SVT24s
Korseld är ett av Sveriges bästa programformat, två personer med olika åsikter frågar ut en tredje, ofta i något akuellt ämne. Idag var det Mauricio Rojas som frågades ut av Dick Erixon och en sosse, Nina Unesi, från deras tidning Frihet (det skär i mig att jag måste skriva frihet om en sossetidning).
Utgångspunkten var den
debattartikel som Mauricio Rojas skrev på DN Debatt efter händelserna i Ronna där bl a någon sköt med en kpist på polishuset. Rojas menade i artikeln att de som bor i Södertälje (t ex syrianer/assyrier) inte får acceptera detta. Invandrargrupper måste få bort det negativa i deras sammahållning och inte skydda brottslingar.
Det många reagerat på, bla Nina Unesi, är att han pekar ut invandrare som en grupp, och det kan ju tyckas vara konstigt. Men jag instämmer i att det är fullt mänskligt att landsmän håller ihop i ett nytt land. Det gör svenskar som bosätter sig utomlands också. Inte alla, men många. Något slags band finns det. Denna sammanhållning kan leda till mycket gott, om t ex det inte var så i Sverige att invandrare ofta hamnade i utanförskap och arbetslöshet, så skulle de som kommit hit tidigare och hunnit etablera sig kunna hjälpa in nya invandrare i det svenska samhället. Men när det alltför ofta inte funkar så, kan det negativa i en sammanhållning ta över. Om personer i samma grupp börjar begå brott, kanske dessa skyddas, och vad jag förstår är det precis det Rojas vänder sig mot.
Det han måste göra är att förklara bättre vad han menar. Nina Unesi blev mycket upprörd och kände sig uppenbarligen trampad på och ihopklumpad med de idioter som skjuter på poliser. Och på ett sätt bidrar Rojas till att ännu mer göra invandrare till en grupp, men grundproblemet är något annat, som jag tidigare nämnt.
Om jag flyttade till ett annat land och höll ihop med svenskar på samma ställe, och vi sågs som en grupp så har jag också ett visst ansvar för gruppen. Tillhör man en grupp, oavsett sammanhang, så har man ett visst ansvar för gruppen. Hur mycket varierar från fall till fall.
Det här blir ett lång inlägg märker jag, för något som också diskuterades var integration eller assimilation. Dick Erixon gillar assimilation som han menar är det som sker i USA. Jag håller inte riktigt med. Det handlar om både de som flyttar till ett land, och de som redan bor där. De som flyttar dit måste anpassa sig, måste bejaka vissa värderingar om man vill komma in i samhället. Om jag kommer utifrån och blir medlem i en grupp så måste jag känna in vad som råder i gruppen, och gruppen måste låta mig komma in och låta mig få plats. Exakt samma sak är det med ett land. Men det betyder inte att jag ska komma in och ta över gruppen och införa mina egna regler, eller strunta i de andras regler och värderingar och köra mitt eget race. Den gruppen blir då aldrig en grupp. Och inte heller kan man göra tvärtom, att gruppen totalt kör över den nya medlemmen, "för att så har vi alltid gjort".
Det USA är mycket bättre på är att tydligt förmedla dessa grundläggande värderingarna. Detta är att vara amerikan, take it or leave it typ. Bor du här och är medborgare är du amerikan. Men du får gärna behålla din kultur och dina värderingar och vara stolt över din bakgrund. Därför säger man Afro-American, Italian-American osv.
Ett oerhört intressant ämne. Jag kommer säkert skriva mera om det.
UPPDATERING:Dick har nu också
skrivit om programmet.