Åt skogen, Persson

Som vanligt är Göran Perssons tankar om inte åt skogen, så i alla fall i skogen. I hans tal i Björkvik var det bara när han pratade om svampplockning som han verkligen gick igång, nu på frågan om vad han önskar sig mest svarar han:

"Jag vill ha regn över den kruttorra sörmländska skogsmarken."

Tillkännagivande från Lars Leijonborg

Det här var bra och faktiskt ganska kul, från Lars Leijonborgs nyhetsbrev:

"Jag vill göra ett tillkännagivande. Efter moget övervägande har jag fattat beslutet att fortsätta kalla mig liberal. Det känns skönt att bottna i en ideologi som man vågar stå för också offentligt."

Skrytsamma sossar

Göran Persson menade i sitt tal till kongressen att sossarna måste bli bättre på att skryta. Alltså ska de inte prata om de senaste fyra åren, utan om det som hände för 50 år sedan. Jag vet inte, men det känns som om dom inte är helt nöjda med senaste mandatperioden, och varför ska man rösta på ett parti för vad dom gjorde för 50 år sedan? Men sossegräsrötterna hänger gärna på i skrytet. Till exempel Flora Villalobos Castillo från Stockholms län:

"Tänk om vi skulle skryta mer än så och ärligt säga

– Vi har byggt upp Sverige!"

"Varje liten del, varje liten reform, varje pusselbit har vi sossar satt dit."

Jo, precis. För inte har de som bott här i landet gjort något, förutom varit duktiga nog att rösta på sossarna. Någon mer som får kräkreflexer?

Ännu värre för Ohly

Det är möjligt att Lars Ohlys reträtt innebär att hans ställning stärks inom vänsterpartiet, men jag vet alldeles för lite vad som pågår inne i partiet för att kunna ha en åsikt om det. De hårdnackade kommunisterna borde rimligen inte se så positivt på det visserligen.

Men hur som helst så känns hans avbön rätt patetiskt. Han säger det till och med själv att han bara slutar kalla sig kommunist, men fortfarande har samma ideal, alltså fortfarande är kommunist. Han säger att ordet står i vägen för politiken som ska leda till det klasslösa samhället. Ja, men det är liksom den som är problemet. Kommunism för tankarna till så mycket förtryck säger han. Exakt, och det är vad vänsterpartiets politik också leder till efter ett tag. Det är ju det som är det bisarra i det hela. Jag tror inte att Lars Ohlys hemliga plan är att bli diktator i Sverige, men med en politik som vänsterpartiet vill ha kommer vi hamna i ett samhälle med förtryck. Makten koncentreras hos några få som styr hela samhället, det leder till förtryck och det är det vi har sett så många gånger runt om i världen. Det skulle inte funka den här gången heller.

Ohly slutar kalla sig kommunist

Lars Adaktusson lämnar Agenda med flaggan i topp i form av ett scoop. I direktsändning meddelar Lars Ohly att han slutar kalla sig kommunist. Men som många sagt innan mig: Problemet är inte han kallar sig kommunist, problemet att han är kommunist.

Plamegate

Det som Dick Cheneys stabschef Scooter Libby har blivit åtalad för berör det som man i USA kallar Plamegate. Alltså att någon har läckt information till en journalist om att Joseph Wilsons fru jobbar för CIA. Hon jobbade som undercover-agent vilket alltså kunde ha utsatt henne för fara. Joe Wilson är den person som kritiserade Bush för påståenden om att Saddam Hussein försökt köpa uran.

Med tanke på vad åklagare Fitzgerald kunde ha kommit fram till, t ex att Karl Rove och andra i administrationen, t o m Dick Cheney, var inblandade i detta så är åtalet av Scooter Libby inte mycket. Det bör påpekas nu när media gör allt för att blåsa upp det. Det råder ingen tvekan om att detta självklart är problematiskt för Bush, men inte alls i den utsträckning som det kunde blivit. Scooter är inte heller åtalad för något som direkt har att göra med Plame, han är inte åtalad för läckan, däremot för att ha hindrat utredning kring det. Just den biten känns lite desperat från åklagarens sida, han måste komma med något. Men vi får se vad rättegången kommer fram till.

Läs mer:
Mark Steyn, Chicago Sun-Times.
Lawrence Kudlow, RCP Blog.
Matthew Cooper, TIME, som är inblandad som journalist i Plamegate.

Ajöken Agenda

Ikväll är det sista kvällen för Agenda, i alla fall i nuvarande form med Lars Adaktusson som programledare. Jag har alltid gillat programmet även om det ibland är rätt segt. Men segheten, eller viljan att inte ta upp för många ämnen och avhandla dessa för snabbt är också programmet styrka. Vad kvällens program innehåller är hemligt skriver de på hemsidan.

De kommande fem Agenda kommer heta Agenda Europa och som namnet antyder diskutera EU. Ett mycket bra iniativ tycker jag. Vi har alldeles för lite EU-debatt i Sverige, och jag är en av dem som inte drar mitt strå till stacken. Av någon anledning känns det så mycket mer spännande med amerikansk politik. Visserligen gör Tony Blair sitt för att liva upp debatten och lyckas hamna rätt i många frågor, men så fort jag ens tänker på Chirac så får jag hjärnblödning. Det är ingen bra ursäkt för att inte diskutera de oerhört allvarliga frågor vi har att brottas med i unionen. Jag ska titta på Agenda Europa i alla fall.

Vänsterpartiet rycker ut till Irans försvar

Folkpartistiske riksdagsledamoten Carl B Hamilton skriver i sitt nyhetsbrev om vänsterpartiets förståelse för Irans presidents uttalande om utplånandet av Israel:

"I Sveriges riksdag vid EU-nämndens sammanträde igår fredag 28 oktober fick de närvarande lyssna till något fullständigt vämjeligt och oacceptabelt, nämligen ett inlägg av vänsterpartiets företrädare som uttryckte förståelse för Irans presidents uppmaning till 'utplåning av Israel från kartan'.

Vänsterpartiets företrädare, Sermin Özurkut, menade sålunda att det var 'dubbelmoral' att kritisera Irans president, såsom bl. a EU: s ledare gjort vid toppmötet i torsdags när de tog avstånd och fördömde uttalandet. Özurkut menade också att man istället 'måste problematisera' frågan om Iran och Israel, och hon uttryckte i praktiken en stor förståelse för den iranske presidentens avskyvärda uttalande.

Argumentationen påminner om den som Irans president idag presenterar, nämligen att (enligt nyhetsbyrån AFP) att hans uttalande om att Israel ska utplånas från kartan var 'rätt och rättvist'."

Ja, man kan ju iallafall inte beskylla vänsterpartiet för dubbelmoral, de står alltid upp för diktaturerna.

Ja, vad är alla så förvånade över?

Irans president Mahmoud Ahmadinejad om hans vilja att utplåna Israel:

"Vi har bara upprepat ord från de senaste 27 åren."

Ja, exakt. Det är ingen nyhet att Iran vill utplåna både Israel och judarna. Alla verkar så överraskade att han säger det rakt ut. Varför skulle han inte? Det är inget han skäms för. Tänk att det måste vara diktatorerna själva som måste tala om att dom faktiskt inte vill världen gott.

Modiga sossar

"Kul det här med partikongressen på TV! Dels vågar vi visa upp alla våra representanter, och dels vågar vi visa att vi faktiskt har olika meningar i några frågor." Min fetstil.
- Christina Meltin, socialdemokratisk bloggare

Ja, det är verkligen inte dåligt. Tänk om dom skulle säga fel. Och tänk att det finns olika åsikter också, helt fantastiskt!

Årets roligaste rubrik!

Hur kunde jag missa årets roligaste rubrik?! Igår skrev jag om Henrik Alexandersson som har grottat ner sig i Göran Perssons militärtjänstgöring och hans betyg därifrån. Rubriken på hans inlägg är fantastiskt roligt: Malajer för sanning.

Ni som inte förstår det roliga läste antingen inte min blogg för ett år sedan, eller har dåligt minne. De personer som gav sig på John Kerry för hans militärtjänstgöring i Vietnam kallade sig Swift Boat Veterans for Truth. Artikeln om partiledarnas betyg kom just i den vevan.

Hahaha! Av mig får Alexandersson en tia i betyg. Det får ni gärna arkivera också.

Botten är nådd?

Som en läsare påpekar kanske det vänder just nu för president Bush. Det är möjligt, just nu ser det ut som om vindarna efter Katrina och Harriet Miers lugnar sig, men frågan är om Bush bara hamnat i stormens öga, i såna fall är stormen snart över honom igen.

Jag skulle vilja påstå att problemen började i och med Bushs reaktion på vinsten i presidentvalet. Det var ingen tvekan om att han stod stark inom sitt eget parti och bland sina egna anhängare men samtidigt var en stor del av befolkningen fanatiskt mot honom. Trots att det var John Kerry som var hans motståndare så var det ganska jämnt, 51%-48%. Bush fick de egna anhängarna att gå och rösta i större utsträckning än vad Kerry lyckades med, det var nyckeln till seger.

Bushs reaktion var att han nu hade mycket politiskt kapital, som han uttryckte det, som han nu ämnade spendera. Han berättade om sina stora planer för den andra mandatperioden, och han verkade ostoppbar. Men bland annat hans vilja att reformera pensionssystemet stötte på patrull. Demokraterna enades i sitt motstånd till allt Bush gjorde och lyckades få stora väljargrupper med sig. Utnämningen av John Bolton till FN blev ytterligare en stridsfråga där Bush fick ta till sin egen utnämningsrätt när senaten har semester för att få igenom honom. Samtidigt började positioneringen inför presidentvalet 2008 rekordtidigt och ju mer senatorerna börjar tänka på sin egen position, desto svårare blir det för presidenten att få dem dit han vill.

Så började skandalerna kring Vita huset rulla upp och anklagelser om korruption kring republikaner var mycket skadligt för en president som gått till val år 2000 på att just inte vara en del av etablissemanget i Washington. Bushs job approval sjönk och sjönk, mycket på grund av Irakkriget där dödandet aldrig ville sluta. Så kom Katrina och folk blev rasande över den senfärdiga reaktionen från Vita huset. Republikanernas ledare i kongressen blev åtalad för fusk med kampanjbidrag och ledaren i senaten utreds för liknande anklagelser. Nu har vicepresidentens stabschef åtalats och Bushs högra hand Karl Rove är fortfarande under utredning. Dessutom tvingades Bush ta tillbaka sin nominering av Harrier Miers till Högsta domstolen, tvingad av sina egna, inte demokraterna.

Men samtidigt ska vi komma ihåg att trots Bushs stora problem just nu så återspeglar de inte riktigt verkligheten. Under denna tid har han faktiskt lyckats få igenom en ny chefdomare till Högsta domstolen utan några som helst problem. Att det bara var vicepresidentens stabschef som åtaldes var mycket lindrigare än många trott och hoppats på, Karl Rove finns kvar vid presidentens sida och inga riktiga höjdare har åkt dit. Orkanerna Rita och Wilma hanterades bättre än Katrina och det irakiska folket har precis röstat ja till en konstitution. Samtidigt kom dock nyheten att 2000 amerikanska soldater nu har dödats i konflikten.

Och som sagt, verkligheten i Irak och verkligheten kring Katrina är inte riktigt den som återges i media. Vi vet nu att Katrina inte blev så katastrofal som man först trodde, 1000 döda istället för över 10 000 och berättelser om massvåldtäkter och dödade barn var vandringssägner. Våldet fortsätter i Irak, men det gör också demokratiseringen. Det första är en stor nyhet i USA, det andra inte.

Jag tror att det är möjligt för Bush att vända trenden. Men jag tror också att han måste byta strategi. Det är visserligen uppenbart att han har lättast att få som han vill om han har med sig sitt eget parti, men om han inte vill bli styrd av senatorer med presidentambitioner måste han åter få stöd av folket. Det gör han genom att leva upp till det han sa i presidentvalet år 2000, att han är en uniter, not a divider. Han måste ta i med hårdhandskarna mot korruption och räcka ut en hand mot de väljare som finns i mitten. Medge att Irakkriget inte har varit perfekt genomfört, rätta till det som fortfarande inte funkar och påminn hela tiden om att det faktiskt går åt rätt håll. Ta krafttag med budgetunderskottet och se till att bli en av folket igen, inte en av gubbarna i Washington.

