Sitt fulla stöd

Hans Dahlgren (se nedan) sa också att EUs utrikesministrar skulle träffas imorgon och prata om valet i Irak. Han var säker på att de skulle uttrycka sitt fulla stöd.

Vad bra! Irakierna blir säkert evigt tacksamma för att de sitter i Bryssel och säger att de stödjer dem. Ett uppmuntrande ord är aldrig fel när man riskerat livet för demokratin.

Fega kräk!

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren sitter just nu i Agenda och försvarar Sveriges och EUs passivitet i demokratiseringen och återuppbyggnaden av Irak. Han säger att många länder, däribland Sverige, inte ens har ambassadörer på plats för att det är för farligt.

I andetaget innan så berömde han de modiga irakierna som gick och röstade, hur viktigt det var, hur bra det var osv osv.

Ursäkta mig, men hur går det ihop?

Irakierna ska riskera livet och gå och rösta. USA och de övriga allierade ska riskera livet för att skydda dom. Men resten av EU och Sverige ska inte lyfta ett finger för att hjälpa till, för att det är för farligt!

Sverige och resten av EU behöver inte dela åsikten om USA borde anfallit Irak, men nu håller Irak som första arabland på att bli en demokrati, borde inte alla världens övriga demokratier hjälpa till då? Är det inte värt att riskera livet för? Eller ska bara vissa riskera livet, och andra titta på?

"Det är jättebra om ni klarar det, men vi tänker inte göra ett skit för att hjälpa till." Solidaritet, kan ni stava till det?

Otroligt högt valdeltagande

Det verkar som att valdeltagandet hamnar på över 60 procent! Helt otroligt! Jag är djupt imponerad över människorna i Irak. Saknar ord..

Framgång i Irak

Domedagsprofterna trodde (och hoppades?) på blodbad idag i Irak, men det ser ut som det har gått över förväntan. Visserligen har 30 civila och sex poliser dödats, men det måste anses som ganska lågt.

Det senaste halvåret har demokratin gjort en del landvinningar. Val i Afghanistan, den orange revolutionen i Ukraina och nu val i Irak. Det är 90 miljoner människor som kommit närmare en väl fungerande demokrati.

I demokratins tjänst

De som ser de amerikanska trupperna som värre än terroristerna bör läsa detta reportage i Washington Post.

Soldaterna försöker hålla ordning och hitta terrorister samtidigt som de delar ut flyers inför valet, så att folk ska gå och rösta. Vad gör terroristerna, eller motståndsmännen som de populärt kallas? De dödar soldaterna. Och det har de all rätt i världen att göra, tycker svenska debattörer. De stödjer dessutom dem.

En historisk dag

Massmedia är överfyllda med domedagsprofetior om dagens val i Irak, men jag kan inte låta bli att ändå känna mig positiv. Stora delar av Irak är lugnt och där är det inte farligt att gå och rösta, men min beundran för människorna som går och röstar i Bagdad, och andra farliga platser, är enorm. Där är det livsfarligt men de riskerar sina liv för att lägga sin röst.

Avpolitisera II

Kristdemokraterna är på offensiven denna vecka, och får väl öka takten ytterligare för att vända trenden i opinionssiffrorna. För några dagar sedan skrev Göran Hägglund att kd ville avpolitisera styrelserna för universiteten och istället låta dem själva utse styrelser utifrån kompetens istället för politisk bakgrund.

Dagens debattartikel på DN Debatt är inne på samma spår. Nu gäller det utnämningsmakten i stort, den makt som ger regeringen möjlighet att utse chefer för myndigheter som de själva känner för. Det har lett till en stor socialdemokratisk dominans i myndigheter och statliga företag.

Kd vill att det ska vara komptens som ska styra, ändra i utnämningsmakten och göra rent hus och sopa ut de socialdemokratiska cheferna.

Som jag skrev tidigare så är detta mycket välkomna förslag och det skulle betyda mycket för landet om detta ändrades så inte någon regering kan politisera viktiga poster inom staten. Det skulle också bli väldigt svårt för sossarna att ändra tillbaka ett sådant beslut, utan riktigt bra argument.

Tyvärr för kd så tror jag inte detta är något de vinner speciellt mycket röster på. Det vore smartare rent valmässigt att t.ex. rikta in sig på äldrefrågor, och kanske damma av Affe Svensson om de blir riktigt desperata.

Skattestopp

Folkpartiet håller nu kommunal rikskonferens i Skövde och lanserar ett vallöfte därifrån, skattestopp. Det viktiga är inte längre att sänka skatten, utan att inte höja den.

Jag har länge tyckt att det är ett smart löfte i Sverige, och har använts mycket framgångsrikt i Danmark av liberala systerpartiet Venstre. Vilket också folkpartiet hänvisar till i sin skrift om löftet.

Visserligen tycker jag att skatten ska sänkas rejält (flat tax verkar vara en bra idé), men för att vinna val i Sverige så tror jag inte det är en speciellt bra fråga att driva. Nu börjar sossarna mumla om en skattehöjning, och banne mig så tror jag det är riktigt smart. De kan genom att höja skatten lite hitta många miljarder som de kan utlova till skolan och vården. Det blir svårt för en borgerlig allians att argumentera mot det och samtidigt vilja sänka skatten. Men ett skattestopp kan nog fungera.

Jag tycker dessutom att löftet om skattestopp ska kombineras med en förändring av skattesystemet, så skatterna blir mer tydliga. Ett skattekonto bör införas där den skatt du ska betala förs in under året, och du betalar från till skattemyndigheten en gång per år. Då menar jag all skatt, inklusive arbetsgivaravgift. Alla pengar betalas ut till dig, och en del sätter du in på ett skattekonto.

Med vad vi idag kallar en lön på 10.000 kr, alltså innan du betalat kommunal- och landstingsskatt, så skulle du i det nya systemet få ut 13.300 kr och tvingas betala 6400 kr till skattekontot. Det gör att du vid årets slut får betala 76.800 kr från ditt skattekonto till skattemyndigheten.

Med en lön på 20.000 kr får du istället ut 26.700 och betalar in 13.700 kr till skattekontot. På ett år blir det 164.400 kr.

Det blir nu betydligt mycket tydligare hur mycket skatt du verkligen betalar. Faktum är nämligen att vi svenskar tror att vi betalar mycket mindre i skatt än vad vi gör, just därför att skatterna döljs. I en undersökning så svarar 60 procent helt fel på frågan hur mycket de betalar i skatt. Hela 40 procent av befolkningen tror att skattetrycket är under 35 procent. Rätt svar är att ca 65 procent går till skatt.

Ett ärligt och tydligt system som ger människorna chansen att verkligen ta ställning till om de får ut tillräckligt av sina skattekronor.

Kors i taket II

Det är verkligen inte varje dag jag länkar till Linda Skugge, om det inte föregås av några arga ord. Idag skriver hon dock något mycket vettigt:

På varje Fabian går det upp till 40 Mia

Kors i taket

När SÄPO kritiserar sig själva, då måste det vara riktigt illa. Idag kritiserar de sig själva efter agerandet vid utvisningen av de två egyptierna med hjälp av CIA.

SÄPO säger också att Anna Lindh godkände den amerikanska inblandningen, men regeringen hävdar att de inget visste om CIAs roll.

"Säpochefen svarar att Sverige självklart deltar [i] den internationella bekämpningen av terrorism, men 'att detta får dock givetvis aldrig leda till utländsk myndighetsutövning i Sverige' ".

Till irakterrorismens försvar

Flera bloggare har reagerat mot Åsa Linderborg och Erik Wijk som i Aftonbladet försvarar terroristernas, eller motståndsrörelsens, som de föredrar, våld i Irak. Dom inte bara försvarar det, de stöttar det också.

Deras resonemang går ut på att vi inte fördömde motståndet mot nazismen i t.ex. Danmark och Norge under andra världskriget. Är man ockuperad, är det okej att göra våldsamt motstånd verkar deras poäng vara.

Det är en vidrig poäng och går bara att försvara om man man är väldigt trångsynt. Som tänkande varelse går det faktiskt att skilja på motstånd och motstånd.

I Danmark och Norge slogs motståndsrörelsen mot en diktatur. Det är försvarbart och bör stöttas. I Irak trappar "motståndsrörelsen" upp våldet inför ett demokratiskt val. Det är inte heller så att de vill först vill slänga ut amerikanerna och sedan införa demokrati, de vill införa sin egen diktatur!

