för de bloggare som besöker demokraternas konvent som börjar imorgon. Den finns på www.conventionbloggers.com.

Where in the World is Carmen Sanches?

En ny blog har prexis öppnat på www.carmensanches.com. Jag rekommenderar att ni besöker den flitigt. Den kommer handla om bla politik och vetenskap men jag ser framförallt fram emot filmrecensionerna. En ny mycket intressant betygsskala kommer introduceras. Ja, vad väntar ni på?

Ny adress och nytt namn

Ja, som ni ser så har jag skaffat mig en ny adress, www.mathiassundin.se. Anledningen är att jag vill kunna utveckla bloggen lite friare än vad som är möjligt om den ligger under blogspot. Layouten kommer så småningom ändras lite och jag har nu möjlighet att lägga upp tema-sidor, om presidentvalet tex.

Namnet på bloggen är också nytt; I Chydenius fotspår. Det jobbigt ambitiösa målet med bloggen är att fortsätta det arbete som den svenska liberalismens fader, Anders Chydenius påbörjade för över 250 år sedan. Vi behöver en ny Chydenius i Sverige, kanske kommer han eller hon poppa fram någonstans ur bloggvärlden?

Borgerligt superparti

Jag har funderat lite på vad jag egentligen tycker om Lars Leijonborgs förslag att slå ihop ett par eller flera av de borgerliga partierna. Första reaktionen var ett klart nej, men jag har mjuknat lite.

Det skulle kunna vara en hyfsad idé om samtliga borgerliga partier slogs ihop, inte bara c+fp, eller fp+m. Visst skulle vi säkert då få lite avhoppare som bildade nya partier, men de skulle få svårt att komma in i riksdagen, iallafall på kort sikt. Fördelen med att inte ha fyra partier är att regeringsdugligheten inte ifrågasätts lika mycket. Många väljare tror jag resonerar så, att de inte alltid håller med sossarna, men de vet att de klarar av att styra landet. De är mycket mer tveksamma till om en borgerlig regering klarar av att hålla ihop, med all rätt.

Resurserna skulle också kunna fokuseras mycket bättre. Ett parti skulle automatiskt driva en tydligare linje mot sossarna och det skulle bli tydligare vad de själva vill. Nu spretar det ganska friskt.

Så visst är tanken ganska lockande, men samtidigt ändå inte, för var tar ideologin vägen. c, fp och m kanske kunde enas om någon slags liberalism, men var passar kd in. Kanske måste kd hållas utanför en sådan sammanslagning iallafall. Risken är då att vi får ett ganska stort konservativt parti och det blir svårt för det brogerliga partiet att uppnå majoritet iallafall.
Nu kan man visserligen inte beskylla dagens borgerliga partier att de vilar på någon riktigt tydlig ideologisk grund. Det blir gärna en hel del pragmatism, så skillnaden blir inte så stor. 

Jag säger inte helt nej till ett borgerligt superparti, men tycker ändå att mitt tidigare förslag är bättre. De borgerliga partierna sätter sig ner och löser de svåra frågorna som kan spräcka en framtida regering och tar fram en grundläggande ekonomisk politik. De kommer också överens om vilka profilfrågor respektive parti ska driva i valkampanjen. Därefter utser de en statsministerkandidat och tillsätter de tyngsta posterna i regeringen, en fyra-fem stycken, inte för många. Ministerposterna bör sammanfalla med de profilfrågor de tänker driva. En mini-skuggregering alltså.

Mot väljarna presenterar de sedan lösningen på de svåra frågorna, så ingen kan hävda att regeringen kommer att spricka direkt. De presenterar den grundläggande ekonomiska politiken och driver sina egna profilfrågor. De säger till väljarna att detta är grunden, den får ni oavsett vilket borgerligt parti ni röstar på. Men, ni kan också, till skillnad mot en sosseregering, välja inriktning på regeringen. Tycker ni familjepolitik är viktigt så röstar ni kd. Vill ni ha ett friare näringsliv röstar ni m. Och så vidare.

Socialdemokratin har samma spridning på åsikter som de borgerliga har. De finns de som nästan är kommunister och de finns de som är tydligt socialliberala. Peka på den åsiktsspridningen och säg att hos oss du genom din röst välja vad du tycker är viktigast. Det går inte hos sossarna. Där är det enbart maktspelet i toppen som avgör.

Gay-giftermål = sex med sköldpadda?

Jon Stewart driver rejält med de som ville ändra i den amerikanska konsitutionen för att förbjuda gay-giftermål. Kolla så får ni se hur sköldpaddesex kommer in i bilden.

Mer kritik mot frikortet

Jag har idag inne en debattartikel i NT, angående det faktum att kommunens ordförande och en del andra politiker ränner på IFK Norrköpings hemmamatcher, helt gratis. Och att de i pauserna sitter i ett VIP-rum och sörplar i sig förfriskningar. Det kan lätt leda till en beroendeställning.

För korta straff

Idag dömdes en 67-årig man till tre års fängelse efter ha våldtagit en 9-årig flicka. Det förvånar mig inte ett dugg för domstolarna dömer ut alldeles för korta straff. Oavsett om man tycker att vi ska ha långa eller korta straff så dömer domstolarna alldeles för kort.

Jag är nämndeman i Norrköpings tingsrätt och har nu hunnit med att sitta på ett antal rättegångar. I nästan alla av dessa har straffen blivit för korta i förhållande till straffskalan. Ett fall var en person som blivit misshandlad av två andra med baseballträn. Själva misshandeln var inte så farlig som det låter och det blev inte så stora skador som man lätt kan tro. Dock slog de mot huvudet och skadorna kunde med lite otur ha blivit mycket, mycket värre.
En av gärningsmännen dömdes till 1 års fängelse för grov misshandel, den andra var för ung för att dömas till fängelse. Straffskalan för grov misshandel är 1 till 10 år. Alltså så ska detta anses vara på gränsen till vanlig misshandel. Offret blev slaget med ett baseballträ och det är knappt grov misshandel. Varför döms det i sådana här brott inte till 4-5 års straff? Det borde rimligtvis ligga någonstans där i grovhet. (Jag och en annan nämndeman anmälde oss som skiljaktiga och yrkade på längre straff, men då blir det automatiskt så att den mildare linjen vinner).

Så här är det nästan alltid alltså. Den absoluta lägsta delen av straffskalan används. Det är mycket allvarligt. Inte för att jag tror att det är bra med långa straff, den diskussionen här inte hemma här, utan för att riksdagen inte har en chans att påverka straffens längd. Om riksdagen bestämmer att straffskalan ska vara 1 till 10 år så tror jag inte de vill att 99% av alla brott hamnar inom 1-3 års fängelse.

I domstolarna finns en praxisbok. Den verkar gälla mer än lagboken. Där står hur det dömts i andra liknande fall och den följer de slaviskt. Det innehåller inte bara HD-domar utan både från hovrätt och tingsrätt. Domarna i den är felaktiga utifrån straffskalan och då blir straffen korta.

Det här borde medierna granska istället för att gnälla när psyksjuka människor blir friska, och därmed fria.

Rekommenderad blog

Såg att någon vid namn Per Gudmundsson har skrivit en kommentar till en av posterna. Letade upp hans sida och hittade en alldeles förträfflig blog.

Bland annat kommenterar han medlemslösa partier och ungdomar av någon anledning inte gillar att sitta i tre timmars styrelsemöten (för att inte tala om de långa mötena).

På sidan hittade jag också ett kul rykte. Timbros stjärna Johan Norberg är tydligen förlovad med Sofia Nerbrand på tidskriften Axess. Det är inget rykte, det är sant. Men ryktet är att gamle fp-ledaren (och Timbro-författaren) Per Ahlmark ska viga dem. Häftig idé. Är det inte sant så borde någon tala om den för dom, så att det blir det. Sant alltså.

USA ökar pressen på Sudan

USAs kongress uppmanade igår president Bush att försöka få igenom en resolution mot Sudan i FNs säkerhetsråd. Resolutionen går ut på att sätta en tidsgräns på 30 dagar för den sudanesiska regeringen att sluta stöda de grupper som hittills har dödat runt 10 000 människor, och fördrivit en miljon från sina hem. Resolutionen innebär också ett vapenembargo mot Sudan. Kofi Annan tror att resolutionen har en bra chans att gå igenom i säkerhetsrådet.

Sudans utrikesminister är inte helt nöjd:

"Vi behöver inga resolutioner, det kommer bara komplicera saker och ting."
 
Ja, det är liksom det som är hela grejen. Det ska bli mer komplicerat för er att stödja massmördare.

Trampa vatten

Idag bemöter jag och Haralampos Karatazas, civilekonom och medlem i liberala ungdomsförbundet, en debattartikel från den lokala Attac-avdelningen. De tycker att kommunen ska köpa tillbaka vatten- och avloppsverksamheten, som såldes för några år sedan.

De hänvisar till ett examensarbete från KTH som har undersökt vad som har hänt med vattnet sedan privatiseringen. I arbetet säger VDn för bolaget att de tänker försöka göra vinst på verksamheten. Tänk vilket chockerande hemskt beteende. Försöka göra vinst på något de har köpt för sina egna pengar. Skandalöst!

Hur som helst så borde de ha läst hela examensarbetet. Där står nämligen att privatiseringen har varit en succé, att priserna har gått ner (jämfört med övriga landet) trots att det har gjorts investeringar och förbättringar i verksamheten. Detta var anledningen till att kommunen sålde, de hade stora skulder och hela vattensystemet behövde rustas. Det är alltså gjort och vi har fått billigare vatten, och Sydkraft gör vinst. Alla är glad utom Attac.

"Att Attac Norrköping i sin insändare inte kommer fram någonstans, trots att de citerar Holmqvists arbete, får Attac själva stå för. Det är faktiskt fullt tillåtet att trampa vatten."

