Bush-Clinton-Bush-Clinton?
Så skulle familjeförhållandena i Vita huset sedan 1988 se ut om Hillary Clinton vinner presidentvalet 2008. Andrew Sullivan skriver i Sunday Times om Hillarys väg mot presidentposten. Han är imponerad över hennes skickliga manövrerande senaste tiden då hon stabilt har positionerat sig i mitten, mot som tidigare ganska långt ut till vänster (på den amerikanska skalan).
Jag trodde inte att hon var så politiskt skicklig som det nu verkar som. Jag trodde inte hon var någon nolla, tvärtom. Men så här vass som hon är nu trodde jag inte. Hon säger saker på ett sätt som tilltalar både höger och vänster, eller tilltalar ena sidan utan att skrämma bort den andra.
2 kommentarer:
Å andra sidan märks det hur tydligt som helst att hennes nya åsikter är baserade på politisk kalkylering; den sorts "triangulation" som Clinton-administrationen var känd för.
Jag är inte så säker på att den nödvändigtvis kommer att gynna henne i valet; väljarna är inte dummare än att de märker att det enda som ändrats är de åsikter hon framför.
Jämför med John Kerry; hela sin karriär var han negativt inställd till militären, men efter att han nominerats till presidentkandidat började han framställa sig själv som krigshjälte. Han försökte också slå mynt av sin långa erfarenhet i senaten, men utan nämnvärd framgång eftersom han uträttat så lite. Falskheten gick inte att missa.
Jag tror det är likadant för Hillary.
11:22 PM
Jag vet inte om det märks så tydligt och jag tror inte heller det var det där du beskriver om Kerry som fällde honom.
Men visst, så kan Hillary påverkas negativt om hon ger dem som hatat henne tillfälle att se glimtar av den gamla Hillary och därmed återfå hatet. Dessa personer lär inte rösta på henne ändå, men kan påverka de som är mer positiva.
11:30 AM
Skicka en kommentar
<< Hem