Tänk en situationen efter västmakternas befrielse av Danmark och Norge, där en grupp nazister fortfarande gjorde motstånd och dödade både militär och civila. Linderborg och Wijk kunde lika gärna försvarat en sån grupp, med samma logik som de använder nu.

Läs mer hos Johan Norberg och Oskar Lidåker.

Nu får dom väl ge sig

Elektrikerfacket hotar med strejk eftersom en arbetsgivare har anställt nio polska linjemontörer som hjälper till att koppla upp Sverige efter stormen.

Facket hävdar att det är lönedumpning, men har inget som helst bevis för det. Arbetsgivaren hävdar att polackerna tjänar mer än deras svenska anställda, vilket i och för sig verkar konstigt.

Blodet kokar när jag läser sånt här. Är det så himla farligt att människor i andra länder får komma hit och tjäna bra pengar? Ska de tvingas bort med alla möjliga medel. Det är vidrigt och omänskligt.

"Aldrig igen"

En dag som denna 60 år efter befrielsen av Auschwitz, så klingar tyvärr orden "aldrig igen" rätt så falskt.

Igår bombade sudanesiskt flyg byar i Darfur. Bybor och hjälparbetare hör till offren. Veckan innan dödades ett hundratal människor i stridigheter och 9000 tvingades fly.

Så här långt räknar FN med att 1,8 miljoner människor tvingats fly från sina hem och över 70.000 har dödats.

"Aldrig igen"

Baylan KU-anmäld

Både folkpartiet och moderaterna KU-anmäler skolminister Baylan efter hans kritik mot Skolverkets rapport, som jag skrivit om tidigare, här och här.

Baylan erkänner att han ifrågasatte publiceringen av rapporten.

Förintelsens minnesdag

Först lite beröm till alla olika organisationer som ordnar olika aktiviteter runt minnesdagen i hela Sverige idag. Själv ska jag försöka ta mig ner till synagogan ikväll på minnesgudstjänst.

Jag känner mig lite extra berörd idag, eftersom min morfar visserligen inte sattes i koncentrationsläger, men väl i arbetsläger. Han var inte jude, men tillfångatogs av tyskarna efter Tysklands anfall på Polen 1939 och skickades tillslut till arbetsläger i Norge, varifrån han flydde över till Sverige.

"Record not found"

Så står det på Skolverkets sida som jag länkade till igår. Då fanns det en rapport som sa att friskolorna var mer effektiva än de kommunala. Sen sa skolministern att den var dålig och då drog Skolverket tillbaka den.

Förklaringen är pinsam.

Den är inte tillräckligt nyanserad, skriver generaldirektör Per Thullberg. Det är en del i en längre metodutveckling för att mäta effektivtet i skolan. Men eftersom den fick så stort genomslag och det kan framgå som ett definitivt resultat så dras den tillbaka.

Så om ingen brytt sig om den så hade den fått finnas kvar?

Om det är del av en större undersökning så är det bara bra att den diskuteras, om det nu är en metod som ska jobbas fram.

För mig är det fullständigt självklart att det kommit tydliga signaler från regeringen att den ska dras tillbaka. Det här är en valfråga för sossarna, då ska inte någe jäkla fakta komma och förstöra det!

Vill ni ändå läsa den, så finns den hos Timbro, plus ytterligare en från regeringen med samma inriktning.

Uppror mot Sydkraft

Kunder till Sydkraft i Skåne gör nu uppror och tänker byta bolag eftersom de fortfarande inte har fått strömmen åter.

Tänk om elmarknaden inte hade varit (delvis) avreglerad. Då hade det varit omöjligt att straffa det dåliga företaget genom att byta till ett nytt.

Avpolitisera

Jag läste igenom kristdemokraternas inlägg på DN Debatt idag om politiseringen av högskolor och universitet. De börjar med en uppräkning över hur stor vänsterns majoritet är i styrelserna. 60 procent av posterna besitts av sossar trots att de aldrig haft sådana siffror i valen.

Min reaktioner så här långt var att det är väldigt illa att det är vänsterstyre och jag reagerade mest över att fackförbunden med LO i spetsen har ett tiotal styrelseposter. Bisarrt! Hur många platser har Svenskt Näringsliv kan man undra. Men reaktionen var också en undran var kd ville komma, vill de bara utjämna mellan blocken. Borde inte det politiska styret helt bort från universitet och forskning?

Och mycket riktigt, till kds heder, så kom just den slutklämmen. De vill helt ha bort politikerstyret:

"Vi menar att en politisering skulle varit till skada, också om rollerna var omvända..." och en borgerlig regering skapat en övervikt åt andra hållet.

"Kristdemokraterna föreslår mot den bakgrunden att vi inför självförvaltande högskolor med styrelser som består av lika delar lärare, studenter och allmänföreträdare."

Lysande kd!

Dessutom är det en väldigt bra förändring att göra under en borgerlig regering, för vill sossarna återinföra politikerstyret (när de tar tillbaka makten år 2078), vilket de har full rätt att göra, så måste de också komma med argument varför det ska vara så. Den som vill bevara det som är nu behöver sällan argumentera för det, bara den som vill förändra.

Dagens citat

Jag kunde inte låta bli att garva högt när jag läste det här, även om jag alltid skäms lite när jag sitter själv och skrattar framför datorn. Hur som helst här är Dick Erixons citat:

"Någon mer trångsynt minister än [Lars] Engqvist är svårt att finna, detta trots att konkurrensen är stenhård..."

Den svåra valfrågan

Sossarna verkar försöka göra vinst inom sjukvård och utbildning till en valfråga. Det kan bli en svår valfråga att driva. Först kom motargument från vänster, sen en undersökning som visar att kunderna är mer nöjda med de privata alternativen inom sjukvård och skola, och så en undersökning igår från Skolverket som visar att friskolorna använder sina pengar mer effektivt.

Det är retoriskt enkelt att argumenterra mot vinster i skola och omsorg:

"Vill du att företag ska tjäna pengar på sjuka människor?"

Att då hävda att, ja, det blir faktiskt bättre då, låter cyniskt. Men kan det backas upp med fakta så underlättar det argumentationen. Men vi som försvarar privata alternativ och vinst måste ändå bli bättre på att argumentera och inte minst gå på offensiven. Personen som vill förbjuda vinst för sjukhusföretag borde rimligtvis vilja förbjuda det också för läkemedelsbolag, för de som säljer läroböcker, plåster, skolbänkar och bygger skolor. Det måste de isåfall förklara.

Privat = bäst

Jag tycker det är fel med typen av generaliseringar som i rubiken, men något verkar det ligga i det. Som en passande uppföljning på gårdagens debattinlägg av vänsterdebattören Åsa Moberg, där hon ifrågasätter regeringens vilja att förbjuda vinster i vård och skola, så kommer idag en undersökning av vad kunderna tycker.

Privat sjukvård får klart högst betyg. Dessutom gillar kunderna den offentliga sjukvården bättre också. Hm hur är det man brukar säga? Något i stil med att konkurrens är bra och att det blir bättre för kunderna då, va?

Polisen får sämst betyg, och nu börjar även dom utsättas för konkurrens. Privata skyddsstyrkor är på frammarsch och kidnappningen av Fabian Bengtsson ökar säkert deras framfart.

Uppsving efter 9/11

I Rapport sa nyss ordföranden för en liten Ung Vänster-förening att intresset dalat efter toppen vid Göteborgskravallerna och elfte september-attacken.

Ung Vänster fick alltså ett uppsving efter det värsta terroristdådet i världshistorien. De som gick med ville säkert kämpa mot terrorism för frihet i världen...

2006 vinner Alliansen

Håkan Jacobsson listar sex anledningar till varför den borgerliga alliansen kommer vinna 2006.

Jag instämmer och kan förmedla den känsla som finns inom borgerligheten. Det finns en vinnarkänsla. Som Håkan skriver är det när, inte om, vi vinner. Och som Håkan också skriver så sprider sig den känslan inom socialdemokratin och tyvärr också börjar det hintas om att köra skiten i botten, så det blir ett riktigt råttbo för borgarna att ta över. Låter det för cyniskt? Ja, det borde det vara men det är vad några socialdemokrater hintar om.

Årets viktigaste debattinlägg?

Vänsterdebattören Åsa Moberg skriver i Svenska Dagbladet idag och uppmanar (v), (mp) och (s) att förklara varför det är så farligt med vinst i vårdsektorn. Hon säger att dessa partier måste svara på några grundläggande frågor om hon inte ska rösta borgerligt i nästa val:

"På vilket sätt skulle vinstgivande vård parallellt med den offentliga kunna minska det totala utbudet? Varför vill ni hindra tillväxten i en annars given framtida exportnäring?"

