Paris

"Were you Paris Hilton you could have an hour, but you’re not."

Gårdagens debattledare Tavis Smiley, till Chris Dodd under den demokratiska debatten på PBS, när Dodd drog över sin talartid.

After Debate

Political Wire har en video från AP som visar kandidater, kandidatfruar med mera som försöker spinna deras närmastes insats i debatten. Lite intressant att se dom bakom kulisserna.

Vem fick prata mest?

Den som pratade klart mest i republikanernas debatt var Wolf Blitzer. Känner ni inte igen namnet? Nej, han är inte kandidat, han är programledare. Hos demokraterna fick Obama mest tid, före Clinton och Blitzer.

Republikanernas debatt

Slätstruken var ordet. Dom är hela tiden så generösa mot varandra så det blir ingen nerv och inga direkta motsättningar, även om de har olika åsikter. John McCain var inte lika dominant i denna debatt som i den förra, även om han var helt okej. Mitt Romney kämpade för att låta lika positiv som Ronald Reagan, men budskapet känns påklistrat. Rudy Giuliani hade ett bra inlägg om invandring och var helt okej, men inget mer än det. Till skillnad från Romney känns hans optimism inte påklistrad, det kan bli avgörande. Mike Huckabee framstod som lite trevligare och roligare i denna debatt. Tommy Tancredo däremot framstod som en riktig dåre när han menade att ALL invandring till USA skulle stoppas. Det var det som Giuliani gick till attack mot så bra.

Ron Paul är den mest kontroversiella och udda kandidaten i fältet, gammal kandidat för libertarianska partiet som han är. Han motsätter sig Bush-doktrinen och har ofta annorlunda uppfattningar än de andra kandidaterna och artikulerar det på ett bra sätt. Ett kul inslag.

Men det jag tänker mest på under debatterna är att alla losers ska lägga ner sina kampanjer så vi kan få lite mer utvecklande svar och lite mer av debatt mellan toppnamnen. Men just nu ser det snarare ut att bli tvärtom när både Fred Thompson och Newt Gingrich är på väg in i racet.

Roligast under kvällen var när Rudy Giuliani skulle svara på en fråga om abort. Precis när han börjar slås hans mikrofon ut av åskan. Rudy tittar mot taket, ler sedan och säger att när sånt där händer blir man riktigt skrämd. Kolla episoden på YouTube:

Demokraternas debatt

Debattörerna fick denna gång puckla på varandra mer än tidigare, något de inte direkt utnyttjade till bristningsgränsen, men lite ordväxlingar blev det. Bäst i den kategorin var när Barack Obama tvålade till John Edwards. Edwards stod och ojade sig över hur dåligt Obamas och Clintons ledarskap i Irakfrågan var. De var inte ledande i senaten i att motsätta sig Bushs önskemål om mer pengar till trupperna och ledde inte tillräckligt i att tvinga Vita huset att dra tillbaka trupperna. Obama svarade med att han var mot kriget redan innan det inleddes, vilket inte Edwards var, och påpekade att Edwards var minst fyra och ett halvt år för sent i sitt ledarskap.

I övrigt kan man väl säga att ju bättre opinionsiffror desto bättre klarade sig kandidaterna. Clinton gick ett par gånger i ordväxling med programledaren och menade att frågor som hamnar på en presidents bord inte kan klaras av genom en handuppräckning. Det fick henne att framstå som seriös och att hon verkligen förstod vad det innebar att vara president. Obama gjorde något liknande innan när han påpekade att handuppräckning på en fråga bara var ett sätt att splittra och dela upp, när man egentligen behövde jobba tillsammans.

Edwards jobbade hårt på att dra upp skillnader mellan honom och Obama, som han ofta klumpade ihop. Han klarade sig väl ganska hyfsat. De andra kandidaterna framstod inte riktigt som presidentmaterial. Joe Biden och Chris Dodd försöker vara skarpa och samtidigt presidentmässiga. De klarar det hyfsat tackvare rutin och ålder men blir mest bara ointressanta. Vad har de som någon av toppkandidaterna inte har?