Ronald Reagan hade 1986 en job approval på 37%, t o m lägre än Bush har nu. Två år senare avslutade han sin andra mandatperiod på 68% och har gått till historien som en av USAs största presidenter. Om tre år kanske amerikanska trupper har börjat åka hem från Irak där ett väl fungerande parlament styr tillsammans med en lika väl fungerande regering och demokratiseringen sprider sig över arabvärlden. Bushs öde kan då bli detsamma som Reagans.

Läs mer:
LA Times
Wall Street Journal
The Weekly Standard

Malaj Hans Göran Persson

Henrik Alexandersson har tagit på sig de granskande glasögonen och tittat på Göran Persson betyg från tiden som värnpliktig. I USA är detta ofta ett hett ämne, inte minst i presidentval. Tidningen Metro gjorde därför en liknande genomgång av svenska partiledare förra hösten och kom fram till att ingen uppgift fanns om Göran Perssons betyg i Pliktverkets arkiv. Men Persson gräver lite i sitt eget minne och tror att han fick typ 10-9-9 i betyg.

Men Hax beger sig till Krigsarkivet för att kolla, och där finns inte heller några anteckningar om Perssons betyg. Andra kort är noga ifyllda men här finns inget.

"I rimlighetens namn bör det befäl som fyllde i hans uppgifter om fullgjord värnplikt i stamkortets fält 13 rad 1 - vid samma tillfälle - ha fyllt i resten av uppgifterna i raden. Det handlar alltså inte om att någon har glömt att "skriva ut" Persson ur det militära. Om inte befälet föll död ner innan hela raden fyllts i, har de militära vitsorden medvetet utelämnats. Av någon anledning."

Intressant och kul iniativ av Alexandersson, gå till hans blogg och läs mer om malaj Persson.

Moteld

Idag börjar sossarnas 35:e kongress och de sex dagarna kommer bli en kanonad av valfläsk och nya attacker på högern. Enligt DN är det inte så svårt att lista ut när olika utspel kommer, imorgon är det äldreomsorgen som ser ut att bli sossarnas kanske största grej inför valet, på måndag arbetslösheten och på onsdag en gammal klassiker - tandvård. Gärna en medalj, men först något att bita i den med, typ. Alla stridsfrågor är lagda på kvällarna när TV-sändningarna slutat och ingen tittar på nyheterna längre.

Jag hoppas att de borgerliga lagt upp tänkbar moteld. Det duger inte att låta sossarna dominera helt själva under en vecka. Den här veckan blir avgörande för sossarna om de kan komma igen, och har vi i högern svar på tal i en enad front så kanske vi t o m kommer se några splittringsreportage när media frågar kommunisterna och miljöpartiklarna vad de tycker.

Problemen fortsätter för Bush

Igår var det Harriet Miers som drog sig tillbaka som kandidat till USA:s Högsta domstol, idag kom det första åtalet kom idag i affären runt läckan i Vita huset som avslöjade en CIA-agent som jobbade under cover. Det är som det tippades igår Dick Cheneys stabschef Lewis "Scooter" Libby som åtalas, men inte för själva läkan utan för att ha hindrat rättvisan (eller vad det kan heta på juristsvenska) och gjort falska uttalanden. Själva läckan misstänks Bushs högra hand Karl Rove stå för, men han åtalas inte utan utreds vidare. Scooter Libby har omedelbart sagt upp sig.

Bush har det inte så värst roligt just nu, vilket bland annat framsidan på senaste the Economist tydligt illistruerar:

Ge Stora Journalistpriset till Kalla fakta!

I kategorin Årets avslöjande är bland annat Fredrik Laurin, Joachim Dyfvermark och Sven Bergman nominerade för avslöjandet om utvisningen av de två egyptierna till tortyr i sitt hemland. De tävlar mot Knut Kainz Rognerud som avslöjande Anna Johansson-Visborgs stiftelse om korruption inom fackföreningsrörelsen och Evin Rubar för sin dokumentär Könskriget.

Jag tycker helt klart priset ska gå till killarna bakom egyptierna-avslöjandet. Det är ett enormt scoop rent journalistiskt men framförallt visar det på journalistikens och den fria pressens viktigaste roll, att granska statens övergrepp mot människor.

Det som är helt sanslöst är att ingen ännu tagit ansvar för detta. Som en av de nominerade sa i SVT:s morronsoffa, är att vi sitter här och är glada för nomineringen, men en av de utvisade sitter fortfarande inspärrad i ett av de värsta fängelserna i världen. Den andra personen är frisläppt men trakasseras fortfarande av egyptisk polis. Ingen har tagit sitt ansvar och justieministern har förklarat att de kommer göra likadant igen. Folk har ljugit, undanhållit sanningen och ingenting händer.

Borgerliga ökar igen, Junilistan till riksdagen

I senaste Temo-undersökningen ökar återigen de borgerliga sitt försprång rejält, trots sossarnas offensiv bland annat i form av en höstkampanj. Junilistan får 4,5 procent och skulle alltså komma in i riksdagen, framförallt tar de från centerpartiet och miljöpartiet. Just centern är inte så märkligt eftersom Junilistan låter en del som centern och pratar om federelism utan att använda det ordet. Att beslut ska tas så nära folket som möjligt. Däremot miljöpartiet är mer överraskande.

Sossarna tappar rejält, ner med 3,4 procentenheter till 32,1 procent. Moderaterna är nästan jämnstora med 31,6 procent.

Fi är just nu långt från riksdagen och efter den katastrofala starten så ska det mycket till att den nu ska vända trenden. Det gäller att de genomför ett mycket bra arrangemang i vår när de ska besluta mer om sin politik.

Fet och dryg

Göran Persson säger sig vara skeptisk till en europeisk fond som ska hjälpa till att balansera upp förändringarna i ekonomin på grund av globaliseringen. Det låter som en helt galen EU-idé och det verkade hoppingivande att Persson nu inte stod på samma sida som Blair, som han stödde tidigare i år när denne krävde förändring i jordbrukspolitiken.

Men Persson är inte skeptisk till själva idén, utan bara för att Sverige kan råka illa ut, i alla fall om man lever i hans dryga värld:

"Det kan bli dyrt för Sverige att ta ansvar för andra länder som inte har gjort sin hemläxa."

Om hemläxan består i att få en stor del av arbetskraften arbetslös, sjukskriven eller förtidspensionerad så visst.

Miers nominering dras tillbaka!

Bushs nominering till Högsta domstolen, Harriet Miers drar tillbaka sin kandidatur, eller vad man ska kalla det. Eller så kan man säga som det verkligen är att Bush har dragit tillbaka sitt stöd för henne.

Det är ett rejält bakslag för Bush och han visar ordentlig svaghet genom att ge vika för de republikanska krafter som varit mycket tveksamma till Miers. Det för också, möjligen, något positivt med sig i form av att nästa nominerade förhoppningvis är en person med tidigare domarerfarenhet som går att granska ordentligt innan. Miers var ett blankt papper som bara Bush kände till.

Bloggarna strikes again

Bloggaren Michelle Malkin jämför ett fotografi av USA:s utrikesminister Condi Rice, det ena publicerat i USA Today, det andra i en spansk tidning. Det är samma foto, men Rices ögon ser annorlunda ut. På det i USA Today ser hon halvt galen ut, medan på det spanska helt lugn och normal. USA Today erkänner nu att de manipulerat fotot:

Editor's note: The photo of Condoleezza Rice that originally accompanied this story was altered in a manner that did not meet USA TODAY's editorial standards. The photo has been replaced by a properly adjusted copy. Photos published online are routinely cropped for size and adjusted for brightness and sharpness to optimize their appearance. In this case, after sharpening the photo for clarity, the editor brightened a portion of Rice's face, giving her eyes an unnatural appearance. This resulted in a distortion of the original not in keeping with our editorial standards.

(Via Dick Erixon)

Annorlunda perspektiv

Jag tycker det är intressant hur helt utan tvekan SSU kan föreslå en kvoterad föräldraförsäkring utan att för en sekund våndas över att de styr människors liv. KDU:s ordförande Ella Bohlin ställde frågan i SVT Morgon om hur SSU ser på att 80-90 procent av föräldrarna inte vill ha kvoterad föräldraförsäkring. Anna Sjödin, SSU:s ordförande, sa att det där var klassisk högerpolitik där man vill kedja fast kvinnan i köket. Bra svar...

In your face TT!

Metro sa för ett tag sedan upp sitt avtal med TT, nu är det DNs tur att följa efter. Läsare av denna blogg vet att jag ofta länkar till andra som granskar TT:s telegram, framförallt om Mellanöstern där de ofta vrider till det rejält. Maila era lokala tidningar som använder TT och be dem följa Metro och DNs exempel.

Tacka dina partikamrater, Ringholm

Jag tycker det börjar kännas som om ministrarna inte längre är möjliga att sparka oavsett vad för skandaler de är inblandade i. Bosse Ringholms sågning av polisen var ingen allvarlig grej som ska leda till sparken, men att leda en klubb som aktivt pysslar med svarta löner, undanhållande av skatt och så vidare samtidigt som man är finansminister måste rimligen göra att man inte kan fortsätta i en regering. Eller är jag kanske för snabb med avgångskraven?

Hur som helst, min känsla är att media och alla andra är uttröttade av alla sosseskandaler så det tar liksom inte fart. Är bara regeringen tyst ett tag så blåser det över.

Den underbara rapporteringen från Irak

Idag kom valresultatet från Irak där fyra av fem irakier röstade ja till förslaget till konstitution. Hur inleder DN? Så här:

"Det kan se ut som om det rådde överväldigande nationell enighet i Irak. Men för de flesta är det ingen hemlighet att Irak är ett land med svårartad splittring enligt etniska och religiösa linjer."

Sen skriver DN om resultatet där två områden med många sunnimuslimer röstade nej. Men det är liksom det som är demokrati. Majoriteten bestämmer tillslut, innan omröstning förhandlar man och argumenterar för sin linje. Helt uppenbart är de oeniga, men det är beskrivningar som svårartad splittring som gör det hela så dramatiskt. Om ni tycker jag är petig så läs vad som kommer sen:

"Att totalt 78 procent av väljarna röstade ja till den nya författningen är på papperet en stor seger för USA och den irakiska regeringen."

Alltså inte en seger för irakiska folket som nu i ett demokratiskt val har valt sin egen författning.

"Washington kommer att framhålla att irakierna föredrar demokrati före upprorsmännens terror och att demokratibygget i Irak har tagit ett stort steg framåt."

Det kommer Washington säkert göra, eftersom det är helt sant. Irakierna föredrar uppenbarligen demokrati före diktatur och som DN sen klämmer in så gick ju faktiskt sunnimuslimerna och röstade.

"Nästa steg blir att välja ett nytt parlament, något som planeras till december. Mot detta kommer många att hävda att folkomröstningen snarast fördjupade den rådande disharmonin, och att sunniaraberna har blivit ännu mer marginaliserade än tidigare."

Vadå? Vad har det med saken att göra om en del tycker att sunnimuslimerna har blivit mer marginaliserade? Är det ett argument mot att ha parlamentsval i december, eller vad?

Hela texten är mycket märkligt - speciellt som det är en nyhetsartikel som ska rapportera och återge vad som händer i Irak. Det är ingen "analys", ledarartikel eller någon åsiktsförmedlande artikel överhuvudtaget.

Hela artikeln andas pessimism och återigen nedvärderas den arabiska demokratin. Araberna kommer aldrig klara det här, dom klarar inte demokrati, dom vill bara ta fram huggsablarna och slakta varandra. Sunnimuslimerna är sådana vilda galningar så dom kan inte hantera ett nej i en folkomröstning utan att starta uppror.

Herregud, här har vi miljoner människor som trotsar döden och går och röstar. Demokratin har vunnit ett av sina största slag. Allt är inte frid och fröjd i Irak, det vet vi alla, men det går banne mig åt rätt håll. Kunde det ha gått bättre? Ja, helt klart, men vi här uppe har fanimej inte gjort ett skit för att förbättra läget.

Otroligt märkliga avhopp!

Hälften av de 40 sångarna i Kubas nationalkör på turné i Kanada har hoppat av. Inte bara kören, utan hela landet. De väljer att lämna Kuba! Jag förstår ingenting. Varför vill de lämna denna paradisö med sin renässansfurstu till ledare? Ah, just det, det måste ha med Bush att göra. Och amerikanerna generellt. De bedriver ju en blockad mot Kuba som är roten till allt ont.