Jag diskuterade just den här frågan igår med några kompisar. Jag ser sjukvård och utbildning som två av Sveriges största framtida möjliga tillväxtbranscher. Vi tappar jobb inom sektorer som tillverkningsindustri och behöver göra som vi alltid gjort, utveckla nya branscher där framtidens jobb finns.

Även om vårat sjukvårdssystem är dåligt, så är själva vården ofta bra, när man väl får den. Utbildningen har visserligen halkat efter en del men har fortfarande en del att erbjuda. Tänk om människor kom hit och betalade för att bli vårdade och utbildade. Dessa områden är en så stor del av vårat samhälle så det gäller att utnyttja det på bästa sätt.

Anledningen till att det här debattinlägget kan bli oerhört viktigt är om det också från vänster formuleras kritik mot en av regeringens valfrågor, förbud mot vinst inom skola, vård och omsorg. Det krävs att fler debattörer från vänster till höger fortsätter den diskussion Åsa startar.

Avvisningen av egyptierna

Regeringskriserna har avlöst varandra, först handlade det om avvisningen av egyptierna som avlöstes av flodvågskatastrofen. Nu när Persson gör allt för att slippa diskutera dagarna efter flodvågen så kanske frågan om egyptierna kommer på bordet igen.

Regeringens utvärdering om deras handlingsplan för mänskliga rättigheter, ledd av Thomas Hammarberg, är klar nu nämligen och den riktar skarp kritik mot regeringen för hantering av egyptierna som utvisades till tortyr.

Det kommer fram en del intressanta saker i utredningen. Regeringen påstår att fångarna inte skulle bli torterade, men ambassaden i Kairo får inga instruktioner att kontrollera att överenskommelsen följs. De besöker inte fångarna fören efter fem veckor, och begär ingen oberoende läkarundersökning av dem. Vid besöket berättade fångarna att de torterats, vilket ambassaden rapporterar hem. Den biten hemligstämplar regeringen, för att skydda fångarna, heter det.
Men fångarnas juridiska ombud får inget veta, däremot kallas han till UD där han får veta att de inte utsatts för våld.

Hammarberg efterlyser en undersökning av vad statsråden gjort. JO utreder bara det som hände på Bromma och KU gjort en slapp undersökning för tre år sedan, säger han.

Både Human Rights Watch och Amnesty har kritiserat regeringen för avvisningen.

Bra att den här frågan kommer upp igen.

Hur kan Persson sitta kvar?

Jag är inte den som kräver att ministrar ska avgå till höger och vänster (visserligen tyckte jag att Bodström skulle avgå i somras). Men nu undrar jag faktiskt hur Göran Persson kan sitta kvar. Det han sa i riksdagen i onsdags är helt sanslöst.

För det första hänvisar han nu ständigt nästan alla frågor om flodvågskatastrofen till att vi måste invänta kommissionen som är satt att utreda bla regeringens misstag.. Vi ska alltså vänta med diskussionen till första december, trots att kommissionens ordförande klart och tydligt sa i Agenda i söndags att det inte var några som helst problem att fortsätta diskutera medan kommissionen jobbade.

Det är inte skäl till avgång, men det är ett ovärdigt sätt att ta sig ur debatten och undvika svåra frågor. Hade det handlat om en mindre viktig fråga kan jag förstå rävspel av den här sorten, även om det är trist. Men viktigare än så här blir det inte och då ska det banne mig inte dribblas bort.

Det mest allvarliga som pekar på en helt otroligt inkompetens är hans försvar till varför han reagerade så sent. Han säger att TV-nyheterna mitt på dagen "talade om några hundra döda och obekräftade uppgifter om en omkommen svensk" och att kvällsnyheterna körde korta sändningar som "vilken helgkväll som helst".

Statsminister i Sverige säger att han inte reagerade för att TV-NYHETERNA inte talade om för honom att det var så allvarligt.

Så kläcker han ur sig att "Få om någon såg katastrofens hela vidd, vare sig i berörda länder eller här på andra sidan jorden."

Nej, det stämmer nog att ingen insåg katastrofens HELA VIDD, men de flesta fattade mycket tidigare att det var riktigt allvarligt, tex Italien som reagerade direkt på förmiddagen.

Han säger också:

"Vi kunde ha gjort mycket mer om jag haft mer information och kunskap."

Ja, precis och det är DITT FEL och DITT ANSVAR att ni inte hade det, inte TV-NYHETERNA! Notera dessutom användandet av vi och jag.

Läs också hos Alicio.

Kommunalt självstyre? Jo, tjenare

Som enda kommun i landet så har Norrköping inte ägt vatten- och avloppsverksamheten. Mellan 1999 och 2001 tog Sydkraft över verksamheten, och med pengarna kunde kommunen betala av sina skulder och dessutom lyckas investera en del i något onödigt skrytprojekt.

Nu är dock läget så att kommunen tvingas köpa tillbaka verksamheten eftersom regeringen förbereder ett lagförslag som tvingar kommunen att äga VA-verksamheten.

Jag och min liberala kollega Haralampos Karatzas debatterade detta flitigt under hösten i Norrköpings Tidningar (här och här) och Folkbladet (här och här). Bland annat visade vi på att vattnet blivit relativt sett billigare, kvalitén har förbättrats och investeringarna fördubblats. Dessutom var insynen i bolaget mycket god.

Vad köpesumman nu blir för kommunen är oklart, men det måste röra sig om hundratals miljoner som självklart måste lånas och betalas av.

En socialdemokratisk regering tvingar en socialdemokratiskt styrd kommun att skuldsätta sig och få sämre ekonomi. Kommunalt självstyre? Jo, tjenare.

Smedjan bloggar

Timbos nätmagasin smedjan.com har startat något bloggliknande, som kallas Sticket. Framförallt ser det ut som det är Kristian Karlsson och Carl Rudbeck som skriver i den.

Ska bli intressant att följa. Välkomna i gänget!

Allians för Norrköping

Imorgon förmiddag ska jag åka ut till den lokala centerpartistens gård (dom verkar ha en allihopa) för ett "mini-Högfors".

Det är alltså den lokala alliansen, Allians för Norrköping, som ska presentera sig för väljarna. Som på riksnivå har vi också tillsatt programgrupper som ska ta fram en gemensam grund att stå på.

Ni som kan glo på TV4 Öst och SVTs Östnytt får kolla in nyheterna på kvällen, ifall media hittar dit. Ska bli spännande att se hur det går för oss.

Bushs tal

Jag måste säga att det var ett otroligt häftigt tal av president Bush. Att världens mäktigaste man ägnar huvuddelen av talet åt att tala i väldigt tydliga ordalag om frihetens betydelse:

"There is only one force of history that can break the reign of hatred and resentment, and expose the pretensions of tyrants, and reward the hopes of the decent and tolerant, and that is the force of human freedom.

The best hope for peace in our world is the expansion of freedom in all the world."

Det är heller inga små löften när han uttalar ord som dessa:

"So it is the policy of the United States to seek and support the growth of democratic movements and institutions in every nation and culture, with the ultimate goal of ending tyranny in our world.

We will persistently clarify the choice before every ruler and every nation: The moral choice between oppression, which is always wrong, and freedom, which is eternally right.

All who live in tyranny and hopelessness can know: the United States will not ignore your oppression, or excuse your oppressors. When you stand for your liberty, we will stand with you."

Talet i text och bild finns här.

Dum i huvet och värdelös

Normalt sätt försöker jag iallafall tänka igenom det skriver i bloggen, och helst vara lite nyanserad. Det tänker jag låta bli nu.

Annika Lantz är inte ett dugg rolig, dum i huvudet och värdelös. Jag lider av att tvingas betala pengar för att hennes skit ska sändas.

The coming wars

Jag tror det möjligen var denna artikel i The New Yorker som fick diktaturen i Iran att sätta frukosten i halsen. Här påstås det nämligen att Iran är nästa mål efter Irak, i kriget mot terrorismen.

Jag skrev om det igår.

Diskussioner

Det pågår ett par diskussioner som flera av er gärna får delta i. Själv ska jag försöka hinna med att skriva lite imorgon förmiddag, om inte så blir det senare på kvällen. Dagen är full av skola och möten, Allians för Norrköping ska träffas bland annat.

Diskussion om krig mot Iran / FN-stadgan med mera

Diskussion om blockaden av det lettiska företaget i Vaxholm och hur elaka liberaler är

Krig mot Iran?