Dennis Kucinich är arg och radikal och ingen tar honom riktigt på allvar. Mike Gravel framstår som en pinsam gammal idiot och den eventuella pondus han skulle kunna få tackvare sin höga ålder och långa erfarenhet sopar han bort genom att bete sig mer eller mindre som en galning.

Hillary Clinton vann. Hon känns väldigt tydligt som en person som skulle klara av att vara president. Bill Richardson hänvisade ofta till sin erfarenhet som guvernör, FN-ambassadör och energiminister men jag kan inte sluta tänka på honom som en perfekt vicepresident. Verkligen perfekt. När Obama pratar tänker jag bara på att han faktiskt bara varit toppolitiker i tre år och inte har någon annan bakgrund som verkligen kvalificerar honom att leda USA. Utan tvekan är han klok och skärpt, men lite mer erfarenhet skulle kännas bra.

För den intresserade finns debatten att beskåda hos CNN. Ikväll är det republikanernas tur.

Dags för nya debatter

På söndag debatterar demokraternas presidentkandidater i New Hampshire och på tisdag är det republikanernas tur. Två timmar vardera och allt sänds i CNN.

Debatt nr två

Lite utspritt över det senaste dygnet har jag nu kollat igenom de republikanska presidentkandidaternas andra debatt, denna gång arrangerat av Fox News i South Carolina. Den var både bättre och sämre än den första. Det blev lite mer debatt mellan deltagarna, i den första fick de inte alls rikta sig mot varandra, det gjorde de nu en aning mer. Men frågorna var lite bättre och i ett bättre tempo i den första.

Kvällens vinnare var i mitt tycke John McCain, följd av Rudy Giuliani. McCain kändes verkligen som en ledare. Han svarade rakt och tydligt på frågor, visade att han är en senator som får saker och ting gjorda (vilket inte kan sägas om alla hans kollegor) och blev på något sätt centrum för debatten. Rudy Giuliani klippte till Ron Paul i frågan om 9/11 och rev ner kvällens kraftigaste applåd för det. Det bästa med Giuliani är hans humor och känsla av optimism. Att förmedla det kan inte underskattas. Bill Clinton predikar alltid att den mest optimistiske vinner och det var ju även ett starkt kännetecken hos Ronald Reagan.

Mitt Romney var inte alls lika bra i den här debatten. Han hamnade på något sätt i utkanten och lät inte som en ledare, utan mer som en politiker som säger det han tror folk vill höra. Kvällens bästa jabbande var när Romney anklagade McCain för att förespråka allmän amnesti för illegala invandrare och McCain svarade med att så var det inte. Sen klämnde han till Romney genom att påpeka att han själv inte ändrat åsikt beroende på vilket val han ställde upp i. Romney var ju betydligt mer liberal när han 1994 utmanade Ted Kennedy om hans plats i senaten.

Nedan har ni den första delen av debatten. Om ni vill se hela kan ni kolla på den och när den är slut kommer del två upp som ni kan klicka på och fortsätta kolla.

Round two. Fight!

I natt svensk tid är det återigen dags för republikansk debatt. Förra gången var det i Ronald Reagans presidentbibliotek i liberala Kalifornien, denna gång är det socialkonservativa South Carolina som står värd. Det var där Bush kom igen år 2000 och knockade John McCain efter att ha själv varit nere för räkning efter McCains storslam i New Hampshire.

Det som ska bli mest spännande att se är hur TV-tittarna i South Carolina bedömer debatten. I Kalifornien tyckte tittarna att Giuliani vann, men så är de också mer liberala än de i South Carolina. The Politico förutspår att debatten kommer handla mer om sociala frågor, eftersom det är där tydligast skillnader finns. Det blir med andra ord ett mycket intressant test av hur Giulianis mer liberala åsikter i frågor om abort påverkar väljarna.

Den senaste undersökningen från South Carolina som jag hittar leder Giuliani i med 22 procent för Newt Gingrich med 15%. Mitt Romney 10%, John McCain 9% och Fred Thompson 8% kommer sen.
De flesta undersökningar innan dess visar dock på en ledning för McCain, med 13 procentenheter hos ARG och hos Zogby med tre procentenheter.