Men vänta. Varför hoppar de liksom av? Varför flyttar de inte bara? Är det något som inte står rätt till denna söderhavsö? Får man inte flytta hur man vill? Nej, vänsterpartiet menar ju att så inte är fallet. Ursäkta om jag där tänkte en fri tanke. Det ska inte hända igen.

Mer protester!

Avni Dervishi från Svensk-albanska kommittén skriver i dagens Expressen att de kommer demostrera mot litteraturpristagaren Harold Pinter den 10 december då Nobelpriset delas ut.

"250 000 människor dödades under kriget i Bosnien och 15 000 i Kosovo. 2,2 miljoner människor tvingades lämna sina hem i Bosnien, 1 miljon flydde från Kosovo.Allt för att undslippa etniska rensningar och folkmord.Han som bär det yttersta ansvaret för denna tragedi heter Slobodan Milosevic."

"Ofattbart nog finns det människor som hyllar folkmördaren Milosevic och jobbar aktivt för att han ska släppas fri. Den engelska dramatikern och författaren Harold Pinter hör till de mest fanatiska Milosevic-kramarna."

Bra iniativ av Svensk-albanska, hoppas många ansluter sig till deras demonstration och att fler organisationer tar efter deras exempel.

Alf och jag - inte så lika

Alf Svensson överväger att lämna Svenska kyrkan eftersom kyrkomötet nu väntas säga ja till att präster ska välsigna homosexuella par. Själv gick jag ur Svenska kyrkan av motsatt anledning, att de velade för mycket i frågan om homosexuella och mot att de inte kastade ut alla kvinnoprästmotståndare. Dessa får naturligtvis ha sina åsikter men jag tycker en kyrka inte ska tillåta att de bildar eget stift med mera. Därför gick jag ur.

Jag tycker också att det ska vara upp till kyrkorna själva att bestämma vilka de vill viga, men jag tänker inte vara med någonstans där homosexuella inte har samma rättigheter som heterosexuella.

Ja, som sagt var

Efter att jag skrev nedanstående post så surfade jag vidare till Johan Norbergs blogg, där skriver han om att Timbro inte får in en replik på Tiina Rosenbergs artikel där hon kommer med en hel del falska påståenden. Debattredaktören Mats Bergstrand skriver (ganska drygt tycker jag) att alla kräver replikrätt och att det inte går att tillgodose. Det kan jag visserligen förstå, men sätter fingret på den stora begränsningen hos tidningarna.

"Replikrätt är det ord som oftast anförs. Jag säger inte att varje enskilt klagomål saknar berättigande. Ändå menar jag att ropandet på "replikrätt" är ett av det mest överutnyttjade publiceringsargumenten i svensk press."

Ja, säkert är det så, och säkert bidrar inte alla repliker till att berika debatten, men DN Debatt är inte en debattsida, det är en anslagstavla. En anslagstavla där du spikar upp dina åsikter men där den du ger dig på inte för spika upp sina. På internet behöver den bristen i debatten inte finnas och Johan Norbergs förslag är både rimligt och visar på hur de gamla medierna lever i det förgångna:

"Får man i all välmening föreslå att DN Debatt i alla fall startar ett webbforum, där repliker som inte får plats i papperstidningen kan publiceras?"

Partiernas medlemsras

Idag skriver statsvetare Olof Petersson på DN Debatt om medlemsraset hos partierna de senaste 10 åren, från 625 000 till 329 000. Om trenden fortsätter är antalet medlemmar noll år 2017. I slutet ställer han en extra intressant fråga eftersom detta skrivs på en blogg:

"Utmanas både politiska partier och dagens medier av nya tekniska metoder att kommunicera?"

Svaret är väl ett ganska glasklart ja, det gör de i alla högsta grad. Internet är en revolution för yttrandefriheten och bloggar är en i mängden av framgångsrika sätt att väldigt enkelt göra sin stämma hörd. För ett och halvt år sedan var det möjligtvis mina nära och kära som lyssnade när jag hade åsikter om allt mellan himmel och jord, men idag är det flera hundra personer per dag. Det hade inte hänt om det inte funnits bloggar. Säkert hade jag ändå skrivit på tidningarnas debattsidor, men det är långt ifrån samma sak som att när som helst kunna publicera vad man vill, seriöst eller oseriöst, bra eller dåligt.

Det som är det bästa med bloggar och internet är möjligheten att få svar på tal. Skriver jag något ni inte gillar skriver ni det här i kommentarerna eller skickar ett mail, och skriver jag något ni gillar gör ni samma sak. Det berikar mitt skrivande och tänkade enormt mycket.

Partierna har ännu inte fattat den enorma kraft det finns i människors engagemang. Man ska inte behöva vara medlem för att kunna bidra till ett partis politik. Visst, en del av arbetet är kräver former som liknar de nuvarande, men mycket - väldigt mycket - går att ändra. I folkpartiet i Norrköping där jag är aktiv jobbar vi nu med att nå människor på olika sätt. Vi håller på att bygga om vår hemsida så den ska vara bättre för den typ av kommunikation som internet är bra för. Vi testade i helgen att använda en enkät när vi var på stan och kampanjade. Själva enkäten är mindre intressant men vi fick genom den en möjlighet att verkligen prata med folk och få ta del av deras tankar och idéer. När vi lanserade ett förslag tidigare i höst så bad vi folk att komma med idéer på förbättringar, människor som aldrig tidigare brytt sig om politik hörde av sig.

Det går bara man vill.

Pengarna i amerikansk politik

Ofta pratas det föraktfullt om de enorma summor pengar som spenderas på politik i USA, för det mesta är det republikanerna som får ta den mesta skiten. Men Olle Wästberg kommer med ett par i sammanhanget mycket intressanta påpekanden i sitt nyhetsbrev:

"De fem rikaste i amerikanska senaten är alla demokrater; John Kerry har den största förmögenheten.

Och räknat per röst satsade såväl moderaterna som socialdemokraterna mer i 2002 års val än vad Bush gjorde 2004."¨

Självklart är de totala summorna större i USA, för det är ett mycket större land med många fler invånare än Sverige. En annan stor skillnad är att i USA är de mesta av pengarna som spenderas privata donationer från vanliga människor, allt från 50 dollar upp till 2 000 dollar. I Sverige lever partierna huvudsakligen också på vanliga människors pengar, men dessa har inte haft något val om de ska bidra till partierna, för pengarna tas från skatten. Nästan en miljard kr per år, närmare bestämt.

8 november II

Dags för ett uppdatering av vad som händer over there på de fyra ställen där det kommer vara större val i november, guvernörsval i Virginia och New Jersey, borgmästarval i New York och folkomröstning i Kalifornien.

I Virginia är det ännu mer spännande, republikanen Jerry Kilgore har en minimal ledning på i snitt 0,3 procentenheter, men motståndaren demokraten Tim Kaine leder i några undersökningar. Båda två har gott om pengar kvar att spendera de sista två veckorna men har inte slutat att samla in för det. Bill Clinton hjälpte Kaine att dra in 1,5 miljoner dollar nyligen och president Bush, vicepresident Cheney och Bushs fru Laura har samlat in över 3 miljoner dollar åt Kilgore. Idag blev Tim Kaine "endorsad" av Washington Post vilket kanske kan tippa vågskålen i hans fördel. Men tidningen är kritisk till att ingen av kandidaterna tar tag i de riktigt tuffa frågorna som infrastruktur. Jag sätter ändå en spänn på Jerry Kilgore.

I New Jersey så såg det tidigare ut som om republikanen Doug Forrester var på väg att hämta in Jon Corzines försprång, men den upphämtningen har avstannat och Corzine har en ganska betryggande ledning på 8-9 procentenheter. Forrester sluggar nu hårt och anklagar Corzines kampanj för rena lögner, i en tv-reklam. Hur som helst så är pengarna på Corzine.

Så har vi det minst spännande valet av de fyra, borgmästarvalet i New York. Mike Bloomberg leder klart över utmanare Fernando Ferrer och den hjälp som makarna Clinton bidrar med kommer inte räcka för att komma ifatt.

Det senaste från Kalifornien är att Arnold Schwarzeneggers kampanj har dragit tillbaka en tv-reklam där Arnold pushar för sina fyra förslag. Guvernör Schwarzenegger har så dåliga popularitetssiffror just nu så de har gjort bedömningen att förslagen skadas om de förknippas för mycket med honom. Men just nu ser det ut att bli framgång för honom, hans förslag har en majoritet väljare bakom sig i samtliga fall. Den tidigare imponerande vändningen var alltså inte bara tillfällig.

Den smygande förändringen

Per T Ohlsson är som vanligt väldigt bra när han skriver sina söndagskrönikor i Sydsvenska Dagbladet, denna gång om socialdemokratins starka grepp om Sverige. Sossarna återvänder nästa vecka för sin kongress till Malmö där August Palm 1881 introducerade de socialdemokratiska idéerna och där landsfader Per Albin Hansson växte upp.

Per T skriver att numera är de marxistiska tankegångarna strukna ur partiprogrammet, men istället för att förstatliga näringslivet så är det tanken som inte längre får vara privat.

"Vi skall lära oss tänka och tycka på rätt sätt. Vara lydiga och tacksamma. Den socialdemokratiska staten blir identisk med det goda samhället. Så skall makten säkras."

Det här en ruggigt farlig utveckling, dels för vad den kan leda till, ett samhälle klarar sig inte i längden om den fria tanken inte får härska fritt. Och dels för att det är en sån smygande utveckling som vi har mycket svårt att uppfatta. Vi är alla som är uppvuxna i Sverige präglade av socialdemokratiska ideal vare sig vi vill eller inte. En del av oss kallar oss liberaler, och är det också till stor del, men är ändå präglade mycket hårt i den svenska modellen, som egentligen är den socialdemokratiska modellen. Vi har mycket svårt att tydligt föreställa oss ett annat samhälle, som fungerar på ett annat sätt. Då är det tryggare att hålla sig till det vi har nu.

Visst har vi vår yttrandefrihet kvar, jag skriver till exempel det här och Per T Ohlsson skriver vad han vill i sin tidning, men våra tankar är ändå begränsade av det klimat som råder i det svenska samhället. Och hur skulle vi kunna förbli opåverkade när statliga myndigheter lägger ner två miljarder årligen på opinionsbildning, bara som ett exempel.

Lysande sågning!

Kjell Albin Abrahamson har en lysande sågning av Harold Pinter på Expressens sida fyra, debattsidan. Han är nyanserad och vass i sina formuleringar, kolla bara:

"Jag fördömer inte allt som Pinter gör och säger i politiska sammanhang, endast för religiösa fanatiker är världen svartvit. Pinters engagemang för fängslade turkiska författare visar att han har rätt ibland. Pinter har en sovjetisk klocka som stannat för länge sedan men som onekligen visar rätt tid två gånger om dygnet. Resten är bara fel, fel, fel."

Och det här är också briljant:

"Får jag efter kommunisten Dario Fo och anti-isten Harold Pinter fästa Horace Engdahls uppmärksamhet på den ungerske dramatikern Istvan Csurka. Han är en fascistoid högerpopulist, antisemit, homofob och romahatare. Kort sagt, en man för Svenska Akademien."

Den verkliga orsaken till global uppvärmning!

Skattens påverkan

Konjunkturinstitutet visar i en intressant rapport kopplingen mellan skattetrycket och BNP-ökning per arbetad timme (här). Jag citerar från Danne Nordlings blogg:

"När marginalskatterna började stiga vid slutet av 1960-talet började också BNP-ökningen per arbetad timme att sjunka. Den verkliga utförsbacken kom med 1971 års skattereform som höjde marginalskatterna kraftigt."

"När sedan den stora skattereformen vidtogs 1990-91 kan man se att effektiviteten ökade."

Intressant resultat av finska spritskattesänkningen

Från början var det skräckreportage om fyllon som ragglade runt i parkerna, om de överhuvudtaget kunde stå upp, men nu kommer finska regeringen med en rapport som visar att konsumtion, misshandel och rattfylla minskar och framförallt att den svarta marknaden är utplånad. Mycket intressant och lärorikt för den svenska debatten.

Niklas Frykman har mer.

Bisarra TT

Bloggen TT-kritik är en av Sveriges viktigaste. Nu senaste är det ett inlägg om TT-journalisten Stefan Hjetén och hans konspirationsteorier. FN kom fram till att Syrien låg bakom mordet på Libanons premiärminister Hariri, men det tror inte Hjertén, han tror mer på Israel. Ni vet, demokratin som ligger bakom allt ont bland alla diktaurer i Mellanöstern.

