Bra centern!

Maud Olofsson skriver i dag i DN att de är redo att kompromissa om kärnkraften. Därmed är en av de traditionellt svåraste frågorna för borgerligheten löst. I höstas gjorde centern upp med s om stängningen av Barsebäck, men som jag skrev då var det ett smart drag som gjorde att centern nu kunde rikta in sig på att komma överens med de andra borgerliga. Det är alltså precis vad som händer.

Bravo centern!

Bye bye monopolet

Idag försvinner förhoppningsvis Apotekets monopol. EG-domstolen ska meddela sin dom. I dag är det Sverige, Kuba och Nordkorea som har apoteksmonopol. Det skulle inte vara några som helst problem om vi i Sverige kunde köpa huvudvärkstabletter i helt vanliga affärer. På samma sätt som man kan ha tillstånd att sälja alkohol så kan det finnas tillstånd att sälja läkemedel.

De receptfria läkemedlen borde inte omgjärdas av särskilt mycket regerleringar, medan på receptbelagda kan det t ex finnas regler om att man måste ha utbildad personal som jobbar med det.

Förhoppningvis kommer det bli lite bättre och lite enklare att bo i Sverige idag.

Jag tror dig inte Ohly

Lars Ohly hotar att säga upp allt samarbete med sossarna om de inte stoppar processen med att ratificera EU-konstitutionen. Och Bosse Ringholm är så rolig och klockren som han aldrig varit tidigare:

"Ett skrämskott från en person som är lite vild av berusning just nu."

Jag tror inte heller Lars Ohly. Han skramlar lite med vapnen och försöker sätta fokus på vänsterpartiets EU-motstånd så vi ska glömma kommunismen.

Grattis till mig och tack till er

Idag är det prick ett år sedan den här bloggen startade. Jag hade blivit inspirerad av framförallt Dick Erixon och istället för att maila honom med mina åsikter hela tiden så startade jag en egen blogg. Jag hade inga större förväntingar på att jag skulle hålla ut mer än några veckor, men nu har det alltså gått ett år.

Det är fantastiskt roligt att blogga. Bara att jag sitter och skriver kl 7 på morgonen säger väl det mesta. Idag är en hektiskt dag så det blir inget mer skrivande fören sent ikväll. Men grattis till mig och ett stort tack till alla läsare. Utan er vore det inte dugg kul.

Förnya partipolitiken

Jag skriver i dag i Norrköpings Tidningar om vikten att förnya partipolitiken. Det finns en mängd saker att göra och jag nämner ett par i artikeln; partisympatisörer och personval.

Det ska gå att registerera sig som partisympatisör, alltså en lösare koppling till partiet än att vara medlem. Du blir delaktig i och kan påverka politiken men känner inte en lika stark koppling till partiet. Det kan det vara ett sätt för människor att känna sig för lite, innan de tar steget och blir medlemmar, som många tycker är ett stort och lite dramatiskt steg. Människor måste också kunna engagera sig på sina egna villkor och att införa partisympatisörer gör partierna öppnare och flexiblare. Under 1990-talet tappade partierna ca 220 000 medlemmar, så det finns anledning att tänka till.

Personval inom partierna är ett viktigt verktyg för att fördela makt. Mer makt måste flytta till medlemmar. Ni som följer min blogg vet att jag har en motion inlämnad till folkpartiets landsmöte i augusti som föreslår att partiledaren ska röstas fram av medlemmarna.

Min tanke är att skriva mer på samma tema och jag hoppas att så många som möjligt deltar i diskussionen. Det finns mycket som kan ifrågasättas inom partipolitiken och hur politiken fungerar i Sverige. Hur fungerar vårat system med nämnder och fullmäktige inom kommunerna? Är det rätt att partierna ger sig själva över 700 miljoner kr varje år?

Jag ska som sagt skriva mer och utveckla tankarna kring personval, partisympatisörer och annat. Deltag gärna i den diskussionen.

Nej-sidan vann och processen bör fortsätta

Jag har legat och kolla på Agenda och allt talar för att nej-sidan vinner ganska klart. Frågan är nu om processen ska fortsätta, om de andra länderna ska rösta och säga vad de tycker om konstitutionen. Enligt vad jag hörde tidigare tycker folkpartiet att man nu ska stoppa processen tillfälligt och diskutera vad man ska göra.

Jag håller inte med. Processen bör fortsätta eftersom alla länder måste få tycka till. Om konstitutionen ska omförhandlas kan den inte göra det enbart på vad Frankrike är missnöjda med.

Jag tycker visserligen att det är olyckligt att det kommer ta ett bra tag innan vi vet vad som händer med EU. Alla folkomröstningar borde ligga på samma dag och alla parlament bör ta beslut samtidigt. Då skulle vi få en gigantisk debatt i hela EU. Nu är det inte så och då får vi först lyssna på samtliga länder och under tiden ta oss en rejäl funderare på hur situationen ska hanteras.

Är vi djur eller inte?

Jag blir inte riktigt klok på vad Ireen von Wachenfeldt menar i intervjun med Evin Rubar. SvD har en utskift av den längre snutt vi såg av intervjun. Vi börjar med det här:

E.R: Det står här i er tidning "att kalla en man ett djur är att smickra honom. Han är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit." Varför skriver ni så här i eran tidning?

I.W: Ja, men är inte det utifrån mäns tankar?

E.R: Men det här är ju vad ni skriver om män.

I.W: Ja.

E.R: Är det så här ni ser på män?

I.W: Ja.

E.R: Så du står för att säga att ”att kalla en man ett djur är att smickra honom”?

I.W: Fast nu har du tagit ut härifrån, det är Lina som har skrivit här, utifrån en bok, eller hur?

E.R: Mmm.

I.W: Det här är våran feministiska tidning, men det här är ju ett reportage, och jag tror till och med att hon har skrivit utifrån en bok, hon har skrivit utifrån SCUM Manifesto här.

E.R: Vad är SCUM Manifesto?

I.W: Ja men…det är en bok.

E.R: Ja, Society for cutting up men.

I.W: Ja just det.

E.R: Varför hyllar ni den i eran tidning?

I.W: Vi lyfter allt som kommer med feministiskt, det här är en feministisk bra tidning, jag tror den enda som finns i Sverige.

E.R: Så du tycker att det är okej att hylla en bok där det står att kalla en man ett djur är att smickra honom?

I.W: Ja, fast det är ju ett reportage, det är ju utifrån vad hon skriver här.

von Wachenfeldt försöker försvara det som står där genom att säga att de lyfter all feministisk litteratur och att det är ett reportage. Det hade hon kunnat säga om recensenten sågat boken, eller så kunde hon sagt om recensenten hyllat boken att hon tar avstånd från recensentens åsikt och att den inte är ROKS åsikt.

Vi fortsätter.

I.W: Så då menar du så här att bara för att den är med i våran tidning, då står hela vår rörelse för just det uttalandet. Det är ju en skildring utifrån boken.

E.R: Ja men det uttalandet hyllas ju här i eran tidning.

I.W: Ja, och så här upplever vi, om vi tittar på hela sambandet som finns i vårat samhälle idag, med all sexistisk reklam, så går det ju igen, och då är det precis så som hon skriver där. Så framställs män, och det är det här som hela tiden fortsätter historiskt om män, och män ska ha den bilden, alltså det är ju vad män får med sig. Det är precis det här som vi menar med utbildning. Det här kan ju få den yttersta konsekvensen att män känner att de har fullständig makt och kontroll.

E.R: Du tycker att det är okej att ni hyllar en bok som säger att manlighet är en bristsjukdom och att mannen är en biologisk olycka?

I.W: Fast jag vill inte kommentera det, eftersom det här är en insändare i tidningen och jag vill inte gå ut och kommentera och prata för hela rörelsen att den står under, förstår du.

E.R: Ja, men i eran tidning.

I.W: Ja.

E.R: Så hyllar ni det här manifestet?

I.W: Ja, så har de lyft upp det.

E.R: Att det är...att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?

I.W: Ja, det står jag för.

E.R: Män är djur.

I.W: Män är djur...tycker inte du? Tycker inte du det?

Det är just den där delen att män framställs så, och frågan blir sedan vad von Wachenfeldt egentligen står för. Står hon för att män är vandrade dildos och djur - eller står hon för att män framställs som vandrade dildos och djur?

Jag vet inte vad jag ska tro utan att ha läst recensionen av SCUM. Jag skulle dock tippa på att den hyllas för det gör den överallt annars.

I ljuset av den här längre delen av intervjun så verkar ROKS pressmeddelande än mer förvirrat. Inget av det de återger av vad som sades i intervjun sägs i det vi kan se.