Jobb finns det gott om

Don Boudreaux, chef för ekonomiinstutionen på George Mason University skriver följande:

"Jobs are ubiquitous; there's no shortage of them. One job that I often offer to people is the job of painting my house for free. Of course, no one will accept this job. The reason is that people don't want the job so much as they want to acquire purchasing power.
 
Therefore, "creating jobs" is not the real challenge. Jobs are everywhere. The real challenge is creating widespread opportunities for earning large and growing purchasing power."

Att ytterligare förkorta arbetstiden, eller införa friår, behövs inte. Det finns jobb.

(Hittat på Adam Smith Blog)

Dags för Europa att göra något

Både Frankrike och Tyskland kämpade med näbbar och glor för att förhindra Irak-kriget. Hade de fått bestämma så hade idag Saddam Hussein inte suttit i fängelset och skrivit kärleksromaner utan istället suttit i sitt palats och skrivit under dödsdomar. Naturligtvis var det inte av kärlek till Saddam de slogs mot kriget, men det spelar mindre roll.

Sedan ett tag tillbaka så pågår en slakt av människor i Sudan, som kanske redan kan kallas folkmord. USAID beräknar att 300 000 människor riskerar att bli dödade innan årets slut om inte något görs. Två miljoner människor påverkas direkt av krisen och de värsta scenarierna pekar på över en miljon döda.

För ett par veckor sedan besökte USAs utrikesminister Colin Powell och FNs generalsekreterare Kofi Annan Sudan för att visa för regeringen att världen inte bara tänker stå och titta på, som i Rwanda.

USA har presenterat en resolution för FNs säkerhetsråd men Kina, Pakistan och Brasilien tycker att FN inte ska lägga sig i olika länders inre angelägenheter. Frankrike som tyckte att FN skulle hantera situationen i Irak, lägger inte många strån i kors för att få säkerhetsrådet att göra något.

Frankrike borde faktiskt vara den drivande kraften eftersom de har en militärbas i Chad, till gränsen mot Darfur där den etniska rensningen pågår. Hittills har Frankrike bidragit med ett flygplan och inga helikoptrar trots att FN begärde sex stycken i mars.

FN har också begärt in 349 miljoner dollar för material men fått in ynka 145 miljoner, varav 130 kommer från USA. Det beror framförallt på snåla bidrag på Spanien, Japan, Frankrike, Italien och Tyskland.

Jag tycker det är ynkligt att se hur världen står och tittar på när mönstrena är så tydliga från händelserna i Rwanda. Nu när USA försöker dra det hela genom FN stöter de på motstånd och lojhet. Vad vill världen att de ska göra för att det ska vara rätt?

Och varför är det USA som måste gå först? Om nu så många klagar på att USA lägger sig i för mycket runt om i världen, varför gör de då inget själva? Varför kan inte Frankrike ta ledningen nu? Varför kan inte Japan eller Tyskland göra det?

Och alla de miljontals människor som demonstrerade mot kriget i Irak, varför demonsterar de inte nu för att få sina regeringar att göra något? Se till att visa hur bra FN kan fungera. Visa USA att världen kan lösa problem utan att USA måste leda arbetet. Visa USA att det bästa är om man kan samarbeta. För varför ska USA bry sig om vad européerna tycker när det ända gör är att gnälla när de inte håller med.

Svenska regeringen är ju som vanligt ett föredöme. Not.

Unga vill inte bli politiker

Dick Erixon har en annan syn än flesta andra på den rapport som visar att svenska ungdomar inte är intresserade av att bli politiker. Det är sunt att ungdomar inte vill ruttna bort i någon nämnd eller få konstant träsmak i häcken av alla styrelsemöten.

Erixon jämför de lika stora städerna Knoxville och Malmö:

"Väljarna utser en borgmästare och dessutom finns ett fullmäktige på nio ledamöter. Är det allt? Ja. 10 förtroendevalda. Skillnaden mellan Knoxville och Malmö är enorm. Malmö's fullmäktige har 61 ledamöter, 9 kommunalråd, kommunstyrelse med 11 ledamöter och lika många suppleanter, tio statsdelsfullmäktige med 11 ledamöter och 11 suppleanter i varje - och dessutom en lång rad facknämnder."
 
I Norrköping pågår just nu en diskussion antalet ledamöter i fullmäktige ska sänkas. Idag finns det över 90 ledamöter. Där framstår den betydligt större staden Malmö alltså som ett föredöme.

Allsvenskan en profil fattigare

Zoran Lukic bestämde sig igår för att hoppa av jobbet (läs: fick foten) som Djurgårdstränare, och därmed tappar Allsvenskan sin största profil. Jag gillar Zoran. Han är aldrig rädd att säga vad han tycker, vara kaxig och rättfram. Han har ofta satt stenhård press på sina spelare, vilket kortsiktigt kanske har varit dåligt, men långsiktigt har det nog hjälpt dem mycket.

Vi svenskar verkar ha svårt att prestera under press. Är det ett nytt fenomen eller har det alltid varit så? Är det trygghetssamhället som har skapat det, eller var Hedenhös också så?

Hur som helst så behöver vi svenskar personer som Zoran. Hoppas han kommer igen snart, varför inte inom politiken?

Mjuka Bush, hårda Kerry

Det är tydligt att se hur Bush och Kerry nu försöker ta poäng på varandras starka områden. Bush är i väljarnas ögon stark i kriget mot terrorism och Kerry i ekonomi och sociala frågor.

Bush pratade igår om att regeringen aldrig ska försöka kontrollera medborgarnas liv, men däremot ge dem verktyg, som utbildning och sjukvård, så att de själva kan förbättra sin tillvaro. Andrew Sullivan påpekar att det kunde varit något som Bill Clinton kunde sagt, och sa.

Kerrys vicepresidentkandidat, John Edwards, pratade igår istället om vikten att återigen knyta förbindelser med USAs allierade i världen. Han menar på att de klagar över hur Bush-administrationen har behandlat dem. Hans fru påpekar något som jag tror kan gå hem hos många människor. Hon säger att hon själv inte vet så mycket mer hur hon skulle bete sig om hennes stad utsattes för ett terroristangrepp, än vad hon visste 10 september 2001. Där har staten en viktig roll att hjälpa medborgarna.

Många amerikaner känner fortfarande en stor skräck för terroristattacker. Kan någon lugna dem genom att peka på deras egen personliga rädsla och förklara hur Kerry-Edwards kommer hjälpa dem, så tilltalar det nog väldigt många väljare.

Kerry leder i viktiga stater

Senaste veckorna har varit mycket lyckosamma för John Kerry. Hans vicepresidentkandidat, John Edwards, har tagit emots väl och republikanerna har inte ännu lyckats sätta någon stämpel på honom, som de lyckades ganska snabbt med att få alla att kalla Kerry en flip-flopper.

Kerry har nu tagit ledningen i fem av de viktigaste staterna. Stater som George W. Bush vann förra gången de begav sig. Arizona (10 röster), Florida (27), Missouri (11), New Hampshire (4) och Ohio (20).
Dessutom leder Kerry i de battleground stater som Gore vann 2000. Idag skulle Kerry alltså vinna valet.

Ledningen kommer öka de närmaste veckorna för att sedan förmodligen jämnas ut månadskiftet augusti/september då republikanerna har sitt konvent. Det blir intressant att se hur mycket Bush kan ta igen då.

Vad Kerry behöver i Boston

CNN sammanfattar idag de fyra viktigaste saker som Kerry behöver under de fyra dagarna som demokraternas konvent pågår i Boston.

1) Personlig berättelse om hans liv
Inte bara att han varit Vietnam-veteran och senator utan hans jobb som åklagare, utredare av Iran-Contras-affären, katolik, idrottare osv. Bill Clinton fick 1992 en rejäl skjuts av filmen som presenterade honom på konventet.

2) Ett tema och en agenda
De viktigaste sakerna som Kerry kommer jobba för som president och ett grundläggande tema, som Bushs "medkännande konservatism", i förra valet.

3) Kick ass moment (kommer inte på någon bra översättning)
Kerry måste väldigt tydligt visa att han är beredd att kicka ass med terroristerna. Detta är Bushs starkaste område och Kerry får på inget sätt framstå som vek.

4) 8-10 procentenheters ledning
Efter konventet behöver Kerry-Edwards leda med 8-10 procentenheter för att balansera upp bla republikanernas konvent en månad senare. Republikanerna har pratat om att Kerry kommer ha en ledning på 15 procentenheter, men det är bara taktik för att kunna säga att Kerry misslyckats om han inte når det.

Sverige i backspegeln

En ny dokumentärserie startar ikväll i SVT2, kl 21.30. Sverige i backspegeln granskar stora händelser inom politiken med början 1976 då det socialdemokratiska maktinnehavet bröts för första gången på 44 år.

Andra programmet, nästa onsdag, handlar om kärnkraftsomröstningen 1980 och tredje delen behandlar finanskrisen 1992.

Verkar lovande, mer sånt SVT.

P.Diddy dit it

Det skulle rapparen P.Diddy kunna säga efter valet den 2 november. Han lanserar nu en kampanj som ska göra det coolt att rösta. Han har en slogan som inte kan beskyllas för att vara otydlig på något sätt:

VOTE OR DIE!

Hultén får mer kritik

Som tur är delar inte alla medlemmar av Guantanamogruppen lika mycket för att tysta den fria pressen, som Gösta Hultén, ordförande. Bara centerpartisten Agne Hansson håller med Hultén, övriga tycker att frågorna är rimliga och är inte övertygade om att han är oskyldig.

Det känns bra att dessa personer kan engagera sig för en person som blir felaktigt behandlad (genom inlåsningen på Guantanmo) även trots de misstänker att han kan vara skyldig. Oavsett vad du har gjort för brott har du rätt till en rättslig prövning och Sverige ska alltid stå upp för sina medborgare. Sen behöver de inte flyga runt dem i regeringsplanet bara för det.