Fågelinfluensan

Sällan har det väl varit så mycket hysteri för ingenting. Jag har länge varit rejält trött på allt tjat om fågelinfluensan, i ren protest stänger jag av TV:n så fort de nämner den. Det är en sjukdom som KAN bli farlig. Ojojoj! Daniel på Subjektiv skriver det jag tänker.

Lycka till statsman

Tony Blair är Europas enda statsman och nu när han bjuder in till EU-toppmöte så är det visioner som står på agendan. Han säger att EU måste reformeras, större satsning på forskning, mindre på jordbruk. Det är egentligen helt bisarrt att man ska behöva slåss för en sådan förändring. Jag håller alla tummar att Blair ska lyckas, vi som bor i EU behöver det verkligen.

Inte ett smaddevack

Universiteten gör helt rätt när de använder pengarna från regeringen till att höja kvalitén istället för att utöka antalet platser. I DN säger Erik Eriksson på Göteborgs universitet:

"Vi säger tack och amen och ökar volymen marginellt, men satsar i stället på att kvalitetssäkra den verksamhet vi redan har. I övrigt gör vi inte ett smaddevack."

På Uppsala universitet verkar man dock ha lite märkliga antagningsmetoder:

"Det är inte lätt att säga nej till en student som står vid dörren och gråter. Vi har låtit dem registrera sig."

Tjäna pengar på barn

Nej, inte ska man väl tjäna pengar på barn! Sossarna föreslår nu en stopplag för skolorna också. Friskolorna ska inte få drivas med vinst. Jag säger bara S U C K. De kommer inte få igenom frågan i riksdagen eftersom miljöpartiet i stödjer förslaget, men de vet att väljarna gillar frågan. Ställ frågan "Tycker du att företag ska få tjäna pengar på barn?" i en opinionsundersökning och en stor majoritet svarar nej. Samtidigt betalar de glatt skatt till lärarnas löner, köper tandborstar till sina barn, går på McDonalds med familjen och så vidare.

Ung vänster

Ung vänster har fått en ny ordförande. Hon är såklart kommunist och DN skriver att "hon har inga exempel på något i den svenska kommunismens historia som inte har varit bra, för man kan 'inte se saker så svart eller vitt'."

Ja, precis! Till exempel stöd till massmördande diktaturer är inte svart eller vitt, det måste nyanseras lite. Det går inte bara att säga att det var dåligt, säker var det nån av dom flera miljoner mördade som förtjänade det...

Jag får kräkreflexer av sådana där typer. Hur kan man stå där och inte ta avstånd från kommunismens historia. Det är absurt att tro på kommunism idag, men en del försöker iallafall säga att det blev inte som de menat i Sovjetunionen, den kommunism de vill ha är inte sån. Jag tror dom, jag tror inte de vill ha massmördande, de är bara korkade och kan inte lära av historien. Men den här typen som inte ens kan säga detta, dom är inte korkade, dom är otäcka och vidriga.

Men på den positiva sidan finns att det kommer bli lite svårt för dom att bedriva valkampanj. Ung vänster förlorar sitt statsbidrag på fyra mille.

Tänk om han bara hade lyssnat!

Nu är "Lotto-Erik" knäckt! Tänk om han bara hade lyssnat på alla olyckskorpar som sa att pengar inte ger lycka. Tänk om han bara inte hade vunnit alla dessa pengar. Han hade varit mycket lyckligare som en fattig arbetare på Gotland. Pengar är av ondo!

Bygg bort problemen - igen

I dagens Folkbladet här i Norrköping läser jag att sossarna vill bygga bort problemen i ett av Sveriges värsta utanförskapsområden Hageby. Och på DN Debatt läser jag samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin som lever upp till titeln och föreslår att problem i de segregerade områdena ska - gissa vad - ja, byggs bort.

För det första erkänner uppenbarligen Mona Sahlin att det finns segregerade områden där problem är så stora att massiva satsningar måste göras för att förbättra situationen. Min fråga är då återigen: Denna segregation har uppkommit i det Sverige som sossarna styrt sedan 1920-talet, varför ska vi tro att de nu plötsligt kommer fixa problemen? Och det dessutom med en metod som testades på 60- och 70-talet med miljonprogrammet.

Sossarna höstkampanj

Sossarna drar igång en höstkampanj under temat "Alla ska med. Så enkelt är det". Ja, precis, nu ska alla rösta på sossarna, så enkelt är det, kosta vad det kosta vill. Men det är framförallt detta budskap jag reagerar mot:

"Nu ska vi bli världens bästa land för äldre."

Jaha, så då erkänner sossarna att vi inte är det. Kan inte sossarna också tala om vilka länder som är bättre och VAD I HELVETE de har sysslat med sedan de tog makten på 1920-talet. Deras förmåga att bedriva kampanj mot sig själva är imponerande. Låt dom inte komma undan denna gång. Sossarna bär HELA ansvaret för hur det ser ut i äldrevården, men nu ska vi rösta på dom så de ska kunna fixa det de inte klarat av på 80 år. VARFÖR skulle de klara det nu?

Hitchens motorsågar Pinter!

Christopher Hitchens drar igång motorsågen och sågar i Expressen Harold Pinter längs fotknölarna:

*Brum*

"Deras [Svenska akademins] val av Pinter är en absurditet fullständigt befriad från drama: en rak och brackig förkärlek för det groteska. 'Jag har ingen aning varför jag fick priset' sa författaren."

*Brum* *Brum*

"Men för att gå rakt på sak, varenda tänkande människa vet exakt varför han var årets vinnare ... Precis av samma skäl som man belönade Jimmy Carter med "Fredspriset" i ett försök att förstärka förlägenheten inom Bushadministrationen, är denna löjeväckande hyllning av en tredjerangens föredetting till dramatiker motiverad av en pseudointellektuell europeisk fientlighet till regimskiftet i Irak."

*VROOOM*

"Den blotta barnsligheten i detta material utgör på pricken en kombination av banalitet och ondska: en förkärlek för diktaturer nedkletad med obsceniteter och enfald."

Och så till sist detta, hoho:

"Precis som med fredspriset har litteraturpriset kommit att ungefärligen motsvara värdet av en resolution från FN:s kommission för mänskliga rättigheter."

Växthuseffektdebatten

Debatten blev väl hyfsad debatt, men ganska petig och detaljerad i början inte minst.

En sak som jag reagerade på var SVT-meterologens anklagan mot de som inte höll med honom om koldioxidens påverkan på växthuseffekten, han sa att de fick ställa sig frågan om vilket ansvar de hade. Vilka effekter deras förnekande kunde få för mänskligheten. Han har helt rätt, men det han missar är att ställa sig själva samma fråga. Vad för ansvar tar han på sig genom att förespråka de lösningar han gör, som i stor utsträckning går ut på att vi ska ändra livsstil. Innebär hans lösningar en försämrad ekonomisk utveckling, där de människor i u-länder som han vurmar, kommer lida ännu mer?

Själva frågan är hur mycket koldioxid påverkar växthuseffekten, att den gör det på något sätt borde inte råda något större tvivel om. Och om den är så skadlig som många tror, hur minskar vi den då? Genom att förbjuda eller genom att utveckla? Jag gillade professor Azars linje om utsläppsrätter. Kostar det att släppa ut koldioxid så kommer andra tekniker utvecklas. Men det kräver en livaktig ekonomi som växer. Det uppnår vi inte genom att sluta resa och sluta handla. Tvärtom!

Demokrati minskar våld

R.J. Rummels forskning bekräftas idag av den nya Human Security Report, demokrati minskar våld. Rummel har tidigare också belagt att demokratier inte krigar mot varandra. Hur förklarar de detta i rapporten, jo:

En dramatisk ökning av antalet demokratier.

En ökning i ekonomisk beroende mellan länder. Typ "du skjuter inte på dina kunder".

En ökning av globala organisationer.

En minskning av de ekonomiska vinsterna av krig. Länder tjänar mer på handel än på att erövra naturtillgångar och land.

Nej till kärnkraft, ja till ökad nativitet

Folkpartiet vill bygga ut kärnkraften, och jag instämmer. Men här kommer ett argument som kan bli svårt att tampas med. När elavbrotten var långa och många efter stormen Gudrun så tillverkades det många barn, det är babyboom nu nio månader efter.

Vad säger du om det Jan Björklund?

TV-tips: Debatt om växthuseffekten

I kväll kl 22 är det debatt i SVT om bl a växthuseffekten. Ska bli mycket interssant!

Låt Ringholm sitta kvar!

Under Bosse Ringholms tid som ordförande för Enskede IK så betalade man bl a ut svarta löner och betalade därmed 950 000 kr för lite i skatt. Oavsett vad det är för skandal så brukar ingen i regeringen få sparken. Och snälla Göran Persson, låt Ringholm sitta kvar! Annars kommer han säkert bli landshövding här i Östergötland.

F.d. akademiledamot kritiserar valet av Pinter

Knut Ahnlund som avgick ur Svenska akademin med buller och bång för någon vecka sedan kritiserar nu valet av Pinter eftersom, som han uttrycker de inte var medvetna om "Pinters politiska aggressivitet".

Jag tror nog de var medvetna, men struntade i det. Eller tyckte det var bra.

Harold Pinter

Debatten har tagit fart om Nobelpristagaren i litteratur, Harold Pinter, i medier runt om i världen, allt från Wall Street Journal till Expressen.

I Expressen skriver Mae Liz Orrego Rodriguez om Pinters Castrokramande. Hon har själv flytt från Kuba med sin familj och likaså har var sjätte kuban, trots det menar Pinter att Kuba är "en väl fungerande demokrati". Han står upp mördaren Slobodan Milosevic och är medlem i Storbritanniens motsvarighet till Svensk-kubanska föreningen som helhjärtat stödjer Fidel Castro.

Frågan är då om man ska tilldela en person med dessa sympatier ett Nobelpris? Det flesta verkar nämligen överens om att han är värdig priset för sina prestationer som dramatiker. Jag har svårt att bestämma mig, men lutar nog ändå åt ett nej. Jag tycker inte att det enbart ska vara politiskt korrekta personer som ska kunna få Nobelpris, det behövs obekväma människor i vår värld. Men Pinter står för det första inte för någon obekväm linje där han är ensam, han har stöd av väldigt många så kallade intellektuella i sitt diktaturkramande. För det andra så tycker jag att en gräns måste gå någonstans, en nynazistisk författare är garanterat utesluten från Nobelpriset oavsett hur bra han eller hon än skriver. Något annat bör inte gälla för en person som försvarar Kubas diktatur och Slobodan Milosevics handlingar.

Dessutom verkar han inte ha finheten nog att inte göra politik av priset, han säger att hans Nobeltal kommer vara politiskt. Nobelpriset är ett alldeles för bra pris för att det ska smutsas ner av diktaturkramare och Svenska akademin har ett ansvar att inte sprida anti-demokrati.

Men det som ändå stör mig mest är hur TT skriver om det:
"De senaste decennierna har Pinter vid sidan av författarskapet gjort sig känd som en förkämpe för mänskliga rättigheter."

Ja, och tomten har inget skägg.

2008: Blir det kriget mot terrorismen som avgör?

Valet 2004 handlade mycket om kriget mot terrorismen, mindre om kriget i Irak, eftersom John Kerry stödde det. Men hur kommer valrörelsen 2008 se ut? David Yepsen tror i DesMoines Register att säkerhet, kriget mot terrorism och kompetens i utrikespolitiken kommer vara dominerande. Det är svårt att inte dela hans analys. Hur stor fråga Irak kommer vara är omöjligt att säga, eftersom det beror på utvecklingen där. Går det åt rätt håll och en del trupper har börjat komma hem så kommer det naturligtvis vara positivt för de kandidater som hela tiden stöttat Bush, och vice versa.

Men kriget mot terrorismen kommer sannolikt inte vara över om tre år, och risken att ytterligare något stort attentat genomförts är ganska stor. Så troligen kommer ledaregenskaper i dessa frågor vara viktiga. Vilka gynnas då av det funderar Yepsen.

De två som leder just nu Rudy Giuliani och John McCain ses båda som den typen av ledare, även om Giuliani inte har samma utrikeserfarenhet som McCain, men har å andra sidan hanterat situationen galant efter det största terrorattentatet i USAs historia. Condi Rice kunde vara i ett drömläge om Irak har gått bra, men hon tänker inte ställa upp.