Om några år kanske jag får skriva en bokrecension om hur planerandet av ett krig mot Iran gick till. Det har kommit uppgifter om att USA förbereder militära aktioner mot Iran, och president Bush förnekar inte det, men säger att det inte kommer bli krig.

Nu är så stora trupper uppknutna i Irak så ett krig verkar inte troligt de närmaste åren, däremot finns det ju stora möjligheter till andra militära aktioner, just med tanke på den stora militära närvaron i området.

Vore det rätt? Personligen tycker jag att varje diktatur ska störtas. Jag har funderat på om Iran inte hade varit ett lämpligare mål än Irak, för att det finns en starkare demokratirörelse där, och chansen för en fungerande demokrati är därmed större, som kan sprida sig till resten av området.
Och med just den anledningen, om en mindre demokratirörelse i Irak, så kanske det var bättre att gå in där, för där var chansen mindre att något skulle hända utan inblandning utifrån. I Iran kanske mindre aktioner och stöd till demokratirörelsen räcker för att välta diktaturen över ända.

Jag hoppas att Bush använder styrkorna i området för att sätta rejäl press på samtliga diktaturer där nere. Men börja gärna med Iran.

Bokrecension: Bob Woodwards Plan of Attack

Jag har ett tag tänkt skriva lite om de politiska böcker jag läser, och tänkt skapa en egen sektion för det. Har inte kommit mig för att göra det, men vill dela med mig om denna bok innan valet i Irak. Så ingen egen sektion ännu, men det kanske kommer.

Boken i sin helhet
Bob Woodward har i Plan of Attack intervjuat 75 personer i tusentals timmar involverade i turerna inför invasionen av Irak. President Bush intervjuades i inte mindre än 3½ timme under två dagar. Närmare sanningen går inte att komma för en utomstående.

Massförstörelsevapen
Idag vet vi att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak. Men vad visste de innan beslutet togs och vad trodde Bush, han som var tvungen att fatta beslutet. Han visste att det inte fanns några konkreta bevis, ingen hade hittat vapnen och tagit kort av dem till exempel. Däremot fanns mängder med indicier som sammantaget gjorde det väldigt troligt att vapnen fanns. Det starkaste var dock logiken. Irak hade haft massförstörelsevapen, det vet vi. De redovisade hur en del av vapnen förstörts, men inte alla. Varför gjorde de inte det om vapnen inte fanns mer? De visste ju att ett krig hotade.

Utifrån de underrättelser som fanns trodde Bush att Irak hade massförstörelsevapen, och det hade jag också trott med samma information. Jag hade inte ens tvivlat. Men de konkreta bevisen saknades, och var det då rätt att starta krig?

Var det rätt beslut?
När invasionen inleddes var jag mot kriget, men jag har ändrat mig. Jag tyckte det verkade som att USA till vilket pris som helst ville ha ett krig och massförstörelsevapnen var ursäkten. Jag bytte åsikt om kriget innan jag läste den här boken, men den har fått mig att inse att beslutet om krig inte togs långt innan och allt annat bara var ursäkter för att få starta det.

Men var det rätt beslut? Inte om anledningen enbart var massförstörelsevapen. Konkreta bevis fanns inte och inspektionerna borde isåfall fått fortsätta ett tag till. Däremot tycker jag det var rätt utifrån aspekten om demokrati och jag kan förstå argumenten om att Irak var ett hot mot USA. Inte som direkt militärt hot, men som hjälp till terrorister.

Struntar Bush i FN?
Nej, men det var framförallt Colin Powell och Tony Blair som fick honom att så länge försöka FN-vägen. Bush avskyr det långsamma malandet i FN-byggnaden.

Huvudpersonerna
George W. Bush - president
Bilden som träder fram i boken är annorlunda än den av en korkad Texasbo som annars finns i media. Det är en lyssnande president som tar in många åsikter innan han bestämmer sig. Det tar ett tag att i sitt eget huvud få bort bilden av en dumbom, men långsamt så träder det fram en smart och begåvad ledare.

Dick Cheney- vice president
Ibland kallas han mannen som egenligen är president, och visst har han ett stort inflytande, men boken visar ändå att det är Bush som bestämmer. Cheney kallar honom ofta The Man. Dick Cheney var den klart största förespråkaren för ett krig. Han beskrivs av flera personer som nästan febrig i sin rädsla för att Saddam ska hjälpa terrorister.

Donald Rumsfeld - försvarsminister
Mannen som aldrig har en åsikt. Han frågar, frågar och frågar men undviker att säga vad han tycker. Begränsat inflytande. Fick aldrig frågan av Bush vad han tyckte om att starta krig.

Colin Powell - utrikesminister
Jobbade hårt för en diplomatisk lösning. Dålig tillgång till Bush. Kände sig ensam mot Cheney, Rice och Rumsfeld. Efter att läst boken är det fullständigt självklart varför han avgår som utrikesminister. Det ska dock sägas att han tillslut stödde kriget och också verkade tro att massförtörelsevapnen fanns.

Condi Rice - nationell säkerhetsrådgivare
Tillsammans med Cheney den person som verkar ha störst inflytande över presidenten. Satt med på väldigt många möten och var ofta Bushs förlängda arm och talesman. Inte helt tydligt vad hennes åsikter var, men hon stödde ett krig.

Slutomdöme
Plan of Attack ger en unik inblick hur det går till att styra världens mäktigaste land och fatta det otroligt svåra beslutet att skicka sina landsmän ut i krig. Woodward tar ingen ställning för eller mot kriget, och boken passar därmed både de som gillar Bushs beslut och det som inte gör det. Objektiv journalistik när den är som allra bäst. Rekommenderas varmt.

Stoppa blockaden!

Det finns nu en protestlista på internet för att facket ska stoppa blockaden mot det lettiska företaget i Vaxholm.

www.stoppablockaden.nu

Hur tänkte Persson och Freivalds?

Kvällens Agenda granskade vad som rapporterats i media under annandagen då jordbävningen inträffat tidigt på morgonen.

I Ekots åttasändning berättas om en flodvåg, och ett svenskt ögonvittne berättar utförligt om förödelsen och flodvågens effekt. Att den gick några hundra meter upp på land, förstörde allt i sin väg, kastade runt fordon och svepte ut människor till havs.

Vad tänkte Göran Persson och Laila Freivalds om de hörde det?

På både Aftonbladet och Expressens löpsedlar den dagen står om saknade och skadade svenskar och tusentals döda människor.

Vad tänkte Göran Persson och Laila Freivalds om de såg det?

I Rapports extrasändning kl 13, sägs det att minst 3000 är döda men att dödssiffran kommer stiga. Att flodvågen träffat bland annat Phuket där tusentals svenskar befann sig.

Vad tänkte Göran Persson och Laila Freivalds om de såg det?

Och om de inte såg eller hörde, vad fan höll de på med då?

Redan klockan åtta på morgonen borde det har varit fullständigt självklart att svenskar skadats och troligen dödats, även om omfattningen naturligtvis var omöjlig att förstå. Vi vet att både Freivalds och Persson då meddelats om katastrofen, och visste de inget mer så borde de iallafall lyssnat på radion, läst på internet eller kollat på TV. Fem-sex timmar senare vet vi dessutom säkert att det inte rör sig om ett fåtal döda utan att det är tusentals. Då borde det ha varit helt uteslutet för alla tänkande människor att svenskar inte skadats eller omkommit.

Ändå dröjer det till nästa dag innan något händer. Freivalds går istället på teatern och statministern gör inte ens det.

Hur tänkte de då? Uppenbarligen kan de inte förstått vidden av det som hade hänt. Men de måste ha förstått att iallafall några svenskar strukit med - och med den vetskapen inte gjort någonting! Men begrepp de inte ens att risken fanns att det var många svenskar? UD uppskattade ju första dagen att det fanns 20.000 svenskar i området.

För mig är det obegripligt. Antingen obegripligt korkat, de fattade inte, eller obegripligt cyniskt, de förstod att svenskar dött men inte trodde det var tillräckligt många för att bry sig. Eller en kombination av båda. Jag försöker förstå, men det här är obegripligt.

Nog om Marita, mer om Margot

Bloggvärlden har fått ett nytt tillskott i form av en höjdarpolitiker, EU-kommissionären Margot Wallström. Hon har skrivit ett inlägg som är ganska trevligt och lite lagom personligt.

Ska bli intressant att se om hon vågar sticka ut något, eller avslöja något kul om kollegorna. Efter det första inlägget vet vi nu att Luxemburgs premiärminister Jaun-Claude Junker är kedjerökare och Margot tyckte att 2004 sög...