Evin Rubar (ER): – Det står i er tidning att män är djur. Tycker ROKS det?
Ireen von Wachenfeldt (IW): – Nej, det tycker vi inte. Men om man varit utsatt för upprepade övergrepp från män har jag förståelse för att man kan känna så.

Dessa svar valde ER att inte ha med i programmet. Eftersom IW inte kom med det svar ER önskade vände hon på frågan för att locka fram ”rätt” svar.

ER: – Men vad står det här då? (pekar på ett citat från Valerie Solanas i recensionen i tidningen)IW: – Ja, män är djur. Tycker inte du det? (IW hänvisar till vad hon sagt tidigare, nämligen att kvinnor som Valerie Solanas, som utsatts för grovt, upprepat våld, kan känna stor vrede inför våldsamma män.)"

Ett argument mot folkomröstning

Carl B Hamilton för idag i sitt nyhetsbrev fram ett argument mot folkomröstning. Mp och v säger ofta att det måste bli en folkomröstning eftersom folket inte kunnat ta ställning till konstitutionen i ett riksdagsval. Det kan jag hålla med om att det borde läggas i vågskålen för en omröstning, men det argumentet väger inte tungt. "Ja-partiernas" postitiva inställning till det mesta som kommer från EU är välkänd.

Hur som helst så menar Hamilton att även om riksdagen röstar om konstitutionen i höst och då röstar ja (vilket den kommer göra) så behöver Sveriges slutgiltiga ställningstagande inte skickas in till EU fören november 2006. En och halv månad efter valet alltså. En ny riksdag kan då välja att riva upp det beslutet.

Men nu kan man ju i och för sig undra varför de ska rösta överhuvudtaget då i höst. Är det inte bättre att vänta i så fall? Vad är anledningen till att riksdagen behöver fatta beslut redan i höst?

Ja eller nej

Alicio har en bra genomgång av vad som pågår i den franska debatten inför omröstningen på söndag(?). Jag är pinsamt dåligt insatt i både den franska debatten och förslaget till konstitution (faktiskt inte ens säker på vad det ska kallas, grundlag, konstitution eller något annat?).

Därmed vet jag inte om jag är för eller mot förslaget. Inte heller kan jag bestämma mig om jag tycker att vi ska ha en omröstning i Sverige. F.d. MEP:en Olle Schmidt menar att vi bör ha en folkomröstning och om nej-sidan vinner så tar vi också en omröstning till om EU-medlemskapet så kan vi slippa den diskussionen sen. Det är visserligen en vettig argumentation, men mot det väger jag principen om folkomröstningar. Är detta verkligen något som bör folkomröstas om? Om vi ska vara med i EU eller inte tycker jag är en vettig omröstning, men egentligen ingen av de andra folkomröstningar som vi har haft känns som en folkomröstningsfråga.

Alicio har en bra poäng i att en del röstar nej för att det ska omförhandlas men att det är ganska verkningslöst, för hur vet man hur det ska omförhandlas? En del röstar nej för att konstitutionen är för liberal, andra för att den inte är tillräckligt liberal.

Rekommenderar också att ni läser Peder Hyllengrens blogg, han är mot konstitutionen och för en folkomröstning.

Mer ur ROKS-intervjun

SVT har nu visat tre oklippta minuter ur materialet där Evin Rubar intervjuar Ireen von Wachenfeldt där ROKS-ordföranden håller med om att män är vandrade dildos, djur osv.

Ett bra grepp som jag spontant tycker borde ske oftare, att intervjuer läggs ut oklippta. Det ger människor möjlighet att själva granska om den intervjuade verkligen menade som det senare framställdes.

Vad gäller denna intervju så har jag svårt att avgöra vad egentligen ROKS-ordföranden egentligen menar. Hon säger klart och tydligt att män är vandrade dildos, djur osv. Men möjligen menar hon att det är den roll männen får av samhället, men det betyder ändå att vi är djur, eller t o m lägre än djur som Solanas faktiskt skriver i sin bok.

Jag hoppas att SVT lägger materialet på webben så att det går att se intervjun igen. Det är svårt att avgöra så här med en snabb tittning.

Sossarna regerar vidare 2006

Det menar Peter Wolodarski i DN. Han menar att (m) och (fp) gick till val 1991 och begärde och fick ett tydligt mandat för förändring. Det gav friskolor, avreglerad telemarknad, reklamradio med mera.

Han menar också att Fredrik Reinfeldt inte begär något mandat för systemskifte, inget ideologiskt alternativ för Sverige.

Det har han rätt i. Men jag tror att den borgerliga regering som tar över 2006 har god chans att sitta mer än en mandatperiod. De begär visserligen inte mandat för ett systemskifte, men de lovar inte att göra massa saker som de inte hinner med heller. De lovar så mycket som de kan hålla. Det ökar chanserna till omval.

Förutom det jag skrivit tidigare om att det visst blir ett systemskifte, så behöver det här landet ett maktskifte, även om de skulle föra exakt samma politik som sossarna. Det gamla behövs vädras ut. Såklart vill jag ha förändringar, men bara ett maktskifte är skäl nog att rösta borgerligt 2006.

Olika våld, Dick

Dick Erixon visar på statistik som säger att män utsätts för mer våld än kvinnor. Det är säkert riktigt och också viktigt att peka på. Det är farligare för en man att gå hem från krogen än en kvinna.

Men, det är också viktigt att komma ihåg att det är olika sorts våld. Att få stryk på stan är en sak, det leder till skador och säkert till rädsla i framtiden.

Att bli slagen i hemmet under lång tid och framförallt utsättas för en psykisk terror är något annat och vill jag påstå, mycket värre.

Det gör inte det andra problemet mindre, eller betyder att vi inte ska bry oss om det. Vi ska kunna bry oss om båda saker samtidigt. Som jag ser det är dock fysisk och psykisk terror i hemmet något som vi är väldigt dåliga på att hjälpa de som är utsatta för. Samhället måste bli mycket bättre på det. Vi måste också bli mycket bättre på att t ex göra det säkrare att gå på stan en sen kväll. Båda saker måste kunna prioriteras.

Vem tar över efter Karl Rove?

Karl Rove är väl den starkaste lysande stjärnan av alla politiska konsulter någonsin. Nu börjar det spekuleras lite om vem som ska ta hans plats i rampljuset, även om jag inte hört att han ska kliva undan. Men i och med att Bush är inne på sista period och Rove är starkt sammankopplad med honom så blir han väl inte lika starkt lysande efter det. CNN listar fem kandidater:

Sara Taylor, 30 år, är Vita husets yngsta political director någonsin och ses som Karl Roves högra hand.

Jeremy Rosner är amerikan men jobbar i hela världen. Senast hjälpte han Tony Blair att vinna en tredje mandatperiod.

Jude Barry försöker nu hjälpa demokraterna att få bort Schwarzenegger från guvernörsposten i Kalifornien. Har tidigare jobbat tillsammans med Joe Trippi i Howard Deans kampanj som revolutionerade användadet av internet i politisk kampanj.

Dick Wadham lyckades med konststycket att få sin kandidat att slå demokraternas ledare i senaten Tom Daschle. Han har lett sju stora kampanjer och vunnit sex.

Michael Whouley har bl a lyckats med att vända Iowa till John Kerrys fördel.

Vad gäller Sverige så har vi en egen stjärna på gång, Erik Lakomaa. Han har vunnit IPRA:s guldmedalj för världens bästa PR-kampanj 2003. I år utsågs han av tidningen Campaigns & Elections till världens bästa politiska konsult under 40 år utanför USA.

Dan efter dan

Känns lite som luften gick ur politiken, så här dan efter dan. Själv har jag befunnit mig i en park tillsammans med de andra borgerliga partierna från Allians för Norrköping. Trevligt, men tipspromenaden gick inte sådär värst för mig som inte är infödd norrköpingsbo. Människorna i alliansen verkar trivas ihop och arbetet i grupperna går bra. I höst är det dock dags att leverera och smekmånaden med media är över.

Angående gårdagens debatt så var Sifo-undersökningen intressant som utsåg Reinfeldt till mycket knapp vinnare. Därmed är han en stor vinnare. Många hade nog känslan att Persson kunde ha vänt skutan igår och tvålat till Reinfeldt rejält. Det gjorde han inte enligt folk som kollade och därmed går Reinfeldt rejält stärkt in i framtiden.

I och med förutsättningarna med en stor borgerlig ledning, massmedia som inte längre gullar lika mycket med alliansen och den oerhört skicklige Göran Persson så kunde Reinfeldt nästa bara förlora. Nu när han inte gjorde det så måste han gå vidare och fortsätta offensiven. Han måste börja prata lite visioner. Jag tror han gör rätt som inte pratar systemskifte, men folk vill ändå höra någon med idéer framåt, lite lagom sådär. Det råder idétorka inom svensk politik. Jag tror väljarna kommer tilltalas av någon som kan prata om lite nytt.