Hos demokraterna har vi bl a f.d. Nato-befälhavaren general Wesley Clark som ställde upp 2004 och senator och f.d. guvernör Evan Bayh som sitter i senatens armed services and intelligence committees.

Yepsen menar också att guvernörer som hittills har haft mycket lättare att vinna presidentval än senatorer kan få lite problem 2008, just eftersom utrikespolitik kommer vara en merit. Det har han helt rätt i och det talar ju för en person som Bayh som har erfarenhet av båda.

Vad jobbigt det är för vänstern

Igår skrev jag om hur TT beskriver den framgångsrika folkomröstningen i Irak. Nu är det DN som skriver själva och måste naturligtvis hitta något negativt att skriva:

"Resultatet av lördagens folkomröstning i Irak kan se ut som en framgång för den USA-sponsrade författningen."

Ja, det kan se ut som en framgång, eftersom det var en framgång! Ökat valdeltagande, inte så mycket våld som förväntat och ett stort valdeltagande hos alla olika religiösa grupper.

Och som jag påpekade igår, såklart måste de skriva lite om det inte alls är säkert att de dumma araberna kommer kunna hålla ihop. Snart blir det inbördeskrig! Det behövs en diktator för att hålla ordning på dem.

"...att alla folkgrupper ser sig som irakier och vill fortsätta att leva tillsammans. Det är något som betvivlas av många analytiker."

Biståndspengar at work

Sida och Forum Syd har bjudit in och betalat resa för en massmördare till Lund där han deltog i en konferens. Abdi Qeybdiid som han heter finns fångad på en amatörfilm och är enligt uppgiftslämnaren till polisen ökänd i Somalia. Nu är han misstänkt för folkmord.

Måste säga att de är skickliga på att plocka fram riktigt fina människor. Var inte Forum Syd inblandade i en inbjudan till en terrorist för ett tag sen?

2008: No, no, no säger Rice

Condi Rice säger klart och tydligt nej till att ställa upp i presidentvalet 2008:

"I don't know how many ways to tell people that I have no interest in being a candidate for anything. ... No."

Och hon har en poäng i att hon aldrig kandiderat för någonting, en erfarenhet som är bra om man ska klara en över ett och ett halvt års kampanj:

"I'm not somebody who wants to run for office. I haven't ever run for anything."

Dåligt är bra och bra låtsas vi inte om

När det råder någon slags konsensus runt någonting, som man kan säga att det gör i frågan om växthuseffekten där politiker och massmedia tävlar i att skrämma upp folk, så beror plötsligt allt dåligt på växthuseffekten, men det bra som händer, det liksom bara händer.

Bloggen World Climate Report har skrivit en rolig post om det. I nyheterna är alltid "bra" djur utrotningshotade, som de fina fjärilarna, söta pingvinerna eller vackra sångfåglarna. Men de "dåliga" djuren de bara sprider sig, myggor vid Nilen, smutsiga råttor eller feta skalbaggar som käkar upp skogen.

Men när det händer något bra med ett "bra" djur så liksom bara händer det. Som när den utrotningshotade gröna sköldpaddan för första gången lägger ägg så långt norrut som Virginia, när den i vanliga fall bara håller till i Florida, då säger ingen tack till växthuseffekten. Då kan man plötsligt inte dra slutsatsen bara så där att det skulle vara växthuseffekten som ligger bakom sköldpaddans flykt. Och nej visst, det kan vi inte heller. Lika lite som vi kan dra slutsatsen om alla de dåliga djurens spridning och den bra djurens hotade tillvaro.

Frågan om växthuseffekten är naturligtvis allvarligare än så här, men det sätter ett intressant perspektiv på det.

Så vill jag rösta!

I Estland hålls val via internet eftersom 80 procent av befolkningen har ett elektroniskt id-kort som går att använda nu i kommunalvalet. Tack för alla underbara länder i Östeuropa som testar nya spännande idéer som vi i väst är för tröga och fega för att våga!

Vilket förakt för irakierna!

Så här inleds TT:s telegram som meddelar att irakierna har röstat ja till förslaget till ny konstitution:

"Dels står den överväldigande folkmajoriteten av shia och kurder bakom det nya demokratiska Irak som författningen ritar upp. Dels har aldrig någonsin ett val eller en folkomröstning i Irak givit annat resultat än vad överheten vill. Det är en vana från 20-talet, då Storbritannien manipulerade irakierna."

Vilket förakt för ett demokratiskt val och de som röstat i det. De dumma araberna är inte kapabla att fatta egna beslut utan blir manipulerade av överheten. Fy fan!

Det är samma resonemang som när en del utgår från att så fort som olika religiösa grupper i Irak inte kommer överens så kommer de börja döda varandra och starta inbördeskrig. De dumma araberna förstår inte hur man pratar med varandra, istället tar de sin kroksabel och börjar hugga.

Positiv start för Junilistan

Vi har nu sett tre opinionsundersökningar sedan Junilistan meddelade att de ställer upp i nästa års val. De senaste idag från Sifo, där de precis klarar sig in riksdagen med 4 procent. I Ruabs undersökning landade de på 4,8 procent men i senaste Skop var stödet svagt, under 2 procent.

Det är alltså inget totalt genomslag, men det var inte heller att vänta. Däremot har de snabbt fått en bas på 2-4 procent. Jag tror chansen är stor att de tar en plats i riksdagen. Intressant är också att notera att de fortfarande tar väljare från samtliga partier, och kristdemokraterna är inte speciellt drabbat.

Självklart ska vi delta!

Oavsett vad man tyckte och tycker om Irakkriget så ligger det nu i alla demokraters intresse att Irak blir en stabil demokrati. Därför borde Sverige göra allt vi kan för att bidra till den utvecklingen. Men Sverige genom Laila Freivalds tackar nu nej till att hjälpa till att utbilda irakiska officerare i Irak.

Cecilia Wigström (fp) åsikter instämmer jag till 100 procent med:

"Vi vill stödja den demokratiska utvecklingen i Irak och då är det inte en principfråga var utbildningen sker. Den bästa utbildningen ges på plats men kan också ske utomlands."

Ett bra byte

Jag lyssnade precis på Svenskt Näringsliv nya VD Urban Bäckström i Ekots lördagsintervju. Han är ett klart lyft jämfört med Ebba Lindsö. Mycket pedagogisk och bra när han förklarar Sv. Näringslivs ståndpunkter. Han riktar också tydlig kritik mot de så kallade tillväxtsamtalen mellan regeringen och Sv. Näringsliv där politikerna lurade brallorna av företagarna.

Ingen bättring för utvisade egyptier

Ekot rapporterar att all den kritik som levererats mot utvisningen av egyptierna med hjälp av CIA inte har lett till att dessa två har fått det något bättre. Båda har blivit utsatta för tortyr och den ena personen sitter fortfarande kvar i fängelse.

Jag tycker det fortfarande är helt otroligt att inte ett enda ansvar har utkrävts trots alla lögner, undanflykter och brott mot mänskliga rättigheter.

2008: Kampanjen igång sedan länge

Det råder ingen tvekan om att kampanjen inför nästa presidentval redan är igång, och har varit det ett tag. Men nästan ingen törs säga att de verkligen kommer att ställa upp, alla säger "kanske", "vi får se", "jag tänker inte alls på det", "jag tar ställning nästa år", "nästa år kanske jag kommer tänka på det" och så vidare, och så vidare. Amerikansk politiks variant av "nej, nej, nej, jag vill inte bli partiledare".

En av de nyare på banan är Newt Gingrich, tidigare talman, och han säger att han kan komma att ställa upp "om ingen av de andra kandidaterna för fram hans idéer". Förutom de tre ledande namnen John McCain, Rudy Giuliani och Condi Rice så ligger Newt hyfsat till bland republikanerna i opinionsundersökningarna.

Al Gore som var på besök i Stockholm för ett par dagar sa då att att han inte kommer ställa upp 2008, som det har spekulerats en hel del om. Men han sa också att han inte helt utslöt ett framtida politiskt engagemang igen. Jag tror annars att Gore hade haft ett hyfsat läge, i alla fall att ta hem den demokratiska nomineringen. Han har länge pratat om växthuseffekten som är en fråga som blivit hetare (ha ha) nu efter Katrina. Dessutom tar han tydligt avstånd från Irakkriget och säger att han inte skulle ha invaderat ett land som inte anföll USA. Och motståndet mot Irakkriget växer i USA, framförallt bland demokrater. Men som jag påpekat flera gånger tidigare, det kan vara ett helt annorlunda läge 2007 då primärvalen drar igång.

Senator Ted Kennedy från Massachussets säger att han skulle stöjda John Kerry igen om han beslutade sig för att försöka igen 2008. Kerry var nyligen i Iowa för att träffa demokrater därifrån och har på intet sätt uteslutit ett nytt försök.

En annan möjlighet som diskuteras nu i USA är en fight om presidentposten mellan Hillary Clinton och utrikesminister Condi Rice. Dick Morris har skrivit en bok i frågan, Condi vs. Hillary, och menar att Condi är den enda som kan stoppa Hillary Clinton.

Det ska bli skönt när allt smygande är över och vi vet vilka kandidater som ställer upp. En del av de namn vi läser om nu kommer inte ställa upp för att de bedömmer sina chanser som för små, och andra som inte alls funnits med i diskussionen kommer kasta in sin hatt i ringen och göra ett försök.

8 november

Den åttonde november är ett intressant datum för oss som följer amerikansk politik, då genomförs nämligen fyra större val i USA. Borgmästarval i New York, guvernörsval i New Jersey och Virginia och folkomröstning om Arnold Schwarzeneggers förslag i Kalifornien.

Borgmästarvalet i New York är redan klart. Nuvarande borgmästare Mike Bloomberg leder med nästan 30 procentenheter, vilket är en dubbling de senaste två veckorna. Republikanen Bloomberg leder till och med hos demokratiska väljare. Men utmanare Ferrer har ett ess i rockärmen i form av Bill Clinton som ska kampanja för honom.

Däremot har det blivit betydligt mer spännande senaste tiden i New Jersey. Senator Jon Corzine (dem) har hela tiden haft en betryggande ledning men motståndaren Doug Forrester har kampanjat effektivt genom att lyfta fram fastighetsskatten och Corzines kopplingar till andra demokrater inblandade i korruption. Corzine leder fortfarande i nästan alla opinionsundersökningar men avståndet krymper.

I Virginia är det riktigt spännande och oavgjort mellan kandidaterna i några undersökningar. Republikanen Jerry Kilgore leder dock med någon procentenhet i de flesta över demokraten Tim Kaine.

Och i Kalifornien ser det fortfarande bra ut för Arnolds förslag, som jag skrev om för några dagar sedan. Dock har förre presidentkandidaten John Kerry blandat sig i leken och kampanjar mot förslag 75, det som skulle begränsa fackförbundens möjlighet att använda medlemmarnas pengar i politiska kampanjer.

Lord Nelson

Chris Sharp skriver en bra sammanfattande text om Lord Horation Nelson i British Heritage Magazine. Nelson står idag staty vid Trafalgar Square som fått namn efter stället där hans största seger stod och där han också miste livet.

Det engelska flottan under Nelson krossade den franska och gav Napoleon en sådan näsbränna att han aldrig mer vågade skicka ut sin flotta på några större äventyr på havet och grundlade Englands dominans på havet för hundra år framåt.

Lord Nelson var en mycket djärv och skicklig taktiker och strateg och jag gillar framförallt hans sätt att bryta mot gängse normer. Strider till sjöss och land utkämpes på den tiden på ett ganska förutsägbart sätt, men genom att bryta mot det vann han stora segrar.

Bush sparsam istället?

Bloggen Truck and Barter menar att de siffror som Reason presenterade om fem presidenters budgetar inte stämmer. Som ni kan läsa nedan så menade Reason att Bush ökat utgifterna med 35 procent när det i själva verket är, enligt Truck and Barter, ett plus på 0,6 procent. Så här ser de respektive siffrorna ut:

Reason
1. Bush: +35.2%
2. LBJ: +25.2%
3. Reagan: +11.9%
4. Nixon: -16.5%
5. Clinton: -8.2%

Truck and Barter
1. Nixon: +2.5%
2. LBJ: +1.4%
3. Bush: +0.6%
4. Reagan: -0.8%
5. Clinton: -0.9%

Jag är inte ekonom så jag kan inte bedöma hur trovärdiga de respektive siffrorna är, men intressant är att notera att båda kommer fram till att Bill Clinton är den som minskat utgifterna mest.