Men som någon skrev; med tanke på Ghezalis bakgrund kanske det inte är helt lätt för honom att boka en biljett på ett vanligt flyg...

Mathias vs. Mattias

Det blev en artikel av min kritik mot det faktum att politikerna kunde knalla in gratis på gårdagskvällens konsert med Gyllene tider.

I artikeln lyckas de haffa kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson, som slår i från sig och sen avslutar med:

"Dessutom ska det bli kul att se hur Gyllene tider låter efter alla dessa år."
 
Som jag skrev tidigare så är det skönt med en kommunordförande som bryr sig så mycket om Idrottsparken att han besöker den vid varenda av IFK Norrköpings hemmamatcher plus alla andra gånger något spännande händer där. Varför finns inte samma intresse för andra anläggningar, där inga flashiga events går av stapeln?

Hultén klagar på medierna

Gösta Hultén är ordförande i Guantanmogruppen som har jobbat för att få Mehdi Ghezali frisläppt. Idag försöker han tysta medierna i en debattartikel i Aftonbladet. Den fria pressen i Sverige ska tydligen inte få ställa vilka frågor de vill på en presskonferens.
 
Han skriver att presskonferensen stundtals blev en ståndsrätt. De frågade saker som vad han gjorde i London, i Pakistan, vad han tycker om bin Ladin och hur han bekostade resorna.
 
Ursäkta mig Gösta, du gillar säkert Ghezali och det är ju bra, men hur kan de här frågorna vara så farliga. Hans bror är brottsling och han själv blev gripen och anklagad för rån. Är det då inte relevant att veta vad han gjorde hos sin bror i London? Han har inte haft någon inkomst. Är det då inte relevant att veta hur han finansierade alla sina resor? Han befann sig först i Afganistan och greps sen i Pakistan någon månad efter att kriget började. Är det då inte relevant att veta vad han gjorde där? Han har anklagats för samröre med al-Qaida. Är det då inte relevant att veta vad han har för åsikt om den kände terroristen?
 
Det Gösta försöker göra är att tysta den fria pressen. Visst kan massmedia ibland gå till överdrift och hänga ut människors liv. Här har vi dock en kille med en mycket oklar bakgrund och misstänkta kopplingar till den värsta terrororganisationen i världen - som dessutom ställer upp på en presskonferens! Det vore väl väldigt märkligt om inte pressen då får granska hans bakgrund.

Polisen dödar katter, men varför?

I en artikel i Expressen beskrivs det hur polisen dödar olika skadade djur, istället för att köra dem till en veterinär.
 
Artikeln bjuder på lite beskrivningar hur en polis körde över tre katter med en polisbil, efter att de kastats ut från ett fönster på nionde våningen. En annan polis dängde en hare i en lyktstolpe. Annars är batongen en favorit att knacka djuren med.
 
Sven Stensson, ordförande för Djurskyddet, säger att polisen inte kan göra rätt bedömning om djuret ska avlivas eller inte. De ska köras till djursjukhus och polisen ska betala notan. Djur får inte plågas pga ekonomin, säger han.
 
Visst det låter ju hemskt att små kaniner dödas, men jag undrar varför polisen ska ha någonting alls med det att göra. Har du haft inbrott i bilen så är det ingen som kommer och undersöker, men om en kanin blir skadad rycker de ut. Verkar ju helt rubbat.
 
Sen undrar jag också vad det är för mähän som ringer efter polisen så fort de ser ett skadat djur. Gör något själv! Kör den till sjukhus, slå ihjäl den, låt den ligga, gör vad som helst, men ring för fan inte efter polisen.

Fritid före jobb

DNs ledare idag handlar om det förslag jag kommenterade för ett par dagar sedan, angående att få högre a-kassa om man som arbetslös sökte jobb.
 
Det kanske mest intressanta är en europeisk undersökning som frågar vad som är viktigast för att leva ett gott liv. I de övriga EU-länderna är det jobb som toppar listan före bostad, utbildning och att ha en partner. I Sverige var det fritid på första plats, följt av semester och träffa släkt och vänner. Det säger väl ett och annat om vilket samhälle vi har skapat.
 
Det står mycket annat intressant i ledaren, så jag rekommenderar verkligen att ni läser den.

Gyllene Tider

Ikväll spelar Gyllene Tider här i Norrköping på Idrottsparken, som ägs av kommunen. De som sitter i Kultur- och fritidsnämnden (jag bla) här i stan har ett kort som gör att de kan komma in på kommunens idrotts- och kulturanläggningar. Officiellt är det för att kunna granska verksamheten, prata med personalen - se att skattepengarna används rätt helt enkelt.
 
Tyvärr har det istället blivit så att kortet används som ett VIP-kort för att gå och se IFK Norrköpings hemmamatcher, eller när det är något annat stort evenemang i stan. 
  
På kvällens spelning kan vi politiker alltså komma in gratis och se Gyllene Tider spela. Jag själv har tackat nej för jag skulle inte gå dit för att granska verksamheten utan för att lyssna på Gessle o co. Då kan jag isåfall betala själv. Nu gör jag inte det för jag har inte riktigt råd, eller väljer iallafall att prioritera mina begränsade resurser för annat. Tydligen har inte heller kommunstyrelsens ordförande råd, inte heller nämndens ordförande och vice ordförande. Stackare. Tur då att de kan använda kortet för att komma in, vilket de också tänker göra.

Kanske är de där för att granska verksamheten? Ja, kanske det. Kommunstyrelsens ordförande är isåfall väldigt intresserad av just Idrottsparken. Han går nämligen på nästan alla IFK Norrköpings hemmamatcher. Att stans mäktigaste man tar sig sån tid för att verkligen försäkra sig om att skattepengarna används rätt. Synd bara att det är skattebetalarna som pröjsar hans biljett.

John Kerry ljuger?

Dick Erixon tar idag upp i sin blog det faktum att presidentkandidat John Kerry först stödde ambassadör Wilson som påstod att Bush ljög när han sa i ett tal att Irak försökte skaffa uranium från Nigeria. Det har nu visat sig att det var Wilson som ljög och inte Bush.
 
Erixon menar att Kerry kunde använt sina kontakter i Frankrike för att kontrollera att deras underättelsetjänst också höll med om Iraks försök att köpa uranium. Och att svaret varför han inte gjorde det var för att plocka politiska poäng på Bush.
 
"Kan någon som så lite bryr sig om vad som är sant och vad som är lögn bli amerikansk president?"
 
För det första undrar jag vad det är för kontakter Kerry har rätt in i Frankrikes underrättelsetjänst. Men nåväl, han kanske har den sortens kontakter att kan ta reda på sånt. Och visst stödde han Wilson för att plocka poäng på Bush, men Erixons kommentar om det gör honom möjlig som amerikansk president är lite löjlig.
 
Jag föredrar också presidenter som håller sig till sanningen, men det här en politisk kampanj. De går inte alltid speciellt snyggt till. Jag önskar också att det gjorde det, men båda sidor är precis lika goda kålsupare. Republikanerna spred tidigare ett rykte om att Kerry skulle varit otrogen med en kvinna nu boendes någonstans i Afrika. Kan vi ha en president som sprider sådana ogrundade rykten? Nej, visst det vore väl skönt om vi slapp all den här sortens kampanj. Men vad Erixon gör är att han hjälper till att göra kampanjen smutsigare genom att lyfta fram den här sortens dåliga kampanjmetoder. Isåfall skulle han fördöma metoderna överlag och inte bara ifrågasätta Kerry.

Dagens kommentar

Ernst Kirchsteiger från Sommartorpet intervjuas i Aftonbladet. Först förundras han över att någon tydligen blivit väldigt provcerad av att han gått barfota i ett avsnitt. Sen frågar reportern vad hans fru tycker om alla hans kvinnliga beundrare:
 
"Ja, hon gillar ju mig också, så hon förstår väl det."

Bra nyheter från Irak

I en australisk bloggare vid namn Arthur Chrenkoff har sedan ett par månader samlat på sig bra nyheter från Irak för att balansera de överväldigande kritiska rapporterna i traditionell media. När man läser igenom hans arbete så framstår en betydligt mer balanserad bild av situationen i Irak. Allt går inte bra, men det finns gott om positiva nyheter som sällan hittar ut i mainstream-media.
 
Del ett, två, tre, fyra, fem, sex.
 
Här är några godbitar från den senaste versionen:   

• Irak kommer inom kort utnämna 43 nya ambassadörer från olika delar av världen, bla grannarna Syrien och Iran. 
• "Valmyndigheten" har återvänt från en två veckor lång utbildning i Mexico tillsammans med utländska experter som har undervisat hur ett demokratiskt val genomförs med partiregistering, väljarregisterering, röstsammanräkning mm.
• Ett japanskt företag bygger en fabrik för gödningsmedel som ska användas av de irakiska bönderna.
• Flera byggföretag återupptar verksamheten för att kunna möta den starka efterfrågan.
• Iraks järnväg håller på att införa ett system med satellitövervakning för kontroll av trafiken. Systemet är standard i USA men det första av sitt slag i Mellanöstern.
• Varje dag så jobbar mellan 30-60 000 irakier i över 1200 byggprojekt. Samtidigt förbättrar USA strategin för att effektivare kunna använda de 18,4 miljarder dollar som också är avdelade till Iraks återuppbyggnad.

Mer granskning av Ghezali

Som jag hoppades så fortsätter granskningen av kubasvensken Mehdi Ghezali. TT uppger att han kan ha bott i ett hus tillhörande al-Qaida, där han fått ideologisk träning och lärt sig hur man attackerar flygplatser, kraftverk, storföretag med mera. Ghezali påstår att han bodde hos en familj där, men kan inte uppge vad den heter.
 
Han vill inte heller svara på frågor, för de är likadana som han fick på Guantanamo-basen, säger Gösta Hultén, ordförande i Guantanamogruppen. Svarade han lika utförligt där på Kuba var det kanske inte så konstigt att amerikanerna blev misstänksamma.
 