Roliga moderater i partiledarduellen

Tidningar, TV och bloggar lär vara fullproppade av analyser, så jag nöjer mig med att konstatera ett par saker.

Det var så jag skrattade lite när Fredrik Reinfeldt själv använde sossarnas generaltrick nr 1, att tala om för motståndaren hur mycket han gett sig själv i sänkt skatt.

Men Göran Perssons svar sätter fingret på det som kanske är hans absoluta styrka som politisk debattör. Det är hans förmåga att svara på en fråga eller ett påstående utan att för den delen hamna i försvarsställning. Jag stör mig när politiker inte svarar på frågorna utan babblar bort det. Göran Persson svarar ofta och vänder det mycket skickligt till sin egen fördel. Den enda gången som jag har hört som han verkligen hamnat på defensiven är i utfrågningen om utvisningen av egyptierna.

Han klarade av vända Reinfeldts anklagan om sänkt skatt för sig själv, till något där han framstår i god dager och dessutom lyckades han utdela ett par rejäla rallarsvingar mot den borgerliga regeringen på 90-talet.

En kul debatt tackvare moderaternas nya grepp och ny angrepp. Tråkig för att den handlade ytterst lite om visioner och mer om ersättningsnivåer. Men som politisk nörd är det här julafton.

Rikta kritiken rätt

Att extremfeminsmen granskas är oerhört viktigt, det är en mycket farlig idelogi. Men se till att rikta kritiken rätt. Det är rätt att kritisera ledande personer inom ROKS, det är rätt att kritisera attacker på porrbutiker och regeringens försök att styra forskningen. Däremot får inte det kopplas ihop med det goda som kvinnojourerna gör. Jag vill påstå att de bedriver Sveriges viktigaste verksamhet. De kan bli bättre, precis som polis, åklagarmyndighet och andra delar av det offentliga också kan bli för att hjälpa dessa kvinnor.

Den tortyr de utsätts för är grovt underskattad i vårat samhälle. Det går inte att jämföra med att få stryk på stan, utan att förminska hur det är att utsättas för något sånt (jag har själv blivit det).

Jag tycker landets kvinnojourer först och främst ska hugga tag i ROKS och styra upp verksamheten om det är möjligt. Annars lämna direkt.

ROKS och SCUM

På ROKS hemsida har de lagt ut ett pressmeddelande om Dokument inifrån. I pressmeddelandet säger de att män inte är djur och menar att Evin Rubar (reportern) har vinklat det och tröttat ut Irene von Wachenfeldt så att hon tillslut fick "rätt" svar. Enligt ROKS har Wachenfeldt först svarat nej på frågan om män är djur.

Jag tror säkert att dokumentärerna är vinklade på olika sätt och att reportern kan ha använt en jobbig intervjuteknik för att få fram svar hon ville. Men, grejen är att ROKS ljuger i sitt pressmeddelande. Det förklarar Anders ML på sin blogg. von Wachenfeldt svarade inte som de skriver i pressmeddelandet, det kan alla se i dokumentären.

I övrigt berör pressmeddelandet SCUM Manifest. SCUM står för Society for Cutting Up Men och är en vidrig bok. Erik Svansbo har mer om det. ROKS tidning Kvinnotryck har hyllat boken, trots att de uppmanar till att döda män. Författaren Valerie Solanas gjorde också det, hon sköt och dödade Andy Warhol. ROKS skriver att Solanas utsattes för våldtäkter och att det inte är konstigt att hon med hennes bakgrund hatade män. Nej, det är inte så konstigt. Vad som däremot är konstigt är att ROKS hyllar boken tillsammans med mycket stora delar av dagens feministsverige.

Erik Svansbo är mycket påläst om SCUM och har skrivit en debattartikel som förhoppningsvis publiceras snart i en stor svensk tidning. Den kommer hälla ytterligare bensin på elden, men framförallt ta upp något oerhört viktigt. Vad denna extremfeminism kan leda till, håller på att leda till och vad vi istället ska göra för en bättre jämställdhet.

Anna Lindh godkände utvisning

Det säger polisidentent Arne Andersson på SÄPO i dagens KU-förhör. Anna Lindh kollade av med sina närmaste medarbetare innan hon godkände avvisningen av de två egyptierna. Det här är ingen nyhet, men ändå värt att notera.

Trots alla uppgifter som kommer fram om regeringen och andra inblandade så händer ingenting. Här har en demokrati skickat två människor till tortyr, men ingen tar, eller tvingas ta, ansvar för det.

Partiledarduellen

Jag antar att de flesta politiska bloggar kommer vara fulla med åsikter om debatten mellan Persson och Reinfeldt ikväll. Själv tycker jag det ska bli väldigt intressant att se hur Reinfeldt klarar sig.

Jag kan så här på rak arm bara minnas en debatt jag sett med Reinfeldt och Persson inblandade, och det var partiledardebatten för ca ett år sedan, inför EU-valet. Då gjorde Reinfeldt riktigt bra ifrån sig och var riktigt statsmannamässig.

Sedan dess har jag hört att han ska vara väldigt dålig på att debattera och att hans enda chans att vinna mot Persson är att han är så dålig så publiken börjar tycka synd om honom. Det låter väldigt konstigt. Men det som lever får se. Kl 20 smäller det och jag har köpt snacks.

Retoriken som kan försvara allt

Jag har noterat vilken retorik Göran Persson m fl använder när de ska göra något som inskränker i olika viktiga rättigheter. Som yttrandefrihet och äganderätt. När det gäller frågan om lagstiftning mot sexistisk reklam eller kvinnor i företagsstyrelser så säger de att de väntat och väntat på att marknaden ska ta ansvaret själv. När den nu inte gör det så måste vi gå in och rätta till det.

Med en sådan retorik går precis vad som helst att försvara. Det gäller bara att ha en åsikt, prata lite om det, vänta, händer inget så kan man bestämma vad som helst eftersom marknaden då fått chansen att fixa det.

Det här är riktigt allvarligt för det är inte argument som man använder för att få någon att ändra sig, det är hot. Om regeringen pratar om en sak som någon borde göra, så vet dessa att om de inte gör det så kommer regeringen tvinga dom. Alltså måste dom göra det även om de tycker det är kass. Så även utan lagstiftning så har regeringen blivit mer auktoritär.

Könskriget

Erik Svansbo har det mesta och det bästa om SVT:s Dokument inifrån.

Mer om systemskifte

Tanken var att jag under helgen skulle skriva lite mer om likheter och skillnader med systemskiftet i Storbritannien som skedde under Maggie Thatchers tid. Men jag känner att jag har lite för dålig koll på vad Thatcher gick till val på.

Hur som helst så håller jag med Robert Nordman som skriver i en kommentar till förra inlägget att en förändring av ett samhälle måste utgå från hur det ser ut idag. Självklart måste man också kunna presentera en riktning som man vill gå i. Sen är det upp till oss alla att delta i debatten om vilken den riktningen ska vara. Jag tror att vi måste vandra samma väg som Storbritannien, mot ett mer marknadsorienterat samhälle. Allt ska inte skötas av företag på en marknad, men väldigt mycket kan skötas av samhället och inte av staten och det offentliga.

Människors makt över sina liv måste öka. Idag är vår demokrati inte så lätt att påverka, då måste maximalt med beslut ligga på varje enskild människa. Men det ska också finnas en grundtrygghet. Den tryggheten behöver dock inte helt och hållet tillhandahållas av det offentliga. Det är just där det stora systemskiftet behövs. Sjukvård och utbildning kan bli en tillväxtfaktor och på köpet mycket bättre.

Vi går en spännande framtid till mötes och ett maktskifte innebär att vi kan få möjlighet att testa våra idéer som vi tror leder till ett bättre samhälle.

Lögnen om den lyckade arbetsmarknadspolitiken

Det mest intressanta på Danne Nordlings blogg (se också nedan) är en tabell med det enkla namnet "personer som uppbär ersättning från det allmänna". Alltså människor som inte arbetar utan lever på bidrag.

Det tabellen visar är hur stor och fet lögnen är om den lyckade arbetsmarknadspolitiken. Prat från vänster om hur de knäckte arbetslösheten ger mig nästan kväljningar. För det är nämligen så att den totala siffran över personer som inte arbetar - trots att de är i arbetsför ålder - är nästan exakt densamma 1994 som 2004, och den har knappt ändrats under alla år däremellan.

I den totala summan ingår sjukskrivna, förtidspensionerade, arbetslösa, i arbetsmarknadsåtgärder och socialbidrag.

1994 var den summan 1 156 320 personer, 2004 var den 1 070 000 - en skillnad på ca 86 000 personer (omräknat till heltider). Alla siffror från 2004 är prognos från KI.