Bill Clinton dödssjuk?

Aftonbladet kör en story som visar en bild på Bill Clinton där han är smal och ser gammal ut. "Vänner" säger att han är dödssjuk osv. Låter inte speciellt trovärdigt, eller typiskt kvällstidningsaktig skvallerartikel skulle man kunna säga. Men bilden ser ju onekligen lite oroväckande ut.

Hur som helst så skriver Bill Clinton själv i sin bok My Life att hans far dog tidigt, och även någon annan närstående släkting, och det har gjort att han känt att han haft lite bråttom i livet. Han startade sin politiska karriär tidigt och blev guvernör när han var 31 eller 32. Som president var han också ung, inte ens femtio år.

Erik Svansbo i DN

Min vän och liberala kollega här i Norrköping, Erik Svansbo, är idag på framsidan av DNs ekonomibilaga. Det handlar om IKEAs intrång på hans efternamn, de har döpt ett soffbord till Svansbo.

PRV ger familjen Svansbo rätt, men de vågar inte stämma en jätte som IKEA, eftersom risken att bli begravd i tonvis av pappersarbete finns och skulle de tillslut förlora så står de där med kostnaderna för alla jurister. Det amerikanska systemet är bättre för den lilla människan, men har gått till överdrift åt det andra hållet. Det går att stämma för det mesta och är ett stort problem inte minst inom sjukvården där läkare stäms ofta för påstådda felbehandlingar.

Det som saknas i Sverige är möjligheten till hjälp mot stora företag. Nyligen har Centrum för rättvisa tillkommit och hjälper människor mot det offentliga, men det finns ytterligare behov.

Svar i integrationsdebatten

Jag, Mauricio Rojas och Karin Granbom har svarat ungsocialisterna Karlsson och Wiklund som bland annat kallat oss för lögnare.

I det förra inlägget i debatten uppmanade vi dem att komma med egna förslag på hur problemen med integrationen ska lösas. Svaret blev en "offensiv politik". Schyssta bananer.

Tafsare Ulvskog

Johan Norberg delar med sig om sina intressanta erfarenheter av Marita Ulvskog. Hon har en debatteknik som går ut på att ta och dra i motdebattören. Härskarteknik var ordet.

Men Persson håller inte med

Nu fattar jag ingenting. Göran Persson delar inte Marita Ulvskogs kritik av kungen.

Jag har mycket svårt att tro att hon handlade helt på eget bevåg och inte pratade med statministern först.

Är det tänkt så att hon får offras så att Persson ska framstå i bättre dager? Det verkar helt skruvat.

UPPDATERING kl 15.10
Antingen så blev Ulvskogs kritik för stark, eller så gör de helt enkelt så här för att få kungen att hålla käft ett tag, och samtidigt får Persson chansen att komma på banan igen efter fadäsen med UD-tjänstemännen. Frågan är om Ulvskog var medveten om den andra delen i taktiken, att Persson skulle kritisera henne. Troligen inte.

Ringholm då?

Expressen har kartlagt vilken sorts information som har nått fram till statsministern. Sammanfattningvis så borde han ha vetat, inte minst genom att titta på TV. Han kände till katastrofen och att det fanns många svenskar där. Det borde ha räckt.

Hur som helst. Bosse Ringholm, vice statsminister visste också vad som pågick. Han satt hemma och följde utvecklingen i media. På frågan om han och statsminister talades vid under dagen svarar hans pressekreterare:

"Han har ingen anledning att redogöra för med vem han talat med."

Ursäkta mig, men det har han för fan visst det! Ytterst arrogant och det hjälper verkligen inte till att försöka dölja något nu.

Politisk härdsmälta

Ni som läser min blogg regelbundet vet att jag igår ifrågasatte att många som vanligtvis kritiserar kungen, nu tycker att han är bra, bara för att han klagar på regeringen. Kungen ska inte uttala sig politiskt. Punkt. Därför håller jag med Marita Ulvskog på den punkten.

Jag skrev också "Jag förstår att få politiker öppet vågar kritisera honom just nu..."

Att sossarna nu ger sig på kungen är bland det dummaste politiska drag jag kan tänka mig i det här läget. Kungen har blivit landsfaderaktig efter katastrofen, och jag instämmer i att han sagt mycket bra som inte är politik. Han har varit någon att samlas runt.

Sossarna måste vara i fullständig panik just nu, för det här är så korkat så klockorna stannar. Först hoppar högsta chefen på UD-tjänstemän och när kritiken växer för det sparkar de på Sveriges för tillfället mest populärare person. Otroligt puckat.

West Wing

Eller Vita huset på svenska. Tv-serien om president Jed Bartlett och hans medarbetare. Tyckte serien blev svagare och svagare, men jag kan säga att säsong sex (nr fem i Sverige just nu) är otroligt bra. Det var länge sedan jag längtade så mycket efter ett nytt avsnitt i en tv-serie. Så håll ut om ni tycker den är lite seg nu.

Perssons stora misstag

Göran Persson begick ett stort misstag när han skyllde på UD-tjänstemän för misstagen efter katastrofen. Det spelar ingen roll om han har rätt eller fel, det ser alltid väldigt illa ut när högsta chefen skyller på underhuggare. Det ser ännu mer illa ut när folk vet att den chefen dessutom har det yttersta ansvaret och faktiskt inte har sett till att det fanns en bra organisation. Hur kan man skylla på att någon annan gör fel i en bristfällig organisation, när den bristfälliga organisationen är ens eget fel. Och ännu mer illa ser det ut när alla vet att den chefen samlat mycket makt omkring sig och tar mycket beslut själv, utan att delegera.

Det känns cyniskt och det kanske det är också, att analysera veckorna efter tsunamin ur en politisk vinkel och ställa sig frågan vem som har vunnit och förlorat. Men det är så att Göran Persson hade ett väldigt bra tillfälle att återta lite av landsfaderställningen han skapade för några år sedan, som under ett tag falnat. Istället har kungen lyckats med precis det, och regeringen har fortsatt i krisen som kom från utvisningen av de två egyptierna.

UPPDATERING kl 16:35
UD-tjänstemännen tänker hämnas skriver Expressen, och redan har det kommit en reaktion från UD som visar att både Laila Freivalds och kabinettssekreterare Hans Dahlgren borde ha haft bra koll redan samma dag som katastrofen. Ingen rapport säger rätt ut att massvis med svenskar har dött, men att många människor är skadade och saknade och att väldigt många svenskar befann sig i området.

Är kungen bra nu?

Kungens förtroende ökar rejält enligt Aftonbladet/Sifo, medan regeringens sjunker. Kungen har tidigare kritiserat regeringens insatser efter katastrofen. Varför är det plötsligt okej att han gör det? Jag förstår att få politiker öppet vågar kritisera honom just nu, men nu när det passar deras syften att han kritiserar sossarna så verkar de nästan nöjda.

Jag tycker inte kungen ska kommentera politik överhuvudtaget, vilket torde vara en helt omöjlig uppgift eftersom han håller tal och får frågor från journalister. Eftersom det är omöjligt, så borde vi av den anledningen och av många andra, inte ha någon kung.

Jag är republikan men tänker inte lägga något krut på frågan. Har inget mot kungen och hans familj och tycker de gör ett helt okej jobb. Men folk som inte är lika ryggradslösa som jag är borde inte humma med kungen och le förnöjt när han återigen ger sig in i den politiska diskussionen.

Dean kandiderar

Howard Dean meddelar idag att han kandiderar till posten som ordförande inom det demokratiska partiet.

Jag har tidigare tippat att Howard Dean blir nästa presidentkandidat för demokraterna, och i den gissningen ingår att han ska bli ordförande i partiet. Om han blir vald så får han en bra plattform dels för sitt budskap, men framförallt kan han fortsätta att bygga sin gräsrotsrörelse runt om i landet. Jag tror också han kommer slipa till sig och inte framstå som lika mycket vänster och lika mycket hetsporre i nästa val. Därmed kommer han klara sig igenom primärvalen.

Risk för ökat våld i Darfur

Den sudanesiska regeringen biffar upp sina trupper i Darfur, och förbereder sig på krig tror en del. FN varnar för ökat våld i regionen om inte något görs snabbt.

Säkerhetsrådet ska diskutera Darfur senare i veckan.

Goldwaterism

Jag har kommit fram till de första veckorna av Bill Clintons presidentskap i hans bok My Life. Där beskriver han striden för att tillåta homosexuella i militären.