Det finns enligt Expressen fyra stora frågetecken just nu kring Ghezali. Kanske har han bra svar på dem, men jag tvivlar på det.

Den svarta sektorn

Enligt brittiska tidningen The Business så står den svenska svarta sektorn för 18,7 procent av BNP. Det skulle vara intressant om någon kunde räkna ut hur stor del av tillväxten den stod för. Säkert är det en hel del för svarta pengar lär väl spenderas i högre grad än vita.
 
Fredrich Schneider vid universitetet vid Linz har räknat på hur stor den svarta marknaden i olika länder. Enligt honom så har länder med mycket regleringar och höga skatter en stor svart marknad. USA har tex en svart marknad på under 10 procent.

Extra betalt om du söker jobb

Arbetslivsinstitutet föreslår att de arbetslösa som faktiskt söker jobb ska få en belöning i form av höjd a-kassa. Håll i er nu, för det här är troligen den enda gången ni kommer få se mig citera LO-ekonomen Dan Andersson, och samtidigt hålla med honom:
 
"Man ska inte ha extra betalt som arbetslös för att man faktiskt söker arbete."
 
Belöningen man får för att söka jobb är förhoppningsvis ett jobb så småningom. Söker du däremot inte jobb ska a-kassan minskas och ganska kvickt tas bort helt.
 
Årets kanske dummaste kommentar kommer från TCO-utredaren Anna-Stina Elfving. Hon menar att ett sådant belöningssystem kan leda till att de som inte hittar några jobb att söka skuldbeläggs.

Inte hittar några jobb att söka? Va? Det finns alltid jobb att söka! Jobben kanske inte finns precis där man bor och det kan också vara ett riktigt skitjobb, men är man utan jobb får man tyvärr söka även sådant. Behagar man inte jobba med sånt så kan man också glömma a-kassa. Det är inte mer än rättvist mot de som faktiskt jobbar med att tex städa i tunnelbanan. De ska inte behöva betala för att någon inte orkar ta ett likadant jobb utan hellre ligger hemma på soffan.

Marion Jones hoppar...

...av OS-kvalet och hoppar bara längd i OS. Hon säger så här om beslutet:
 
"När jag vaknade upp i morse så kände jag mig helt uttröttad. Jag kände mig som en gammal tant."
 
Så känns det utan doping vettu.

Granskande journalistik var det ja

DN tar idag verkligen i för att granska den absoluta politiska makten. Två journalister har jobbat med att sammanställa partiledarnas musiksmak. Fredrik Reinfeldt gillar Uggla, Leijonborg diggar Elvis, Göran Hägglund poppar storjazzband och Maudan gillar Brucan.
 
Inför valet 2006 måste de enas om en gemensam musiksmak och klaga på sossarna för deras. Det kommer att bli svårt så börja nu!

---
 
Detta är förresten post nr 100. Skål!

Funderar du på att bli spelaragent?

Visst verkar det vara ganska soft att vara agent till några hockeyproffs. Förhandla med klubbarna om löner och transfers, sen låta spelaren slita på planen medan du tar en del av deras feta lön. Fem spelare som tjänar en miljon i månaden, du tar 10 procent av det - 6 mille om året. Låter väl schysst? Läs då det här...

Persson och Ringholm sämst utbildade

Tänk att det hade man nästan på känn, att Göran Persson och Bosse Ringholm skulle vara de sämst utbildade av alla stats- och finansministrar i EU. Persson har bara gymnasieskola (Ebersteinska här i Norrköping) och Ringholm bara grundskola.
 
I en artikel i Aftonbladet kommenterar Anders Isaksson det hela. Han menar att utbildningsnivån stadigt har gått ner från 70-talet och framåt och att det visar på hur politiken har blivit en klass för sig, den nya adeln.
Väl inne så klarar du dig även utan utbildning. Gör du dig omöjlig i politiken blir du landshövding, generaldirekt för någon myndighet, skickas till Brasilien eller stoppas undan i någon styrelse. Isaksson:
 
"En gång skapades demokratin i opposition mot sin tids politiska klasser, monarkin och adeln. I dag har demokratin producerat sin egen klass som lever på skattemedel."
 
I USA ser man tydligt att det vanliga är att du först bör lyckas i någon annan bransch innan du ger dig in i politiken. Väljer du politiken från början så måste du hela tiden fortsätta att ha väljarnas förtroende, det finns inget parti som skyddar dig.
 
Jag rekommenderar Isakssons böcker Den politiska adeln och de fyra banden om landsfadern Per Albin Hansson.

Granskande journalistik

Fram till nu har det bara varit gulligull med kubasvensken Mehdi Ghezali, men nu ifrågasätter iallafall TT hans berättelse och den artikeln är publicerad i flera stora tidningar. Även Aftonbladet har bemödat sig att luska i Gezalis bakgrund.
 
Han kan inte prestera någon som helst förklaring till vad han gjorde i Afganistan, förutom att han klappat barn... Tidigare har han suttit häktad i ett år i Portugal misstänkt för rån och smyckesstöld. När han greps i en bil så flydde han kompis från platsen. I bilen hittades smycken och en nyckel till Ghezalis hotellrum där polisen hittar motsvarande 5,6 milj kr och smycken värda över 4 miljoner kr. Brott gick dock inte att bevisa så Ghezali släpptes.
 
Jag tror personligen inte på ett dyft av vad han pratar om. Efter Portugal blev han väldigt religös, åkte på resor till Mekka och Medina. Sen försvinner han till Afganistan och grips tillsammans med Al-Qaida-medlemmar. Verkar helt uppenbart för mig att han någon gång under tiden efter Portugal gått med i någon islamistisk organisation och sen åkt för att träna upp sig till fullfjädrar terrorist i Afganistan.
 
Hoppas granskningen fortsätter.

Omfördela

Expressen har börjat en serie om Sveriges fattiga barn som enligt deras siffror ska vara så många som 262000. Vad är deras lösning på ungarnas problem då? Jo, omfördelning. Ta från de rika och ge till de fattiga.
 
Inte ett ord om tillväxt, bättre ekonomi, större möjlighet för de fattiga familjerna, bara om att omfördela. Expressen liberal tidning? Jo, tjena.

Vård istället för euro

Nu ska folkpartiet sluta prata så mycket om euron och Europa, nu är det äldrevården som gäller istället. Troligen ett ganska klokt beslut. Vård är ett område fp har stort förtroende och en fråga som kan locka över sosseväljare. Dessutom är vården i bedrövligt skick och skulle behöva ryckas upp med rötterna och göras om.
 
Några sådana idéer är svåra att hitta när Lars Leijonborg skriver på DN Debatt och pratar i Marsstrand. Det ska satsas mer på vården, upp till 40 miljarder mer. Som inte ska finansieras med skattehöjningar som tur är utan att få tillbaka folk i arbete. Det enda som antyder att det är mer än pengar som måste till är följande mening:
 
"Men pengar är inte allt. Behovet av nya organisatoriska grepp är också stort."
 
Kanske är det lättare att föra ut ett budskap om mer pengar till vården, än att verkligen komma med nytänkande. Vi måste göra om vården och delar av den offentliga sektorn så att det inte bara är en kostnad, utan kan bli en del av ekonomin och skapa tillväxt. Privat ägande och konkurrens, skulle göra underverk.

Fett dumt

Nu vill regeringen införa en fettskatt på onyttiga matprodukter och möjligen också begränsa reklamen för dem. Jag som tyckte vi hade fett med skatter redan. Det är lika dumt som Göran Persson är fet.
 
Visst finns det ett problem här. Kostnaderna för fetma är stora och tar därmed upp onödiga resurser som skulle kunna användas till bota andra, mindre "lyxiga" sjukdomar. Sjukdomarna i sig är naturligtvis inte ett dugg lyxiga för de som har dem, men att problemet finns beror på en hög levnadsstandard.
 
Att införa ytterligare en skatt för att styra våra liv är helt fel lösning. Ändra istället i vårdsystemet så att våra livsstil påverkar kostnaderna för våra sjukförsäkringar. Lever du ett ohälsosamt liv så går försäkringskostnaderna upp, men om du tränar regelbundet, genomgår regelbundna läkarkontroller osv så går dina kostnader ner. Du kan välja själv istället för att staten ska tvinga dig. Självklart ska det vara konkurrens på försäkringsområdet, och inte vara någon statligt påtvingad försäkring.
 
Idag finns i olika länder mycket intressanta system med liknande försäkringslösningar. Det vanliga reaktionen är att de som har det sämst i samhället skulle drabbas. Så är inte alls fallet. Dessa får fortfarande hjälp men de som klarar sin liv ändå får också göra det.
 
Man kan ju fråga sig varför staten ska stå för sjukförsäkringen när den inte ger oss en livförsäkring, eller försäkrar huset. Är det inte aningen värre att dö eller att huset brinner ner, än att ha ont i ryggen?

Polisen visste om tillslaget

Ja, det verkar som att jag hade rätt när jag skrev att svenska polisen möjligen kände till tillslaget av den polska insatsstyrkan. Från Aftonbladet:

"Jag bad den svenska polisen om hjälp. Polismannen jag talade med verkade förvånad. Han sa att det är katastrof hos den svenska polisen just nu och att de inte har resurser att hjälpa oss, säger Krzysztof Rutkowski.
Polisens talesman Christer Sjöblom bekräftar att ledaren för insatsstyrkan kom till polisstationen före tillslaget och informerade polisen om sin planerade aktion:
- Vi sa till honom att vi inte kan tänka oss delta i ett sådant organiserat tillslag, säger Christer Sjöblom."
 
Sen efter polackernas tillslag så har plötsligt polisen 11(!) bilar som de kan skicka dit, när allt är klappat och klart.