Däremot har siffrorna i de olika delarna ändrats:

Sjukskrivna
1994 149 441 - 2004 228 000

Förtidspensionerade
1994 361 836 - 2004 435 000

Öppet arbetslösa
1994 339 597 - 2004 217 000

I åtgärder
1994 181 974 - 2004 103 000

Socialbidrag
1994 123 472 - 2004 87 000

Så här ser den totala summan ut år för år, från 1994 till 2004:

1994 - 1 156 320
1995 - 1 136 278
1996 - 1 137 008
1997 - 1 122 222
1998 - 1 064 587
1999 - 1 027 484
2000 - 1 014 539
2001 - 1 003 851
2002 - 1 035 958
2003 - 1 033 338
2004 - 1 070 000

Skillnaden från år till år är minimal. Däremot ändras det en hel del inom de olika kategorierna. Med andra ord ett jäkla tricksande för att kunna ge en bild av att arbetslösheten minskar. Samma tricks som sossarna ska försöka göra till nästa val. Arbetslösheten ska ner till 4%, men i verkligheten kommer den totala summan ligga kvar på över en miljon.

Uttrycket lögn, förbannad lögn och statistik, har väl aldrig passat bättre?

Den verkliga arbetslösheten

Danne Nordling är en av de bloggare som jag numera läser med största intresse. Han förklarar komplicerade saker på ett enkelt sätt och är noggrann i sina inlägg. Mest intressant är hans inlägg om arbetslösheten. Han menar att den verkliga arbetslöshten ligger på ca 15%.

Konjunkturinstitutet menar att 1 065 000 personer (omräknat på heltid) kommer vara borta från arbete 2005. Dessa kallar Nordling för icke-arbetande och är fördelade såhär:

Sjukskrivna (med sjukpeng) 213 000
Förtidspensionerade 459 000
Öppet arbetslösa 201 000
Arbetsmarknadsåtg 108 000
Tar emot socialbidrag 84 000
Summa icke-arbetande 1 065 000

Försäkringskassan har utrett och kommit fram till att ca 60% av de sjukskrivna skulle kunna arbeta. Nordling antar att något liknande gäller för de förtidspensionerade och om man räknar att hälften av de sjukskrivna och förtidspensionerade skulle kunna arbeta blir det 106 000 respektive 229 000 personer. Den totala summan arbetslösa blir då 728 000 personer, eller 14,7%.

Rätten att vara anonym

För ett tag sedan försökte ett par personer luska ut vem bloggaren 'Alicio Hernandez' är. Jag tror de lyckades men har ingen större koll på alla turer. Nu är det dock den nyblivne bloggaren Helle Klein på Aftonbladet som dundrar på mot Alicio. Hon kallar det "höjden av feghet" att inte skriva ut sitt namn och frågar i ett inlägg om det inte är dags att våga skriva sitt riktiga namn och "ta en ärlig match".

Jag ogillar starkt Helles trista retorik. Vad spelar det för roll om Alicio eller någon annan är anomyn? Blir ens åsikter mer värda bara för att man talar om vad man heter? I vissa fall kan det vara tvärtom. Tidningen the Economist sätter inte ut namn på den eller de som skrivit en artikel och få tidningar har väl bättre renommé runt om i världen. Så här motiverar de anonymiteten:

"The main reason for anonymity, however, is a belief that what is written is more important than who writes it."

Så innan Helle Klein skulle kunna bemöta något i the Economist så måste hon veta vem som skrivit det?

Om någon rapporterar anonymt från ett land utan yttrandefrihet, måste den personen ange sitt namn för att Helle ska lyssna?

Jag förstår att anonymitet kan öka tvivlen på t ex rapportering av nyheter, men när det gäller åsikter på en blogg spelar det för mig ingen större roll. Och om Helle Klein nu tycker att 'Alicio' är "högerextrem", så tycker jag hon ska bemöta honom och argumentera för sin sak. Det är och förblir det bästa sättet att bemöta åsikter man inte gillar.

(För övrigt anser jag att Helle har en bra blogg, hon verkar ha fattat ganska bra vad det innebär att blogga.)

Kd framåt i Skop

Kristdemokraterna hoppar uppåt i opinionssiffrorna till över sju procent, en ökning med över två procentenheter.

En fördel med att ha en blogg är att det är ett perfekt ställe att säga "vad var det jag sa?". Jag har läst vad jag skrev om Hägglund i februari. Min analys av honom gick ut på att han inlett katastrofalt dåligt och presterat något av det sämsta jag sett i en TV-debatt, men att han var på rätt spår. Tydligen hade jag garvat åt ett skämt från honom redan då. Jag skrev också att han möjligen kunde bli en parentes i kd:s historia, men att om han fick ett break så skulle:

"Massmedierna blir vänligare inställda och plötsligt blir tråkmånsen den hetaste av de alla."

Göran Hägglund har fått ett litet break och han framställs på ett annat sätt, det har direkt gett utslag i opinionen. Fortsätter det så kan kd etablera sig på 7-8%, men någon raketökning ala folkpartiet 2002 blir det inte, eftersom det inte är valrörelse och fokuset på politiken kommer minska rejält när vi nu går in i sommar.

Det blir systemskifte

I alla fall lite.

Henrik Alexandersson är lite deppad så här på fredagen och undrar om Sverige passerat gränsen för när det är möjligt uppnå ett annat samhälle, ett rejält systemskifte och om borgerligheten i maktställning bara innebär en liten finputsning av dagens stat och samhälle.

Han har till viss del rätt. En borgerlig regering varken kan eller vill kasta allt överbord och börja på nytt. Men ett maktskifte innebär ändå flera olika saker som till viss del går att likna med det som hände i Storbritannien - fast på ett annat sätt. Jag ska förklara hur jag menar.

Med en borgerlig regering ändrar Sverige kurs en aning. Under en första mandatperiod blir landet mer företagsvänligt, inser att privata intressen behövs på flera områden där det idag finns offentliga monopol, en del skatter börjar sänkas det blir lite enklare och friare att leva. Men det är ingen revolution.

Under denna första mandatperiod kan en verklig idédebatt komma igång och landet kan ytterligare ändra kurs en del inför en andra mandatperiod. Större förändringar kommer tillstånd och befolkningen börjar känna att denna nya samhällsmodell är bättre än den tidigare.

Det är just detta, med en annan samhällsmodell, som kommer påverka det socialdemokratiska partiet. De behöver tänka om och leta fram en Tony Blair som lovar att behålla det goda i marknadsekonomin och det nya samhället men ändå står upp för socialdemokratiska värderingar. Skulle det bli maktskifte efter åtta eller tolv borgerliga år ser vi en ny socialdemokrati som fortsätter reformera landet, som till stor del fortsätter i samma riktning. Borgerligheten tvingas tänka om lite efter förlusten i valet, ta till sig av de idéer som finns och ladda för en ny tid vid makten - där reformen och utvecklingen av landet kan fortsätta.

Låter det naivt? Ja, kanske, men det påminner om det som händer i Storbritannien nu. Thatchers grundsamhälle är accepterat och sossarna blev bättre på marknadsekonomi än Thatchers eget parti. De konservativa måste komma med bättre idéer för att kunna återta makten och hade troligen gjort det redan nu om idéerna funnits där och de inte haft Tony Blair som motståndare.

Nu finns det ju en del som skiljer Sverige från Storbritannien, och som försvårar och ändrar förutsättningarna för ett systemskifte. Men det kan vi väl ta i helgen. Nu ska jag pusta ut lite och kolla på Star wars ikväll.

Men snälla nån

Det riktas skarp kritik mot de fyra borgerliga partiledarna för att de lät sig fotograferas framför ett stillastående tåg. Antalet olyckor vid spårområden har ökat och Järnvägsstyrelsen driver en kampanj att man inte ska gå över spåren, osv.

Men suck. Det här känns som en ny Nogger Black eller 88:an. Jag önskar dock att jag vore vänsterbloggare, då skulle jag nu kunna dra ett osmakligt skämt. Äh jag gör det ändå.

Om jag vore vänsternisse skulle min lust att hoppa framför ett tåg öka när jag ser att de där fyra ska styra Sverige.

Eller från ett högerperspektiv: Jag förstår att sossarna börjar hoppa framför tåg när de ser det välformerade motståndet inför nästa val.

Senaste nytt från sandlådan III

Nu har alla i sandlådan kommit överens och det blir en debatt i SVT mellan Reinfeldt och Persson den 24 maj. Med manlig programledare.

Hurra inte för mycket, RKU

Anders ML undrar vad RKU egentligen hurrar över efter att Granskningsnämnden gav RKU rätt på en punkt mot radioprogrammet Kaliber, men i övrigt slog fast att RKU ursäktar självmordsattentat, förespråkar proletariatets diktatur och bortförklarar Stalins terror. Det GRN ger RKU rätt i är statliga demokratibidrag inte går vidare till Nordkorea.