En som stod på hans sida var republikanen och tidigare presidentkandidaten Barry Goldwater. Han sa i ett uttalande att "he didn't care whether a soldier was straight, but whether he could shoot straight."

Kan inte avgå själv?

Laila Freivalds är under mycket hård press, så gott som varje dag är det en ny kritisk nyhet om henne. Idag avslöjar Expressen att hon inte pratade med någon drabbad eller någon volontär på sin resa till Thailand.

Det som fångar min uppmärksamhet är den sista frågan:

"På frågan om vad hon säger om avgångskraven säger hon:
– Det är inte jag som avgör den frågan. Det vet ni."

Så hon kan inte ens avgå själv? Jag förstår att det är ett sätt att undvika frågan, men nog kan hon själv avgöra om hon ska avgå. Tycker hon att hon gjort ett bra jobb och ska sitta kvar, säg det då. Om inte, avgå.

Slut med sämjan

Kritken från den borgerliga alliansen har varit väldigt lågmäld, men nu bryter folkpartiledaren Lars Leijonborg den tystnaden och dundrar på mot Göran Persson och regeringen.

Det verkar som att Leijonborg inriktar sig på att det inte fanns en beredskap inom regeringen för större kriser, och att det borde funnits, inte minst eftersom riksdagen har bestämt det.

Rent polititiskt är det en rejäl chansning att göra ett sånt här uttalande, men det har bara varit en tidsfråga om vem som ska hinna först. Centern hakar på direkt och håller med men moderaterna och kristdemokraterna är hittills tysta.

Jag tror tajmingen är rätt bra och kritiken är berättigad. Regeringen gör lite som den vill med riksdagsbeslut, känner de inte för att följa dom så skiter de i det helt enkelt. Det måste sluta.

Bloggarna 4 CBS 0

Det var bloggare som avslöjade att CBS med Dan Rather i spetsen använde falska dokument för att kunna ifrågasätta president Bushs militärtjänstgöring under Vietnamkriget.

Nu får fyra personer på CBS sparken med anledning av skandalen. Dan Rather har redan tvingats gå i pension.

Härliga nya värld.

Bush välkomnar Abbas

George W. Bush säger idag att han välkomnar nyvalde palestinske ledaren Mahmoud Abbas till Vita huset. Något han aldrig gjorde med Arafat.

Abbas verkar vara av samma skrot och korn som Arafat, men bra att USA nu ger honom en chans att visa vad han går för.

Clinton *hjärta* Bush

Genom Dick Erixon hittade jag till en artikel i Newsweek som menar att president nr 42 Bill Clinton och president 43 George W. Bush kommer bättre och bättre överens.

Jag håller på och jobbar mig igenom Bill Clintons bok My Life och där framkommer att han hade stor respekt även för president nr 41, George Bush den äldre. Han skriver visserligen att de inte kommer överens politiskt, men hur otroligt vänlig Bush alltid är.

Bland annat beskriver han en episod när han besökte Vita huset med Hillary och då treåriga dottern Chelsea vid en mottagning för guvernörer. Lilla Chelsea marscherar rätt fram till Bush och förklarar att hon måste gå på toaletten. Presidenten tar henne i handen och går och visar var den finns någonstans.

Det finns en stor respekt hos Bill Clinton mot George H. W. Bush och nu kanske den börjar infinna sig mot sonen också.

Folkmord, eller?

USAs avgående utrikesminister Colin Powell, undvek frågan om det pågår ett folkmord i Darfur, Sudan. För några månader sedan sa han att det hade pågått folkmord, och att det var möjligt att det hade fortsatt.

Nu har det kommit en ny rapport som säger att våldet ökat under december. Flera FN-organ har fått dra ner på verksamheten och Rädda Barnen tog hem 350 personer efter att fyra personer i deras personal dödats.

Det är mycker synd att Colin Powell nu glider undan frågan om folkmord. Tidigare var han den som drev den tuffaste linjen mot Sudan, vilket i och för sig inte säger så mycket.

Vi får hoppas att han inte säger så mycket eftersom han ska avgå om några dagar och lämna över till Condi Rice. Ska bli intressant att höra vad hon säger om situationen. Tänk om hon till och med skulle göra något!

George vs. Arnold

Nu har jag tittat även på George Patakis State of the State-tal. Han är guvernör i New York och har varit det i över tio år.

Wall Street Journal menar att Arnold Schwarzenegger i Kalifornien låter som George Pataki gjorde 1994 då han blev vald. Han skulle också slåss mot särintressen och genomföra stora reformer. På ett område måste Pataki få ett erkännande. New York är idag den säkraste stora staten i USA och brottsligheten, och antalet brottslingar i fängelserna, minskar varje år.
Samtidigt är skattebördan den högsta i USA och budgetunderskottet är sju miljarder dollar.

Jag håller med WSJ om att George Pataki nu mest verkar peta i detaljer. De fortsätter brottsbekämpningen, men de stora reformerna är redan genomförda. Efter över tio år vid makten verkar det här vara det bästa man kan kräva av politiken.

Det kanske svåraste Arnold ger sig på är att ändra så att inte de förtroendevalda själva väljer hur deras valdistrikt ska se ut. Det har lett till att de ändrar områdena så att samtliga blir omvalda. I senaste valet förändrades inte partivalet i något enda av valdistrikten. Istället vill Schwarzenegger att oberoende domare ska utse områdena. Här kommer han stöta på det värsta motståndet. Det finns inget som politiker vill skydda så mycket som dem själva.

Arnold kommer behöva alla muskler han har för att komma någon vart, men jag tror faktiskt han kan klara en hel del av det han säger sig vilja.

Det bästa med Arnolds tal var nog dock att det bara var 28 minuter långt. Pataki höll på i över en timme.

Bäst koll på valet

Bäst koll på valet i Palestina, har Alicio. Han fortsätter också sin punktmarkering av TT och deras märkliga telegram.

Mer muskler hos Arnold

Igår skrev jag om Arnold Schwarzeneggers State of the State-tal, där han pratar om genomgripande reformer i budgetarbetet. Jag blev imponerad över det eftersom de flesta politiker bara petar i småsaker.

Dick Erixon tipsar idag om att WSJ gör en liknande analys och jämför med New Yorks dito George Pataki, som just petar i detaljer menar de. Jag hade tänkt kolla på Patakis tal och jämföra precis det, nu han blaskan Wall Street Journal före, men det ska inte hindra mig.

Vill ni också hinna före så finns talet hos C-SPAN.

Kommunistfrilla

Hockeyfrilla var modernt ett tag, den gillar dock inte den nordkoreanska regimen som vill införa en kommunistfrilla. Håret ska vara kortklippt, max fem centimeter, rapporterat BBC.

För att genomföra det lanserar de nu en massiv mediakampanj. Flera program har handlat om nackdelarna med långt hår, ett program namngav män med långt hår. Förmodligen för att de inte skulle kunna leva med skammen från sitt långa slafsiga hår längre.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kanske båda. Visst är det så sjukt så det blir roligt men samtidigt visar det så tydligt vad människor kan göra mot andra människor i kommunistländer. Självklart är det värre med tortyr, men här blir det så uppenbart vilken makt de tycker sig kunna utöva över folket. Och att bara ens komma på idén.

State of the Arnold

I januari varje år i USA så ger presidenten och guvernörerna tal där de summerar året som gått och vad som väntar under nästa, State of the State, State of the Commonwelth, State of the Union, osv heter talen.

Jag har precis lyssnat på Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger. Han är en intressant politiker, inte bara för bakgrunden och den österrikiska brytningen utan för att han verkar gå till botten med problemen och inte bara skrapa på ytan.

Han säger i talet att den budget han presenterar är okej, men han gillar den inte. Den nuvarande budgetprocessen hindrar honom från att verkligen kunna göra något. Det finns ingen kontroll över utgifterna.

"Vi har inte ett inkomstproblem, vi har ett utgiftsproblem."

Han utmanar nu särintressen för att försöka ändra budgetarbetet i grunden. Häftigt.

Jag vet inte hur hans förslag ser ut i detalj, men jag gillar tillvägagångssättet. Administrera inte bara det nuvarande systemet utan se till att utveckla det. Det är vårat största problem i Sverige. Vi har haft vårat system så länge att det blivit en norm och vi klarar inte att tänka nytt.

Ni kan se talet hos C-SPAN.