Värt att notera är att jag flera gånger läst i the Economist om Bushs stora spenderande och de brukar inte vräka ur sig saker bara.

2006: Fortsatta problem för republikanerna

För drygt ett år sedan var det val i USA där Bush vann klart och republikanerna gick framåt i både kongressen och senaten och republikanerna var kanske starkare än någonsin. Nu, inte ens ett år senare, är situationen den motsatta. President Bushs job approval ligger för första gången på ett snitt under 40 procent, en mycket dålig siffra. 45 procent av väljarna vill se en av demokraterna styrd kongress och senat, mot 38 procent för republikanerna.

Kriget i Irak, Katrina, Karl Rove, Tom DeLay och Bill Frist har mer eller mindre blivit republikanska problem. Och nomineringen av Harriet Miers till Högsta domstolen är inte omtyckt i de egna leden.

Dessutom kom siffror som jämför hur mycket fem amerikanska presidenter har ökat statens utgifter de fem första åren vid makten, och Bush leder den ligan rejält före Lyndon B Johnson, Ronald Reagan, Bill Clinton och Richard Nixon.

Men läget är inte problemfritt för demokraterna även om de naturligtvis just nu sitter i en bättre position inför senats- och kongressvalen nästa år. För det första har de hittills nästan uteslutande enbart varit negativa, det kan bli svårt att vinna några större framgångar om de inte kommer med ett positivt budskap också. Frågan är bara när det ska lanseras. Det är långt kvar till valet och mycket kan hända.

Och visserligen om vi tittar på siffrorna som visar vilka väljarna vill ska styra kongressen och senaten så ser det bra ut för demokraterna, men de hade positiva siffror även inför valet förra hösten, om än inte lika stor ledning. Då gick republikanerna framåt i både senat och kongress. Det är alltså en helt annan sak att säga vilka man tycker ska styra, än att gå och rösta och välja mellan två personer. Demokraterna behöver bra kandidater helt enkelt och vara skickligare i de lokala kampanjerna, annars kommer det inte gå vägen i alla fall.

Jag tror även att demokraterna på det nationella planet behöver ett bättre ledarskap. Nu har visserligen republikanerna problem på den fronten eftersom flera av deras tunga företrädare har problem av något slag. Jag tror inte opinionsundersökningarna ser ut som de gör för att folk längtar så mycket efter demokraterna, utan snarare att republikanerna har lyckats knalla in i en massa problem. Lättar det på den froten så står republikanerna starka igen.

Äntligen!

Äntligen hoppar Tiina Rosenberg av F!. Förhoppningsvis slipper vi se henne mer i tv och tidningar. Förutom att det är skönt att slippa höra hennes konstiga åsikter så tror jag det kan vara positivt för Fi. Och jag hoppas det går bra för dom, så de slår ut vpk och mp.

(Obs Tiina! Detta är inget hot!)

God Bless America

Årets Nobelpristagare i litteratur, Harold Pinter:

Here they go again,
The Yanks in their armoured parade
Chanting their ballads of joy
As they gallop across the big world
Praising America's God.
The gutters are clogged with the dead
The ones who couldn't join in
The others refusing to sing
The ones who are losing their voice
The ones who've forgotten the tune.
The riders have whips which cut.
Your head rolls onto the sand
Your head is a pool in the dirt
Your head is a stain in the dust
Your eyes have gone out and your nose
Sniffs only the pong of the dead
And all the dead air is alive
With the smell of America's God.

Suck.

Schwarzenegger v. Beatty?

I Kalifornien nästa år skulle vi kunna få se något riktigt roligt. Två världskända skådespelare i kampen om guvernörsposten, Arnold Schwarzenegger mot Warren Beatty. Den senare är demokrat sedan han jobbade för Robert Kennedy 1968 och har den senaste veckan gått ut med hård kritik mot Arnolds och hans förslag som det är folkomröstning för i november. Det har alltså fått en del att tro att han kommer utmana Arnold nästa år.

Warren Beatty har provat på politikerrollen förut, fast bara på film. I Bulworth där han spelar en senator som hyr en yrkesmördare, för att mörda honom själv. Han är också känd från Dick Tracy (med Madonna) och så har han spelat gangster i Bugsy.

Jag tror inte Beatty kommer ställa upp, mest för att han skulle förlora, men det vore onekligen lite roligt.

Men för f-n!

Vad är det med folk i det här landet ibland? Jag vet inte jag ska skratta eller gråta. Här går en snubbe och vinner 122 miljoner kr på lotto, och är naturligtvis förbaskat glad. Men tror ni att det kommer nån jävla dödgrävare som påstår att han är psykolog, och säger: "Se upp Erik, så du inte börjar frossa i mat och lyxvanor".

Vad ska han annars göra med 122 miljoner spänn! Leva som vanligt. Helst bo kvar i samma gamla sketna lägenhet, inte sluta på jobbet. SUCK! Erik har nu så mycket pengar att han nu kan be vem som helst dra åt helvete, börja med den där psykologen.

Hur är det egentligen med orkanerna?

Efter orkanerna Katrina och Rita så påpekade bland annat Bo-Inge Andersson på SVT att typ detta var Bushs fel eftersom han inte skrev under Kyoto-protokollet. Eftersom slutsatsen kommer från denna briljanta man så finns det ingen anledning att betvivla det. Eller?

Jo faktiskt, men vi kan ta och titta på lite forskning i ämnet. Har det blivit fler orkaner, och har orkanerna blivit värre? En del forskning antyder det, men vilka slutsatser kan dras? Vi börjar med forskningen:

I vetenskapstidningen Science publicerade Peter Webster sin forskning där han granskat antalet orkaner de senaste trettio åren och deras styrka. Han kom fram till att antalet stormar inte ökat på jorden, bara i Nordatlanten, men samtidigt minskat på andra ställen. Det går inte att koppla till någon global uppvärmning.
Däremot så har styrkan i stormarna ökat, inte deras högsta vindhastigheter, de ligger stilla, men antalet orkaner i styrka 4 och 5. Samtidigt så har de svagare minskat vilket ökar den genomsnittliga styrkan. Webster menar att det kan ha och göra med global uppvärmning, eller iallafall att resultaten inte motsäger det.

Websters forskning är något begränsad av det faktum att det bara finns bra statistik från 1960-talet, då satelliter började användas. Men för just Atlanten finns tidigare statistik tackvare väderflygplan. Den statistiken bekräftar Websters forskning mellan 1970 och 2000, men tittar man på de 25 åren innan 1970, som Webster alltså inte har med, så blir det genast mer intressant.

Då kan vi nämligen se motsatsen till det som hände 1970-2000. Mellan 1960 och 1970 sjunker antalet kraftiga stormar till en lägstanivå, för att sedan stiga något, dippa ner igen 1990 för att då kraftigt öka i antal och styrka. Innan 1960 låg siffrorna nästan lika högt som idag, och hade stigit dit från en lägre nivå åren innan.

Vad kan man dra för slutsatser då? Jo, att det naturligtvis är möjligt att de senaste 30 årens ökning har att göra med en växthuseffekt skapad av människan, men också lika möjligt att det inte har något med det att göra. Vi skulle behöva statistik från en längre tid helt enkelt. Eller en bättre förklaring av Bo-Inge.

Läs mer på Tech Central Station.

Heta Lars!

Etta ligger Fredrik Ljungberg. Tvåa är Emma Andersson. Sexa är Lars Leijonborg.

Vad är detta för lista? Jo, en över Sveriges hetaste singlar. En del av er kanske höjer på ögonbrynen, men vem vet, det är kanske dom som fått in honom på listan. Så här står det:

6 LARS LEIJONBORG
Partiledare
Modemedveten och gillar att hänga på kändisfester

Ja, mycket ska man höra.

Tio myter om Che Guevara

Alvaro Vargas Llosa mosar tio myter om Che Guevara. Mannen som finns på t-shirts över hela världen och hyllas av alla popvänsternissar är inget annat än ett kallblodig mördare, en kass revolutionär, en dålig gerillaledare som krökte rygg för Sovjetunionen och inte lyckades få med sig de vanliga fattiga människor som eftervärlden påstår.

En häpnadsväckande vändning

Det är en smått otrolig vändning av opinionen som Arnold Schwarzenegger nu håller på att klara av. I november kommer Kalifornines väljare gå till val i en folkomröstning om ett antal olika frågor, varav fyra stycken kommer från guvernören. I proposition 74 vill Arnold att lärare inte ska kunna bli helt behöriga fören efter fem års tjänstgöring, mot nuvarande två. I proposition 75 vill han att fackförbunden måste ha skriftligt godkännande av en enskild medlem om deras pengar ska kunna användas i politiska kampanjer (fackförbunden har öst in miljoner dollar av medlemmarnas pengar för att stoppa förslaget). Nummer 76 vill sätta ett utgiftstak för statens budget och 77 vill att makten över valdistriktens indelning ska flytta från politiker till domare.

Motståndet från olika grupper har varit hårt under sommaren och både Arnold och hans förslag har tappat rejält i popularitet och de såg ut att bli nedröstade allihopa, de flesta med stor majoritet. Men nu har det alltså vänt.

Nummer 74 med lärarna har legat hyfsat till hela tiden, men hade i näst senaste en majoritet mot. Men i senaste undersökningen var det återigen en majoritet för. Proposition 75 har legat på en stadig majoritet för ja i flera undersökningar, men hade i augusti endast en ledning med 5 procentenheter. Men proposition 76 har däremot haft en mycket stor majoritet mot, en övervikt med mellan 46 och 37 procentenheter och det är här den riktiga vändningen har skett, för i senaste var siffrorna istället en övervikt för ja med otroliga 22 procentenheter. Likaså för 77 där övervikten för nej varit mellan 15-18 procentenheter, men ja nu leder med en övervikt på 23 procent.

Svaret ligger i att guvernör Schwarzenegger nu inlett sin kampanj för ett ja, med flera tv-framträdanden och intervjuer. Jag måste säga att jag är imponerad av hans kampanjmaskin, och överraskad av den snabba vändningen. Vinner Arnold samliga omröstningar så går han mycket stärkt in i guvernörsvalet nästa år.

Nils Lundgren

Jag lyssnade idag på Ekots lördagsintervju med Nils Lundgren och det förstärke mitt intryck av Lundgren som en mycket kompetent politiker. Han har en förmåga att argumentera som gör att det låter som självklarheter och fakta som han rabblar upp. Han svarar klart och tydligt, precis som en viss Göran Persson.

Om Junilistan kommer lyckas i valet 2006 står skrivet i stjärnorna men får Lundgren mycket utrymme i media, och får han vara med i debatterna i slutet av valet så kommer det hjälpa Junilistan rejält.

Jag tycker också det är spännande med att de ger ledamöterna fritt mandat i vissa frågor. Det tilltalar den del av mig som vill ha en riksdag där partierna har mindre makt och ledamöterna större. En riksdag där en riktigt skicklig riksdagsledamot verkligen kan göra skillnad. Det stora problemet är som många redan påpekat att vi inte har renodlat personval i Sverige.

Men ett är iallafall klart, Junilistan är en betydligt fräschare fläkt i svensk politik än vad fi är, men rent politiskt är det inte så mycket nytt.

Neo

Till nyår får vi borgerliga, liberala typer en ny tidning att läsa, magasinet Neo. Jag hörde talas om den här tidningen för ett tag sen och har höga förväntningar på den. Den fyller verkligen ett tomrum i den svenska debatten. Jag hoppas bara att de inte blir för insnöade, utan fokuserar på att "vanliga" människor ska köpa den och läsa, inte bara vi nördar.

Ohly är köpt av CIA! Del II

Ja, vad var det jag sa? Nu kommer mycket riktigt anklagelser mot Lars Ohly att han går USAs ärende. Det är partimedlemmar som nu skriver till partistyrelsen och Ohly och talar om hur bra det är på Kuba trots USA.

Jag har träffat på galningarna i Svensk-kubanska föreningen ett antal gånger, ikväll är de igång igen när de firar mördaren Che Guevara. De är de mest obehagliga människor jag vet. Det finns något riktigt farligt bakom deras fanatism. Men man kan inte låta bli att le åt deras formuleringar:

"Självklart var det riktigt av Lars Ohly att upphöra att betala medlemsavgiften när han inte längre ville förknippas med föreningens solidaritetsarbete."