Läs också hans tidigare inlägg.

Stå upp för vad du lovade, Bush!

Så här sa George W. Bush i sitt installationstal i januari:

"We will persistently clarify the choice before every ruler and every nation: The moral choice between oppression, which is always wrong, and freedom, which is eternally right."

Det går inte riktigt ihop med:

"The United States 'values Uzbekistan as a stable, moderate force in a turbulent region.'"

USA ser Uzbekistan som en vän i kampen mot terrorismen, men ett frihetstal så otroligt tydligt som Bush gav i januari det förpliktigar. Jag såg visserligen på nyheterna i morse att USA nu också riktade kritik mot Uzbekistan, men det kan bli både tydligare och tuffare än så.

(Via Johan Norberg.net)

Axis of evil

Två av tre länder i ondskans axelmakter (som Bush dubbade dem till för tre år sedan) består och är på väg att bli farligare än någonsin genom sina kärnvapenprogram. Världen står inför en enorm utmaning när det gäller att tygla Iran och Nordkorea. Irak är inte längre en av axelmakterna, men utgör en del av problemet eftersom det stjäl mycket resurser från USA och Storbritannien. Hot mot både Iran och Nordkorea får inte riktigt samma effekt.

The Economists ledare handlar om utmaningen världen står inför. De är inne på samma spår som jag kommenterade i bloggen för några dagar sedan. Så här skriver de som slutkläm:

"Iran needs access to world markets—not least in Europe—to provide jobs for a fast-growing population that has fallen out of love with the Islamic revolution, and a pauperised North Korea depends on China for almost all its energy. If these regimes faced credible economic threats at the same time as being offered the right sort of security assurances by the United States, the nuclear genie might yet be pushed back into the bottle. But this will take unity, co-ordination and statecraft of a kind the world has not seen for many years. And time is running out."

Läs också mitt inlägg från 16/2 "Kommer Iran anfallas?" som behandlar svårigheterna runt en militär aktion.

Senaste nytt från sandlådan II

I sandlådan så kom moderaterna och socialdemokraterna tillslut överens om att mötas i tretton debatter. Men nu de kan inte komma överens om könet på debattledaren i TV-debatten mellan Persson och Reinfeldt.

Känns skönt att det blir de stora frågorna som hamnar i fokus.

(I övrigt en hektiskt dag, kom precis hem och ska lägga mig omedelbart.)

Klirr i glashuset

Ali Esbati drar sig inte för att kalla folkpartiet för rasister, eller att de i alla fall "legitimerar rasistiska strömningar". Nu gör han samma sak med hela borgerligheten efter deras gemensamma integrationsförslag på DN Debatt.

Han har döpt sitt inlägg till "Att spela raskortet". Med det menar han att borgerligheten använder ras för att tilltala väljargrupper med rasistiska motiv. Han avslutar med:

"Så byggs en politisk retorik som återskapar de rasistiska strukturerna."

Esbati gillar inte att man spelar raskortet. Men klirren i glashuset börjar höras direkt när vi kollar på definitionen av playing the race card (ungf. översättning):

"Politisk taktik för att tilltala väljargrupper med rasistiska motiv

alternativt

politiskt taktik för att tilltala väljargrupper med icke-rasistiska motiv genom att anklaga motståndaren för att försöka tilltala väljargrupper med rasistiska motiv."

Så byggs en politisk retorik för att smutskasta motståndaren och slippa diskutera sakfrågor.

Gudfadern som ekonom

Varsågod, ett skämt som visar på betydelsen av att kunna förklara ekonomi (som är en av anledningarna att jag tycker Klas Eklund borde bli finansminister).

Vad får man om man korsar Gudfadern med en ekonom?

Ett erbjudande du inte kan förstå.

(Från Adam Smith Institute)

Irak-kriget var rätt

Jag var en av de som från början var mot ett Irak-krig, men har svängt. Jag störde mig väldigt på USAs sätt att driva igenom kriget, men är idag tacksam att de gjorde det. Hur som helst så har det kommit en FN-rapport som redogör för hur många som förlorat livet i kriget. Med 95 procents sannolikhet är det ca 24 000 personer. Det är en enorm skillnad mot de över 100 000 som vänster påstår varje gång de nämner kriget. Men ändå en skrämmande hög siffra. 24 000 människor som har dött. Tänk på alla som de lämnat efter sig. (Läs mer hos Alicio)

Men. Det finns ett stort men. Oskar Lidåker formulerar det mycket bra:

"[D]e civila offren väger naturligtvis tungt. Men inte lika tungt som de offer fortsatta sanktioner och Saddamvälde hade krävt (inkl. möjligheterna till nya folkmord), ett eventuellt återuppbyggande av massförstörelsevapenarsenalen, ett överflyttande av kontrollen över tyranniets maktapparat till Saddams son vid hans död, den uteblivna demokratiinjektionen i en av världens mest demokratifattiga regioner och inte minst de uteblivna möjligheterna för irakierna att bygga sig en egen framtid i fred och frihet."

Kongressen fäller mp - och hela vänstern?

Miljöpartiets kongress för en vecka sedan kan bli en katastrof både för mp och de andra i vänsterkartellen. Fortsatt krav på att gå ur EU, ett räntefritt samhälle och annat galet röstades igenom.

I en Sifo-undersökning backar partiet till 4,2% (-1,4%) och i en undersökning som gjordes innan kongressen låg de redan under spärren med 3,9%.

Dessutom försvårar kongressbesluten ett eventuellt regeringssamarbete med sossarna och inte minst en valrörelse där mp och s ska försöka anklaga alliansen att de inte är överens. Det kan klirra ganska rejält i glashuset då.

Satsningen på feminism är ett sätt att kontra F!, det fattar alla. Och kanske är det mps enda chans att överleva. Feminism och jämställdhet kommer garanterat vara en större fråga än miljö i nästa val.

En annan grej som är högst intressant är att mp är det parti som får absolut flest stödröster i riksdagsvalen. Ända upp till 40 procent av de som röstade på mp 2002, gjorde det för att de inte skulle hamna under spärren och skulle hellre röstat på s eller v. Kommer dessa väljare göra så igen? Vänsterpartiet kan komma att behöva alla röster som finns och säkert kommer en del av dessa stödröstare istället rösta på F!.

Det blir ett mycket svårt val för vänsterkartellen.

Guillous misstag

Danne Nordling skriver också i sin blogg om att ta mer i skatt från de rika (se nedan). Han beskriver bl a något som han kallar Guillous misstag efter författaren med Jan i förnamn som 1994 föreslog att man skulle höja skatten för de med över en miljon i årsinkomst och därmed kunna finansiera en välfärdsreform.

"Det skulle ge ett ansenligt belopp som skulle säkra välfärden, var hans tanke. Men då hade han räknat med de rikas grundinkomster under den inkomstnivå som gjorde dem rika.

Vi kan illustrera detta med en person som tjänar 1,2 miljoner i exemplet ovan och begränsa oss till enbart inkomstskatten:

Guillou höjer då skatten med 10 procent av 1,2 mkr, vilket blir 120 000 kr. Av de 200 000 kr som gör vår miljonär till miljoninkomsttagare går redan idag 114 000 kr bort i skatt (57 %).

Kvar finns 86 000 kr att betala skattehöjningen på 120 000 kr med! Resultatet blir alltså att marginalskatten blir 139 procent.

Vår 1,2-miljonär skulle alltså tjäna 34 000 kr på att sänka sin inkomst med drygt 200 000 kr så att han kom under straffskattegränsen."

Ta pengarna från de rika!

Ett ständigt återkommande krav från vänster är att ta ut mer skatt från de rika. Det är så ofta förekommande i vårat samhälle så det nästan blivit till en norm att det ska vara så. Ifrågasätter man det är man ond. Därför är det otroligt viktigt att det finns fakta att tillgå för att kunna granska normer.

Att ta från de rika och ge till de fattiga kan ha olika negativa konsekvenser för ekonomin och därmed bli sämre även för de fattiga - det har jag fattat. Men ändå så låter det ju ganska rättvist, eller hur? Men hur mycket pengar handlar det egentligen om? Det är väldigt intressant.

Enligt en rapport från Ratio så har de tio procent i landet som tjänar mest en total årlig inkomst på 100 miljarder kr. Idag betalar de ca 75 procent av den i olika former av skatter, alltså 75 miljarder. Då är det lätt att fatta att en höjning av skatten med fem procentenheter inte ger mycket pengar. Inte ens en höjning till 100 procent ger mer än 25 miljarder extra. Som en jämförelse ligger statsbudgeten på 7-800 miljarder kr.