Appropå politiska profiler

I Polen finns det åtminstonde en politisk profil, Krzysztof Rutkowski. Killen är EU-parlamentariker, privatdeckare, TV-stjärna och har en egen insatsstyka. Denna lilla privatarmé grep imorse tre män som utövade utpressning mot en polsk affärsman, bosatt i Sverige. Han hade tidigare varit i kontakt med den svenska polisen men inte fått någon hjälp. Märkligt nog hade polisen tid att gripa insatsstyrkan, som grep utpressarna.

Det här fick mig direkt att tänka på filmen Livvakterna. Så här står det bland annat om filmen:

"Den enda hjälpen mot dessa hänsynslösa brottslingar kan vara ett livvaktsbolag. Dessa företag får en allt mer framträdande roll i brottsbekämpningen."

Tja, vem kan idag säga emot det?

Jag kan inte låta bli att vara lite konspiratorisk. När insatsstyrkan greps av svenska polisen hade de inga vapen på sig, men var i övrigt fullt stridsutrustade. Jag tror knappast att de bara knallade in till utpressarna och släpade ut dem i öronen. De lär ha haft vapen med sig.

Kan det vara så att polisen av någon anledning kände till att de skulle slå till, men väntade lagom länge med att gripa styrkan, så att de kunde göra sig av med vapnen. Det är inte olagligt att själv gripa en brottsling, som killarna som grep en våldtäktsman genom att hålla fast honom tills polisen kom till platsen.

Inte helt otroligt va?

Ny stjärna på demokraternas himmel

Barack Obama är det det demokratiska partiets nya stjärnskott och han lyfts nu fram för allmänheten genom att vara keynote-talare på demokraternas konvent om ett par veckor.

Obama är son till en kenyansk far och en vit mor från Kansas. Han hör nu hemma i Illinois där han jobbar som professor i juridik och som state senator.

Det skulle inte förvåna mig ett dugg om vi här ser en framtida presidentkandidat.

Omvänd strategi av Bush

Den stora kampen i USAs presidentval handlar om sk swing voters. De som inte har bestämt sig och kan komma att rösta på vilken som helst av kandidaterna. I vanliga fall försöker kandidaterna göra utspel som kan flytta dessa swing voters över på deras sida, och inte tvärtom. Det låter ju ganska logiskt.

Bush testar nu en annan strategi. Han gör allt för att tilltala gruppen av riktiga konservativa kärnväljare. Tanken är att dessa ska bli så starkt engagerade att de övertygar en del swing voters.

Troligen är det därför Bush så hårt driver frågan om att förbjuda giftermål för homosexuella (som röstades ner i senaten igår). Många swing voters håller inte med honom, men kärntrupperna inom republikanerna gör det.

Jag tror dock fortfarande att frågan om gay-giftermål kan bli svår för Bush. Republikanerna brukar anklaga demokraterna för att de vill lägga sig i vanliga folks liv och bestämma åt dem. Nu försöker Bush toppstyra staterna. Det kan Kerry utnyttja för att minska Bushs trovärdighet i kritiken mot demokraterna.

Ännu färre profiler...

Coach Mike Ditka sa på onsdagskvällen att han inte ställer upp för val till senaten. Därmed går jakten på ersättare till avhoppade Jack Ryan vidare. Flera kända namn förs mer eller mindre seriöst fram, Michael Jordan, Oprah Winfrey och Cindy Crawford. Ingen vet dock om de ens är republikaner. Jordan har gett pengar till demokratens Barack Obama kampanj, så han lär väl vara utesluten.

Det bästa förslaget är helt klart Homer Simpson, boendes i Springfield som ligger i Illinois. Coach Ditka är känd för sitt heta temprament, sina dryckesvanor och minst sagt rättframma kommentarer, men mot Homer skulle han inte ha en chans. Han skulle äga Ditka på varje område:

Dricka sprit...
"Marge, I'm going to Moe's. Send the kids to the neighbors, I'm coming back loaded!"

I debatter...
"These candidates make me want to vomit in terror!"

Motiverande tal...
"You tried your best and you failed miserably. The lesson is, never try."

Sport...
"Son, when you participate in sporting events it's not whether you win or lose, it's how drunk you get."

Temperament...
"It's true, I'm a rageoholic. I can't live without rageohol!"

För få profiler?

Dick Erixon kastar uppgivet ur sig följande:

"Varför har vi så få profiler och dom så många?"

Coach Mike Ditka, fd mycket framgångsrik amerikansk fotbollsspelare och coach, kliver nu fram som republikanernas räddare i Illinois. Deras förra kandidat till senaten tvingades kliva av efter avslöjanden om hans tidigare skiljsmässa. Nu ska alltså Mike Ditka ta hans plats.

I USA är det väldigt vanligt att först bli framgångsrik i en annan bransch och sedan ge sig in i politiken. John Edwards mångmiljonär som skadeståndsadvokat (vicepresidentskandidat), Arnold Schwarzenegger mångmiljonär som skådis (guvernör), Michael Bloomberg mångmiljardär som företagare (borgmästare i New York), och så vidare. Alla är inte rika, men är du framgångsrik i USA så blir du ofta ganska förmögen, nästan oavsett bransch.

Skillnaden mot Sverige, och svaret på Dick Erixons fråga, stavas p e r s o n v a l och möjlighet att påverka som enskild individ.

Vi har många profiler i Sverige också. Jag har kollat på Allvarligt talat där Jasenko Selimovic intervjuat sex intressanta personer. Han är en annorlunda intervjuare som inte ger sig när intervjuoffren försöker pladdra bort frågan. Hur som helst så intervjuar han i ett av programmen Anna Bråkenhielm, VD på Strix. (Jag rekommenderar också starkt intervjun med Janne Josefsson.)

Hon ger ett mycket kompetent intryck och skulle vara mycket värdefull i politiken om några år när hon letar efter en ny utmaning. Bland annat levererade hon den här kängan mot Jasenko Selimovic, när han undrade om hon kände sig utnyttjad på MTG eftersom hon kan få sparken om Strix inte leverar vinst:

"Varför skulle jag göra det? Det är mitt ansvar som VD mot mina medarbetare, att det finns något att göra nästa år också. Annars kunde jag ju jobba på institutionsteater och leva på bidrag och ägna mig åt de fina sakerna."

Jasenko Selimovic är regissör och konstnärlig ledare för Göteborgs Stadsteater.

Bättre utbildning, slyngel!

Kungen gnäller på att kronprinsessans pojkvän Daniel Westling är för dåligt utbildad.

Självklart ska en officiell representant vara välutbildad och kunna företräda landet på ett bra sätt. Speciellt om man har ett ansvarsfullt uppdrag, som statschef till exempel. Eller hur, knugen?

Två tips till borgerligheten

Att borgerligheten behöver tänka nytt för att vinna valet 2006, är ingen större nyhet (förutom för de borgerliga partierna, möjligen). Här kommer två tips med inspiration från USA:

1) Arrangera ett "konvent" i början av augusti 2006. Samla politiker och medlemmar från de fyra borgerliga partierna för en helgs konvent ala amerikanska stil. Presentera en skuggregering med statsminister och de viktigaste ministerposterna tillsatta. Poängtera de viktigaste valfrågorna och den gemensamma grunden (de ska redan vara presenterade för väljarna). Skapa en festlig stämning och en vinnarmentalitet.

Skuggregeringen och statsministerposten kan göras extra intressant. På demokraternas konvent i slutet av juli kommer Kerry acceptera partiets nominering och hålla ett avslutande tal. Innan konventet 1992 låg Bill Clinton efter både Bush och den oberoende utmanaren Ross Perot. Under konventet ryckte han till sig en rejäl ledning som han sen aldrig släppte.
På samma sätt kan statsministernkandidaten utses, och hålla ett avslutande tal.

Allt fokus kommer under en helg vara på de borgerliga partierna, deras politik och företrädare kommer bli tydliga för väljarna. Dessutom blir det en perfekt kick off inför slutkampanjen för medlemmarna runt om i landet. Det går att pränta in i alla vad det är för budskap som ska spridas och vad för kritik som ska riktas mot regeringen.

2) Skapa ett gemensamt borgerligt war room. Naturligtvis mest nödvändigt under valkampanjen men även nu skulle partierna sätta ihop några arbetare som granskar allt som s, v och mp gör. Utifrån en gemensamt uttänkt strategi riktas sen kritik och skapas egna utspel.

Persson är också en flip-flopper. Han hattar hit och dit beroende på var vinden blåser. Den gemensamma strategin skulle kunna vara att utmåla sossarna som "flip floppers". I war room:et granskas allt som sägs och görs och jämförs med vad som sagts och gjorts tidigare. Så fort det inte stämmer gör man något av det.

Håll till godo.

Det är poppis med war room

För ett tag sedan satte filmaren Michael Moore upp ett war room för att kontra alla anklagelser som riktades mot hans film Farhenheit 9/11. Sen dess har kritiken mot Moore lugnat sig något. Om det beror på hans war room låter jag vara osagt.

Idén kom från Bill Clintons kampanj 1992, som satte upp ett war room för att kunna kontra alla republikanska attacker. I ett war room granskas alltså all media och allt vad kandidaterna säger. Man letar efter något att hugga på och reagerar blixtsnabbt när tillfälle uppstår.

Både Bush och Kerry har war rooms. NY Times har fått följa arbetet under en dag i Bushs war room.

Den här dagen sitter de och lyssnar på ett av John Kerrys tal. Kerry säger att han är stolt över att han röstade nej till de 87 miljarder dollar som skulle finansiera trupperna i Afganistan. Direkt skickas ett email ut till hundratals journalister där två citats anges. Dels det Kerry säger nu i ett tal och vad han sa för ett år sedan, när han menade att det skulle vara oansvarigt att rösta mot sådana kostnader. Helt i linje med republikanernas strategi att framställa Kerry som en flip-flopper, en som ständigt byter åsikt. Vem vill ha en sån president i kristider?

Politisk kampanj på hög nivå.

Kerrys strategi: Bättre på allt!