Denna del är också intressant med tanke på att Ohly påstått sig ha varit en oppositionell medlem i SVEK:

"På samma sätt är det bekymmersamt när partiordföranden gör just detta, mot en annan organisation, utan minsta lilla försök att föra fram kritiken för diskussion i organisationen."

Men man ska inte lägga för stor vikt till något dessa människor skriver.

Jordens lungor?

Många av er har säkert hört talas om "jordens lungor", alltså regnskogarna, framförallt i Sydamerika. Det är enorma skogar som producerar mycket syre, utan dessa skulle vi inte få allt syre som behövs - är uppfattningen som fördes fram på 70-talet, och lever kvar än idag. Detta har använts som ett slagträ för att stoppa skövlingen av just denna skog.

Nu verkar dock denna gamla sanning vara falsk. Visserligen produceras mycket syre i regnskogarna, men lika mycket används när växterna dör och förmultnar. Därmed är nettotillförseln från regnskogarna mycket liten. Skulle all regnskog försvinna skulle det knappt påverka mängden syre i atmosfären alls.

Jag hade ingen aning om detta, eftersom den första förklaringen låter så logisk. Stor skog = mycket syre. Regnskog = stor skog. Ta bort regnskog = mindre syre = dumt. Jordens lungor är ett otroligt smart uttryck, man förstår direkt det allvarliga i om vi inte skulle ha några lungor.

Jag tycker inte människan ska skövla regnskog, det är inte det som är min poäng. Det finns andra värden i regnskogar och natur, men detta är ett klockrent exempel på hur lätt det kan bli fel, och hur denna felaktighet hänger kvar. Kanske finns det större problem, som kräver mer akuta åtgärder än avverkningen av regnskogen, som har fått stå tillbaka med allvarliga konsekvenser. Dessutom är det troligen så att avverkningen inte alls har varit så stor som vi har trott, men mer om det någon annan dag.

Läs också gårdagens inlägg på samma tema.

Ta Nobelpriset från Norge!

Alltså, Nobels fredspris har blivit ett sånt skämt att det drar skam över resterande Nobelpris. I år får FN-organet IAEA priset. Just nedrustningen och icke-spridningen av atomvapen var det område där FN-toppmötet i september misslyckades grövst. Där gjordes noll framsteg. Nordkorea har skaffat sig kärnvapen. Iran är på god väg. Vad exakt är det IAEA får pris för?

Till skillnad mot alla andra Nobelpris som belönar för något som verkligen uträttats, så är fredspriset för något norska Nobelkommittén vill uppnå i framtiden:

"Bara genom internationellt samarbete kan det hotet bemästras. Vi har alla ett ansvar för att kampen mot kärnvapen intensifieras. I en tid då nedrustningsarbetet står och stampar är det risk för att atomvapen sprids till både stater och terroristgrupper. IAEA:s insats är därmed ovärderlig."

Om IAEA hade lyckats stoppa spridningen och lyckats få igång en rejäl nedrustning, och om det höll i sig under en längre tid, då skulle de haft priset.

2008: Giuliani i ledningen

Förre borgmästaren i New York, Rudy Giuliani sa på en resa till Danmark förra veckan, där han tackade danska brandmän för deras stöd under 9/11, att han bestämmer sig nästa år om han ska ställa upp i presidentvalet 2008. På en middag i helgen antydde han att han kommer återvända till politiken i någon form.

I Fox News senaste opinionsundersökning är han favorit hos republikanska väljare med 26 procent mot John McCains 23 procent. På tredje plats utrikesminister Condi Rice. 65 procent av väljarna ser Giuliani som en stark ledare, McCain återigen tvåa med 56% och Condi Rice på tredje plats med 55%. Detta alltså bland demokrater, independents och republikaner. Hillary Clinton kommer sedan på 51% och John Kerry och Al Gore sist på 35 respektive 28%.
Väljarna tror också att han förstår den vanlige amerikanens behov, 63% före McCain 57% och Hillary Clinton 53%. Sist John Kerry 40%.

Man kan se att Giuliani har starkt stöd hos republikaner men också starkt hos independents och demokrater har en klart bättre uppfattning om honom än vad republikaner (och independents) har om Hillary Clinton. Hon är förresten ohotad ledare hos demokraterna med 42% före Kerry (14%), Edwards (14%) och Gore (11%).

Giuliani vinner dessutom alla match ups mot tänka motståndare. Mot Clinton med 50-39, Kerry 52-36, Gore 55-29. Även John McCain slår Hillary Clinton ganska klart, 49-38.
Giulianis och McCains styrka är de har starkt stöd hos sina egna, republikanerna, men också tar en del demokratröster. Mot Clinton får Giuliani 20% av demokrater, medan hon bara får 8% av republikanerna. McCain får 22% av demokraterna, mot 5% republikanska röster för Clinton.

Så om inte herrar Giuliani och McCain blir utmanövrerade av någon som är skickligare på att locka republikanska kärnväljare under primärvalen så kommer det bli tufft för demokraterna att vinna 2008.

Vi måste rätta till rätt saker

Johan Norberg skriver idag på DN Debatt något som jag också hävdat här på bloggen, och inte minst i en del uppsatser på min utbildning, framförallt när det gäller miljö. Hans artikel handlar om en undersökning som visar att svenska folket tror att det mesta blir mycket sämre i världen. Folk svälter mer, är fattigare och miljöproblemen är svårare - när det i själva verket är tvärtom.

Poängen är just denna:

"Man skulle kunna invända att det är bra. Det är väl bättre att vi är extra rädda om miljön, och därför lägger mer resurser på att rädda den? Men det är en farlig föreställning. Om vi inte förstår hur vi med ökat välstånd och bättre teknik kom till rätta med miljöhot i går riskerar vi att skriva ut felaktiga lösningar på de problem som vi drabbas av i morgon."

Borgerliga budgetarna

Jag tycker borgarna den här veckan har gjort ett bra jobb i att först visa att vi i grunden är överens om inriktningen på ekonomin, men också att vi är fyra partier och att du som väljare kan välja var tyngpunkten ska ligga. CUF-ordföranden Fredrick Federley som normalt är vettig, tycker jag nu är helt ute och cyklar i sin kommentar:

"Det framstår också med all önskvärd tydlighet bara av mediabilden att Alliansen endast borde ha satsat på en egen budget. ... När de sedan ska ut på frifräsartåg uppstår den totala förvirringen."

Mitt förslag är att borgarna blir helt eniga om budgeten för 2007, men har olika budgetar för de kommande tre åren. På det sättet visar man att det går att komma överens till den sista raden, men samtigt att det är fyra partier. Dessutom har de då också en budget som omedelbart går att sätta i sjön, det är viktigt att ingen tid går förlorad vid ett eventuellt maktövertagande.

Värt att notera är också att kd har plockat upp två frågor som enligt SOM-institutets mätningar flyttar väljare, fastighetsskatten och bensinskatten.

Problemfri

Bloggen har strulat lite igårkväll och idag, men nu ser den ut att funka igen. Det var faktiskt mitt fel den här gången. Ska uppdatera lite senare ikväll.

Veronica Palm

Hon förtjänar en egen rubrik. Det här är riktigt roligt!

Jag behöver en treo!

Om det hjälper mot hjärnblödning vill säga. För det fick jag nyss när jag läste att Apoteket har lagt ut en reklambroschyr för regeringen i sina lokaler tillsammans med andra broschyrer om hösnuva och dylikt.

För det första: Vem på Apoteket har godkänt detta och hur tänker denna människa?
För det andra: Vem i regeringen kom på och vem godkände detta? (Hur dessa människor tänker vet jag redan.)

Nu börjar jag bli trött på alla skandaler runt regeringen och sossarnas politisering av myndigheter och företag där ingen ställs till svars. Nu är det dags att huvuden rullar - och mot det hjälper inte treo!

Miers föreslogs av ledande demokrat

Harriet Miers är Bushs val som ny HD-domare. Enligt Harry Reid, demokraternas ledare i senaten, ska han ha rekommenderat Bush att överväga Miers vid en frukost för ett par veckor sedan. Innan valet av både John Roberts och Harriet Miers har president Bush och hans medhjälpare konsulterat flera senatorer om deras åsikter, och att han nu väljer en person som en demokrat rekommenderat måste svida i skinnet hos en del republikaner.

Republikanerna är inte alls så förtjusta i valet eftersom de inte vet var Harriet Miers står och att en rejäl debatt om traditionella stridsfrågor, som om abort, uteblir. Därför kommer både demokrater och republikaner att begära ut dokument som Miers producerat under sin tid i Vita huset.

Bush får en del kritik just nu av sina egna, men skulle det visa sig att Miers röstar "rätt" i viktiga republikanska frågor så kommer han naturligtvis framstå som ett geni som så lätt lyckades få igenom en sådan domare. För även om det inte kommer lika smidigt som för Roberts så kommer Miers bli godkänd med ganska klar majoritet och någon filibuster är inte trolig. Men man kan ju fråga sig var hon står när Harry Reid rekommenderade henne.

Ibland blir jag så trött

Åsa Mattson på Aftonbladet överraskar mig aldrig i sin otroliga enfald och jag blir så förbaskat trött på detta reflexmässiga i att döma ut en person utan att man vet ett skit om den. Nu dömer Mattson ut Bushs val till ny HD-domare i USA, Harriet Miers, eftersom hon är "ärkekonservativ".

Det som de ärkekonservativa i USA gnäller över är att Miers inte är tillräckligt ärkekonservativ! Läs för fan en tidning innan du spyr ut dina idiotiska åsikter! Ursäkta, men jag blir så trött. Jag var själv lite avvaktande kritisk i min första kommentar om Miers, men jag väntar med omdömet innan jag vet mer.

Ja men tjut då

Ibland är det riktigt, riktigt synd om de fuskande SSU:arna. Som Sergio Manzanares, SSU-ordförande i Gävleborg:

"SSU i Gävleborg kan inte delta i valrörelsen nästa år. Vi har använt andra pengar vi har att förfoga över i år för att kunna ta landstingsbidrag till valrörelsen nästa år. Nu blir det ju inga pengar. Det infrysta bidraget slår verkligen hårt mot SSU."

Ja, Sergio, ni får inga pengar för att ni tidigare fuskade till er pengar som ni inte hade rätt till. Och nu måste de kanske sparka sina fyra ombundsmän. Buhuu.

(Tipstack Per)

Dagens citat

SVT: "Men det är ju också dom som spelar golf och klappar katten, ska man ha betalt för det?"

Yvonne Ruwaida (mp): "Ja."

-Diskussion om friåret i SVTs Gomorron.

Veckans eftertanke

Dilsa Demirbag-Sten pratar om LAS, invandrare och attityder i gårdagens Agenda. Mycket tankvärt! Se det på nätet.

Ny HD-domare nominerad

Ju längre tid som går av George Bushs presidentskap desto mer ser man vissa karaktärsdrag hos honom. Ett av de tydligaste är att han vill ha honom närstående personer på viktiga poster, gärna personer som funnits med honom länge. Jag tror inte Colin Powell var en sådan och samarbetet fungerade heller inte. Och när väl Bush har valt att lita på en person så ska det mycket till för att han ska dra bort sitt stöd. Det är i grunden en väldigt fin egenskap, att han inte bara pga var de politiska vindarna blåser offrar människor runt sig, men det kan också bli ett problem om han låter uppenbarligen olämpliga personer sitta kvar för länge.

Den person han nominerar till ny HD-domare, Harriet Miers, tillhör just den kategorin av personer som funnits med Bush länge. Hon var ett tag hans personliga advokat och har fram till nu jobbat på olika positioner i Vita huset, hon är från Texas och är sedd som en person helthjärtat för presidentens agenda.

Jag har snabbt scannat runt på nätet efter kommentarer och känslan är att det här inte alls kommer gå lika lätt som för John Roberts. Dels verkar man mena att Miers inte är lika briljant som Roberts, men så tror jag det finns en misstänksamhet mot att hon kommer från hans inre kärna och att hon aldrig tidigare tjänstgjort som domare. Men det hade inte heller förre chefdomaren Rehnquist när han nominerades av Nixon på 70-talet. En annan invändning från konservativt håll är att man inte är säker på att hon är tillräckligt konservativ. Man såg nu en chans att ändra balansen i domstolen på en del för dem viktiga områden, där Sandra Day O'Connor ofta hade avgjort var besluten skulle hamna, och enligt dessa konservativa röstat fel.