(Via Munkhammar)

Subjektiv om Linderborg

Åsa Linderborg har klivit fram som en av de mest märkliga och farligaste debattörerna på ett tag. Hennes försvar av terrorism i Irak är motbjudande. Flera på den liberala kanten har bemött henne på ett föredömligt sätt, senast i raden är Daniel Ekman på Subjektiv.se.

Mycket läsvärt.

Nyheter på bloggen

Som ni kan se till höger på sidan så finns det nu möjlighet att söka på sidan, något framförallt jag själv saknat när jag letat efter saker jag skrev för ett tag sen. Det börjar bli en hel del poster, snart firar bloggen nämligen ett år.

Dessutom har jag lagt in annonser via Googles AdSense. Jag ska testa det ett tag och se om det ger några inkomster.

Förmodligen kommer detta göra sidan något långsammare att ladda, och jag tar gärna mot feeback från er om den blir för seg. Isåfall tar jag bort annonserna.

Borgerlig finansminister

Johan Schück i DN föreslog Urban Bäckström som finansminister i en borgerlig regering och nu har Dagens Industri kollat vad näringslivet tycker om det, och de verkar mycket positiva.

Bäckström vore ett utmärkt val, men jag håller fortfarande på Klas Eklund, chefekonom på SEB.

Senaste nytt från sandlådan

Marita Ulvskog (s) och Sven Otto Littorin (m) har bråkat i sandlådan och måste förklara sig för mamma.

Sven Otto säger att Marita är dum och att Lars var mycket snällare när de lekte.

Marita säger att hon hela tiden gör som Sven Otto säger och inte bråkar alls, men att nu får det vara nog. Hon vill leka i talarstolen och hon och hennes sossekompisar kommer i fortsättningen att leka själva i talarstolen och Sven Otto och hans moderatkompisar får skylla sig själva om de inte kommer och leker i andra talarstolen.

Men Marita och Sven Otto är överens om en sak - att de inte är överens. Men de är inte överens om vad det är de inte är överens om.

Snälla, väx upp.

UPPDATERING 13/5 kl 8.45
Henrik Alexandersson meddelar att han i rollen som Frihetsfrontens ordförande ställer upp i debatten mot Göran Persson i Fredrik Reinfeldts ställe. Hoho!

Brutet vallöfte

Pär Nuder säger att sossarna troligen kommer bryta vallöftet att höja taket i sjukförsäkringen. Som vanligt hänvisar han lojt till ekonomin och andra angelägna reformer. Låt dom inte komma undan med sånt! Det var ett vallöfte! Något de lovade skulle hända om bara folk röstade på dom. Det ska man inte komma undan med om det inte blivit världskrig.

Sammanställ vilka fler vallöften som brutits och låt sossarna svara på det i valrörelsen. Borde inte det vara minst lika intressant för journalister som de borgerligas olika nivåer i sjukförsäkringen?

Sätt press på Iran och Nordkorea

Som jag skrivit tidigare så riktas kritiken oftare mot demokratier än diktaturer. Kritik och granskning av vad diktaturerna pysslar med begränsar deras handlingsmöjligheter. Men handling behövs också. Dick Erixon har översatt vad Thomas Friedman skriver i NY Times:

"Nordkoreas kärnvapenprogram kan stoppas imorgon av det land som förser Nordkorea med hälften av dess energitillgång och en tredjedel av livsmedelsförsörjningen - och det är Kina. Allt Kina behöver göra är att till Kim Jong-Il säga:

'Du stänger kärnvapenprogrammet och låter internationella inspektioner utföras vid alla reaktorer, annars stänger vi av ljuset, värmen och matleveranserna. Har vi uttryckt oss tillräckligt klart?'...

Samma sak med Europa gentemot Iran. Om EU säger till iranierna:

'Ni stänger kärnvapenprogrammet och låter internationella inspektioner utföras vid alla reaktorer och tillhörande anläggningar, annars kommer ni att utsättas för total ekonomisk bojkott av Europa. Vilken del av denna mening förstod ni inte?'

Tro mig. Den sortens tydliga hot skulle få Teherans uppmärksamhet."

Svek II

De riktiga dårarna i Sverige verkar tillhöra organisationer som kan förkortas SVEK. Den största är Svensk-kubanska föreningen (SVEK I) som stödjer Fidel Castro. En annan är Svensk-koreanska föreningen (SVEK II) som stödjer den Nordkoreanska diktaturen.

Det är otäcka människor, men det går också att ha riktigt kul åt dom. Som här:

DFRK har uppmanat USA att sluta visa filmen "Die Another Day", den tjugonde James Bond-filmen, som man betecknar som en förolämpning mot den koreanska nationen.

Filmen om agent 007 är "smutsig och förbannad burlesk i syfte att förtala och förolämpa den koreanska nationen" sade sekretariatet för Kommittén för Fäderneslandets Fredliga Återförening i ett uttalande den 13 december.

Kommittén sade också att filmen bevisade att USA är ett "ondskans imperium" och "det högkvarter som sprider abnormiteter, degeneration, våld och korrupt sexkultur" och "roten till alla den koreanska nationens katastrofer och olyckor".

I "Die Another Day" kör Bond en svävare genom den demilitariserade zonen i Korea, tillfångatas, fängslas och torteras i Nordkorea.

"USA bör omedelbart upphöra med att visa filmen", sade uttalandet, eftersom filmen framställer DFRK som ett land i "ondskans axel", uppmanar till konfrontation mellan norra och södra Korea, grundlöst föraktar och förolämpar den koreanska nationen och illasinnat hädar även religionen".

Hehe ja, vad säger man? Att de uppmanar "USA" att sluta visa filmen visar vilken syn de har. I deras samhälle är det inga fria företag som visar filmer, där är det staten som gör det.

(Tips Benjamin)

Stå-upparen Hägglund

En av de saker som många troligen skulle nämna sist om de fick beskriva kd-ledaren Göran Hägglund är humor. Men jag tror han har en hel del av den varan, bara lite svårt att få fram det genom media. När allianståget kom till Uppsala sa han på frågan om statministerkandidat att de hade diskuterat det på vägen upp, och kommit fram till att det är han själv som blir det.

Jag minns någon annan gång när han på en fråga varför kd samarbetar med de andra borgerliga partierna sa att chansen till egen majoritet var något begränsad och därför hade de gjort bedömningen att fortfarande samarbeta.

Göran Hägglund kan mycket väl bli en flopp, men om han på något sätt kan få ett brejk kan den riktige Hägglund komma fram och bli en succé. Den som lever får se.

Medborgarlön

I helgen fastslog mp:s kongress att de gillar medborgarlön. Ett av argumenten som anfördes var detta:

"Tänk att ha den grundtryggheten att kunna tacka nej till tråkiga och grå jobb som vi inte vill ha."

I en artikel i DN står följande, som blir rätt kul med tanke på ovanstående citat:

"De som är kritiska till medborgarlön menar att förslaget kan tolkas som att partiet vill ge pengar till människor som inte vill göra något."

Via NUBBS.

Blix kritiserar USA

Som vanligt är Hans Blix kritisk mot USA. Han menar att USA bryter mot internationella avtal om kärnvapen samtidigt som de kritiserar Nordkorea och Iran för samma sak. Jag vet inte om det är sant, men om det stämmer så är det naturligtvis inte bra av USA.

Men.

Det finns ett stort men som Hans Blix och väldigt många andra missar. Det är att USA är en demokrati och Nordkorea och Iran är diktaturer. Det gör inte att USA kan bete sig hur de vill, men det är fan så mycket farligare att diktaturer har kärnvapen än att demokratier har det. Ständigt riktas kritiken mot demokratierna och diktaturerna klarar sig.

Makten över forskningen

Professor Bo Rothstein skriver idag om politiseringen av forskningen och om regeringens senaste förslag som ytterligare stärker styrningen av universiteten och tystar kritiker.

Rothstein pekar på de förändringar som inneburit att regeringen utser universitetsstyrelserna och att de dessutom har en mycket stor påverkan över forskningen eftersom de gör forskningsstrategiska prioriteringar. Regeringen har också skapat flera politiskt styrda forskningsorgan som Institutet för framtidsstudier, Arbetslivsinstitutet, Brottsförebyggande rådet och Styrelsen för Europapolitiska studier.

Det senaste är det som föreslås i en forskningsproposition från regeringen. Stora och långsikta satsningar ska göras på olika forskargrupper, vilket säkert är bra. Men forskargrupperna kan själva inte ansöka om pengar, utan det gör de politiskt tillsatta universitetsledningarna.