Jag har tidigare trott att John Kerry inte skulle utmana Bush om vem som är bäst på att sköta kriget mot terrorismen. Möjligen har jag fel för Kerry verkar gå till attack på minst tre fronter samtidigt: Kriget mot terrorismen, kriget i Irak och ekonomin.

Om ett par veckor hålls demokraternas konvent under parollen: "Stronger at Home, Respected in the World."
Under de fyra dagarna ska Kerry noga presenteras för det amerikanska folket, många känner fortfarande inte till speciellt mycket om honom. Fokus ligger på hur han har tjänat det här landet; först som krigshjälte i Vietnam, åklagare och sedan senator i över 20 år.

Samtidigt ska demokraterna försöka övertyga om att Bush trots allt är en svag överbefälhavare och därmed kunna utmana honom på området kriget mot terrorism. Idag anser fler amerikaner att Bush är en starkare ledare än Kerry och att han kommer att hantera kriget mot terrorismen bättre än Kerry. Vad gäller kriget i Irak så är det nästan dött lopp vem som är bäst, även om Bush återtagit ledningen senaste månaden.

Nu verkar det alltså som att Kerry ska försöka övertyga det amerikanska folket om att han är bättre än Bush på alla områden. Går det bra i Irak och ekonomin fortsätter, och ökar, sin positiva utveckling så kan det vara en riskabal strategi.

Konstitutionsändring stoppas

Det verkar som om förslaget att förbjuda giftermål mellan homosexuella inte går igenom. En klar majoritet i senaten är mot förslaget och det krävs 2/3 för att det ska gå igenom. Idag är det upp till varje stat att avgöra, men regeringen Bush vill sätta sig över staterna genom att ändra i konstitutionen.

Trots den väntade förlusten tror Bush-gänget att det kommer hjälpa honom i viktiga stater. Det kan säkert stämma, men överlag tror jag, som jag skrivit tidigare, att det är ett taktiskt misstag.

Fyra stater avgör

Av de 17 battleground states är det fyra stycken som skiljer ut sig; Iowa, Missouri, Ohio och Wisconsin. Här satsar båda kampanjerna mer pengar på reklam än i de andra 13 staterna.

År 2000 vann Bush Ohio och Misssouri medan Gore tog hem Iowa och Wisconsin.

Kerry leder idag ganska klart i Iowa medan det är lite mer osäkert i Wisconsin. I Ohio verkar president Bush ha ett litet övertag, men Kerry leder i en del av undersökningarna. Bush har dock ett hyfsat grepp om Missouri.

Så Kerry och Bush har just nu bra segerchans i varsin av de fyra staterna. De två andra kan gå precis hur som helst. Vem de hamnar oss kan avgöra hela valet.

Mer reklam för Kerry än Bush

Innan kampanjen drog igång trodde alla att det skulle bli ungefär som det brukar. Republikanerna skulle ha massor med pengar till reklam och kampanjaktiviteter, medan demokraterna skulle ligga långt efter. När Kerry var klar som presidentkandidat för demokraterna var han också i det närmaste barskrapad. Därefter har han dock samlat in pengar i rekordtakt.

USA Today har tittat på hur mycket reklam de två lägren pumpat ut i de 17 sk battleground states. Det är intressanta siffror.

Kerrys reklam har visats 72908 gånger till en kostnad av 56 miljoner dollar. Bush ligger lite efter med 70688 visningar till en kostnad av 60 miljoner dollar.

Det finns också en mycket stark anti-Bush-rörelse i USA. De olika organisationerna där har i dessa 17 stater visat 129.000 anti-Bush eller pro-Kerry reklamer. Det ger Kerry ett rejält övertag. Nästan 82 procent mer reklam för Kerry-gänget.

Som president får dock Bush mer publicitet i massmedierna än Kerry, både bra och dålig.

Skulle John Kerry förlora kan ingen skylla på ojämlika förhållanden iallafall. Snarare blir det Bush som kan använda den ursäkten.

En Cheney är emot iallafall

Lynne Cheney, vice presidenten Dick Cheneys fru, är emot George Bushs och maken Dicks förslag att stoppa gay-giftermål genom att ändra konstitutionen. Dick Cheney tyckte år 2000 precis som sin fru, men har nu ändrat sig. Paret Cheney har en lesbisk dotter, aktiv i Bushs kampanj. Det kan ju bli intresssant..

Dyraste arbetskraften i EU

Det är Sverige som toppar den listan, tätt följa av Danmark och Tyskland.

Månadskostnaden i Sverige är 4072 euro, i Danmark 3922 euro och hos våra grannar på andra sidan Östersjön, Estland, 562 euro.

Om det var så här pga våra höga löner som har tillkommit tackvare en extrem tillväxt så hade det inte varit lika dåligt. Nu är det dock så att vi samtidigt ligger lågt i löner jämfört med tex Tyskland. Det är alltså olika skatter som arbetsgivaravgiften som pressar upp kostnaden.

Vi har alltså låga löner (dåligt för löntagarna) och höga arbetskostnader (dåligt för företagen). Låter som ett mycket smart sätt att konkurrera om högutbildad arbetskraft och nya företag, i denna allt mer globaliserade världen.

Världens mest dopade par

Världens tidigare snabbaste par, Marion Jones och Tim Montgomery, var nog också världens mest dopade par. Båda har misstankar riktade mot sig från den amerikanska antidopingorganisationen Usada. Det är svårt att inte tro att det ligger något i anklagelserna.

Före dopinganklagelser:

Marion Jones fem OS-medaljer, varav tre guld
Tim Montgomery världsmästare och världsrekordhållare på 100 m

Efter dopinganklagelser:

Marion Jones femma i OS-uttagningarna och får därmed inte tävla i Aten
Tim Montgomery sjua i OS-uttagningarna och får därmed inte tävla i Aten

Bush gör ett misstag

Jag tror att George Bush håller på att trampa rejält snett när det gäller frågan om homosexuellas rätt att gifta sig. Han är så stark motståndare till gay-giftermål att han vill ändra i konstitutionen för att förbjuda det. Idag är det upp till varje enskild stat att bestämma hur de vill ha det. Nästan 40 stater har också förbjudit det redan.

John Kerry säger att han också tycker att giftermål är till för man och kvinna, men att varje stat ska bestämma själv.

Bush-lägret kritiserar Kerry för att vilja ha en större stat, högre skatter osv. När de nu vill att regeringen i Washington ska bestämma en sån här fråga tappar de mycket trovärdighet. Så fort den kritiken kommer från Bush kan Kerry dra upp den här frågan i kampanjen.

I opinionsundersökningar är en majoritet mot gay-giftermål, men vill att staterna själva ska bestämma. Så använder Kerry den här frågan på rätt sätt kan det få stor betydelse andra november.

Rymdturism

Den 21 juni 2004 kommer att bli ett datum att minnas i rymdhistorien. För första gången sköts en privatfinansierad rymdfarkost, SpaceShipOne, upp och landade säkert på jordytan 90 minuter senare.

Resan är en del i tävlingen X Prize. Den som först genomför en lyckad resa ut i rymden med minst tre passagerare och sedan upprepar bedriften med samma farkost inom två veckor, vinner 10 miljoner dollar.

Det här ett av de mest spännande projekt någonsin. Inte nog med att det har visat att det går att göra privatfinansierade resor till rymden, det öppnar också andra oändliga möjligheter. Till att börja med rymdturism.

Paralleller går naturligtvis att dra till flygets början. Till att börja med var det smågalna och besatta uppfinnare som antingen hade egna pengar, eller fick övertala någon rik person att investera i deras projekt. Bakom SpaceShipOne står Microsofts grundare Paul Allen.

Få trodde väl i flygets början att det skulle gå att bygga flygplan med plats för flera hundra passagerare och att det skulle växa till en jätteindustri. Hjärnan bakom SpaceShipOne, Burt Rutan, menar att inom inte alltför lång tid så kommer det kunna erbjudas rymdresor i prisklassen 30-50.000 dollar. Sen när en andra generations farkoster har tagits fram borde priserna kunna komma ner i 10-12.000 dollar. Och det är bara början.

Det är otroligt häftigt att se vad entreprenörer kan skapa. 27 lag ingår i X Prize-tävlingen. Det ger en stentuff konkurrens. Det i sin tur gör att kostnaderna hålls nere och inget annat än det bästa duger. Jämför det med ett statlig projekt, helt utan konkurrens och troligen med mycket mer pengar. Det säger sig själv vilket som är det bästa alternativet.
Alla dessa lag har också kommersiella intressen framför ögonen. Deras rymdresor måste bli lönsamma någon gång, annars är det bara att lägga ner.

Här blir det tydligt varför det kan vara väldigt bra för mänskligheten att en del personer tjänar ofantliga summor pengar. Paul Allen är miljardär flera gånger om. Många på vänsterkanten att man borde ta ifrån honom större delen av pengarna, med motiveringen att ingen behöver så mycket stålar iallafall. Allen har stöttat det här projeketet med troligen mellan 10-50 miljoner dollar. Han har också tex satsat 25 miljoner dollar i ett radioteleskopsprojekt.

Går allt rätt kan Allen tjäna enorma summor, men det kan lika gärna bli precis tvärtom. Allen har så mycket pengar att han kan chansa lite. Det är inte enbart vinstintresset som gör att han satsar pengarna.

Paul Allen skulle säkert klara sig fint utan 20 miljarder dollar. Men mänskligheten skulle inte klara sig utan den sortens entreprenör som han representerar.

Svensk media vinklar

Jag har tidigare kritiserat svensk massmedia för hur de vinklar rapporteringen från presidentvalet i USA. Leder Kerry i en undersökning så blir det en nyhet, men inte tvärtom. Ungefär så ser det ut.

Resultatet är inte oväntat att svenska folket tror att Kerry kommer sopa hem det här. På DN.se ställs idag frågan om vem som kommer vinna av Kerry eller Bush. 80 procent tror Kerry, 20 procent tror Bush.