"Aldrig igen"

Det får aldrig ske igen, börjar bli en utsliten fras, mest för att den inte verkar betyda något. Efter folkmordet i Rwanda hade vi verkligen lärt oss, vi får inte stå och titta på bara. Men det är precis vad vi gör nu igen. Eller knappt det, vi tittar knappt längre hur det går i Sudan. Läget är inte lika akut som det var i Rwanda, men folkmord är det.

Don Cheadle, som nominerades för en Golden Globe för sin roll i filmen Hotel Rwanda, och John Pendergast, rådgivare till Bill Clinton, skriver i dagens Boston Globe om att läxan från Rwanda fortfarande behöver läras. Bland annat tycker de att trupperna från Afrikanska unionen måste utökas.

TT i PLOs tjänst

Alicio i Underlandet och bloggen TT-kritik tar båda upp telegram från Tidningarnas Telegrambyrå, där de ändrar i utländska telegram så palestinerna framstår i bättre dager än israelerna.

Läs gärna mer på båda bloggarna, för detta är inget fenomen som uppkommit precis nu utan verkar vara standard på TT.

Integrationsdebatten

Debatten i Norrköpings Tidningar angående folkpartiets rapport Utanförskapets karta går idag vidare. Sossarna kommer med ett svar som är en upprepning av deras första inlägg. De fortsätter att kritisera rapporten för dribblande med statistik och följer inte alls uppmaningen att komma med egna förslag.

Svar kommer nästa vecka.

International Year of Microcredit

FN har döpt år 2005 till International Year of Microcredit, som en del av målet att halvera fattigdomen i världen till år 2015.

Fattiga människor är fattiga för att de inte kan bli rikare. Det låter väl ganska självklart? Ja, men varför? Till exempel hindrar tullar i rika länder de från att sälja sina varor till oss. Att ta bort tullar hör till de så kallade makrolösningarna, och de är viktiga.

Men nu koncentrerar sig FN på mikrolösningarna, som kanske är ännu viktigare.

Tillkomsten av detta år bygger en del på den forskning som den peruanske ekonomen Hernando de Soto bedrivit, och förklarar i boken The Mystery of Capital (eller Kapitalets mysterium på svenska, med förord av fd finansministern Allan Larsson).

Han har räknat fram att de fattiga visst har tillgångar, till ett värde av inte mindre än 9000 miljarder dollar. Problemet är att tillgångarna inte existerar i den ekonomiska världen, för dessa länder har för dåliga system för att hantera det. En bonde har kanske ett hus, ett par kor, en enkel plog och några verktyg, men han har ingen laglig rätt till dom. Därför kan han inte heller använda tillgångarna som säkerhet i ett lån för att köpa en bättre plog, som gör att han kan odla mer och sälja på marknaden. Han kan inte försäkra sig för om huset brinner ner. Han kan inte spara pengar. Han kan inte göra säkra överföringar för att beställa ett nytt verktyg.

Vad FN vill är att banker ska låna ut mindre belopp utan säkerhet, för det har visat sig att återbetalningsfrekvensen är mycket hög. FN vill också att dessa länder ska förbättra sina system så att de grundläggande finansiella tjänsterna kan existera.

I FNs broschyr om året berättas om en kvinna som först byggde upp en liten affär och sedan kunde låna pengar för att köpa en mobiltelefon som hon nu hyr ut till övriga bybor. Med närmaste vanliga telefon fyra km bort så blomstrar affärerna. Visserligen finns ingen el i byn, men hon laddar telefonen via ett bilbatteri.

Tänk vad mycket bra idéer och kreativa människor som hindras från att ta sig ur sin fattigdom alldeles på egen hand. Som vanligt ser vi västerlänningar ner på de fattiga människorna och tror att de mår bättre om vi ger dem lite mat, då får vi känna oss duktiga och generösa. Men de behöver inte få saker, de kan skaffa dem själva, bara möjligheten överhuvudtaget finns.

Mer att läsa på:
FNs sida för International Year of Microcredit
Financial Times - A little credit can go far
The Economist - Microfinance Small sums, big issue: The United Nations turns its attention to finance for the poor

Ett nytt medialandskap

Vi kan ofta titta på USA för att få en uppfattning hur utvecklingen i Sverige kommer se ut de närmaste åren. Valåret 2004 i USA visade på att medialandskapet förändras ganska rejält. Baltimore Sun sammanställer en del punkter av förändringar och drar sedan linjer mellan dem för att se hela bilden.

Sammanfattat kan man säga att det sker en maktdelning i mediavärlden. De stora drakarna som CNN, NBC, CBS osv, tappar mark dels mot Fox, men inte minst mot internet och bloggarna, och även mot kabel-tv.

Att starta ett företag som skulle konkurrera med CNN och NBC för några år sedan, var dyrt och svårt. Att idag starta en blogg kostar inget och att driva kabel-tv är också mycket billigare. Framförallt är det ny teknik som gör det möjligt.

Internet och bloggande kommer att ha en stor betydelse i den svenska valrörelsen 2006. På sikt kommer nog digital-tv innebära mer nischade kanaler, bland annat mot politik. Som vi ser att SVT24 gör nu. Fortsatt utveckling av teknik kommer nog leda till att inte bara det skrivna ordet är stort på internet, utan även radio och tv. Att producera ett dagligt radioprogram går att göra redan idag och om några år kommer det vara busenkelt. TV är inte långt efter.

"God eftermiddag, detta är I Chydenius fotspår kvart i fem."

Lagergren om DNA-register

Bloggaren Lagergren är idag inne på samma spår som undertecknad var för några dagar sedan. Han skriver hur skrämmande det är att se hur lätt förutsättningarna för PKU-registret kan ändras.

Dessutom har han en intressant förslag hur ett DNA-register skulle kunna kodas för att minska missbruk.

Genom Alicio.

Nästa presidentval

Oskar Lidåker har också gett sin syn på vem som kan bli president i nästa val 2008, efter att jag skrev om det för några dagar sedan.

Han tror inte att Hillary Clinton ställer upp, att demokraterna inte vill John Kerry en gång till och verkar inte tro på Howard Dean (som jag tror blir nominerad).

Han tror inte heller på Rudy Giuliani (som jag tror blir nästa president), för han är för liberal. Samma argument fäller Arnold Schwarzenegger och John McCain. Condi Rice tror han inte vill och inte heller skulle klara sig för att hon är svart kvinna i ett vitt manligt republikanskt parti.

Däremot för han fram lite mer okända namn som kan vara intressanta att titta mer på.

Den tunga frågan

DNs ledare är idag inne på det jag skrev om igår. Varför fanns det så dålig beredskap för en katastrof eller en terroristattack, när flera utredningar har föreslagit det?

DN har också en sammanställning (ej online?) av vad som hände, eller snarare inte hände, de första dygnen efter katastrofen. Krisberedskapsmyndigheten hade sitt första möte över ett dygn efter katastrofen. Genereldirektören Ann-Louise Eksborg skyller på media, "för medierna gav inte mig bilden att det var så stort som det var". Chefen på Räddningsverket i Italien förstod direkt allvaret när han hörde hur kraftig skalvet var. Eftersom det var den största jordbävningen på 40 år så antog han att det var mycket allvarligt. Rätt man på rätt plats, kallas sånt.

Räddningsverket skickade sitt första flygplan på måndagskvällen (1½ dygn efter), dock beställt av FN, för verket kan inte ta egna iniativ, de måste ha en beställare. Regeringen beställde inget fören på tisdagen.

DNs sammanställning visar just på att det måste finnas beredskap, annars går sånt här snett. Det måste finnas kompetens annars får inkompetenta generaldirektörer lita på att de får sin information från medierna.

Så återigen, varför har inte Sverige en sådan beredskap?

Intressant Agenda

Kvällens Agenda var mycket bra. En hel del frågor plockades upp: Varför pratade inte statsministern och utrikesministern med varandra på 36 timmar efter att de fått besked om tsunamin? Varför pratade ingen med resebolagen förens efter över två dygn? Resebolagen själva försökte få kontakt med UD, men kom inte fram pga en nerringd växel.

Och den fråga jag själv tycker är den viktigaste: Varför har inte Sverige någon beredskap för olika sorters större kriser, och varför har inte det som föreslagits, i bland annat utredningen efter Estonia-katastrofen, genomförts?

I ett bra reportage från Italien visades tydligt betydelsen av en effektiv organisation. Inom 24 timmar befann sig italienska räddningsteam på plats, och efter 36 timmar kom de första italienarna hem.