Som Rothstein påpekar så går en politisk styrning inte till så att en ordförande pekar med en handen och lägger sig i den dagliga verksamheten. Men när en stor del av makten ligger hos politikerna så kommer forskarna anpassa sig. Det är mänskligt. Det är klart att chansen att få forskning som på något sätt skulle säga att fackens makt är för stor eller skadlig, minskar om ordföranden i universitetsstyrelsen är fackordförande, eller hur stora företag lyckas mjölka pengar ur kommunerna, om ordförande är ledare för ett stort företag - och forskarna är beroende av dessa för att överhuvudtaget få forska.

Det går naturligtvis aldrig att hamna helt rätt, men det måste finnas en maktdelning inom universiteten och det måste finnas en maktdelning mellan politiken och forskningen.

Intressant ska också bli att se, som Rothstein skriver, hur förre fp-ledaren Bengt Westerberg, numera ordförande i Vetenskapsrådet, ställer sig till proppen. Han beskrev själv en gång den här sortens utveckling med "de små stegens tyranni".

Dessutom gäller det att hålla koll på en eventuell ny regeringen 2006, så de inte fortsätter i samma spår och använder makten över universiteten för sina egna syften.

Har Kerry fattat?

Demokraternas presidentkandidat John Kerry har kanske förstått det Karl Rove pratar om (nedan). Han har jobbat hårt för att hålla kontakten med de gräsrötter som stödde honom i valet. En maillista med tre miljoner människor på är ett mäktigt vapen om han tänker försöka igen 2008. Dessutom har han 17 miljoner dollar kvar sedan kampanjen som han nu delar ut där det passar.

Trots förlusten skulle alltså Kerry kunna kombinera det viktiga stödet bland gräsrötterna med ett kändisskap på nationell nivå.

Gäller Roves tankar i Sverige?

Läs först nedan (Kändisskap räcker inte 2008).

Republikanerna vann bl a genom att få väljarna att gå och rösta. Gäller samma sak i Sverige? Både ja och nej.

Vi har ett högre valdeltagande i Sverige, vilket gör att gruppen som går att få iväg och rösta är mindre. Men samtidigt vet vi att sossarna har en otrolig valmaskin med ett stort stöd från LO, inte bara genom pengar utan framförallt genom arbetskraft. Som anställd av LO måste du arbeta för (s) i valen. De genomför hembesök, ringer, jobbar genom fackföreningarna för att övertyga väljarna och inte minst för att få dem att gå och rösta.

Den typen av valmaskin besitter inte borgerligheten, men skulle behöva i större utsträckning.

Kändisskap räcker inte 2008

Arkitekten bakom George W. Bushs valframgångar, Karl Rove, tror att 2008 års presidentval kommer bli annorlunda än de senare valen där nationellt kända personer blivit nominerade. Han menar att för nästa val kommer det vara kandidater med riktig kontakt med gräsrötterna och ett brett nätverk bland de vanliga partiarbetarna, inte bara hos topparna.

Det är en intressant syn som förmodligen inte delas av så många, speciellt inte när de flesta verkar tro att Hillary Clinton tar hem demokraternas nominering. Hennes nationella kändisskap överstiger vida hennes gräsrotsförankring.

Karl Roves tankar bygger troligen på det sätt som republikanerna genomförde förra årets val. Trots att demokraterna lyckades mobilisera väljarna mer än någonsin, lyckades republikanerna ännu bättre. Det var ingen slump utan en väl genomförd strategi som tagits fram av Rove. Han såg nämligen i tidigare val att republikanerna ofta tappade väljarstöd på valdagen och insåg att demokraternas maskineri med stora fackföreningar inblandade fick deras väljare att gå och rösta.

Den kandidat som verkligen kan få gräsrötterna att gå och rösta i primärvalen fram till nomineringen, och den kandidat som i presidentvalet lyckas med samma bedrift ökar chansen rejält att vinna.

Persson vet - men kan inte

Efter att ha tidigare långsamt varit på väg högerut, har Persson och sossarna bytt riktning. Det har förvånat mig, för jag trodde sossarna i toppen hade fattat vad som egentligen behövdes i samhället.

När man ser Persson utomlands så inser man att han visst vet vad som behövs, men han klarar inte av att genomföra det på hemmaplan. På OECD-mötet i Paris talade han positivt om globaliseringen - på hemmaplan pratar han om sociala turister. Han gratulerade Tony Blair till segern genom att säga att han för en politik som kombinerar ekonomisk tillväxt [bl a mer marknadsekonomi inom vården] med rättvisa - på hemmaplan gör han precis tvärtom och förbjuder vinst inom vården.

Det finns många socialdemokrater som vet vilket håll Sverige måste gå åt. En förlust i valet skulle kunna släppa fram dessa personer som kan reformera partiet. Det skulle tvinga borgarna högerut och vi skulle få ett bättre Sverige.

Så ska en demokrati fungera

Tony Blair och Labour kommer vinna dagens val i Storbritannien, men en seger för Tories kommer närmare och närmare och nästa val är det nog dags för ett skifte. För i Storbritannien när partiet i regeringsställning blivit trötta efter två, tre mandatperioder så brukar folket byta ut dom. Då har också oppositionen skärpt till sig och formerat något som faktiskt innebär något bättre.

Maggie Thatcher tog över och reformerade landet, när sedan Tories var trötta och slitna, hade Tony Blair reformerat Labour och kunde sedan börja göra samma sak i landet. Nu börjar Labour se slitna ut. Efter ett överskott budgetåret 2000-01 med 1,6% av BNP, så är underskottet nu 2,9% av BNP trots att tillväxten i landet knappt bromsats in. Då börjar så smått Tories formera sig och kan vara redo att ta över i nästa val.

Det är så en demokrati ska fungera. Regeringar blir trötta, deras inledande idéer tar slut och motståndaren ser till att erbjuda något bättre. Så måste det börja fungera i Sverige också.

Som sagt

I slutet av mars besökte jag riksdagen och skrev då om den kassa säkerheten som jag upplevde. De sökte inte alls igenom min väska och precis innanför dörren står man under plenisalen. Inga större problem att spränga Sveriges högsta beslutande organ i bitar med andra ord.

Nu visar det sig att det inte heller är någe problem att ta sig in på stället. I tester så man lyckats ta sig in obemärkt i huset.

Med den historien vi har i Sverige med mord på både statsminister och utrikesminister så är detta verkligen under all kritik. Säkerheten ska vara på topp. Det betyder inte att det blir längre mellan makthavare och väljare. Det blir lika långt eller kort som idag, men makthavarna kan känna sig tryggare. Det är en också en viktig del av demokratin.

Hur ska de kunna regera ihop?

Miljöpartiet hoppar av samarbetet med regeringen runt en stor miljöproposition. Hur ska de kunna regera ihop när de inte ens kan komma överens om miljöfrågorna? Jag väntar på journalisternas frågor.

Släpp inte Egyptien-frågan!

Henrik Alexandersson sammanfattar Egyptien-affären. Jag håller med honom om att frågan inte får rinna ut i sanden, därför har jag försökt lyfta den här på bloggen.

Vi i bloggosfären har en historisk chans att verkligen visa att vi är en kraft att räkna med och dessutom göra en bra sak. Vi kan fortsätta att lyfta frågan och försöka gräva fram nya fakta och avslöjanden. Bloggosfären i USA har gjort det några gånger när mainstreammedia inte brytt sig. Vi kan göra det i Sverige också.

Bra dom i Huddinge!

Huddinge tingsrätt har dömt en pappa till grov fridskränkning för att barnen såg på när han misshandlade deras mamma.

Jag vet naturligtvis inget som själva fallet och kan inte uttala mig om det var rätt eller fel, men att män som misshandlar kvinnor inför deras barn bör dömas också för brott mot barnen. De utsätts för ett stort lidande och ökar också chansen att få dessa män dömda, vilket annars är ganska svårt.

Först PJ, nu PM

PJ Anders Lindner började blogga för ett tag sen och har en blogg på SvD, efter det följde bl a Fredrik Virtanen på Aftonbladet som skriver någon fjantig läs-om-Fredrik-när-han-slutar-röka-blogg. Och nu är det Expressens tur som kör igång inte mindre än fem bloggar.

För oss politiska nördar är väl den av politiske redaktören PM Nilsson den som är mest intressant. Men inte ser det speciellt lovande ut så här långt. Att skriva i en tidning är en sak, att skriva i en blogg en annan, och hittills verkar de inte riktigt fatta vad det går ut på. Länkar både till själva inläggen och i inläggen saknas t ex.

Free Dawit Isaak!

Idag den tredje maj är pressfrihetens dag och då är det verkligen dags att uppmärksamma den svenske journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea. Han har suttit där sedan 2001 och lades 2002 in på sjukhus för tortyrskador. Hans brott vara att bedriva helt vanlig journalistik.