I mätningarna i USA är det ganska jämt, även om Kerry dragit ifrån sedan Edwards presenterades som running mate. Så kommer det se ut minst en månad framåt. DN och andra kommer bomba oss med undersökningar som visar på stor ledning för Kerry och svenska folket kommer att blir ännu mer övertygat.

Vård, fängelse eller båda?

Efter att Mijailo Mijailovic dömdes till vård istället för fängelse så har debatten om fängelse efter vård, tagit rejäl fart. Folkopinionen verkar nästintill totalt enad. I en undersökning på Aftonbladet.se röstade 94 procent för att fängelse ska följa efter vården.

Det är inte svårt att förstå den tanken. Det är hämndbegäret i oss som kommer fram. Inte ska väl en mördare kunna komma ut efter två-tre år bara.

Men grejen är den att det inte var en frisk person som utförde den brottsliga handlingen. Den personen var så sjuk att den inte kunde skilja på rätt eller fel. Om personen sen får vård så att den vet att det den gjorde var fel (och inte kommer göra det igen) så verkar det mycket märkligt att den ska sitta i fängelse för det. Fängelsestraffet ska avskräcka från att man ska upprepa handlingen, men den effekten är ju redan uppnåd. Men finns inte risken att personen blir sjuk igen och tex mördar igen? Jo, men den risken finns efter ett vanligt fängelsestraff också, men ändå släpps de ut igen. Alternativet är att låsa in brottslingar och slänga bort nyckeln. Men då finns det ingen anledning att vårda dem överhuvudtaget.

Jag tror att många tvivlar på om bedömningarna av friskhet och sjukhet verkligen är korrekta. Det är de med hundra procents säkerhet inte alltid. Men då är det där felet ligger, inte i själva domen.

Det ser nu ut som om regeringen kommer med ett förslag som går ut just på att det först kan bli vård, sen fängelse när personen friskförklarats.

En bättre idé vore att ha det som nu men efter att personen skrivits ut står den under någon sorts bevakning och behandling. Om personen avviker från detta så riskerar den att få avtjäna resten av strafftiden i fängelset. Vård- och bevakningstiden skulle också kunna vara kopplat till längden på straffet. Döms du till ett 10-årigt straff men vård och friskförklaras efter tre år så måste du underkasta dig vård och bevakning de kommande sju åren.

Coca Cola i Somalia

Det stora hemska multinationella företaget Coca Cola, som bara är ute efter att utnyttja människor, är källan till optimism i urfattiga Somalia. Coca Cola öppnar där en ny fabrik. Den förra förstördes för några år sedan i kriget. För att försöka undvika att samma sak händer igen så är 400 klanledare delägare i fabriken.

Coca Cola är ett av de första företag som vågar satsa på Somalia igen. Även trots att Coca Cola är ett hemskt multinationellt företag som bara vill utnyttja människorna, så hoppas befolkningen att flera företag ska följa Coca Colas exempel. De måste alltså vara dumma i huvet som vill bli utnyttjade på det sättet. Eller så förstår de bara inte sitt eget bästa. Skönt då att det finns lite kommunister runt om i världen som kan tala om för dem hur dåligt det är med Coca Cola.

Det kan ju iallafall inte vara så att befolkningen i Somalia har fattat mer än svenska vänsterpartiet. Det kan ju inte vara så att befolkningen har fattat att om företag som Coca Cola etablerar sig i landet så finns det äntligen andra jobb än att arbeta som säkerhetsvakt med en AK47 på ryggen. Det kan ju inte heller vara så att befolkningen fattat att Coca Cola betalar sina arbetare bättre än de inhemska företagen. Men dom tjänar inte lika bra som dom skulle göra i Sverige! De har inte heller lika bra arbetsmiljö som i Sverige! Därför är det dåligt, dåligt, dåligt!

Tur att det finns krig och prostitution de kan ägna sig åt istället.

Kerry kan sin historia

Jag har tidigare jämfört årets presidentval med valet i Storbritannien 1945. Då lyckades en man vid namn Atlee besegra Churchill. Mannen som hade lett ett helt folk genom tidernas största krig fick nu kalla handen av väljarna. Atlees taktik var att hävda att Churchill är suverän premiärminister i krig, men nu var freden nära och då behövdes andra kvalitéer.

Bush har stort förtroende gällande kriget mot terrorismen och där passar sig Kerry noga för att kritisera. Faktiskt är det tvärtom. I en intervju i Washington Post menar han att Bush har styrt landet på ett oärligt sätt och trampat på amerikanska värderingar - utom i kriget mot terrorismen, tillägger han.

Precis som Atlee alltså. Han berömmer nästan Bush för kriget mot terrorismen men kritiserar honom på andra områden. Det gör ju naturligtvis honom mycket trovärdigare i väljarnas öron.

Bloggar revolutionerar politiken

Att bloggar skulle revolutionera politiken låter kanske som överord. Jag tror dock inte det. Låt mig ge två exempel till att börja med.

1) I slutet av juli håller demokraterna sitt konvent och en månad senare är det dags för republikanerna. För första gången får nu framgångsrika bloggare tillgång till konventen som ackrediterade journalister.

2) I Ohio hade Jeff Seemann för ett litet tag sedan inte ens telefon att använda i sin kampanj till senaten. Istället startade han en blog och började sprida sitt budskap och samla in pengar. Idag sitter han på sitt kampanjhögkvarter med tio anställda och uppdaterar sin blog.

Bloggen ger politikern en mycket bra möjlighet att hålla kontakt med sina väljare, och de med honom. Läser man en blog ett tag är det omöjligt att inte lära känna människan bakom bloggen, iallfall till en viss del. Det blir inte bara ett anonymt ansikte.

Framförallt är det väl ett vapen för de som granskar politiker och andra makthavare i samhället. Till exempel Michael Moore har strimlats av bloggare och det sprider sig snabbt till övriga medier.

I Sverige ligger vi som oftast långt efter USA. Där är de mest kända bloggarna som sagt välkomna på konventen och en betydande maktfaktor i mediavärlden. Det lär nog dröja innan vi får se en riksdagsledamot med blog.

Världens idag mest kände och respekterade bloggare är Andrew Sullivan, besök gärna hans blog Daily Dish.

John-John

På grund av problemen med bloggen har jag ännu inte kunnat lämna någon kommentar om John Kerrys val av running mate, John Edwards. Jag kan ju börja med att konstatera att jag gissade fel. Mitt tips var Kerrys vän Dick Gephardt. Jag trodde att Kerry skulle gå mer på den politiska erfarenheten och mindre på kampanjskickligheten.

Samtidigt tror jag inte att Kerry kunde ha gjort ett bättre val, från möjliga kandidater ska tilläggas. Den populäre republikanen John McCain hade varit bättre och möjligen också Hillary Clinton.

Edwards är det som Kerry inte är, och därmed kompletterar de varandra bra. Kerry är en statsman med mångårig politisk erfarenhet, men en lite väl privligerad person för att vara trovärdig i alla frågor. Han är son till en diplomat, växte upp i Europa, gick på dyra privatskolor, mångmiljonär och i högsta grad en del av makten.
Edwards är från södern, växte upp under tuffare omständigheter och har tjänat alla sina pengar själv. Han verkar också vara en skickligare retoriker än Kerry. Så är han snygg också, utsedd till sexigaste politiker år 2000. Det ska inte underskattas.

En annan av Edwards tillgångar är hans födelseplats. Han är född i Södern, South Carolina (och är senator från North Carolina) och väger därmed upp Kerrys nordostliga hemmavist. Både North och South Carolina röstade Bush år 2000 och har röstat republikanskt sedan 1980. Georgia och Louisiana är också starka fästen för Bush som nu kommer med i spel. Nu måste republikanerna spendera pengar och tid på att försvara sina tidigare säkra stater och därmed kan de satsa mindre på att vinna i övriga så kallade battleground states.

Florida är också en stat som påverkas av Edwards. Som ni vet vann Bush Florida med minsta möjliga marginal år 2000. Den staten kan nu tippa över till demokraternas sida i år. Det kan bli lika avgörande nu som för fyra år sedan.

Hans politiska budskap är inte lika positivt, även om det säkert funkar bra, tex i Södern. Det kretsar mycket kring att rädda amerikanska jobb. Alltså protektionism med allt vad det innebär. Utrikespolitiskt verkar han inte ha mycket att komma med, det är väl Kerry som står för den biten. Edwards röstade, som Kerry, för Irak-kriget.

Republikanerna kommer troligen skjuta in sig på hans röstande i senaten. De hävdar att Edwards är den fjärde mest liberale (läs vänster) senatorn och Kerry är etta. Dessutom kommer de lyfta fram hur han har tjänat sina pengar. Skadeståndsadvokater är inte så högt ansedda i USA. Kanske är det mest näringslivet som känner avsmak, och inte så mycket vanligt folk.

Ironiskt nog har John McCain blivit ett av republikaneras främsta vapen. De vill framställa Edwards som ett andrahandsval efter just McCain. Reklam med McCain och Bush sänds nu över landet. Varje gång de ser Edwards ska folk tänka att det borde ha varit McCain. Mycket smart.

Men det är intressant att se att republikanerna inte verkar ha så mycket att komma med mot Edwards. Han är relativt oerfaren men det balanseras upp av Kerry. Att han gillar protektionism är inget de kan angripa. Det har varit ganska klen kritik hittils från Bushlägret. De bidar naturligtvis sin tid, men har fått något rejält att bita i.

Nu ska ni dock inte låta er luras av opinionsundersökningarna den närmaste månaden. Kerry-Edwards kommer rycka ifrån rejält. Allt fokus är på dem nu och om ett par veckor är det dags för demokraternas konvent. I oktober kommer vi kunna börja se vartåt det lutar.

John Edwards hemsida.

Åh testar igen...