Att Sverige inte har något alls liknande är mycket märkligt. Att förutspå en tsunami av denna storlek är omöjlig, men naturkatastofer i allmänhet och inte minst terroristhotet är det inte. Att svenskar reser mycket runt i världen är ingen nyhet, och att det finns risk att väldigt många svenska skulle kunna drabbas av en terroristattack, eller naturkatastrof, borde inte vara svårt att räkna ut.

Det riktigt tunga kritiken är inte vad som hände efter katastrofen, utan det som inte hände innan den.

Extra Agenda om flodvågen

Kl 21.45 i SVT1 så kommer flodvågen och framförallt regeringens hantering av det att diskuteras i ett extra Agenda. På plats finns bland annat Laila Freivalds och Fredrik Reinfeldt.

En opinionsundersökning om vad svenska folket tycker om regeringens agerande kommer att presenteras.

Hade nej-sidan rätt?

Idag skriver Johan Flanke (s) i Aftonbladet om nej-sidans argument i EU-omröstningen för drygt tio år sedan. En hel del av skrämselpropagandan har inte blivit sann. Argumenten från Flankes sida är väl inte rätt igenom helt hållbara, men i det stora hela har han rätt.

Jag reserverar mig mot hans beskrivning i av utrikespolitiken. Nej sidan skrev att för att "slå vakt om våra möjligheter att bedriva en egen utrikes- och handelspolitik och vara solidariska med tredje världen”, så bör man rösta nej.

Flanke får det till att nej-sidan hade fel även där, och till viss del har han rätt. Vi kan driva en egen utrikespolitik, men gör det inte, pga en flat svensk regering. Vad gäller handelspolitik har vi inte samma frihet, och den nuvarande politiken är inte ett dugg solidarisk med tredje världen. Inte med oss själva heller för den delen. Dåligt för dom och dåligt för oss. Rätt dåligt med andra ord.

Annorlunda hissmusik

Hissmusik brukar betraktas som oerhört trist. Ända tills nu...

DNA-register

Dick Erixon menar att regeringens förslag att använda PKU-registret för att identifiera offer i Asien visar på det förträffliga med ett sådant register. Det har han visserligen rätt i, ett DNA-register kan användas till många bra saker och det ska tas med i debatten.

Men, det visar också på det precis motsatta.

Hur lätt det är att ändra förutsättningarna för ett sådant här register. Ett argument för DNA-register är att det skyddas av lagar och kan inte missbrukas hur som helst. Men den lagen kan tas bort genom en knapptryckning i riksdagen.

Just nu i Sverige tror jag att risken för att ett DNA-register missbrukas olagligt, eller att lagarna tillåter för mycket ovälkommen användning, är liten. Men låt oss först tänka tillbaka en sisådär femtio år i tiden i Sverige. Då steriliserade vi människor så de inte skulle sprida sina taskiga egenskaper. Så hoppar vi fram femtio år från idag. Forskningen på gener har tagit många kliv framåt och vi kan idag se vilka gener som leder till alkoholism och t.o.m. brottslighet. Visserligen är det inte helt lagligt, men i källaren hos staten används DNA-registret för att hålla koll på de människor med sådana gener. Men det kostar mycket pengar, så varför inte sterilisera dom, eller rent av plocka bort dom på något annat sätt.

Låter det som en trolig framtid? Nej, inte särskilt. Inte i Sverige idag. Men det var verkligheten för bara femtio år sedan, och om hur världen ser ut femtio år i framtiden vet vi inget. Jag påstår mig inte veta hur det blir, och jag kan visst se en hel del fördelar med DNA-register. Men vi ska vara oerhört försiktiga, för det är otroligt farliga saker vi har att göra med. Det finns ett oändligt antal scenarion där register av olika sorter kan komma att bli mycket farliga för oss medborgare. Så tänk efter före.

John Kerry for President?

Det är en del som tyder på att John Kerry tänker försöka igen att bli president. Han har sagt att han inte tänker ge upp, att han ska komma tillbaka och han ser till att hålla ihop sin enorma organisation som byggdes upp under valet.

Han har inte givit någon intervju efter förlusten, men har bjudit hem en reporter från Newsweek till sitt hem för att diskutera den nya bok som kommer ut, med rapport från båda valkampanjerna. Om detta möte skriver Evan Thomas.

Al Gore drog sig undan efter sin förlust, fick en mindre depression, blev fet och och skäggig och brydde sig inte värst mycket om de människor som jobbat med honom. John Kerry gör tvärtom. Han försöker trösta, hålla kontakt med väljarna och sin organistion och gör nu comeback i senaten med två förslag om sjukvård och ökade anslag till militären.

Det är en lång tid till nästa val, inom politik en hel evighet, och det är svårt att ens gissa, men om vi ska tro gissarna har vi ett demokratiskt primärval med John Kerry mot Hillary Clinton.

Personligen så gissar jag på att Howard Dean tar hem den demokratiska nominering 2008, men förlorar i valet mot Rudy Giuliani.

Citat till avskedsansökan

Johan Norberg har sammanställt en lista med citat från regeringen, UD och framförallt Laila Freivalds.

Jag har tidigare kritiserat framförallt regeringen för långsamt handlande och jag har en hel del kritik kvar, men håller inne med den ett tag. Norbergs lista visar väldigt tydligt att hanteringen av katastrofen inte har gått rätt till.

Årets blogglista

Jag gillar nyår, för det är alltid massa listor på allt möjligt av det bästa och det sämsta. Själv är jag värdelös på att göra listor för jag kan aldrig bestämma mig för vad som är bäst och sämst.

Dibbuk har iallafall gjort en lista på årets bloggar i olika kategorier. Så om jag nu inte lyckas göra någon lista själv, så håller jag tillsvidare med Dibbuk.

Europa närmar sig USA?

Två medarbetare på The Economist skriver om att Europa har börjat acceptera hur USA är och de två har börjat närma sig. Grunden till det ligger i president Bushs stora valframgång. Det var ingen tillfällighet, amerikanerna gillar sin president. Bara att bita i det sura äpplet.

De listar tre andra anledningar:

Yassir Arafats död. USA under Bush har inte velat ta i Arafat med tång. Nu finns han inte kvar och Europa och USA kan istället enas om att stöjda Sharon i uttåget från Gaza.

Rädslan för islamistisk terror. Mordet i Holland på Theo van Gogh av islamister har gjort européerna mer uppmärksamma på denna terrorism.

Den ryska björnen håller på att vakna. Valet i Ukraina med förgiftning av oppositionsledaren och Putins stöd till Janukovitj påminde om hans vilja att kontrollera sin omgivning. Det statligt sponsrade övertagandet av Yukos är också ett tecken på Putins metoder.

En intressant analys som troligen stämmer. Författarna lägger till att de åtta nya östeuropeiska f.d. kommunistländerna är väldigt anti-Ryssland och mycket mer pro-USA än de gamla EU-medlemmarna. Den inverkan ska nog inte underskattas.

Förhoppningsvis kommer Europa och USA hitta ett sätt att hålla ihop mot terrorism och världens diktaturer, framförallt Ryssland (inte diktatur, men på väg i den riktningen) och Kina. Kanske var det av den anledningen bra att Bush vann. Jag trodde att Kerry skulle kunna göra mer för att ena Europa och USA, men istället kanske vi har lärt oss en del om kusinerna där borta som kommer underlätta mycket mer för samarbete.

Skänk pengar genom poker

Jag spelar lite poker på nätet då och då, framförallt på PokerStars. Idag när jag loggade in för att eventuellt spela lite såg jag att de skänkte pengar till flodvågens offer, genom Röda korset.

Det intressanta är att för varje dollar som en spelare skänker så matchar Pokerstars det och skänker lika mycket.

Jag vet att det finns många svenska pokerspelare och för dessa är detta ett bra sätt att skänka en slant. Som icke-spelande kan det vara lite krångligt att skänka genom Pokerstars, med ett skapande av konto och insättning av pengar, men å andra sidan så blir bidraget dubbelt så stort.

Tsunami Roy

I Indonesien finns en sex-sju dagar gammal bebis som heter Tsunami Roy. Hans mor överlevde flodvågen och födde honom några timmar senare.

Läkarna föreslog att pojken skulle hela Tsunami.

Jag vet inte vad jag ska tycka, men är det inte konstigt att döpa ett barn efter flodvåg som dödat 150 000 människor? Hur kul kan det vara att gå runt och påminna alla om det hela tiden?

Mer hos Reuters.

UPPDATERING kl 21.44
Jag ser att Alicio också postat om det här. Han hann före mig t.o.m. Dessutom verkar han ha fått platsen rätt, den indiska ön Andamanerna.