Regeringen har inte gjort mycket för Dawit, speciellt inte skickat några privatjet för att hämta honom som de ibland skickar för att hämta misstänka terrorister på Guantanmo.

Men det finns chans att reparera den hittills loja attityden. Sätt stenhård press på Eritrea och se till att Dawit frias.

Besök freedawit.com och läs ledaren i dagens DN.

Vad ska alliansen göra?

Igår var det alliansens, eller rättare sagt, de borgerliga partiernas stora dag. De förde fram sina förslag till ekonomisk politik. Dagen började bra med att ett gemensamt förslag om sk nystartsjobb läcktes till Rapport och rapporterades i morgonsändningen. Men sedan sköt journalisterna in sig på oenigheten. Till viss del är det överdrivet, och till viss del får borgarna skylla sig själva när de pratat en del om att komma överens i den ekonomiska politiken.

Det bästa sättet att bli av med diskussionen är att bli överens om politiken, men om det nu inte går eller är önskvärt, vad ska de göra då? Framförallt två saker:

1) Kom överens om ett positivt budskap och hamra in det fram till valet. Säg inte att det är ett problem, eller en problematisk fråga om de inte är överens om något. Säg istället att det är bra, att vi i grunden är överens, men att det finns skillnader som gör att väljarna kan välja inriktning på regeringen. Tycker ni si röstar ni på c, tycker ni så röstar ni på kd. Och det svaret ska sedan fortsätta med nummer två.

2) Rikta blicken mot vänsterkartellen. De lyckas visserligen under dramatiska former komma överens om en budget, men i övrigt är de inte överens om mycket alls och ingen vet hur länge budgetsamarbetet håller. Mp säger igen att de kommer kräva plats i regeringen efter valet. Då finns tonvis med frågor som måste kommas överens om. Det är ett skakigt samarbete på vänsterkanten idag, det kommer inte bli mindre skakigt nästa period. Sossarna försöker skrämmas med moderaterna, borgarna borde skrämmas med kommunisterna.

Om inte den ekonomiska politiken är gemensam, se då till att retoriken är det.

Dagens citat

Hittades hos Globaljuggler:

Hans Karlsson (s): “Att leva på 60-65 % ersättningsnivå går ju inte, det begriper alla”

KG Bergström: “De som är förtidspensionerade lever på 64 % ersättningsnivå idag. Varför lägger ni ersättningsnivåer som det inte går att leva på?”

Intervjun med Göran Persson nedan är ett av få exempel på hur en journalist verkligen ställer en makthavare mot väggen, en annan som är hyfsat bra på det är just KG Bergström. Han gör det alldeles för sällan, men oftare än de flesta.

Ljuger Persson?

I föregående post påstår jag att Göran Persson ljuger. Något som jag självfallet inte vet, men jag är ändå rätt så övertygad. Ska man kalla folk lögnare bör man ha lite på fötterna, så mitt resonemang ser ut som följer.

I samtliga intervjuer i Ekot så agerar Persson självsäkert. Han svarar klart och tydligt på frågorna eller undanber helt att svara, sällan glider han ifrån genom att prata bort det. Den nedanstående intervjun är inget undantag, fram tills att han får de frågor som ni kan se utskrivna. Då sänker han rösten, blir tyst, frågar försiktigt om han har fel. Han har heller inga bra svar och tar sig egentligen inte alls ur knipan. Inte den vanliga Persson med andra ord.

Om vi också tänker in bakgrunden att regeringen i den här affären inte erkände mer än de absolut var tvugna för att något avslöjat det, så känns det riktigt misstänkt. Glöm heller inte bort tidpunkten, det är kort tid efter 11/9 och inte helt lätt att säga nej till USA när de frågor, eller troligen kräver, att egyptierna ska utlämnas.

Regeringen och Persson var fullt medvetna om vad som skulle hända och de försöker ljuga för att klara sig. Det är jag helt övertygad om.

Persson pressad om utvisningen

Den enda gången Göran Persson blir riktigt pressad i Ekots lördagsintervju är i den senaste från juldagen 2004. Egypten-skandalen försvann sedan i tsunamikatastrofen och har inte tagit fart trots att TV4s Kalla fakta försökte få upp den på agendan igen.

Perssons menar att båda två fick en rättvis rättegång och använder som argument att den ena frikändes i domstolen, och den därför bör vara rättssäker. Men intervjuaren upplyser honom om något annat:

Intervjuare: "Alltså jag undrar, vad har du fått den här uppgiften att domstolen friade Alseri ifrån?"

Persson: Tystnad. "Det är min bild, har jag fel där?"

I: "Ja, den bilden som alla andra som har iaktagit det här fallet är att Alseri aldrig ens kom upp till rättegång?"

P: "Men han är väl numera frisläppt och frikänd, eller hur?"

I: "Alseri var i fängsligt förvar, förhördes och enligt många uppgifter torterades men åklagaren ansåg inte att det fanns bevis ens för att ta honom inför domstol. Så han är alltså aldrig friad inför den domstolen, varför säger du det?"

P: "Då har jag fel informationer och fel uppgifter."

I: "Men det här är ju något du använder för att visa att rättegången var tillförlitlig."

P: "Det är möjligt att jag har en felaktig uppgift där, men isåfall beklagar jag det."

I: "Men hur starkt blir argumentet att rättegången var tillförlitlig om det bygger på en felaktig beskrivning?"

P: "Jag behöver inte använda det argumentet för att rättfärdiga rättegången utan vi har inte haft några informationer som gett oss anledning att tro att rättegången inte skulle varit riktig."

I: "Svenska ambassadens representant var inte med under hela rättegången, det var däremot Human Rights Watch och deras rapport underkänner den här processen; åklagaren använde hemliga bevis som försvaret inte fick se, Agisa fick inte tillräcklig tid att tala med sin advokat och förbereda sig, han nekades kalla några vittnen, inte rätt att överklaga domen [...] Hur tillförlitlig är en sån rättegång?"

P: "Det kan alltid diskuteras, självklart. [...]"

I: "Det är ändå lite förbryllande att du säger att du tar allvarligt på domen, att den uppenbarligen gick riktigt till, för i UDs rapport om mänskliga rättigheter i Egypten så kritiseras ju de här specialdomstolarna och Hans Dahlgren, sa tidigare i år att vi kommer begära att den här rättegången görs om. [...] Vad är det som gör att du har en annan bedömning?"

P: "Låt oss se vad vi nu får för bedömning av detta när vi har granskat det färdigt. Det är möjligt att jag kan ha uttryck mig felaktigt."

Ja du Persson, ska man ljuga så är det bäst att man har koll på det man ljuger om.

Lite senare i intervjun efter att Persson sagt att han blev informerad om den amerikanska närvaron ett par månader efter avvisningen:

I: "Men i maj i år fick du en fråga av TV4, en fråga som löd såhär: Du sa att du inte var informerad om den amerikanska närvaron från Bromma och då frågar jag, när blev du informerad? Och på den frågan svarar du att det skett den senaste veckan, alltså två år senare."

P: "Det där är en fråga jag får då jag i anslutning till att det kommer fram de här beskrivningarna om hur det hade gått till. Eh och det är den frågan jag svarar på."

I: "Men frågan löd: När blev du informerad om den amerikanska närvaron på Bromma?"

Ja, som sagt var, den här frågan måste upp igen på agendan.

Göran Persson sedan 1997

Jag har den senaste veckan roat mig med att lyssna på gamla intervjuer med Göran Persson i Ekots lördagsintervju. Den första intervjun är från mars 1997, då Göran Persson varit statsminister i ett år. Den senaste - och mest intressanta - är från juldagen 2004, dagen innan tsunamikatastrofen.

Min första reaktion på intervjuerna är att tiden tycks ha stått stilla, eller att allt upprepas med några års mellanrum. Frågorna i slutet av 90-talet handlar om arbetslösheten och Perssons ledarstil - känns det igen?

En annan reaktion är att Göran Persson är bra att lyssna på, han är tydlig i sina svar och glider sällan undan alltför uppenbart.

Det som går att se under dessa år pekar på socialdemokratins och Perssons problem idag. Sedan 1994 har sossarna haft en linje som de drivit, i allafall i retoriken, en berättelse att berätta för väljarna som till viss del också funnits i verkligheten. Persson beskriver det som tre steg:

1) Ordning och reda i ekonomi
2) Knäck arbetslösheten
3) Använd överskotten till att återställa rättvisan och reformera

Men nummer tre användes för ett par år sedan, vad ska steg fyra bli? Allt har liksom börjat om. Arbetslösheten har stigit och det är ingen större ordning i ekonomin. Och att skylla på borgarna börjar bli svårt, de kan knappast vara skyldiga till att arbetslösheten ökar igen, när sossarna själva påstår att de har knäckt den en gång.