Börjar bli ganska tröttsam den här bloggen. Just nu verkar den funka. Händer ju massa roliga saker som är värt att skriva om. Ska försöka ta igen det de närmaste dagarna.

Funkar igen?

Nu verkar det fungera igen. Vi får ser om det fortsätter vara på det sättet. Jag har missat massa spännande saker som Kerrys VP-val, smaksatta bananer med mera. Återkommer om det.

Konstig uppdatering

Återigen är det något konstigt med uppdatering. Som ni ser går det att skriva, men det krånglar väldigt mycket. Hoppas det fixar sig snart. Hade tänkt att skriva lite om borgerligt samarbete.

Kommunist-takterna sitter i

Det ryska kommunistiska partiet har i dagarna kongress. Partiet är naturligtvis en spillra av sitt forna jag, men de gamla takterna sitter fortfarande i.

Gennady Zyuganov har blivit bortröstad, men vägrar avgå. Han har stöd av en majoritet av medlemmarna hävdar han. Jobbigt, det där med demokrati.

Bildt som kommissionär?

Nu lanserar folkpartiet Carl Bildt som ny svensk EU-kommissionär.

Det ska bli intressant att se vad regeringen slutligen bestämmer sig för. Först verkade det som de ville peta Margot Wallström, sen när det blev debatt om det låtsades sossarna som att det skulle bli Margot iallafall. Nu har de försiktigt fört fram Leif Pagrotsky som tänkbar ersättare till Margot. Frågan är var de ska göra av henne om hon inte får fortsatt förtroende.

Margot Wallström är en nagel i ögat på Göran Persson. Nästan oavsett vad han gör av henne så är hon en trolig kronprinsessa till partiordförandeposten när Göran kastar in handduken. Även om han skulle skicka henne att bli ambassadör i Långtbortistan (vilket hon säkert skulle vägra) så kan hon göra en storstilad comeback i Sverige när det är dags. Media och folket lär inte glömma henne. Hon slipper då dessutom delta i det vardagliga tjafset på hemmaplan. Det bästa Göran Persson kan göra är nog att ta hem henne.

Borgerligheten verkar som vanligt dansa efter Perssons pipa. De har inte riktigt tydligt (inte ens nu) lanserat Carl Bildt (eller någon annan) som kandidat. Först pratar de lite löst om Carl Bildt och Alf Svensson. Sen verkar de vilja att Margot ska fortsätta. Nu försöker de, i sista sekunden, föra fram Bildt igen. Lite samordning, och genomtänkt taktik skulle inte skada.

Synd att McCain säger nej

Enligt uppgifter till ABC News så skulle en valsedel med Kerry-McCain ha en mycket bra chans mot Bush-Cheney. Enligt opinionsundersökningen leder de med så mycket som 12-15 procentenheter.

I artikeln påpekas att Bush valde vicepresidentkandidat enbart utifrån politiskt kunnande, och inga valtaktiska hänsyn. Cheney kommer från Wyoming som bidrar med ynka två elektoralröster. Kerry verkar vara lite mer taktisk men som sagt tror jag han väljer Gephardt. Kerry vill ha en person som kan leda landet "om något hemskt skulle hända", som han säger. Det låter inte som Edwards.

Castro vs. Bush

Kubas diktator Fidel Castro ser nu till att göra det mesta av George W. Bushs nya regler mot Kuba. Bush har begränsat resorna för kubaner (mestadels i Florida) till en tvåveckors resa, vart tredje år. Det är inte heller tillåtet att skicka hur mycket pengar som helst till vänner och släktingar på Kuba.

Bush säger att dessa nya regler kommer att öka chanserna till att Fidel Castros regim störtas. USAs mångåriga handelsembargo mot Kuba ska leda till samma sak, enligt amerikanarna.

Tyvärr ger handelsembargot precis motsatt effekt. På Kuba förs en kommunistisk ekonomisk politik och landet skulle ändå ha varit lusfattigt, även utan embargot. Nu kan Castro skylla allt på USA och dessutom få med sig vänstermänniskor runt om i världen. Dessa förenas bland annat i sitt hat mot USA och sin tro på socialism och kommunism. Här finns ett land som representerar det, och dessutom vågar stå upp mot sin granne till supermakt. Det gör att många, i övrigt ganska vettiga människor, blundar för vad Castro utsätter sin befolkning för.

Kerry fortsätter slå rekord

I juni kunde John Kerry addera 34 miljoner dollar till kampanjkassan. Han har därmed samlat in över 180 miljoner, varav över 100 miljoner kommer från smådonationer. John Kerry slår med stor marginal tidigare presidentkanditater genom tiderna. Den enda som någonsin samlat in mer pengar är George W. Bushs nuvarande kampanj.

Kerry har knappt en månad på sig att samla in ytterligare pengar. Så fort han accepterar det demokratiska partiets nominering så får han 75 miljoner dollar från staten, men måste då sluta ta emot privata pengar.

Republikanernas konvent är en månad senare vilket ger Bush längre tid att dra in pengar. Han har dock slagit av på takten, men borde klara 250 miljoner dollar innan konventet. Plus de 75 miljonerna som han också får, så landar han isåfall på 325 miljoner dollar. Mot Kerrys förväntade 280-290 miljoner. Ingen större skillnad alltså.

Veep

Spekulkationerna om vem som ska bli John Kerrys veep (vicepresidentskandidat) intensifieras nu. Demokraternas konvent närmar sig och vem det blir kommer presenteras någon gång innan dess.

De står mellan tre-fyra personer verkar det som. Tom Vilsack, guvernör i Iowa, Richard Gephardt, kongressledamot och John Edwards, senator från North Carolina. Ett par som också nämns ibland är Bob Graham, senator från Florida och Wesley Clark, fd general. Republikanska senatorn John McCain, som det tidigare spekulerades har en gång för alla tackat nej. Han är bland en av huvudtalarna på republikanernas konvent i augusti/september.

Den riktiga outsidern är Hillary Clinton, senator från New York. Hon nämns inte alls i spekulationerna, men förekom i en nyhet hos Drugdereport, här om dagen.
Hillary Clinton skulle sätta ett otroligt fokus på John Kerrys kampanj och stärka honom i sociala frågor (den tredje viktigaste frågan, enligt väljarna), där Bush dessutom är svag. Jag tror dock att Hillary kallt räknar med att Bush vinner och att hon istället siktar in sig på valet om fyra år.

John Edwards skulle troligen vara det smartaste valet. Han gjorde bra ifrån sig i primärvalen, tvåa efter Kerry. Han är dessutom från sydstaterna och kan locka över väljare i viktiga så kallade swing states. Frågan är dock hur personkemin fungerar mellan Kerry och Edwards. Något som påstås vara viktigt för Kerry.

Personkemin är dock på topp mellan Gephardt och Kerry. Är dock ett tråkigt val som inte kommer röra om speciellt mycket i grytan. Iallafall inte om man jämför med Hillary Clinton, John McCain och i viss mån Edwards.

Jag tror ändå det blir Gephardt. Kerry gillar honom och de har samarbetat länge i kongressen. En stabil och tämligen välkänd politiker. Så jag satsar mina pengar på Gephardt. Det ger oddsen 5-1. Helt ok.

UPPDATERING kl 21.45

CNN hävdar att senator Joe Biden och senator Dick Durbin också ligger mycket bra till.

Bada inte i illgrönt vatten!

Jag skulle precis hoppa i det illgröna, nästan självlysande vattnet, när jag fick syn på en artikel i Aftonbladet.

Där varnar professor Lars-Anders Hansson för att bada i illgrönt vatten. Puh. Det kunde ha gått illa. Skönt att det finns professorer som kan tala om sånt.

Jag gick och doppade mig i en vattentunna med brungrått regnvatten istället, och passade på att släcka törsten också. Det kan ju inte vara farligt iallafall.

Granska den absoluta makten

Fredrik Reinfeldt var igår sommarpratare i P1. Bland annat pratade han om medias granskning av makten. Han menade att granskningen av de enskilda makthavarna, både på riks och lokalt, är stor. Jag antar att han syftade till Mona Sahlins Toblerone, obetalda p-böter, Jan O:s grodor, och så vidare.

Men att granskningen av den absoluta makten, själva regeringen, var dålig. Jag håller med honom helt och fullt. Media borde hårdgranska varje regeringen och varje kommunstyrelse, och se om de verkligen lever upp till vad de lovade. Om de trixar med budgettaken osv.

Men vad hjälper det att gnälla? Gör det själv istället! Borgerligheten borde tillsammans sätta sig och komma överens vad de ska skjuta in sig på. Brutna vallöften tex. Sen hamra in det i debatten. Kommer det samstämmigt från fyra partier så får det garanterat genomslag.

Good news - Bad news

Från en engelsk fotbollsite:

Good news is that Saddam Hussein is facing the death penalty.

The bad news is that Beckham is taking it...

Makt korrumperar

I Kanada har nu en liberal regering styrt i över 10 år. Det har lett till att de behandlar skattebetalarnas pengar som sina egna, tar väljar för givna osv. I februari avslöjades att regeringen använt ca en halv miljard kr för att göra reklam för federalism i Quebec-provinsen. Ungefär som att Systembolaget använder sina pengar till att argumentera för monopolet.

Det har straffat sig, och den liberala regeringen har nu inte egen majoritet längre, men det gick inte lika illa som väntat.

Efter bara 10 år vid makten så har den liberala regeringen blivit korrumperad och maktgalen. Liberaler förspråkar ju ändå en stat som inte lägger sig i människors liv så mycket. Till skillnad från tex svenska socialdemokrater, som gärna vill lägga det mesta tillrätta.

2006 har sossarna styrt i 16 år i följd. Innan dess hela tiden sedan 30-talet med ett kortare uppehåll på 70-talet. Tanken att socialdemokraterna också har blivit maktgalna, och gör allt för att behålla den, är ju inte helt främmande, om man säger så. Något för borgerligheten att skjuta in sig på? Ja, definitivt.