Hur som helst så kan alltså den här nomineringen bli lite mer spännande för oss som är intresserade av det politiska spelet i Washington.

Statens viktigaste uppgift

Det finns ingen uppgift som är viktigare för en stat än att skydda sin medborgare mot våld, och bland medborgarna här i staten Sverige finns det judar som inte får det skyddet utan måste lägga ut egna pengar för att få det skydd de behöver.

Läs Cecila Wikströms viktiga debattartikel på DN Debatt.

Norberg lämnar Timbro

Johan Norberg meddelar idag på sin blogg att han lämnar Timbro för att bli frifräsare. Om det nu inte vore så att jag tillhörde konspirationen runt Timbro så hade jag skrivit att det är ett hårt slag för tankesmedjan. Jag önskar Johan allt lycka till i sitt nya jobb som egenföretagare!

Det börjar bli många nu

Junilistan ställer upp i riksdagsvalet 2006, och skulle de nå framgång och komma in i riksdagen så skulle det naturligtvis göra situationen mer komplicerad. De tänker inte tala om vilket regeringsalternativ de stödjer fören efter valet. Det kommer säkert bli ett av deras större problem i valrörelsen eftersom många på den borgerliga kanten vill ha ett maktskifte och därmed inte kan tänka sig att rösta på Junilistan om det kan vara så att de kan komma att stödja en sosseregering.

Sen undrar jag det här med tvärpolitiskt, de vill inte passas in på höger-vänsterskalan som alla nya partier. Jag tycker ändå att det bör finnas någon sorts ideologi i grunden, men det är säkert bara för att jag är med i ett av de traditionella partierna.

Det jag hoppas Junilistan kommer bidra med är lite nya tankar kring hur partierna fungerar som organisation. De har inga medlemmar, utan sympatisörer, och verkar på det sättet vara mer moderna i sitt tänkande. Kanske kan de gamla partierna hämta idéer och inspiration därifrån.

Man skulle ju också kunna säga att de måste sitta i riksdagen, för de saker de lovade att jobba för EU-parlamentet styrs inte därifrån, utan just i från riksdagen.

Ett längre omdöme får väl vänta till de mer noggrannt har presenterat sin politik.

Exempel från vardagen

Gällande miljön (se tidigare post) så har jag ett par exempel från min vardag på lärarutbildningen.

Skolan ska jobba med hållbar utveckling och därmed ska vi som går lärarutbildningen utbilda oss inom området. Jag har tidigare skrivit om den kurs jag läste i våras vars utgångspunkt var brutalt vänster. När jag ifrågasatte det fick jag vet att jo, visst, så kunde det se ut men detta var ju vad man var överens om. Och det stämde säkert, de flesta miljöforskare är överens om en hel del. Det kan ju tyda på att de har rätt, men det farliga är om de som råkar tro något annat, eller ifrågasätter forskningen behandlas styvmoderligt. Tonen i den undervisning jag har deltagit i är att dom som inte fattat det här, dom är fan inte vidare smarta.

Jag läser nu en kurs där bl a geologi ingår. En lärare berättade där i nedlåtande ton om hur USA inte fattat nånting om växthuseffekten, hur de hade ett enögt sätt att se på lärande och att USA stod för mer miljöförstöring än Kina. Sen frågade han oss på vilket sätt vi ville se på lärande, som i USA, det enögda, eller som han, det med fler dimensioner.

Detta blir vi alltså itrummade och kommer naturligtvis lära ut till barnen i skolan. För i kursen i våras fick jag chansen att kommentera en del av mina kamraters arbeten i hållbar utveckling där de beskrev de uppgifter de gjort med barnen på sin praktik ute i skolorna. Det var verkligen hårresande läsning. Barnen leddes mycket effektivt fram till slutsatser, som om jag uttrycker mig milt, stod långt ifrån marknadsekonomi och som inte innehöll ett enda dugg av kritisk granskning. Den enda kritiska granskningen som fanns var just av marknadsekonomin.

Jag tror på inte sätt att detta var mina kamraters mening med övningar, de gjorde bara övningar utifrån det vi hade lärt oss. Jag tycker inte heller att skolan ska lära ut att kapitalism är det bästa som finns, men däremot måste verksamheten hela tiden genomsyras av kritiskt tänkande. Eleverna ska bli tänkande varelser som själva kan komma fram till slutsatser.

Som lärare har man en enorm makt i sina ord. En minsta antydning i politisk åsikt kan forma ett barn för livet. Det gör naturligtvis jobbet ibland till omänskligt och så opartisk klarar ingen att vara. Men det måste vara målsättningen.

Om våra barn indoktrineras i en tro att hållbar utveckling är detsamma som vänsterpolitik, då ligger vi illa till.

Vår kanske viktigaste strid

För mig blir det mer och mer uppenbart att miljöfrågan är en helt avgörande fråga för vår framtid. Inte bara i den mening att vi måste komma tillrätta med miljöförstörelse, utan snarare i den mening att frågan idag till stor del tagits över av vänsterkrafter. De flesta av lösningarna som diskuteras och också genomförs har vänsterprägel med regleringar och förbud. Det finns inslag av marknadslösningar, som handel med fiske- och utsläppsrätter, men dominansen för ett vänsterperspektiv är stor.

Jag läste i våras en kurs i hållbar utveckling. Den var fullständigt dominerad av vänsteråsikter och detta är alltså vad jag som lärare sedan ska lära ut till eleverna i skolan. Likaså kan vi läsa nu i Barometern och Svenska Dagbladet att regeringen vill föra in en text om hållbar utveckling i högskolelagen. Högskolor och universitet ska främja hållbar utveckling. Det kan betyda ingenting och vara helt odramatiskt, men också att ett vänsterperspektiv inom detta område ska gälla på universiteten.

Jag ska väl poängtera, även om det borde vara onödigt, att jag i sig inte har något mot en hållbar utveckling, tvärtom. Men det är vad dessa två ord har fått för innebörd som är det allvarliga.

Det är också det som professor Gösta Walin kallar en konsensus, eller masshysteri. Alla är överens om - i detta fall - det otroligt farliga med koldioxid och alla springer åt ett håll utan att veta, och kritiskt fortsätta granska, om det är rätt håll. Sådant ger mig kalla kårar.

Under 1900-talet såg vi en ideologisk och praktiskt strid mellan planekonomi och planerad ekonomi på ena sidan och marknadsekonomi och kapitalism på den andra. Den striden har för tillfället de senare vunnit, men nästa stora ideologiska strid står på miljöområdet - och där är förespråkare för marknadslösningar knappt på banan.

Vi måste verkligen ta miljöförstöring och t ex växthuseffekten på riktigt stort allvar. Men vi måste också verkligen vara kritiska till den forskning som kommer fram, vi måste vrida och vända, testa och ifrågasätta och vi måste komma med alternativa lösningar på problemen. Jag säger inte att det är så att koldioxid inte leder till en växthuseffekt och att det inte skulle vara skadligt, men jag tänker hålla mig lugn i masshysterin och kritiskt granska.

Svenska lärdomar från USA

Vad kan den svenska borgerligheten lära från situationen i USA (se tidigare post), där demokraternas strategi är att vara mot. Jag tror vi kan lära en hel del. Just nu jobbar Allians för Sverige väldigt mycket på att visa sig som ett trovärdigt regeringsalternativ och att de kan komma överens om de stora linjerna i politiken. Det är bra, förutom senaste tidens eviga hattande.

Men det som inte alls är lika samordnat är motståndet mot sossarna. Jag tycker att borgerligheten ofta reagerar på det som sossarna gör, men inte med något genomgående budskap. Ja budgeten var dålig och massa valfläsk, men vad vill ni få fram? Är det att sossarna som skrutit så mycket om ekonomin nu inte alls bryr sig om det längre? Se då till att ständigt jobba in det.

Genom att bara borgarna reagerar så är det ändå sossarna som styr dagordningen. Borgerligheten måste samla sig runt vad vi tycker är dåligt med sosseregeringen idag och inte bara vad vi tycker är bra med Allians för Sverige. Dålig budgetdisciplin kan vara en sån sak.

Big spender Bush

Det allvarligaste hotet mot republikanska framgångar tror jag inte ligger i hanteringen av Katrina, demokraternas motstånd eller korruption i Washington (se tidigare post), utan budgeten. Bush har genomfört stora skattesänkningar men samtidigt inte skurit i kostnader. Tvärtom som har han ökat dem mer än någon president sedan Lyndon Johnson. Han har en skattepolitik som en "small government conservative", men är i verkligheten en "big government conservative." Det går naturligtvis inte ihop vare sig i budget eller i väljarnas huvud.

The Economist skriver om budgetröran i sitt senaste nummer (bara för prenumeranter). Katrina kan komma att kosta 200 miljarder dollar, Irakkrigets kostnader tickar på, samtidigt ska Medicare utökas och kommer kosta 30 miljarder dollar mer varje år, dessutom har Bush skrivit under en infrastruktsatsning på 286 miljarder dollar, 30 miljarder mer än han lovade. I den verkar alla ha fått sina intressen tillgodosedda, bl a finns pengar för två broar i Alaska. Den ena, för 220 miljoner dollar, till ett samhälle med 50 invånare, och den andra, för 230 miljoner till ett ställe där ingen bor. Det är inte direkt det som brukar kallas fiscal conservatism, alltså budgetdisciplin typ.

Här tror jag demokraterna har sin stora möjlighet. Bill Clintons stora presetation var att få ekonomin i balans och tom gå med rejält plus. Demokraterna borde helhjärtat stödja en sådan politik och därmed sno en traditionell republikansk fråga. Bill Clinton tog den till demokraterna, republikanerna har försökt tagit tillbaka den, men är nu i en mycket svår position att få någon trovärdighet i frågan.

En annan som det kan gynna är republikanen John McCain som har siktet inställt på 2008. Han har alltid varit motståndare till den typ av big government conservatism vi nu ser. Där har han en vinnade hand till 2008.

Demokraterna fortsatt negativa

Efter den svidande valförlusten i november förra året då Bush fick ett starkt stöd och demokraterna samtidigt tappade i senaten och kongressen, så slog de näven i bordet och bestämde sig för att hålla ihop. Och vad är bättre att enas runt än en fiende. Sedan dess har demokraterna varit emot. Ja, precis, de har varit emot det Bush och republikanerna försökt driva igenom, som en reformering av pensionssystemet. Och det har funkat riktigt bra, Bush har inte fått så mycket uträttat under våren men såg ut att hämta sig lite under sommaren med utnämningen av John Roberts till ny HD-domare som en stor framgång.

Men Katrina och ett ökat motstånd mot kriget i Irak har satt käppar i hjulet, nu i veckan blev dessutom republikanernas ledare i kongressen, Tom DeLay, åtalad för fusk med kampanjbidrag. Han kallas The Hammer och har varit mycket skicklig i att få ihop majoriteter i kongressen åt Bush. Tidigare har Bushs troligen viktigaste medarbetare, Karl Rove, varit i problem efter beskyllningar om att ha läckt till pressen. Dessutom utreds majoritetsledaren i senaten, Bill Frist, för något liknande som Tom DeLay nu åtalas för. Inte så bra för ett parti som gått till val på att städa upp korruptionen i Washington.

Mort Kondracke skriver hos RealClearPolitics att demokraterna inte har några planer på att "go positive", alltså komma med så värst mycket egna förslag på förbättringar på allt de tycker är dåligt. Det är över ett år kvar till kongress- och senatsvalen 2006 och det är ingen brådska. Just nu fungerar det negativa budskapet och funkar det hela vägen kommer de troligen aldrig byta. Republikanerna använde en liknande strategi 1994 då var enade i sitt motstånd mot Clinton och först under hösten la fram sitt Contract with America, som var deras positiva budskap av vad de ville göra.

Det är intressant att se hur snabbt det kan förändras i politiken. För 10 månader sedan stod republikanerna på topp, allt gick deras väg och väljarnas stöd var kanske starkare än någonsin. Nu är varje dag en kamp. Men vad som inte får glömmas är ändå det underliggande stöd som jag ändå tror finns där. De har det tufft nu men under 25 år har deras politik och väljarstöd stadigt gått framåt. Det krävs en längre trend än så här för att säga att den uppgången är bruten, men samtidigt om demokraterna spelar sina kort rätt så kan vi komma att se ett ganska rejält bakslag för republikanerna 2006. Men sen behöver de verkligen en egen vision av vad de vill göra, för jag tror det är just så republikanerna har vunnit sitt stöd.